Det judiska Polen (I): Bodzentyn och Kielce

Jag hade nyligen förmånen att få göra en studieresa till Polen i arrangemang av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Här följer den första av tre bloggartiklar med intryck från denna resa. Syftet var främst att studera den nationalsocialistiska Förintelsen.

I resan ingick också den högtidliga återinvigningen av den judiska begravningsplatsen i Bodzentyn, vilken restaurerats bland annat med hjälp av bidrag från Sverige och SKMA. Eftersom jag själv bidragit med en slant var det en särskild upplevelse att bevista denna invigning, som skedde i närvaro av bland andra Polens chefsrabbin Michael Schudrich samt kantorn vid Stora synagogan i Stockholm, Maynard Gerber. Medverkade gjorde även Bodzentyns borgmästare samt representanter för den katolska kyrkan, vars kyrkoherde bidragit aktivt till upprustningen.

Den viktigaste deltagaren var dock utan tvivel Max Safir (född Manes Szafir), en av de få judar i Bodzentyn som överlevde Förintelsen och som sedan många år är bosatt i Sverige; att den obrutne och fysiskt kraftfulle Max är 84 år kan man knappast tro! Det var meningen att Max pappa, Icek Szafir, skulle ha tagit hand om platsen – sedan kom dock kriget emellan och fadern dog i en gaskammare.

 

history_bdwwii_01 Motoriserade tyska trupper i Polen under Andra världskriget.

Den judiska begravningsplatsen i utkanten av den lilla staden Bodzentyn, belägen nordväst om Kraków, var allt som blev kvar då ghettot i staden likviderades av de tyska styrkorna 1942. De första judarna bosatte sig i Bodzentyn kring sekelskiftet 1700/1800. Det dröjde emellertid till 1862 innan de ”mosestroende” tillerkändes medborgerliga rättigheter, och 1876 erkändes den judiska församlingen officiellt av de lokala myndigheterna. 1917 uppgick Bodzentyns befolkning om nära 4000 personer till nästan hälften av judar. De miserabla förhållandena under mellankrigstiden med ty åtföljande emigration, icke minst till Toronto i Kanada, gjorde dock att den judiska befolkningen reducerades ner till cirka 30 procent före Andra världskrigets utbrott. Flera ättlingar till dessa fanns för övrigt med vid den ovan nämnda återinvigningen av Bodzentyns judiska begravningsplats.

Förhållandet mellan Bodzentyns etniskt polska och judiska kommuniteter hade länge varit relativt gott, låt vara att det förekom antisemitiska aktioner. David Rubinowicz, en pojke som var bosatt i Bodzentyn och vars dagbok återfanns efter kriget samt utkom i svensk översättning 1960 med titeln Davids dagbok, skriver följande om en sådan incident i Krajno inte långt från Bodzentyn:

”12 februari. Efter frukosten gick vi ut för att skotta snö, trots att ingen sagt till om det, för vägen hade blivit igensnöad under natten. Jag kände igen församlingsvakten, frågade honom vart han skulle och han sa, att han var på väg till byäldsten med ett anslag.(…) Det var (…) en karikatyr av judarna. (…) Överskriften på anslaget är följande: Juden är en bedragare, din ende fiende. Och under står skrivet: Stanna, broder, och begrunda/Hur du drivs av judehundar./Råttor i din mat du får,/I din mjölk de vatten slår,/Deg där feta maskar krälar/Knådar de med judehälar./ När vakten spikade upp det gick folk just från skottningen och de skrattade så att jag fick ont i huvudet.”

Polens första ghetto tillkom första krigsåret 1939. Inom drygt ett års tid fanns det drygt 100 ghetton. Till dessa ghetton tvångsförflyttades judar från närliggande områden, men också judar vilka deporterats från Tyskland, Österrike och andra delar av det tyskockuperade  Europa. Till Bodzentyn, där det vid tillfället fanns omkring 1100 judar, fördes ett större antal judar från staden Plock hösten 1940. Från våren 1941 hänvisades judarna i Bodzentyn till ett getto och fick inte lämna staden. De som rörde sig i den övriga staden utan giltig passersedel sköts med nackskott av nationalsocialisterna. Liksom i alla andra polska getton var förhållandena i det i Bodzentyn omvittnat hemska.

Liksom i andra naziockuperade polska städer tvångshämtades Bodzentyns judiska och polska män och pojkar till tvångsarbeten av olika slag. Max Safir sattes att arbeta i bland annat Herrmann Goering Werke i närbelägna Starachowice, där ammunition tillverkades. Här, liksom i sågverket och stålverket, förekom omänskligt hårt tvångsarbete. Max Zafir undgick med knapp nöd att skjutas av en tysk befattningshavare. Han fortsatte sedan till andra anhalter inom ramen för den tyskledda judeutrotningen, bland annat förintelselägret Auschwitz.

bodzentyn1 Bodzentynområdet.

 

Likvideringen av ghettot i Bodzentyn skedde hösten 1942. Aktionen verkställdes i samband med den judiska högtiden Jom Kippur och gick till så att alla judar samlades på stadens torg för att därpå föras till den närliggande staden Suchedniów. Härifrån togs de till dödslägret Treblinka och gick under i Förintelsen. När man spankulerar omkring i dagens fridfulla småstadsidyll, kanske slinker in på en bar och inmundigar ett glas av det goda polska ölet Zywiec, är det nästan omöjligt att föreställa sig de fruktansvärda scener som måste ha utspelt sig här en gång.

Inte så långt från Bodzentyn ligger den större staden Kielce, huvudort i regionen med samma namn. Det var i Kielce Max Safir växte upp. Liksom i andra polska städer drabbades Kielces judar av de tyska nazisternas hårda ockupations- och förintelsepolitik, men det är för en pogrom som inträffade mer än ett år efter krigsslutet som Kielce är mest beryktat i antisemitiska sammanhang.

Huset som är förknippat med denna sinistra del av Polens historia ligger på gatan Planty 7 strax intill ån som flyter genom staden. Den 4 juli 1946 spreds ett rykte om att en liten pojke som försvunnit hade tillfångatagits av stadens judar, som antogs skulle använda pojkens blod för att utföra religiösa ritualer – ett stående inslag i den antisemitiska mytbildningen genom historien. Våldsamma upplopp utbröt och 42 judar, vilka anlänt till Kielce efter krigsslutet, massakrerades. Bland dödsoffren fanns en gravid kvinna, ett nyfött spädbarn samt tonåringar från en kibbutz. Attackerna hade framprovocerats av stadens kommunistiska myndigheter genom dessas inkompetenta hantering av den explosiva situationen.

Pogromen i Kielce var den värsta i sitt slag, men det förekom antisemitiska eruptioner och försök till pogromer över hela det efterkrigstida Polen i städer som Kraków, Rzeszów, Tarnów, Kalisz, Lublin, Paczewo och Kolbuszowa. I inget av dessa fall tycks de styrande kommunisterna, som tillskansat sig makten i Polen efter krigsslutet, hade brytt sig nämnvärt. Kommunisterna hade därtill sin egen antijudiska agenda, vilket var en naturlig sak i det sovjetdominerade Östeuropa (liksom i själva Sovjetunionen) där judarna användes som syndabockar för samhälleliga fel och brister.

Efter den fruktansvärda pogromen i Kielce valde tusentals judar att fly Polen, och samma sak upprepades vid flera andra tillfällen under den efterföljande historien där den största utvandringsvågen skedde i samband med antijudiska utrensningar 1968. I dag finns omkring 5000 judar kvar i ett Polen där en gång närmare hälften av befolkningen hade judiska anor.

85356 Offren för Kielce-pogromen 1946 begravs inför en stor folkmassa.

Frågan är om de antisemitiska stämningarna helt har dött ut i Kielce. På den byggnad som en gång inrymde stadens synagoga syns nämligen resterna efter några ditklottrade rader med texten ”Kaiole do Izraela”, vilket lär vara polska för ”Död åt Israel.”

Annonser
Explore posts in the same categories: "Davids dagbok", Andra världskriget, Antisemitism, Auschwitz, Österrike, David Rubinowicz, Förintelsen, Hermann Goering Werke, Icek Szafir, Jom Kippur, Kalisz, Kanada, Kielce, Kolbuszowa, Kommunism, Krajno, Krakow, Lublin, Manes Szafir, Max Zafir, Maynard Gerber, Michael Schudrich, nationalsocialism, Pacszewo, Planty 7, Plock, Polen, Rzeszów, Starachowice, Suchedniów, Svenska kommittén mot antisemitism, Tarnów, Toronto, Treblinka, Tyskland, Zywiec

21 kommentarer på “Det judiska Polen (I): Bodzentyn och Kielce”

  1. Jacob I Says:

    Hej, Tommy!
    Be the first to comment, står det så jag blir väl den förste att kommentera denna artikel. Men vad finns att säga! Kan inget annat göra än att hysa ett stort förakt, inte bara till dessa knäppgökar, David Irving o. liknande, som menar att förintelsen aldrig ägt rum, trots mängder av konkreta bevis och inte minst fortfarande överlevande sådana, utan även till alla dessa historielösa individer, vad väl tyvärr en del fortfarande finns i SD (om de inte förhoppningsvis nu har övergått till toksekten ND) som helt okritiskt köper denna smörja. Du har ju skrivit en mycket bra artikel om historielösheten på SD-kuriren, och historielöshet är något som verkligen måste bekämpas med alla tillgängliga medel.
    Fick härom dagen senaste pappersupplagan av SD-kuriren, det första mig dig som chefredaktör.
    Ser därmed fram emot fler artiklar av det slaget som du här presenterar.

    • Tommy Hansson Says:

      Jag har länge ansett att nynazism och förintelseförnekelse är mer ett mentalt än ett politiskt problem. Människor som ägnar sig åt detta är, enligt min uppfattning, i behov av psykiatrisk hjälp mer än politisk upplysning.

      Gällande detta finns naturligtvis, som med så mycket annat, grader. Således kan man exempelvis vara extremnationalist utan att vara fullt utvecklad nationalsocialist, på ungefär samma sätt som man kan vara hånfull och avfärdande gentemot ovedersägliga bevis för att Förintelsen ägt rum liksom gentemot staten Israel och judar i gemen.

      Nationaldemokraterna och tidningen Nationell idag är ju klara exempel på det sistnämnda.

      Som du säger, det finns mängder av konkreta bevis som gör Förintelsen till den troligen mest väldokumenterade händelsen i historien.


  2. ….så man är av dig diagnostiserad som mentalt indolent utifall man inte köper förintelseförklaringarna som helhet?

    Det finns många exempel som visar på extrema hemskheter under andra världskriget, men det finns en del oklarheter och frågetecken som skulle behöva rätas ut också. Det är just när man söker förklaringar på vissa sakfrågor som personer likt dig själv Tommy, dyker upp och ställer sig som helgonförklarare över judarna som kollektiv och drämmer till med invektiv som ”tokstollar och extremnationalister”.

    Jan Milld skriver i Nationell Idag frågan om varför siffran 6 miljoner är så helig, enär man om än motvilligt men ändock fått falla till föga och skriva ned siffran över antal dödade (i avsedda gaskammare) till 1,5 miljoner från 4 miljoner.Som man länge hävdat och baserat skadestånd och repressaliekrav på.

    Jag säger som Milld:är inte 1,5 miljoner illa nog? Varför använder man siffran 6 000 000 som upphöjt till helig och över allt ifrågasättande. Tror Tommy på fullt allvar att en överlevande judisk lägerfånge kan återge en absolut sanning om andra världskriget?

    Så Tommy, nu får du väl tipsa mej om en lämplig psykiatrisk klinik, för det är ju vad doktor Tommy förordar för dåraktiga, förintelseförnekande extremnationalister som undertecknad!

    • Tommy Hansson Says:

      Nej, och det är det jag försöker förklara i ovanstående svar till Jacob I.

      Siffran sex miljoner är inte helig för mig. Man kan självfallet diskutera det exakta antalet judar som dog som en följd av nazisternas förintelsepolitik.

      Däremot är det bara stollar som landar någon annan stans än i spannet fem-sex miljoner.

      Jo, jag tror på ”fullt allvar” att ”en överlevande judisk lägerfånge kan återge en absolut sanning om andra världskriget.”

      Nämligen sin egen.


  3. ..ta bara din egen inkonsekventa rapportering av denna annars (förhoppningsullt) trevliga vistelse i Bodzentyn.

    Du skriver ena stunden om: ”Max Safir (född Manes Szafir), en av de få judar i Bodzentyn som överlevde Förintelsen”

    För att ett stycke senare skriva: ”Likvideringen av gettot i Bodzentyn skedde hösten 1942. Aktionen verkställdes i samband med den judiska högtiden Jom Kippur och gick till så att alla judar samlades på stadens torg för att därpå föras till den närliggande staden Suchedniów. Härifrån togs de till dödslägret Treblinka och gick under i Förintelsen”

    Det är ju just sådant här som får en att ställa sig frågor om det rent logiska i enskilda sakfrågor i en övergripande hemsk krigstid.

    Hu kan det finnas en ”överlevande” när nationalsocialisterna samlade ALLA judar på stadens torg för att där föra dem vidare för likvidation i gaskammare?

    Är det så att e tverkligen finns en del frågetecken Tommy, eller blir det bara ”lite tokigt” när man rapporterar sanningen i semitiernas tjänst?

  4. Tommy Hansson Says:

    OK, då – jag borde kanske ha skrivit ”alla judar som fanns i staden vid tillfället.”

    Max Safir och ett antal andra judar från Bodzentyn befann sig nämligen i egenskap av slavarbetare vid tillfället på annan plats för att arbeta inom den tyska krigsindustrin.

    Din reaktion är så typisk för alla extremnationalister som hugger på allt för att ifrågasätta eller förlöjliga sanningen om Förintelsen.


    • …vilken sanning? Den överlevande lägerfångens i aktuell polsk by?
      Den av Israel påbjudna sanningen? Eller kanske min morfars, vars holländska etnicitet gjorde att han tvangs att bygga flykomponenter åt tyska krigsapparaten?

      Eller tillåts man (jag) att se på saken som om det inte existerar någon absolut sanning?

      Jag hugger inte på något, jag konstaterar endast att det fortfarande föreligger oklarheter i ämnet ”Förintelsen”.

      • Tommy Hansson Says:

        Exakt. Den överlevande lägerfångens i aktuell polsk by. Hans sanning är unik men också universell.

        Det kan finnas oklarheter om exempelvis hur många judar och internerade ur andra grupperingar som dog i Majdanek eller annat koncentrationsläger. Det är en legitim forskaruppgift att reda ut detta.

        Däremot finns ingen seriös forskare som betvivlar att de tyska nationalsocialisterna, särskilt efter Wannsee-konferensen 1942, bedrev ett utrotningskrig gentemot Europas judar.


  5. Tommy ,varför dessa invektiv? Antingen finns det nationalism, eller också finns det inte.

    ”En nation är ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom språk, religion, etnicitet, historia, kultur, traditioner och sociala normer”.

    Det här ovan är klippt från Wikin. Hur vill du definiera dina olika ”grader” av nationalism? Är Sverigedemokraterna ett nationalistiskt parti? Och om så, varför glömmer man då bort vikten av den etniska aspekten hos nationen? Är det för att man själv anser det ”extremt” att tycka att etnicitet är en för nationen sammanbindande faktor?

  6. Tommy Hansson Says:

    Vilka invektiv?

    Att acceptera citerad definition av begreppet nationalism är inte sak samma som att vara nationalist.

    Nja, mina ”grader” gäller inte nationalism i allmänhet utan tendenser till förintelseförnekelse och fientlighet gentemot judar och staten Israel. Här menar jag att fullblodsnazister står för den grövsta varianten, medan exempelvis Nationaldemokraterna och Vänsterpartiet befinner sig längre ner på skalan.

    För mig är SD i första hand ett värdekonservativt parti baserat på en positiv inställning till den svenska nationen. Bryr mig inte särskilt mycket om huruvida detta bör kallas ”nationalism” eller ej.

    Etnicitet är en av flera sammanbindande faktorer för en nation. Inte den viktigiaste, enligt mitt förmenande.


  7. …jag syftar till invektivet ”extremnationalist” som du använder ganska flitigt.

    Om etnicitet inte är det viktigaste av faktorer som kan ses som sammanhållande kit för en nation, så medger du ändock att det har viss betydelse? För är det inte så att etnicitet och kultur i allra flesta fall är starkt bundna till varandra. Om etnicitet inte vore viktigt så kan man ju utan att höja på ögonbrynen bistå det demografiska folkutbytet som faktiskt sker i Sverige idag. Är det ok att Sverige i framtiden i ett inte omöjligt scenario bebos och styrs av arabfolk? Eller kan det tyckas att det var synd att de etniska svenskarna försvann?

    Ledsen om jag avvek från huvudämnet, men önskar ändå svar.

    • Tommy Hansson Says:

      Ordet ”extremnationalist” ser jag inte som ett invektiv utan snarare som en varudeklaration.

      Jo, visst har etniciteten en viss betydelse. Dock kan jag inte anse att färg på hud, hår och ögon har någon betydelse. Viktigare är svensk kultur och svenska värderingar/värden. Dessa skall vi kämpa med näbbar och klor för att bevara och för att de även framgent skall vara normgivande.

      Scenariot med ett Sverige bebott och styrt av ”arabfolk” ser jag som alltför orealistiskt för att det skall vara meningsfullt att ta upp till seriös diskussion.

  8. Tommy Hansson Says:

    P. S. Därmed sätter jag – ursäkta uttrycket – streck i debatten för denna diskussion.

  9. Inge Sandén Says:

    Nu har jag läst alla dina svar till Daniel Spansk.
    Jag är glad över att Sverigedemokraterna har fått en medlem som kan svara bra på angreppen av extremnationalisterna.
    Vet inte om denne Daniel är SD-are,men om så är,var han väl en av dom som startade upp SD.
    Så är det Tommy Hansson man kan vara en stark nationalist som jag,men om någon inte är etnisk Svensk,men älskar vårt land och kultur och bidrar med eget arbete och försörjning får han/hon komma från vilket land som helst och färgen på huden spelar ingen roll.
    Därefter blir deras avkommer etniska Svenskar allteftersom.
    Det är den fullständigt misslyckade okontrollerade massinvandringen och den totalitära världsåskådningen Islam som skapat de problem vi idag har i Sverige.
    Islamister och nazister är för mig nästan detsamma.
    Därför blev jag inte så förvånad då jag läste någonstans att ND kramar denne Omar och skall gå i tåg tillsammans och skandera ut sitt judehat.
    Ju fler sansade Sverigevänner som går över till SD ökar partiet för varje dag.

    • Tommy Hansson Says:

      Jag håller med dig till hundra procent, Inge!

      Daniel Spansk är ND-representant i kommunfullmäktige i Nykvarn.

  10. Polack m familj i kielce Says:

    Bra att du inte uttalar samma antipolska propagande som andra judar gör. Bra att du skriver sanningen: att polacker och judar levde i harmoni innan andra världskriget och innan ryska komunister(ej polacker) genomförde pogromerna
    -Kielce är dock ingen tysk stad som du skriver.
    -Pogromen I Kielce var provocerad av bolsjevikerna för att hetsa judar mot polacker, varför? jo för att få judar att gå med i NKWD o mörda polacker för att åstadkomma en komunistisk underlydnadsstat, inga polacker ville ju mörda tyskar.

  11. Tommy Hansson Says:

    Jag är inte jude utan en genuin svensk som är intresserad av det judiska.

    Tack för att du rättar mig om Kielce – jag vet ju mycket väl att Kielce inte är en tysk stad, men det är sådana där lapsusar som slinker med ibland. Nu är det i alla fall rättat.

    Jo, jag tror att det ligger en del i det du säger om kommunisterna, som ju själva inte precis älskade judar.

  12. MIKI Says:

    svar till polack med familj i kielce.
    jag ar jude. min far var fran kielce.han overlevde
    progromen i kielce 1946. min far larde sig boxas
    for att anvanda i sjalvforsvar mot antisemiter.
    lagg av med bortforklarningar om bolsjeviters
    konspiration.antisemitism i polen ar en svart
    skamflack .punkt slut

    • Polack m familj i Kielce Says:

      Jasså, om det faktiskt är så att du har judiska rötter i Kielce är det mkt anmärkningsvärt eftersom judarna var väldigt få i Kielce.
      Men kan du i så fall ge mig en förklaring till varför judar och polacker levde i Harmoni i nästan 800 år och helt plötsligt uppstod det flera pogromer när komunisterna fick styre.
      Det finns faktiskt väldigt mycket som talar FÖR att pogromen i Kielce var en provokation av Bolsjeviker. Har du något som talar emot detta får du gärna komma med det, för jag har alldrig hört något. Varför skulle en rad oberoende av varandra pogromer helt plötsligt uppkomma i Polen efter andra världskriget när polackerna sett vad judarna utsatts för och varför skulle Bolsjevikerna lägga ett stort mörker över detta? Det var ju många judar i Bolsjevism-”institutet” så detta borde ju ha uppmärksammats mycket mer?
      Varför skedde detta under en tid då man ville att alla judar skulle flytta till Israel? Och en tid då man behövde rekrytera människor till 45 år av mördande och förföljelse av polacker?

      http://www.omforintelsen.se/varfor-genomforde-nazisterna-forintelsen-pa-ockuperad-polsk-mark-del-2/
      Här har du lite stöd (ett av många) på att judar var mycket verksamma i Bolsjevismen.


  13. […] Jag har själv följt med på en av SKMAs studieresor: 2009 gav jag ett bidrag till upprustningen av en judisk begravningsplats i den lilla staden Bodzentyn i Polen och följde (givetvis på egen bekostnad) med SKMA dit. Det var en på alla sätt givande resa som omfattande besök på platser av betydelse för Förintelsen, vilken ju till stor del försiggick på polsk mark. Länken här går till den första av fem bloggtexter jag skrev på temat ”Det judiska Polen”:https://tommyhansson.wordpress.com/2009/09/08/det-judiska-polen-i-bodzentyn-och-kielce/ […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: