Klimatdiktaturen i sin prydno

Allt eftersom det stora klimatmötet i Köpenhamn i december närmar sig, blir det alltmer klart att anhängarna av den politiskt korrekta linje som hävdar att den marginella uppvärmning av världens klimat vi sett sedan början på seklet är ett resultat av mänskliga aktiviteter knappast drar sig för någonting när det gäller att utestänga och/eller misstänkliggöra sina meningsmotståndare.

 Dr. Mitchell Taylor, persona non grata bland politiskt korrekta isbjörnsforskare.

Ett nyligen inträffat exempel avseende detta är behandlingen av dr. Mitchell Taylor, en av världens mest aktade isbjörnsforskare. Nyligen hölls i Köpenhamn ett möte arrangerat av the Polar Bear Specialist Group (PBSG), en grupp som sorterar under the International Union for the Conservation of Nature och Species Survival Commission. Det är inte svårt att se varför detta möte hålls just nu och just i Köpenhamn. Dels är det nu, under sommaren, som mest is smälter i Arktis-området, dels finns det uppenbarligen ett behov av att just här lägga fram en tillräckligt skrämmande rapport om hur den påstått människogenererade uppvärmningen äventyrar isbjörnarnas framtid.

Enligt Christopher Booker i den ansedda brittiska tidningen The Daily Telegraphs nätupplaga är isbjörnsmötet i Köpenhamn en av ”a steady drizzle of events planned to stoke up alarm in the run-up to the UN´s major conference on climate change in Copenhagen in December.”

Booker är en av många skribenter som starkt ifrågasätter ”varmisternas” domedagsbudskap om världens obevekliga klimathöjning – han menar att det rentav kan förhålla sig så att klimatet nu är på väg att bli generellt kallare. Sedan 2007, påpekar han, har skördarna på många håll i världen försämrats just på grund av kallare temperaturer och att detta är ett stort problem när det gäller födotillgången i världen (en länk till en artikel av Booker på detta tema finns här nedan).

http://www.telegraph.co.uk/comment/columnists/christopherbooker/5525933/Crops-under-stress-as-temperatures-fall.html

Som exempel på hur klimatalarmisterna regelmässigt marginaliserar oliktänkande påpekar Christopher Booker, att en av världens ledande isbjörnsforskare utestängts från ovan nämnda möte i Köpenhamn i slutet av juni. Dr. Mitchell Taylor har studerat isbjörnar i Kanada och runt Nordpolen i 30 år och då både i egenskap av akademiker och som anställd av den kanadensiska regeringen.

”More than once since 2006”, framhåller Booker, ”he has made headlines by insisting that polar bear numbers, far from decreasing, are much higher than they were 30 years ago.” Sålunda förhåller det sig enligt Booker så, att av de 19 kända isbjörnspopulationerna så befinner sig praktiskt taget alla under tillväxt eller på optimal nivå. Endast två populationer minskar något, detta till följd av lokala orsaker.

Dr. Taylor håller med om att Arktis har värmts upp sedan omkring 30 år. Han har dock kommit till slutsatsen att detta icke beror på ökade halter av koldioxid (CO2), vilket FNs klimatpanel (IPCC) och dess eftersägare med närmast hegemonistiska anspråk hävdar. I stället för att stirra oss blinda på IPCCs datormodeller, anser Mitchell Taylor, bör vi lägga märke till de havsströmmar som från Stilla havet för varmt vatten till Arktis-området samt vindar som blåser in från Berings hav.

Och det är denna avvikande syn på den förekommande uppvärmningen av Arktis som gör dr. Mitchell Taylor persona non grata inom isbjörnsforskarnas skara. Taylor hade beviljats anslag för att deltaga i Köpenhamns-mötet, men hans deltagande röstades ner av PBSG-medlemmarna just på grund av hans kätterska åsikter i klimatfrågan. Detta klargjordes av PBSGs ordförande, dr. Andy Derocher (för övrigt en tidigare universitetselev till Taylor), som skrev att Mitchells synsätt såsom ”counter to human-induced climate change” var ”extremely unhelpful.”

En försvårande omständighet för Mitchell i sammanhanget var vidare att han skrivit under den så kallade Manhattandeklarationen, ett uttalande från 500 forskare och vetenskapsmän i vilket det hävdas att klimatförändringen inte är orsakad av ökade CO2-halter utan är en följd av naturliga orsaker såsom solens strålning och förändrade havsströmmar. Denna Mitchells position var, enligt Derocher, ”inconsistent with the position taken by the PBSG.”

Klarare än så kan det knappast sägas. För ledaren av en internationell forskargrupp såsom PBSG är dogmen om klimatförändring genom människoaktiviteter viktigare än sanningen. Eljest borde ju en sammanslutning av detta slag välkomna en fri och öppen debatt som kan bidra till att kasta välbehövligt ljus över en viktig fråga!

Klimatdiktaturen i sin prydno.

Förhållandet är naturligtvis det, att dogmen om den människoframkallade klimatförändringen vid det här laget är så pass etablerad inom såväl forskarvärld som politik att bara de allra modigaste och med civilkurage mest begåvade individerna och grupperna vågar sig på att ifrågasätta den. Man vill helt enkelt inte riskera att bli av med forskaranslag eller stämplad som ”kuf”.

Amanda Byrds berömda foto visar inte alls hotade isbjörnar – utan troligen glada och nöjda isbjörnar som har kul på ett stycke is utanför Alaskas kust.

Ett potent vapen i klimatalarmismens tjänst är som bekant det kända fotot avbildande isbjörnar på ett smältande isblock. Eller snarare var. Det har nämligen visat sig att fotot, som använts flitigt i propagandans tjänst av Al Gore, World Wild-life Fund (WWF) med flera, inte alls visar isbjörnar som desperat kämpar för sin överlevnad i en hotad miljö. 2007 avslöjade australisk TV att det hela var en bluff – fotot visar i stället isbjörnar som lekfullt tumlar om på en egendomligt formad ”isskulptur” alldeles utanför Alaskas kust. Fotot togs för övrigt i augusti månad, då issmältningen i Arktis-området är som mest intensiv.

Detta bekräftas också av fotografen, den australiska marinbiologistudenten Amanda Byrd, som förra året gjorde följande uttalande (citerat ur Bookers artikel på Anthony Watts klimatblogg ”Watts Up With That?”):

”(You) have to keep in mind that the bears aren´t in danger at all. It was, if you will, their playground for 15 minutes (…) This is a perfect picture for climate change, in a way, because you have the impression they are in the middle of an ocean and they are going to die with a coke in their hand. But they were not far from the coast, and it was possible for them to swim.”

Detta skrivs någon vecka efter midsommar, då temperaturen i Arktis ännu låg under 0-strecket på celsiusskalan, den senaste tidpunkt detta har hänt uner de 50 år man fört noggrann statistik över temperaturutvecklingen i denna ogästvänliga men vackra del av världen. Detta medför att issmältningen i år väntas bli klart mindre än på åtskilliga år, något som kan tyda på att Christopher Bookers tes om att klimatet är på väg att svalna är korrekt.

Och, som sagt, isbjörnarna tycks må finemang. I norra Kanada har de exempelvis blivit allt vanligare. Det är inte lätt att räkna isbjörnsbeståndet, eftersom dessa varelser är vita, rör sig i is och snö och dessutom förflyttar sig över enorma vidder, men det förefaller klart att antalet isbjörnar har ökat väsentligt sedan 1970-talet då det ansågs ligga på mellan 5000 och 10 000.

I dag pendlar uppskattningarna mellan 20 000 och 25 000 – enligt WWF skall antalet isbjörnar i världen i dag uppgå till cirka 22 000.

Explore posts in the same categories: Al Gore, Alaska, Amanda Byrd, Andy Derocher, Anthony Watt, Arktis, Berings hav, Christopher Booker, CO2, IPCC, isbjörnar, Köpenhamn, Manhattandeklarationen, Mitchell Taylor, PBSG, Stilla havet, The Daily Telegraph, WWF

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: