SD konsoliderar sig

Jimmie Åkesson och SD har konsoliderat sig i politikens finrum.

Det har nu gått några dagar sedan den stora partiledardebatten i SVT, där samtliga riksdagspartiers ledare deltog. Inga konstigheter beträffande Sverigedemokraternas deltagande den här gången.

Jag tror de flesta är överens om att sossefärskingen Stefan Löfven mätte sig väl med statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Personligen uppfattade jag denna kraftmätning som en knapp men klar poängseger för Löfven. Framförallt vann han på att förhålla sig lugn och saklig, medan Reinfeldt förlorade på att låta den arrogans han gjort sig känd för lysa igenom ett par gånger.

Löfven och Reinfeldt åtnjuter enligt senaste undersökningen lika stort förtroende.

SDs Jimmie Åkesson svarade som vanligt för en stabil insats. Förhandsintresset var fokuserat på duellen Reinfeldt-Löfven, varför det redan på förhand stod klart att Åkesson skulle få svårt att ta särskilt stor plats. Nu var han en partiledare bland andra, vilket nog kändes ganska bra för alla oss som tröttnat på den stundom häpnadsväckande diskriminering SD fått vidkännas.

Nej, SDs paradfråga – massinvandringens avigsidor – fick inte stor plats den här gången. Det gav dock Jimmie Åkesson tillfälle att bland annat klargöra att det räcker med höjningar på bensinpriset nu samt att SD på intet sätt önskar tvinga på kommunerna oseriösa vårdföretag för våra äldre, något som nye vänsterledaren Jonas Sjöstedt av oklar anledning fått för sig.

Jonas Sjöstedt – ännu en folkilsken vänsterledare.

Eljest var det väl ingen partiledare som direkt gjorde bort sig. Ett litet plus i kanten vill jag nog ge Kristdemokraternas Göran Hägglund som stretar vidare med sitt parti, vilket nu ligger fast förankrat under fyra procent i opinionsmätningarna.

Men det hjälper inte – Hägglunds ansikte är förbrukat vid det här laget och endast ett mirakel torde kunna rädda KD kvar i riksdagen. Och ännu så länge har vare sig Häggis eller någon annan presumtiv partiledarkandidat visat upp tecken på att kunna gå på vatten.

Ett minus utdelar jag till V-Sjöstedt, som nu genom sin notoriska argsinthet sällar sig till tidigare V-ledare kända för att skälla värre än folkilskna bandhundar. Där fick alla vi som till äventyrs trodde, att Sjöstedt var i alla fall hyfsat balanserad/nyanserad. I vanlig ordning lovade desslikes V-ledaren guld och gröna skogar till flertalet utan att ha tillstymmelsen ekonomisk täckning härför.

Göran Hägglunds ansikte är förbrukat.

Sjöstedt hade dagen till ära visserligen tagit på sig en illröd slips – manliga V-ledare kör som bekant vanligen slipslöst – men jag tror inte han lurade många genom denna klädinnovation. Några nya anhängarskaror lär han i vart fall inte ha vunnit, snarare förlorade han genom sitt framträdande en eller annan potentiell väljare.

Någon mätning som gjorts där hänsyn tagits till partiledardebatten har inte gjorts när detta skrivs. Tidigare mätningar visar dock att Stefan Löfven i stort tycks ha levt upp till sin entydiga roll som Socialdemokraternas frälsare. I senaste Sentio fick sossarna således hela 37,9 procent, en uppgång med 5,2 procentenheter sedan föregående mätning hos samma institut. Moderaterna minskade till 28,5 procent.

För Sverigedemokraterna noterades i Sentio-mätningen mycket goda 8,2 procent, men då skall man komma ihåg att Sentio är det institut som regelmässigt brukar ha höga siffror för färskaste riksdagspartiet. Jämför man med resultat i andra mätningar står det klart att SD har konsoliderat sin ställning utan alltför många vare sig botten- eller toppnoteringar. I Sentio blir SD tredje största parti närmast före Miljöpartiet.

Fagert ansikte eller tandrikt leende räcker inte för en partiledare.

April månads sammanfattande mätningar gav således SD 6,1 procent, vilket är o,4 procentenheter högre än valresultatet 2010. Väljer man ett negativt synsätt – såsom exempelvis SD-hatande Expos Daniel Poohl – kan man hävda att SD ”står och stampar”. Vill man vara mer positiv blir kontentan som nämnts att SD konsoliderat sig, till och med ökat något jämfört med senaste riksdagsvalet.

Största problemen har alltfort KD och C. Någon sensation är detta långt ifrån vad gäller KD, men nog överraskar det något att bildsköna svärmorsdrömmen Annie Lööf verkar attrahera väljarna ännu sämre än föregångerskan Maud Olofsson. Lite överraskande är det väl slutligen också att V:s Sjöstedt-effekt blev så kortvarig.

Exemplen Lööf och Sjöstedt visar måhända att väljarkåren inte är fullt ut lika ytlig som en del partistrateger har för sig. Det räcker inte med ett fagert ansikte eller tandrikt leende för att lyckas. Det krävs litet substans också. Substans av den typ Stefan Löfven nog får anses representera.

About these ads
Explore posts in the same categories: Inrikespolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “SD konsoliderar sig”

  1. lassekolja Says:

    Kan inte tycka annat än att det var ynkligt av Svt att väja för, i mitt tycke, viktigaste ödesfrågan för Sverige, nämligen invandring eller mer konkret massinvandring och integrationspolitiken. Utan att styra upp (eller rättare ner) den hjälper det inte vad vi än gör inom de övriga politikområdena. Det var naturligtvis ingen slump att Svt lämnade walk over denna gången (också)!

    Betr. kommande fotbollsevenemang i sandlådan tycker jag att det är något märkligt att de(7-klövern), som talar mest indignerat om att ”mobbingen i samhället måste upphöra”, ”vi måste visa ökad tolerans”, ”alla människors lika värde”, etc.själva gör precis det som dom brukar anklaga SD för. Speciellt de politiker, som brukar hävda att ”politik och idrott inte hör ihop”, kanske borde skärpa sig!?

  2. Jacob I Says:

    TV-debatten gav vid hand att den ende statsmannen i studion var onekligen allas vår Jimmie. Han svamlar inte utan ger klara raka besked och svävar inte ut utan kommer till punkt. Har sett på andra sajter att Jimmie fick kritik för att han inte var tillräckligt framåt i debatten. Man bör då komma ihåg att vi befinner oss i mitten av mandatperioden och fler partiledardebatter lär inträffa före valet. Därav finns ingen anledning för Jimmie att ödsla på krutet, bättre att spara på detta till den sista partiledardebatten två dagar före valdagen. Den här debatten var fokuserad på nykomlingen Löven som, med tanke på debut i sådana sammanhang, skötte sig utmärkt, men slirade till. Jag tänker då på när han talade om kärnkraften och menade att samtliga partier måste sitta med och utvärdera hur mycket energi vi spenderar från ena dagen till den andra! Vad är det för flum, vi är ju alla beroende av elkraft, både såväl medborgare som industrin och förbrukar därmed vad som krävs, varken mer eller mindre. I händelse av energiöverskott kan vi alltid exportera detta till andra länder, varför inte till Tyskland efter 2022! Beträffande Reinfelt märks alltför väl att han har svårt att hålla lugnet tillbaka, han kokar inombords, det märks tydligt om man är lite observant, men han har nog all anledning att känna oro. Säkerligen dras han med problem inom det egna partiet där allt fler börjar tröttna på hans härskarfasoner. Det enda han därav hade att sätta emot Löven var sin välkända arrogans vilket knappast gav några poäng. Befarar att Löven mycket väl kan bli nästa statsminister i Sverige, och det utan att (s) behöver stiga alltför avsevärt, utan därför att alliansen blir färre. Svammeljönsen Hägglund har ju legat farligt under 4%-spärren alltför länge, och valet av den ständigt smilande aningslösa nippertippan Annie Lööf riskerar att Centerns långa sessjour i riksdagen når sitt slut 2014.
    Debatten var vidare intressant så till vida att Jonas Sjöstedt visade sitt rätta rabiata jag, kommunister förnekar sig aldrig, Vad slutligen SD beträffar vi vi av erfarenhet att partiet alltid är underskattat av mätningsinstituten, men har dock de senaste valen fördubblat sina siffror. Om den trenden fortsätter kan vi nog ungerfärligen gissa vad de hamnar!

    • Tommy Hansson Says:

      Tack för ett efter vanligheten tänkvärt inlägg, broder Jacob. Instämmer i nästan allt. Möjligen att jag värderar Hägglunds insats aningen högre. Men han är som sagt föbrukad som partiledare. Skulle nog göra sig bättre som predikant hemma i Bankeryd.

      • Jacob I Says:

        Stackars Bankeryd!

      • Tommy Hansson Says:

        Ja, jag avundas inte direkt Bankeryds-borna om det skulle inträffa. Min flickväns bror är faktiskt bosatt där.

    • lassekolja Says:

      Även jag instämmer! Betr. kärnkraften är jag väldigt trött på fega politiker, som har passat i flera decennier. Med tanke på tiden mellan ”ja-beslut” till ”ström i ledningarna” borde beslut om 2-5 nya reaktorer vara fattat för ca10år sedan. Om elöverskott uppstår är det bara att exportera (som ekonomisk kompensation för nedlagd industriproduktion p.g.a försenad billigare elenergi)!
      Tyvärr gäller detta passande även infrastrukturen. Vi borde lära av tyskarna. Dom bygger för morgondagens behov (både väg och järnväg) medan vi envisas med att bygga för gårdagens behov. Jag vet att jämföra, eftersom jag tillbringat halv mitt yrkesverksamma liv i Tyskland!


  3. Ahh…tycker inte Hägglund gjorde bra ifrån sig, några floskler, som man glömt direkt efter programmet.

    Annie Lööf talar klart och tydligt, mindre antal floskler, men hennes åsikter är ju, hmm…inte något jag sympatiserar med. Obegripligt att hon ändå inte lyckas bättre än Olofsson, som ju gnällde något otroligt, med sin gälla stämma och sin dialekt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggers like this: