Hübinette – vänsterextremist i vardagsrummen

http://www.youtube.com/watch?v=I3ZmAegLwSU&feature=related

Ovan finns en länk till en kortfilm som nyligen producerats av Tobias Hübinette som ett inlägg i den pågående diskussionen om utländska adoptioner. Enligt Hübinette, som har för vana att debattera som en väderkvarn – och det är när han är som mest sansad – , utsätts praktiskt taget alla adopterade svenskar med utländsk bakgrund för rasism och utvecklar som en följd härav psykiska störningar. Hübinette har dock fått kritik för denna ovanligt enkelspåriga analys, bland andra av kända adopterade personligheter som Tove Lifvendahl och Lena Sundström.

Den särdeles produktive Tobias Hübinettes senaste debattinlägg är studien ”Adoption med förhinder. Samtal med adopterade och adoptivföräldrar om vardagsrasism och etnisk identitet”, utgiven av Mångkulturellt centrum i Fittja i Botkyrka kommun. Medförfattare är Carina Tigervall. Boken har behandlats i bland annat Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten i samband med utgivningen i slutet av 2008, och författarna har även intervjuats i riksradion.

Historien om Tobias Hübinette är berättelsen om en rosenrasande vänsterextremist som samtidigt tas på allvar som ”debattör” och ”forskare” i ett Sverige, där dagordningen sätts av det politiskt korrekta etablissemanget. Ett etablissemang som inte bryr sig om att Hübinette är en dömd brottsling som på ett hänsynslöst sätt, i och ord och handling, ägnat sig åt förföljelse och smutskastning av individer och grupperingar han ogillar. Han har under resans gång förvisso, och på ovanligt goda grunder, utsatts för kritik och angrepp. Men allt verkar rinna av honom som vatten man häller på en gås. Nu är han vänsterextremisten som tagit klivet in i de svenska vardagsrummen, i och för sig ingen ovanlig karriärväg. Detta är berättelsen om Tobias Hübinette (tidigare Carlsson), eller Lee Sam-dol, som är hans koreanska namn.

Född i Cholla-provinsen i Sydkorea den 12 augusti 1971 adopterades Lee Sam-dol av en svensk familj och växte upp i Motala i Östergötland. Det framgår av uttalanden han senare gjort att han upplevde uppväxten i Sverige som traumatisk. I en intervju i Svenska Dagbladet den 17 juni 2005, apropå en av de många kontroverser han varit inblandad i, citerades Tobias Hübinette så: ”Jag är ingen omvänd rasist…I grunden är det en ilska över sakernas tillstånd som driver mig…Jag valde inte att hämtas hit.” Bakgrunden var att Hübinette hamnat i blåsväder på grund av sin verksamhet vid Stockholms universitet, där han formulerat sig nedsättande om vita män i texter om internationella adoptioner och västvärldens föregivna dominans över Asien. Inte nog därmed – Hübinette hade också ägnat sig åt kartläggning av hur många Ostasien-forskare som gift sig med asiatiska kvinnor. Flera aktade akademiker och forskare uttryckte allvarlig oro över att Hübinettes obalanserade framfart riskerade att skada Stockholms universitet.

Stämmer det att Tobias Hübinette inte är en omvänd rasist? Döm själv när du tagit del av nedanstående!

Så vitt jag kunnat utröna blev Tobias Hübinette politiskt aktiv i början av 1990-talet. I Hübinettes fall är detta också liktydigt med starten på hans brottsliga karriär. I maj 1992 dömdes han således för skadegörelse, sabotage och uppvigling till en månads fängelse. Han skall också ha framfört sin politiska ståndpunkt genom att kasta syra på en medlem i Sverigedemokraterna. På meritlistan står också sprängningen av en mast till en lokal TV-station. 1995 dömdes Hübinette, då aktiv i den ökända våldssekten AFA, till en månads villkorligt fängelse och vidare att betala skadestånd till ett antal personer för ofredande och förtal. Han hade i brev till olika personer (ibland också till anhöriga och arbetsgivare) med för honom misshagliga åsikter anklagat dem för att vara rasister. I samband med domen tvingades Hübinette genomgå en ”paragraf 7-undersökning”, det vill säga en liten sinnesundersökning. Resultatet härav blev att Hübinette visserligen förklarades lida av instabil mental hälsa, dock inte i tillräcklig grad för att vara i behov av institutionsvård.

1995-97 var Tobias Hübinette verksam i redaktionen för den så kallat antirasistiska tidskriften Expo och anges stundom också som en av dess grundare. Han är heller ingalunda ensam med en bakgrund som vänsterextremist när det gäller denna illustra publikation. Kollegan Stieg Larsson började sin bana som trotskist. En sentida kollega, Daniel Poohl, är en före detta AFA-aktivist. 1996 väckte Hübinette  uppseende genom att i tidskriften Creol avleverera följande salva: ”Att känna eller t. o. m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!” Författarens formuleringar tyder på att han förläst sig på den anarkistiske chefsideologen Michail Bakunin, men det är knappast någon bra ursäkt.

Tobias Hübinette omtalas ibland som expert på nationalsocialismen, men det är en sanning med betydande modifikation. I boken ”Nationalsocialismen i Sverige. Medlemmar och sympatisörer 1931-45” namnger han 28 000 påstått nazivänliga svenskar på ibland mycket lösa boliner, som till exempel att någon sänt en julhälsning till Tyskland och liknande. I Hübinettes ögon suspekta svenskar – män, kvinnor och barn av alla åldrar och alla samhällsklasser- varav de flesta avlidna, hängs ut på ett hänsynslöst sätt. I några fall rör det sig dessutom om dokumenterade antinazister, såsom kapten Gösta Benckert vilken var aktiv i motståndet mot nazistyret i Norge. Hübinettes lista i bokform, präglad av den beprövade taktiken ”guilt by association”, får vid en jämförelse salig senator McCarthy att framstå som en vattenkammad amatör. Mycket riktigt utsattes också studien för hård kritik från historiker av facket; en av kritikerna var militärhistorikern Stellan Bojerud. Det framstår som en gåta att Hübinette fick historikern Klaus Böhme att skriva bokens förord.

2006, några år efter Hübinettes allmänt nedsablade bok om påstådda svenska nazister, blev författaren förstasidesstoff då han anhölls  misstänkt för mordbrand. Han erkände att han anlagt bränder i anslutning till sin forna hustrus och dennes pojkväns lägenheter och sades även ha misshandlat tidigare flickvänner. I samband med anhållandet bestämdes också att Hübinette på nytt skulle genomgå en liten sinnesundersökning.

Efter att sparkats ut från Stockholms universitet är Tobias Hübinette numera ”forskare” vid Mångkulturellt centrum i kommundelen Fittja i Botkyrka. I sitt CV har han bland annat skrivit att han är fil. kand. i iriska i Uppsala och fil. mag. i koreanologi i Stockholm där han också producerat sin doktorsavhandling 2005. Han har också skrivit ett antal demagogiska artiklar på svenska, koreanska och engelska, förklädda som akademiska uppsatser, där han påstår sig vara chockerad över att så många svenska ”högerextremister” intresserat sig för Asien genom åren.

Och ja, du har rätt – också denna bloggare har blivit föremål för doktor Hübinettes uppmärksamhet. De metoder han använt sig av i detta sammanhang består bland annat i att, under falskt namn (jag vill minnas att han kallade sig ”Stefan Johansson”), ringa upp såväl mig personligen som vänner och medarbetare till mig och påstå sig vara intresserad av mina böcker, tidskrifter jag medarbetat i och den religiösa rörelse med koreanskt ursprung  jag varit och är medlem i.

Att en person med Tobias Hübinettes antecedentia använder sig av snuskiga metoder som dessa är naturligtvis inget att förvåna sig över – man får vara glad så länge han inte skickar en brevbomb eller tuttar på bostaden…

Det är kanske riktigt att Tobias Hübinette inte är någon omvänd rasist. Det räcker så bra med bara ”rasist”, det kan ingen akademisk fernissa i världen dölja. Hans så kallade forskarverksamhet är i verkligheten bara en täckmantel för att smutskasta det västerländska samhället, dess demokrati, dess vita ”ras” och dess medborgare. Däri skiljer han sig inte nämnvärt från sina extremistiska vänner med anknytning till islamismen.

Explore posts in the same categories: AFA, extremvänstern, Rasism, Tobias Hübinette

3 kommentarer på “Hübinette – vänsterextremist i vardagsrummen”

  1. olof den andre Says:

    Adoptioner verkar beklaglitvis alltför ofta resultera i psykiska problem hos den adoopterade, överrepresentationen på BU-psykiatrin är betydande. Något annat som jag noterat är att det ofta är adopterade personer som framträder i bögeri-sammanhang, därom finns det dock ingen forskning vad jag vet?? Sammanhänger det med de psykiska problemen eller är heterofobin ett resultat av psykisk sjukdom??

  2. Tommy Hansson Says:

    Därom må de lärde tvista…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: