Historien om Sovjet

Det är ett känt och av nästan alla erkänt faktum att omkring sex miljoner judar och ytterligare ett antal miljoner ur andra grupperingar dog till följd av nationalsocialistisk maktutövning i samband med Andra världskriget; sammanlagt brukar man räkna med cirka 14 miljoner offer för denna större Förintelse. Att den kommunistiska ideologin bär ansvaret för en mänsklig förintelse som kostat åtskilligt fler människor livet är inte lika välkänt, och framförallt inte lika mycket behandlat, inte minst beroende på att medier, politik samt samhälls- och utbildningsinstitutioner av olika slag i icke ringa grad befolkas av socialister och kommunistsympatisörer som inte är ett dugg intresserade av att sådan information skall komma ut.

Exakt hur många som dött som en direkt eller indirekt följd av den kommunistiska ideologin omsatt i praktiken är det ingen som vet, men olika beräkningar har förvisso gjorts. Jean-Pierre Dujardin beräknade i en studie publicerad i Le Figaro Magazine 19-25 november 1978 exempelvis att 142 917 000 människor fallit offer för den praktiska tillämpningen av modern kommunism, varav de flesta i Sovjetunionen respektive röda Kina. Andra studier har angivit något andra siffror.

I går var jag på en visning av en film som heter ”The Soviet Story” (arrangemang: Svensk-lettiska föreningen) från 2008 som belyser den sovjetiska sidan av den kommunistiska förintelsen. Det är en historisk dokumentärfilm där den unge lettländaren Edvins Snore svarar för såväl manuskript som regi. Snore ägnade sig åt studier och materialinsamlande i mer än tio år innan han, med hjälp av kameramannen Edgars Daugavvanags, övergick till att under två års tid göra filminslag från Ryssland, Ukraina, Lettland, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Belgien. Resultatet är minst sagt skakande.

”The Soviet Story” premiärvisades i Europaparlamentet i april 2008 och väckte, föga oväntat med tanke på den samtidspolitiska utvecklingen, stort rabalder i Ryssland där ju som bekant premiärminister Vladimir Putin hävdat att Sovjetunionens sammanbrott innebar 1900-talets största katastrof. Statskontrollerade ryska media satte omedelbart igång en stor propagandakampanj mot filmen, vilket resulterade i att ryska historiker som intervjuades i filmen utsattes för repressalier. Vidare ordnade organisationen Unga Ryssland, som står Kreml och Putin nära, vildsinta demonstrationer under vilka dockor föreställande regissören Snore både hängdes och brändes.

De fakta som läggs fram i ”The Soviet Story” är i de flesta fall inga nyheter för välinformerade demokratianhängare. Ett avsnitt behandlar således den av Stalin framtvingade svältkatastrofen i Ukraina vintern 1932-33, som skördade omkring sju miljoner människoliv – det vill säga fler än antalet judar som omkom i den nazityska förintelseindustrin! Bakgrunden var att Stalin och kommunistpartiets ledning dels ville oskadliggöra de så kallade kulakerna (storbönderna), dels lägga beslag på spannmål som sedan kunde exporteras för att göda den sovjetiska statskassan. Följaktligen vidtogs åtgärder som gjorde att det i praktiken inte fanns någon mat att äta i den del av Sovjetunionen som gick under benämningen ”Europas kornbod”. Filmsekvenserna på döda och döende är mycket starka.

untitled

Katynmassakern – 21 857 polacker sköts av sovjetiska bödlar.

En annan del av historien om Sovjet, och som kommer till belysning i filmen, handlar om Katyn-massakern, som ägde rum väster om Smolensk i Ryssland. Katyn-massakern innefattar dels morden på 4421 polska officerare från ett fångläger i Kozielsk på order från den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD, en föregångare till KGB, dels mer allmänt morden på 21 857 polska medborgare från olika fängelser och fångläger i Vitryssland och västra Ukraina under Andra världskriget efter order av Josef Stalin. Avrättningarna i Katyn pågick i fem veckor, och offren hamnade i åtta massgravar i vilka liken låg som packade sardiner.

Ryssarna hävdade länge att morden i Katyn hade utförts av nazistyska styrkor, vilka emellertid inte anlände till området där Katyn ligger förrän 1941. Först med Michail Gorbatjovs uppstigande till makten i Sovjetunionen började händelserna i Katyn utredas av ryssar och polacker, och därefter har man från Moskvas sida saknat möjlighet att förneka sovjetstatens skuld i Katyn-massakern. Ryssland har dock hitintills vägrat benämna Katyn-massakern ”folkmord”, vilket Polen krävt. Den berömde polske regissören Andrzej Wajda gjorde 2007 filmen ”Katyn”, som behandlar massakern.

Det dras ofta paralleller mellan kommunismen och nationalsocialismen mot bakgrund av att båda är totalitära ideologier med en rad likheter. Francoise Thom, professor i modern historia vid Sorbonne-universitetet i Paris, menar i en intervju i ”The Soviet Story” att båda ideologierna är varianter på samma socialistiska tema men där ”nazismen är resultatet av missriktad biologi, kommunismen en följd av missriktad sociologi”; hon torpederar därmed myten om att kommunismen visserligen givit upphov till mycket lidande, men att teorin ändå är nobel.

Sanningen är naturligtvis att ingen teori som går ut på att eliminera vissa människor och klasser av människor någonsin kan vara nobel eller god. Under det att nazisterna ville tillintetgöra människor utifrån etnisk tillhörighet, strävade kommunisterna efter att förinta människor beroende på vilken ”klass” de tillhörde. George Watson, litteraturhistoriker från Cambridge-universitetet i England, berättar i ”The Soviet Story” om hur han studerat Karl Marx skriverier och därvid – i tidningen Neue Rheinische Zeitung där Marx var chefredaktör 1848-49 – funnit att Marx var den förste som pläderade för att hela folkgrupper skulle utrotas.

Det var i Neue Rheinische Zeitung som Karl Marx pläderade för folkutrotning.

”Marx och Engels”, säger Watson, ”kallade basker, bretagnare och serber för ‘Völkerabfall’ (mänskligt avfall). Det var folk som ansågs så efterblivna att de inte ens kunde nå upp till det kapitalistiska stadiet, utan låg flera steg tillbaka enligt det marxistiska utvecklingsschemat. De kunde därför förintas utan vidare.”

Ytterligare ett mörkt kapitel i den sovjetiska historien rör samarbetet med Nazityskland. En militär samverkan mellan det bolsjevikiska Ryssland och militaristiska krafter i Tyskland kom igång redan kort efter Första världskrigets slut och accelererade efter Hitlers och nazisternas maktövertagande 1933. Viktor Suvorov, en före detta sovjetisk underrättelseganet knuten till militärspionaget GRU och författare till en bok om de sovjeiska Spetznas-styrkorna, citeras på följande sätt i ”The Soviet Story”: ”En delegation från tyska Gestapo och SS kom till Sovjetunionen för att lära sig hur man byggde koncentrationsläger.” Sådana läger hade använts av de ryska boljsvikerna i cirka 15 år innan de första tyska koncentrationslägren kom till stånd.

En annan fasansfull detalj i denna sovjetkommunistiska/nazityska samstämmighet behandlas av den sovjetiske dissidenten general Petro Grigorenko i dennes memoarer som publicerades 1981. Grigorenko beskriver (sidorna 208-209) hur den sovjetiska krigsmakten på 1930-talet utvecklade en gasvagn/bil av samma typ som nazisterna kom att använda i ett tidigt skede av judeutrotningen. Bilens avgaser leddes helt enkelt in i vagnen som var packad med människor. Skillnaden var att nazisterna använde denna inrättning för att avliva judar, medan sovjetkommunisterna tog livet av kulaker, förment förmögna bönder. Ytterligare en gemensam nämnare mellan kommunism och nazism var de groteska medicinska experiment som förekom i såväl Gulag som de nazistiska koncentrationslägren.  I filmen finns en sekvens där en sovjetläkare sågat igenom huvudskålen och blottat hjärnan på en levande människa!

3112_tn450

V. I. Lenin lade grunden för sovjetmaktens kommunistiska terror.

Under Stalins mångåriga terror avrättades människor på löpande band. Som Norman Davies, historieprofessor i Cambridge, uttrycker det i en av filmens många intervjuer: ”Människor blev skjutna dag och natt överallt i världens största land. Stalin kom slutligen till den punkt då han dödade slumpvis, enligt kvoter.” Varje administrativ region beordrades döda ett visst antal människor som antogs vara ”fiender”, men slutligen dödades vem som helst för att kvoterna skulle uppfyllas.

Vladimir Karpov, en före detta överste i den militära underrättelsetjänsten GRU, säger i filmen: ”Chrusjtjov hade fått i uppgift att skjuta 7000-8000 i ett område. Han bad då om att få öka kvoten till 17 000.” Det var samme Nikita Chrusjtjov (”Krusse”) som i början av 1960-talet spelade mysgubbe och rodde Harpsunds-ekan med Tage Erlander. Den mest omtyckta avrättningsmetoden var ett skott i nacken eller bakhuvudet, men även mer utstuderat grymma avrättningsmetoder förekom. ”Stalin badade i blod!”, utropar förre sovjetpresidenten Michail Gorbatjov i en sekvens i ”The Soviet Story”: ”Jag såg dödsdomarna, vilka han undertecknade paketvis.”

Naturligtvis tar Edvins Snores film också upp den famösa Molotov-Ribbentroppakten från den 23 augusti 1939, det delvis hemliga avtal som tillät Sovjetunionen och Hitlertyskland att dela upp Polen mellan sig och därmed möjliggöra Andra världskriget. Det blev Tyskland som fick bära hundhuvudet för krigsutbrottet eftersom man invaderade Polen redan den 1 september 1939, medan Sovjet väntade ett par veckor och därmed i relativ stillhet kunde tillägna sig vad som var kvar av den polska nationen.

Sedan kom kriget, med rysk terminologi ”Stora fosterländska kriget”, som kostade Sovjet cirka 27 miljoner människoliv, hälften av alla dödsoffer i Andra världskriget. Vad som inte är lika uppmärksammat, men som kommer fram i ”The Soviet Story”, är att bara en mindre del av dessa offer var en direkt följd av kriget – det stora flertalet var ett resultat av den sovjetiska mordmaskinen. Bara ett exempel: bakom de sovjetiska stridande förbanden marscherade särskilda NKVD-styrkor med uppgift att skjuta framåt så att inte de egna soldaterna skulle få för sig att skrida till reträtt. Före den tyska invasionen midsommaren 1941 hade Stalin dessutom låtit mörda merparten av den sovjetiska officerskåren, vilket svårt hämmade de sovjetiska krigsansträngningarna i krigets initialskede.

Efter det tyska angreppet anslöt sig Stalin och Sovjetunionen till Storbritannien och USA i en allians som till slut kunde segra över tyskar, japaner och deras allierade. I segrarmakternas konferenser i krigets slutskede, där den mest kända ägde rum i Jalta på Krimhalvön i Ukraina, förstod Stalin att utnyttja de båda övriga makternas godtrogenhet vilket tillät honom att lägga halva Europa under sovjetisk domvärjo i nästan 50 år innan det blodröda imperiet slutligen kollapsade 1991.

Efter en decennielång period, till stor del karaktäriserad av kaos men också relativ demokrati, blev ganle KGB-officeren Vladimir Putin president i Ryssland efter Boris Jeltsin år 2000. Putin har efterhand, numera som premiärminister, stramat upp sitt Ryssland med god hjälp av underrättelsetjänsten och därvid inskränkt alltfler mänskliga fri- och rättigheter samt även givit sig ut på utrikespolitiska äventyrligheter i Georgien som varit oförsynt nog att försöka glida ur det ryska greppet.

”Den ryska identiteten har utformats av en känsla av att vara del av ett stort imperium”, framhåller den polske EU-parlamentarikern Wojciech Roszkowski i filmen. Detta förklarar den nya nationalismen med president Medvedev, premiärminister Putin och dumans andre vice talman Vladimir Zjirinovskij som mäktiga förespråkare. Det förklarar också den mer vildvuxna, ibland rent kriminella typ av nationalism som odlas av diverse mer eller mindre nazianstukna grupper som inte drar sig för mord och terror mot judar och andra oönskade etniska grupperingar i Ryssland.

I Putins Ryssland kommer det därför garanterat inte att ske någon uppgörelse vare sig med kommunismen eller det gamla Sovjetunionen, vars upplösning  ju enligt Putin var förra århundradets största katastrof. Sällskapet Memorial, som bildades åren närmast efter Sovjetunionens implosion 1991 med syftet att hedra offren för terrorsystemet, får allt svårare att verka, och de sovjetarkiv som under 1990-talet öppnades alltmer blir allt mer svårtillgängliga för utländska forskare.

Inte heller finns det i omvärlden något större intresse av att uppmärksamma kommunismens offer världen över. ”Europa fortsätter att ignorera sovjetiska brott och massmord medan miljontals av offren försummas”, säger i en filmintervju EU-parlamentarikern Girts Valdis Kristovskis.

Det torde bli ett samfällt ramaskri från den svenska vänstern, inte minst inom den del som häckar inom historikerskrået, om Edvins Snores lysande och angelägna film skulle visas i svensk television. Särskilt de välbehövliga jämförelserna mellan kommunismen och nationalsocialismen kommer att reta gallfeber på samma vänster som, även om den kanske inte hyllar det sovjetiska experimentet som paradiset på jorden (vilket dock skedde under åtskilliga decennier), inte tolererar någon mer grundläggande kritik av socialism och kommunism.

För filmens svenska översättning svarar den lettiskfödde svenske medborgaren Janis Vikmanis.

Annonser
Explore posts in the same categories: "The Soviet Story", Andra världskriget, Andrzej Wajda, Belgien, Boris Jeltsin, Cambridge, Edgars Daugavvanags, Edvins Snore, Europaparlamentet, Förintelsen, Första världskriget, Francoise Thom, Franrike, Friedrich Engels, gasvagn, George Watson, Georgien, Gestapo, Girts Valdis Kristovskis, GRU, Gulag, Janis Vikmanis, Jean-Pierre Dujardin, Josef Stalin, judar, Karl Marx, Katyn, KGB, Kina, Kommunism, koncentrationsläger, Kreml, Le Figaro Magazine, Lettland, Medvedev, Memorial, Michail Gorbatjov, Molotov-Ribbentroppakten, nazismen, Nazityskland, Neue Rheinische Zeitung, Nikita Chrusjtjov, NKVD, Norman Davies, Paris, Petro Grigorenko, Polen, Ryssland, Socialism, Sorbonne, Sovjetunionen, Spetznas, SS, Storbritannien, Tage Erlander, Tyskland, Ukraina, Unga Ryssland, USA, Viktor Suvorov, Vitryssland, Vladimir Karpov, Vladimir Putin, Vladimir Zjirinovskij, Wojciech Roszkowski

25 kommentarer på “Historien om Sovjet”

  1. Mikael Gustafsson Says:

    Jag läste Conquest Den stora terrorn på gymnasiet typ -82. Sedan dess har jag haft ett enormt intresse av Sovjetepokens Stalinår. Får aldrig nog av att läsa om kremlologin under dessa komplett galna år. Än i dag kan jag utantill rabbla större delen av politbyrån under dessa år. Det är verkligen en ny modifierad tsarera som startas med Lenin, men med ett helt folk i slaveri, men under förespeglingar om den bästa av världar.

    Tänk att vara en enkel ryss, född 1900. Vad har denna inte fått genomlida!? Vilket sannskyldigt minfält till levnadsbana måste dessa ha tagit sig igenom om de lyckades bli pensionärer på 60- och 70-talen!

    Inte för att jag är någon EU-vän, men tur för oss flummiga och bortskämda västeuropéer att vi nu får in klarsynta östeuropéer som balter och polackerna i EU. Det är förståeligt att tsar Putin, eller om han nu kröns till ”Stalin II” när han väljs till president igen på 2010-talet, är putt över att han förlorat dessa ryssilskna vasaller för gott…

    Mycket intressant artikel.

  2. Tommy Hansson Says:

    Du slår huvudet på spiken, Mikael!

  3. Mikael Says:

    Rättelse. ”östeuropéer” (polacker, balter) ska vara ”centraleuropéer”.

    Sett filmen idag. Textad på litauiska (tror jag), men med engelsk speakertext. Huvudbudskapet gick fram. Ryslig men sevärd.

  4. Robsten Says:

    Man kan inte bygga sin världsbild på beskrivningar av politiker, den blir skev vilken inriktning man än väljer. En politiker får du garanterat aldrig höra den historiska sanningenen av. Läs min senaste blogg om pakten Tyskland – Sovjet, skrivet av rena historiker, alltså helt utan politisk agenda åt något håll.

    När det gäller Putin blev han vald av det ryska folket. Det är lite osmakligt att överpröva vad ryska folket säger. Han belv dessutom vald med en förkrossande majoritet. Till skillnad mot Bush som vann första gången MÖJLIGEN p.g.a. några risiga röstsedelsmaskiner. Putin är nationalist och ganska nyliberal. T.o.m. nyliberaler som ju skulle stå på samma sida kritiserar Putin. Man undrar faktiskt om det inte ligger lite rysskräck bakom det hela. Sanna personer som kritiserade Sovjet för dess socialism, kritiserar nu Ryssland när det snaraste är råkapitalistiskt och nyliberalt. Själv har jag väl varken varit socialist eller nyliberal, så jag kan väl se lite mera nyktert på det hela.

  5. Tommy Hansson Says:

    Nej, och det är ju därför jag till övervägande del citerar välrenommerade historiker som framträder i filmen ”The Soviet Story”. Du borde se filmen, Robsten – den bygger på tio års forskning.

    Putin har, precis som Hitler och Mussolini, blivit vald av ryska folket. Majoriteten var kanske förkrossande men hade blivit mindre om oppositionen hade tillåtits verka helt fritt.I likhet med alla andra paranoida ledare med extremt kontrollbehov vågar Putin inte förlita sig på folkets sympatier.

    Jag tror Putin och Medvedev gör vad som helst för att behålla makten, de må sedan ägna sig åt råkapitalism eller statskapitalism eller socialism. Och för att få ryska folket att glömma de ekonomiska svårigheterna ägnar de sig åt småimperialistiska äventyr i Georgien i dag och kanske Ukraina i morgon. Och Finland i övermorgon och Sverige dan därpå?

    Huvudsaken är att den ryska flaggan vajar högst och nationalsången (med musik från den gamla Stalinhymnen) skräller värst i högtalarna.

    Medvedevs varning till Georgien i dag låter olycksbådande…

    Förlåt, Robsten, men jag tycker dina sympatier för Sovjet (?) och Ryssland förefaller…märkliga. Sovjetunionens massmordspolitik är ju väl så dokumenterad som den nationalsocialistiska Förintelsen, jag förstår inte riktigt vitsen med att ifrågasätta den.

  6. Robsten Says:

    Jag har (egentligen hade) ju inga sympatier för Sovjet, självklart inte. Men…Putin hör väl inte till Sovjetimperiet? Det är, om jag är rätt informerad, nedlagt? Eller? En sak i Ryssland (inte Sovjet, det finns inte längre) som jag säremot sympatiserar med är nationalismen, den borde vi har lite mer av i vårt eget land, gällande vårt eget land då förståss.

    Sedan har vi en tendens att underkänna alla demokratiska val som vi inte själva gillar, lite ointellektuellt är det kan det tyckas mig. Den här tendensen tycks mig bli starakre och starkare. Räcker det inte med att säga att den och dens politikm gillar jag inte. Mitt eget parti har ju också blivit utskälld för att vara odemokratiskt, det är ju samma tendens och taktik, eller ?

    Jag är väl lite gammaldags, jag gillar de här proffesorerna och historikerna som inte välde för någonting när de beskrev skeendena. Alltså även om de missgynnade sina egna politiska åsikter. Jag saknar vetenskaplig stringens. Allt är inte politik faktiskt 😉

  7. Tommy Hansson Says:

    SD är också mitt parti, och jag måste säga att jag blir lite förtörnad över att du jämför den berättigade kritiken mot Putins Ryssland mot den oberättigade kritiken mot SD för att vara odemokratiskt.

    jag gillar också ”professorerna” – jag inser inte riktigt vad det är för fel på dem som uttalar sig i ”The Soviet Story”. Man behöver naturligtvis inte ha någon politisk agenda för att påtala de ryska kommunisternas väl dokumenterade massmord.

    Massmord är massmord oavsett politiska åsikter!

    En helr annan sak, Robsten. Jag läste din artikel om Stalin-Hitler-pakten och skrev en kommentar som jag försökte publicera, men så vitt jag förstår funkade det inte.

    Så hur gör man?! (Som du vet är jag något av teknisk analfabet, så håll det enkelt!).

  8. Mikael Gustafsson Says:

    (Naturligtvis inget riktat mot Robsten)

    Många inom de extremare nationalistiska (odemokratiska) rörelserna i väst är förtjusta i Putin pga dennes ohejdade nationalism (de finner den inspirerande), utan att tänka på att supermaktens nationalism utgör en direkt fara för Sverige m fl som mindre grannländer. Jag tycker det är ett minst sagt märkligt resonemang, ungefär som att de samma pga sitt judehat tycks överse med den veritabla flodvågen av muslimer som koloniserar västvärlden. Det är märkliga prioriteringar från märkliga människor.

    Mitt tålamod med Putin tog slut häromåret när de återupptog sina strategiska bomb- och spaninsflyg, och ungefär vid samma tidpunkt systematiskt under en tid gjorde avsiktliga intrång på danskt luftrum, samtidigt som de hotade att kärnvapenbestycka marinen i Östersjön och programmera in nya bombmål i Västeuropa (missilskölden i polen).

    Putin vill ha yttre fiender för att förstärka paranoian i Ryssland. Det är den enkla sanningen.

  9. Robsten Says:

    Nej, när du klickat på ”comments” så måste du en gång till klicka på ”Skicka en kommentar” DÅ kommer skrivrutan upp. Glöm inte att där kryssa för punkten med ”namn/url”, den skll INTE vara på googlekonto. Lycka till !

  10. Robsten Says:

    Ja du klickar på ”Comments”, då kommer alla kommentarer upp, med en tom ruta där du skriver in det du vill ha sagt. Efter det så klikar du i den där rutan ”Namn url”, där skriver du in ditt namn och din hemsida (det är nog där det gått fel) Sedan så klickar du på ”Publicera”. det går nog, du kan inte publicera genom Googlekonto eftersom du förmodligen inte har något, det är där det gått fel förmodligen.

  11. benke Says:

    Skälet till att detta inte finns i våra barns historieböcker är att Sovjet var på vinnarsidan i WW2. Vinnarna skriver historien. I själva verket så är ju kommunism och nazism samma sak.

    Tommy; Det du berättar om denna film och när jag läser det blir jag oerhört upprörd. Min första tanke är att historiekunskapen bland människor är nära noll. Naivitet och galenskap ligger nära tillhands.

    Vi tycks driva in i ett kaos där Kina har ett rymdprogram, Putin härjar bland grannstaterna (Georgien bl.a), och där Obama vill göra slut på kärnvapen bland fria länder. Iran spottar i Obamas ansikte gällande journalisten som blev fängslad direkt efter att Obama blev vald.

    Obama slickar fötterna på europas ledare för att bli populär. Obama har lagt ned utvecklingen av det främsta av stridsplan JSF F-35. Detta medan Ryssland och Kina flyttar fram sina positioner.

    Nu är jag av naturen inte lättskrämd, men visst skulle det underlätta om det fanns en Reagan i Vita Huset. Jag skulle sova lite bättre då.


  12. Hm…tja…en tacker för den stora äran att bli omnämnd på detta vis.
    🙂
    Janis

  13. Ann-Mari Says:

    Hej!
    Hur mås det Tommy? jobbar för fullt med och upplysa folk om kommunism / Ann-Mari

  14. Ann-Mari Says:

    Hej!
    Tommy snart släpps min bok ja du vet Mvh Ann-Mari

  15. Ann-Mari Says:

    Hej!
    Tommy vad gör du i sommar? vi åker till Jämtland på några veckor sen i slutet på Juli blir det Estland eller som man säger EstlandBestland / Ann-Mari

    • Tommy Hansson Says:

      Då får ni ha det så bra.

      Själv kör jag hårt med partipolitiken hela sommaren för att se till att SD kommer in i riksdagen.

      Någon kortare tripp blir det kanske.

  16. Ove Says:

    Och kapitalismen har inte skördat en massa offer, då? Kom igen… En ideologi kan ju knappast mörda. Diktaturer brukar däremot vara rätt bra på den saken. Det är inte kommunismen som mördat någon. Att politiska ledare mördade i dess namn är en sak, men kommunismen som ideologi ska ju inte klä skott för sådana idiotier, lika lite som kapitalismen ska stå till svars för tobaksbolagens utplåning av mänskligheten.

    • Tommy Hansson Says:

      En ideologi i sig kan inte mörda, däremot människor som tror på och tillämpar ideologin i fråga. Det gäller kommunism likaväl som fascism och nationalsocialism.

      Kapitalism är inte en totalitär ideologi som ovan nämnda och bör därför heller inte jämföras med dessa. Kapitalismen har därjämte, till skillnad från framförallt kommunismen, möjliggjort välstånd och frihet utan motstycke i mänsklighetens historia, låt vara att avigsidor givetvis finns.

      ”Tobaksbolagens utplåning av mänskligheten”…det är knappast en seriös utsaga. Människor som röker kan bli både 80, 90 och 100 år gamla, detta till skillnad från de som försmäktade i Stalins eller Hitlers läger.

  17. Ann-Mari Says:

    Hej!
    Det finns ingen ideologi som tagit livet av så många människor som socialism, ni som skriver här på Tommys blogg ska veta att jag är expert på kommunism i Estland min bok släpps snart ” Mitt möte med KGB” där kan ni själv se dom fasor människor jag mötte fick gå igenom, till Ove har jag en fråga? har du upplevt sovjetdiktaturen? har du inte det tycker jag att du ska tiga, / An-Mari

  18. Tripptrapptrull Says:

    För det mesta bra skrivet men vill poängtera ett tydligt fel. Det Putin sade var att Sovjetunionens sammanbrott var 1900-talets största GEOPOLITISKA katastrof. Inte 1900-talets största katastrof. Stor skillnad. Det betyder att världen då blev monopolär med endast en stormakt vars makt ingen kunde hålla i check. Ryssland förlorade de landvinningar de byggt på i ca 300 år vilket förstås är extra traumatiskt för dem (jmf när Sverige förlorade en tredjedel av riket med Finlands förlust, ett tema som oräkneliga poeter bearbetade efter händelsen).

    Putin ska också ha sagt: ”Den som inte saknar Sovjetunionen har inget hjärta, men den som vill ha det tillbaka saknar hjärna”. (Till rysk publik då).

    Det är således inte helt svartvitt. Det är bra att kommunismens illgärningar blir kända. Samtidigt kan jag också förstå att man inte, från ryssarnas sida, vill älta det negativa i all evighet utan istället försöka minnas det positiva.

    Många har en tendens att använda länders historier för att få dem att agera politiskt på vissa sätt i samtiden. Tex så lyfter man gärna fram en slavkoloni Sverige hade för att introducera skuld i det svenska medvetandet och därmed att vi ska acceptera en stor utomeuropeisk invandring som kompensation för våra förfäders påstådda illdåd (och naturligtvis nämns inte att det var en mycket liten del som var involverade i det där och ännu mindre något vi som lever i dag har haft någon som helst hand i).

    Med det i åtanke kan jag förstå att man reagerar negativt när andra försöker använda en onyanserad historiebeskrivning som politiskt slagträ i syfte att få igenom sin politiska vilja i nuet.

    • Tommy Hansson Says:

      Slutklämmen i din kommentar, ”Med det i åtanke…nuet.” passar av en händelse perfekt in på Putins försök att skriva om historien, vilket Arkadij Vaxberg kommenterat på följande sätt:

      http://www.svd.se/putin-reviderar-historien-forgaves

      Tack för kompletteringen av mitt Putin-citat om Sovjet-upplösningen som katastrof. Du får ursäkta mig, men så jättestor skillnad mellan att kalla händelsen för ”katastrof” och ”geopolitisk katastrof” tycker jag nog inte att det är.

      Det är enligt mitt förmenande ingen god idé att sträva efter en bipolär värld bara för sakens skull. Ser hellre en monopolär värld om den dominerande makten är demokratisk – även om denna skulle råka vara behäftad med fel och brister – än en fortsatt dragkamp mellan demokrati och diktatur.

      Slutligen nämnder du ”landvinningar” Ryssland byggt på i 300 år vilka gick förlorade med Sovjets implosion. Det man förlorade var väl framförallt satellitväldet i Östeuropa, och detta var ju inte speciellt gammalt. De tidigare sovjetnationer som blev självständiga har det postkommunistiska Ryssland, med några undantag, för det mesta lyckats hålla tämligen väl i schack.


      • Det var en intressant artikel av Arkadij Waxberg från 2007. Om det Waxberg skriver stämmer så är det ju illavarslande att det ägnas så lite tid åt gulag och dylikt i historieböckerna. Instämmer fullt där. Öht skulle jag vilja se ett större problematiserande av kommunismen om det nu är så som Waxberg skriver. Han får det ju att låta som Rysslands historieböcker uppmuntrar till att nästa generation ska bli kommunister vilket vore lite underligt med tanke på att Ryssland numera har 13% plattskatt och förmodligen är mer kapitalistiskt än Sverige på de flesta punkter. Kommunisterna brukar ju bedömas vara den enda riktiga oppositionen till Putins ”Enade Ryssland”-parti.

        Waxberg tar han upp Tyskland som ett land som ”gjort upp med sitt förflutna”. Men vad innebär det egentligen? För när jag ser dagens Tyskland så ser jag ett kastrerat land. Ett land som blivit hunsat till undergivelse genom att påminna dem om och om igen vilken ondska de påstås bestå av. Vilken ondska som de genom arvsynd fortfarande bär på och måste på något vis ”betala av”.

        Det har då tagit konsekvensen att tyskarna känner sådan inneboende skuld att de kan manipuleras till att gå med på saker som är uppenbart negativa för dem, som att ta emot så många utomeuropeiska invandrare att tyskarna (tillsammans med dras låga födelsetal) riskerar bli minoritet i landet. De brister också en del i demokratiaspekten eftersom de lite för gärna förbjuder partier på högerkanten (nu senast tal om att förbjuda NPD) och inte tillåter sina medborgare att fritt tala och resonera om förintelsen.

        Tyskland är ett land som länge lidit av för dåligt självförtroende som följd av denna så fint kallade ”uppgörelse med det förflutna”. Medan jag tycker att kommunismen definitivt skall problematiseras mer så önskar jag ingen sådan tvångströja på ryssarna, tvärtom. Stolthet över sitt ursprung, sin familj, sitt land är en sund sak i rimlig mängd.

        Talar vi patriotism misstänker jag att vi kan se ganska liknande i amerikanska skolböcker. Inte lär de lägga stor vikt vid lidandet hos dem som förlorade sin kontinent och blev utrotade och marginaliserade i det som tidigare var deras områden? Hur hela deras livsstilar revs bort och de tvingades anpassa sig till nykomlingarna? De lär fokusera mer på sådant som inbördeskriget (där det förklaras att rätt sida vann), månlandningen och USAs övriga storhet på diverse vis. Jag menar inte skriva detta för att ursäkta utan för att förklara att det inte nödvändigtvis är tecken på något hemskt diktatoriskt utan på en ganska normal skolning för barnen i en ”stormakt”. Och i någon mån så brukar de som vinner (dvs de som överlevde) alltid skriva historieböckerna.

        Vi svenskar uppfattar ju t.o.m ordet ”osvenskt” som en väldig komplimang så i stor mån har vi samma problem som Tyskland.

        ”Det är enligt mitt förmenande ingen god idé att sträva efter en bipolär värld bara för sakens skull. Ser hellre en monopolär värld om den dominerande makten är demokratisk – även om denna skulle råka vara behäftad med fel och brister – än en fortsatt dragkamp mellan demokrati och diktatur.”

        Vilka historieböcker har lärt oss att det endast finns två styrelseformer, demokrati eller diktatur? Och vem har lärt oss att det är röstarna som spelar roll i påstådda demokratier?

        Som grundaren av Rothchilds bankdynasti påstås ha sagt:
        ”Give me control of a nation’s money and I care not who makes it’s laws”

        Att rösta är maktutövning för de som saknar nästan all annan makt. Men det finns många mer effektiva sätt för inflytande. Hade det inte funnits det hade många rika blivit av med sina förmögenheter för länge sedan. Om sex personer kan rösta sig till den sjundes större resurser så kommer de att göra det. Du känner kanske till talesättet: ”demokrati är när två vargar och ett lamm ska bestämma vad som blir till middag”. USA är förövrigt en oligarki enligt politisk forskning, inte en demokrati. Skillnaden är att de bemedlade har en tendens att oftast få igenom sin vilja oavsett rösttalen.

        Jag är inte expert på exakt vad som erövrades när men ryska imperiet hade ju det mesta som Sovjet hade. Se denna bild exempelvis som en jämförelse:

        De har ju även Alaska innan.

        ”hålla tämligen väl i schack.” är väl inte samma sak som att fortfarande ha dem som en del av riket? Hela ”Ukrainakrisen” hade ju inte kunnat hända på det vis den gjorde om Ukraina fortfarande var en del av Ryssland.

  19. Tommy Hansson Says:

    Instämmer i din analys av Tyskland.

    När det gäller USA finns det väl i landet en stark kritik mot delar av landets forna utrikespolitik, t ex Vietnamkriget, liksom behandlingen av urinvånarna.

    Exakt vad som står i historieböckerna och inte har jag dock liten koll på.

    Visst, det forna Sovjet-väldet är ordentligt vingklippt, men Ryssland är fortfarande minst sagt omfattande. Fallet Ukraina, som jag behandlat på min blogg då och då, är förstås intressant.

    Det är ju framförallt Krim som intresserar ryssarna här, och man kan nog rikta befogad kritik mot Chrusjtjov för att ha skänkt bort denna halvö till Ukraina 1954.

    Tack i övrigt för en intressant kommentar!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: