Vill du också gasa judarna, Omar?

 

Mohamed Omar.

Mohamed Omar heter en troende muslimsk trosbekännare och publicist som blivit rätt  uppmärksammad i sin roll som chefredaktör för kulturtidskriften Minaret. Jag har genom årens lopp kommit i kontakt med honom ett par gånger, först då han skrev en artikel om Spanska inbördeskriget i den av mig redigerade tidskriften Contra – dock under annat namn – och därefter per telefon angående en artikel om den konservative filosofen Tage Lindbom i Minaret; Lindbom var en avhoppad socialdemokrat som blev konservativ och i hemlighet muslim (sufi).

Omar har länge framstått som en måttfull anhängare av islam, en som markerat avstånd från de rabiata islamistiska våldsverkarna. En som med fördel kunde bjudas in till det anständiga offentliga samtalet. Allt detta har nu förändrats, sedan Mohamed Omar i en kulturartikel i Expressen den 9 januari uttalat sitt oreserverade stöd för terroristorganisationerna Hamas och Hizbollah samt Ahmadinejads Iran. Fast Omar föredrar förstås beteckningen ”motståndsrörelserna”. Bevekelsegrunden för Mohamed Omars omvändelse till våldet och terrorismen är det ”senaste blodbadet”, det vill säga Israels militära svar på Hamas raketbeskjutningar mot civilbefolkningen i Sderot och andra israeliska städer i främst södra Israel.

Mohamed Omar har alltså anslutit sig med hull och hår till islamismen. Som nybliven Hamas-anhängare har han inget till övers för den ”moderata” muslimska staten Egypten (att diktaturen Egypten anses moderat i sammanhanget säger rätt mycket om hur det är ställt i flertalet övriga muslimska stater), utan anser att mångårige presidenten Hosni Mubarak bör ersättas av en ledare ”av samma kaliber som iraniernas Khomeini”. Den blodbesudlade upprorsmakaren Khomeini, som för två decennier sedan återförde Iran till 1400-talet, anses av den nymornade islamisten Mohamed Omar vara ”en förebild för de islamiska motståndsrörelserna”. Ja, så skriver han faktiskt och spänner samtidigt från ett bifogat porträttfoto sina mörka sammetsögon i läsarna likt en annan muslimsk prins…

Efter att ha skummat igenom artikeln en gång funderar  jag på om den möjligen är avsedd som en ironisk, förtäckt kritik av Hamas-galningarna som i stället för att bygga upp ett efterföljansvärt, palestinskt välfärdsexempel i Gaza satsar pengarna på handeldvapen, granater, avfyringsramper, kanoner och raketer i syfte att mörda och lemlästa så många judar som möjligt. När de i stället kunde köpa jordbruksmaskiner eller sjukhusutrustning för slantarna. När jag läser igenom artikeln igen, denna gång mer noggrant, finner jag dock att det nog inte rör sig om ironi eller sarkasm. Karl´n menar faktiskt allvar.

Mohamed Omars text i Expressen innehåller flera av de vanliga klichéerna om Israel som blodig ockupationsmakt och västvärlden som hantlangare åt ”sionisterna” (kom igen Omar, bättre kan du – varför inte skriva det rent ut, ”judarna”?). Den ger också en upplysning om hans demokratisyn: ”Närhelst man har haft demokratiska val i Mellanöstern har islamistiska partier kommit till makten. FIS i Algeriet och Hamas i Palestina.” Mohamed Omar bör betänka att också Adolf Hitler  kom till makten i formellt demokratiska val. Men det bekymrar honom nog inte, eftersom sagde Hitler är en idol för den radikala islam Omar numera bekänner sig till…

Så Mohamed Omar har, som han skriver, blivit ”radikal muslim”. Lycka till med det. Det kan behövas, ty vad Omar nu gjort är att frivilligt mäla sig ur varje civiliserat meningsutbyte och ansluta sig till de slagord som skanderades av deltagare vid en Hamas-vänlig demonstration i Amsterdam den 3 januari: ”Hamas! Hamas! Gasa judarna!”.

Explore posts in the same categories: Islamism