Nordkoreas propagandatriumf

Nordkorea ligger i den internationella botten inom nästa alla områden. Men inom två fält har man nått ett otvistligt mästerskap: när det gäller att berika militärapparaten på folkets bekostnad, och när det kommer till att genom terrorrelaterad diplomati utverka fördelar från det internationella samfundet, enkannerligen USA.

När jubelropen kring repatrieringen av de amerikanska journalisterna Laura Ling och Euna Lee tystnat, och Bill Clinton och Al Gore beretts möjlighet att sola sig i strålkastarljuset, kvarstår faktum att händelseförloppet är en av Nordkoreas och dess diktator Kim Jong-ils största diplomatiska triumfer under senare år. Nordkorea har satt i system att först företa sig något provocerande för att därefter använda sig av den internationella oron i syfte att vinna fördelar.

untitled

John Bolton har genomskådat Nordkoreas taktik att få ont belönat med gott.

En som insett detta mer än de flesta är John R. Bolton, före detta amerikansk FN-ambassadör under den senaste Bush-administrationen, som i The Washington Post den 4 augusti under rubriken ”Clinton´s Unwise Trip to North Korea” skrev följande apropå kopplingen mellan journalisternas frisläppande och Nordkoreas kärnvapenprogram:

Former president Clinton was met at Pyongyang´s airport by notables led by Kim Kye-gwan, the North´s long-time chief nuclear negotiator, an unmistakable symbol of linkage. In Pyongyang´s view, the two reporters are pawns in the larger gane of enhancing the regime´s legitimacy and gaining direct access to important U. S. figures. The reporters´arrest, show trial and and subsequent imprisonment (twelve years hard labor) was hostage taking, essentially an act of state terrorism. So the Clinton trip is a significant propaganda victory for North Korea, whether or not he carried an official message from President Obama. Despite decades of bipartisan U. S. rhetoric about not negotiating with terrorists for the release of hostage, it seems that the Obama administration not only chose to negotiate, but to send a former president to do so.

John Bolton anser att Clintons handlande, som nästan säkert har Obamas tysta stöd och uppmuntran, framgent ökar riskerna för andra amerikaner som vistas utomlands. Han fortsätter i sin artikel:

”Iran and other autocracies are presumably closely watching the scenario in North Korea. With three American hikers freshly in Tehran´s captivity, will Clinton be packing his bags for another act of obeisance? And, looking ahead, what American hostages will not be sufficiently important to merit the presidential treatment?!

Ambassadör Bolton påpekar, att Clintons Pyongyang-visit starkt påminner om den olycksaliga resa förre president Jimmy Carter gjorde till Nordkorea 1994 – för övrigt med dåvarande président Clintons starka ogillande – varigenom nordkoreanerna, med dåvarande diktatorn Kim Il-sung vid makten, fick både legitimitet och ekonomiska fördelar. Det avtal, det så kallade the Agreed Framework, som Carter lyckades utverka, försåg i Boltons ögon Nordkorea och andra skurkstater med ”a roadmap for maximizing the benefits of illicit nuclear programs.”

Nordkorea bröt mot avtalet mellan Carter och Kim Il-sung praktiskt taget innan bläcket på papperet hunnit torka men kunde icke desto mindre så småningom locka den andra Bush-administrationen till samtal inom ramen för de så kallade Sexpartsförhandlingarna mellan Sydkorea, Nordkorea, USA, Ryssland, Kina och Japan. Därigenom fick Pyongyang ånyo chansen att förhandla om att avveckla sitt kärnvapenprogram i hopp om att få ännu större legitimitet och fördelar av olika slag.

Jimmy Carter myser i kapp med Kim Il-sung 1994.

”This history”, framhåller John Bolton, ”is of the United States rewarding dangerous and unacceptable behavior, a lesson well learned by other would-be nuclear proliferators.” Följden av Clintons resa till Nordkorea blir antagligen att Obama-administrationen om inte alltför lång tid återupptar förhandlingarna med Nordkorea. Bolton:

”The point to be made on the Clinton visit is that the knee-jerk  impulse for negotiations above all inevitably brings more costs than its advocates foresee. Negotiating from a position of strength, where the benefits to American interests will exceed the costs, is one thing. Negotiating  merely for the sake of it, in the face of palpable recent failures, is something else indeed.”

En länk till Boltons hela artikel finns här:

http://www.aei.org/article/100843

I dag, den 7 augusti, skriver vänsterpartiledaren Lars Ohly på Expressens debattsida att Clintons resa till Pyongyang bör inspirera Sverige till liknande handlande vad avser den i Eritrea fängslade eritreansk-svenske journalisten Dawit Isaak: ”För att få Dawit Isaak fri efter nära åtta års fångenskap i Eritrea bör även Sverige skicka en hög representant.”

Ohly vet som vanligt inte vad han talar om. För det första kan naturligtvis ”en hög representant” från Sverige, av naturliga skäl, aldrig ses som en lika stor fjäder i hatten för något land som en amerikansk dignitär. För det andra har Eritrea såvitt känt inte alls samma uträkning med sina tillfångatanden som Nordkorea har. Pyongyang har ju under en lång följd av år kört med samma taktik: först gör man något för världssamfundet oerhört provocerande – som att provspränga kärnvapen eller kidnappa utländska journalister – och därefter går man in i förhandlingar för att framstå som tillmötesgående och civiliserade och för att få allehanda fördelar.

 Ohly pratar i nattmössan – som vanligt.

Att tro att Lars Ohly skulle begripa sig på denna distinktion är naturligtvis att hoppas på för mycket. Men för all del – Ohly kan ju själv försöka få med kung Carl XVI Gustaf på en tripp till Eritrea för att få Isaak frigiven!

När allt detta är sagt vill jag framhålla att jag, liksom alla andra, gläder mig över att Laura Ling och Euna Lee är fria!

Annonser
Explore posts in the same categories: Al Gore, Barack Obama, Bill Clinton, Carl XVI Gustaf, Dawit Isaak, Eritrea, Euna Lee, Expressen, Iran, Japan, Jimmy Carter, John Bolton, Kim Il-sung, Kim Jong-il, Kim Kye-gwan, Kina, Lars Ohly, Laura Ling, Nordkorea, Pyongyang, Ryssland, Sydkorea, the Agreed Framework, The Washington Post, Uncategorized, USA

8 kommentarer på “Nordkoreas propagandatriumf”

  1. Mikael Gustafsson, Säffle Says:

    John Bolton är grym. Hök av den gamla stammen. Då menar jag inte 80-tal och Reagan, utan Harry Truman o Eisenhowers 50-tal.

    Hårda som flinta, inte bara i nävarna utan i övertygelse om ”det rätta”!

    För övrigt rekommenderas AEI varmt.

  2. benke Says:

    Japp, undrar just vad USA fått betalat för detta. Eftersom det var givet att de skulle släppas redan innan Clinton åkte dit, det var det som var överenskommelsen, annars hade han såklart aldrig åkt. Dessa två kidnappade personer hade inget värde för Nordkorea förutom PR. Nu har de fått det de önskade. Ett fototillfälle med en fd amerikansk president och god PR då man är så vänlig att släppa två fångar.

    Dessutom, eftersom Obama är villig att prata med alla tyranner utan förbehåll (Obamas egna ord i valrörelsen), så har ju Nordkorea på detta sätt givit styrka till Obamas påstående att man kan prata tyranner tillrätta. Det var kanske det de ville. Man kan bara hoppas på att Obama inte är så naiv att han går på det. Obama är svag och tyrannerna försöker göra affär av det. Denna incident hade aldrig hänt under förra administrationen.

    John Bolton är en av mina favoriter f.ö. Jag rekommenderar starkt hans bok: ”Surrender Is Not an Option”. Detta är hans berättelse från den tid då han var USA’s FN ambassadör.

    • Tommy Hansson Says:

      Kan du upplysa mig om var man får tag på Boltons bok, Benke?

      • benke Says:

        Hej Tommy,

        du kan nog köpa den via Amazon skulle jag gissa. Själv köpte jag den som ljudbok på iTunes Store.

        Köp den. Du kommer inte att ångra Dig. Bolton berättar om möten med George W. Bush, FN’s Annan och många, många andra. Den är väldigt välskriven och intressant, och framförallt väldigt informativ om hur FN fungerar inifrån.

        Om du köper den som ljudbok så är det Bolton själv som är uppläsare.

  3. Tommy Hansson Says:

    Tack för tipsen!

  4. js Says:

    Angående Dawit Isaak så har han dubbelt medborgarskap.
    Eritrea betraktar honom som ”sin” medborgare.
    Jag tycker att Lars Ohly utelämnar detta faktum.

  5. Tommy Hansson Says:

    Visst gör han det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: