När får Fader Moon Nobels fredspris?

Nyligen har ett välkänt koreanskt bokförlag publicerat en biografi om den ryktbare, sydkoreanske samfundsledaren Reverend Sun Myung Moon, född i vad som i dag är Nordkorea 1920 och fortfarande vid 90 år sålder (enligt orientaliskt synsätt räknas en människas ålder från konceptionsögonblicket) oförbrännerligt vital. Moon grundade 1954 The Holy Spirit Association for the Unification of World Christianity, i dagligt tal Unification Church. Reverend Moon är en kontroversiell gestalt över hela världen, icke minst i hemlandet Korea. Det sydkoreanska förlaget Gimm YoungSa beslutade ge ut boken trots protester från etablerade kristna kyrkor sedan dess kvinnliga chef – som är praktiserande buddhist – enligt uppgift kommit fram till att Buddha själv skulle uppskatta en bok om Moon.

Fader Moon.

Boken trycktes i den uppseendeväckande stora upplagan av 200 000 exemplar (den koreanskspråkiga världen är visserligen större än den svenska men ändå inte i paritet med världens stora språkgrupper) och tycks ha blivit en försäljningssuccé av stora mått. Det talas redan om behovet av att trycka en ny upplaga. Boken om Reverend Moon har gjort att många sydkoreaner, som tidigare endast förlitat sig på en övervägande negativ hörsägen om denna kraftfulla förkunnargestalt, fått en helt ny och positiv syn på Moon, som av sina anhängare över hela världen ofta går under benämningen ”Fader Moon”. Denna benämning kunde antyda en katolsk bakgrund, men så är det inte i Moons fall – hans religiösa bakgrund är buddhistisk-presbyteriansk.

Sun Myung Moon ägnade en betydande del av sin verksamhet under det Kalla krigets tid åt att bekämpa den gudlösa kommunismen. Sedan det stod klart att västvärlden med Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens sammanbrott 1991 avgått med segern i den nästan halvsekellånga kraftmätningen har Moon och hans rörelse satsat nästan allt krut åt en outtröttlig kamp för att främja freden i världen, särskilt i gamla konflikthärdar såsom Mellanöstern och Koreahalvön. Personligen tycker jag det är hög tid att någon nominerar Reverend Moon för Nobels fredspris innan denne remarkable mans liv på jorden är utmätt. Den norska nobelpriskommittén brukar heller inte ha några problem med att utse kontroversiella gestalter som pristagare.

Den 18 maj gästades vår vackra huvudstad Stockholm av Universal Peace Federations (UPF) Global Peace Tour (Världsturné för fred) 2009 som har Sun Myung Moon som upphovsman och inspiratör. Huvudtalare var doktor Yong Cheol Song, som är ordförande för UPF i Europa, vilken framförde sitt tal ”A New Vision for Peace in the 21st Century” inför ett fullsatt auditorium (cirka 100 personer) i Bååthska rummet i en byggnad i Gamla stan som ägs av Sveriges riksdag. Doktor Song fick efter sitt tal något för svenska förhållanden så ovanligt som en stående ovation – inte en, utan två gånger! Innan dess hade mötet öppnats av abboten Pramaha Boonthin, som med sin traditionellt buddhistiska invokation gav sammankomsten en djupt andlig prägel. Mötesdeltagarna fick därefter se filmen ”Global Peace Festival Review 2008”, som handlade om UPFs verksamhet med en rad fredsfestivaler i olika delar av världen såsom Asunción i Paraguay och London i England.

Doktor Song pekade bland annat på den positiva respons UPFs fredsarbete fått på många håll. Kenyas premiärminister Raila Odinga har exempelvis bekräftat, att de principer han lärt genom att bevista UPFs konferenser hjälpt honom själv och andra framträdande kenyanska politiker att vidtaga nödvändiga åtgärder för att få slut på det stambaserade våld, som plågat hans nation. En annan internationellt känd profil som är positiv till UPF är Malaysias förre muslimske premiärminister Mahatir Mohammed, som är starkt kritisk till att religiösa ledare, särskilt inom den muslimska världen, politiserar religionen för egna syftens skull. Song passade i sitt tal även på att informera om att nästa stora UPF-festival kommer att äga rum i Jakarta i Indonesien, världens till folkmängden största muslimska land.

En underrubrik i Yong Cheol Songs tal löd ”Guds dröm”. Ett centralt avsnitt här löd:

”Mina damer och herrar, precis som vi hyser stora ambitioner och förhoppningar för våra barn så hade Gud också storartade förhoppningar på mänskligheten. Gud ville att Hans barn skulle etablera en sann familj som kunde vara den sanna kärlekens, det sanna livets och den sanna släktlinjens skola. Det skulle ha varit Guds familj, där Han kunde ha haft sin boning som hela mänsklighetens sanna förälder. Mänsklighetens första förfäder föll tragiskt nog bort från detta ideal, och denna dröm förverkligades inte. Men Gud har inte övergivit mänskligheten. Han har arbetat tålmodigt genom den mänskliga historien medan Han väntat i vånda och sorg på att någon skulle förverkliga Hans ouppfyllda dröm. Nu är tiden inne att göra denna dröm till verklighet genom den världsomfattande visionen ‘En familj med Gud’ som överskrider nationalitet och troskoncept. På detta sätt kan vi fullfölja den ursprungliga mission som Jesus, Buddha, Muhammed och grundarna av andra relgioner hade och skapa Guds världsomspännande familj och inleda en tidsålder av fred och blomstring som varar för evigt.”

Inga små ambitioner, precis! Men så sammanfaller också Reverend Moons målsättning med Guds – att på jorden etablera ett idealt samhälle där ondskan inte längre dominerar människors sinnen och tidens händelser. Det bör särskilt betonas att Moons syftemål inte är att få alla människor att bli medlemmar i Unification Church, utan varje människa får behålla sin egen tro och religion – eller välja att stå fri från särskilda troskoncept. Det viktiga är, enligt Moons och UPFs synsätt, att det finns fungerande och stabila familjer som lever med Gud och befordrar en ”tjänandets kultur” inom och utanför familjen.

Den första delen av UPF-programmet, som utformats av Svenska Fredsfederationen med Ing-Marie Hedberg Kikuchi som ordförande, ägnades åt en konferensdel som hade fyra talare: Karin Wiking från Moder Teresas mission för välgörenhet i norra Europa, Maynard Gerber, kantor i Judiska församlingen i Stockholm, Parvez Mansoor, en av initiativtagarna till Muslimska rådet i Sverige, samt den välkända DN-journalisten, författaren och prästen i Svenska kyrkan, filosofie doktor  Kerstin Vinterhed.

Moder Teresa.

Karin Wiking gav gripande inblickar från sitt arbete med Moder Teresa, nunnan med albanska rötter som vigde sitt liv åt uppoffrande arbete för ”de fattigaste av de fattiga” i Calcuttas slum; Moder Teresa fick Nobels fredpris 1979. Wiking framhöll att Moder Teresa hade den ödmjuka inställningen att hon bara var en ”Guds pennstump” och att hennes motto var: ”Vi kan inte göra stora saker, bara små saker med stor kärlek.” Moder Teresa avled 1997, men hennes ideal och hennes arbete lever vidare. I Indien och på andra håll i världen. Så sker också i Sverige – fyra så kallade barmhärtighetssystrar med sin bas i Fisksätra utanför Stockholm ägnar sin tid åt att hjälpa människor som på olika sätt är i nöd.

Maynard Gerber, som ägnar mycket av sin tid åt interreligiös verksamhet, redogjorde för ett svenskt projekt omfattande en resa till Andalusien där ungdomar från de tre abrahamitiska religionerna – judendom, kristendom, islam – deltog. Andalusien hade valts därför att här möttes en gång de tre religionerna, ibland under fredliga former, ibland under konflikt. Gerber blev rörd när han erfor hur projektdeltagarna, när de lärde känna varandra, insåg hur mycket de egentligen hade gemensamt och att de förutfattade meningar de må ha haft om varandra visade sig vara felaktiga. Kantor Gerber avslutade med att recitera ett gammalt judiskt talesätt som gick ut på att det är människans ansvar att, efter sina felsteg, ”reparera världen” i samarbete med Gud.

En annan talare med bred erfarenhet av interreligiöst samarbete var Parvez Mansoor, som underströk att islam är en transcendent religion som existerar i en värld där den internationella ordningen rubbats och otrevliga företeelser som terrorism och tortyr tillhör vardagen. Allt har blivit en fråga om makt, inte om religiös tro eller mänsklig anständighet. ”Sanningen har blivit högre än makten”, framhöll Parvez Mansoor. Den relativistiska synen på människan har gjort att etik och moral hamnat på undantag. Vidare, ansåg Mansoor, präglas dagens islamistiska revolutionärer mer av 1800-talets materialistiska ideologier än av islams ursprungliga undervisning. Hoppet lär dock vara det sista som överger människan, och ”att tro på Gud är att ha hopp”, sade Parvez Mansoor.

Kerstin Vinterhed är dagstidningsjournalisten vilken omsider kom fram till en kristen tro och utbildade sig till präst i Svenska kyrkan. Hon instämde med de föregående talarna och citerade den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu: ”Vi lever i ett moraliskt universum.” Frågan är vad vi skall ta oss till med vår plågade värld. ”Vad är ondska?” frågade sig Vinterhed och gav själv svaret: ”Alla krafter som splittrar, söndrar och förminskar människor.” Därför måste alla goda människor göra det rakt motsatta. Det gäller också att hitta saker som förenar över religionsgränserna. Kerstin Vinterhed berättade därpå om ett möte hon haft med en kvinnlig Harvard-professor, som kommit till nya insikter om sin kristna tro under en vistelse i hinduisk miljö i Benares i Indien.

En punkt under kvällsprogrammet var att utse nya fredsambassadörer för UPF. Ing-Marie Hedberg-Kikuchi och fredsambassadör Agneta Ottander hade således nöjet att begåva följande förtjänta personer med de av Reverend Sun Myung Moon och hans hustru, Doktor Hak Ja Han Moon, signerade diplomen som bevisar deras upphöjelse: Mohammed Assayesh, Britt Östlund-Levinsohn, Jasmine Häggkvist, Ryszard Golebiowski och Gabriella Kassius. Samtliga har utfört betydelsefulla insatser, gagnande fred och förståelse mellan människor, inom kulturella och/eller humanitära verksamhetsfält. Det skulle föra för långt att här i detalj redovisa vars och ena insatser, men det bör ändå informeras om att Gabriella Kassius som ung studentska i Budapest hjälpte den svenske diplomaten Raoul Wallenberg att utfärda svenska skyddspass till av nationalsocialisterna utrotningshotade ungerska judar.

Raoul Wallenberg.

Programmet vid detta viktiga fredsevenemang förgylldes av ett antal begåvade artister såsom Carloline Williams Band, som framförde jazz- och bluesbetonad musik på oefterhärmligt sätt, James Houston med sin välskolade barytonröst, Ghana-födda sångekvilibristen Angela Aku Tarras-Wahlberg som ackompanjerades av sin make, den mångsidige gitarristen Christer Karlberg, samt de unga sångförmågorna Sara Fuetsch och Jin-Yong Berglind (den senare med eget gitarrspel). Icke att förglömma diktläsande skådespelerskan och logonomen Alekzandra Ottander samt Chainarin Ruengsri och Chai Thaisayam Sritakun, vilka till publikens jubel framförde populär thailländsk sång och musik.

Svenska Fredsfederationen, som bland annat samarbetar med Sveriges Interreligiösa Fredsråd, svarade sammantaget för ett arrangemang som fungerade som en veritabel vitamininjektion av andligt slag för deltagare och åhörare. 22-24 maj kommer federationen härnäst att ordna en European Leadership Conference under temat ”Leadership and Good Governance – Innovative Approaches to World Peace” i Stockholm.

Jag slutar som jag började. Är det inte dags för norska Nobelpris-kommittén att 2009 ge fredspriset till Reverend, doktor Sun Myung Moon?

Explore posts in the same categories: religion, Sun Myung Moon, Svenska Fredsfederationen, Sydkorea, Unification Church, Universal Peace Federation