Mina vackraste julsånger
Julen närmar sig med tipp-tappande steg från små tomtefötter, och idag har vi till på köpet fått en hel del av den vita vara som kallas snö och som sägs vara oundgänglig för den äkta julstämningen samt några minusgrader…vädergudarna verkar inte ha hört talas om att klimatalarmisterna redan mönstrat ut snö och kyla från julen!
Till denna magiska tid på året hör vackra julsånger. Jag kommer i det här inlägget att redogöra litet för vilka tre jag anser vara vackrast och mest stämningsfulla samt vilka versioner av dessa jag föredrar. Givetvis blir allt mycket personligt och subjektivt, kan inte vara på annat sätt. Läsarna får förstås gärna ha invändningar och föreslå egna favoriter – skicka gärna länkar till dessa!
Stilla natt, heliga natt
Franz Gruber (1787-1863).
Julsångernas julsång är tvivelsutan julpsalmen Stilla natt, heliga natt med text av Joseph Moor och musik av Franz Gruber med den tyska originaltiteln Stille nacht, heilige nacht. Sången har en ganska rörande förhistoria. Natten före julafton 1818 bet en mus sönder bälgen till orgeln i kyrkan i Oberndorf bei Salzburg i Österrike. Utan bälg – ingen orgelmusik. Goda råd var dyra, och kyrkans kantor Franz Gruber och hjälpprästen Joseph Moor beslöt sig för att rädda situationen genom att på julaftonens eftermiddag svänga ihop en julmelodi till gitarrackompanjemang.
Sagt och gjort – Stille nacht, heilige nacht framfördes av Gruber och Moor tillsammans med kyrkans barnkör. Tack vare den busiga musen räddades kyrkans julmusik och världen fick en underbar julsång på köpet. Det sägs att Stilla natt översatts till över 300 språk; den är stor framförallt inom luthersk kristenhet.
Denna julpsalm förknippas med särskilt en historisk händelse i anslutning till den första krigsjulen under Första världskriget. En inofficiell men omfattande vapenvila mellan de tyska och brittiska trupperna hade inträtt i de tröstlösa skyttegravarna i Flandern i Belgien. På tyskt initiativ började sången sjungas på båda sidor och resulterade på detta sätt i en stunds spontan förbrödring. Walter Chronkite berättar historien med hjälp av Mormon Tabernacle Choir (inslaget omfattar även andra musikaliska inslag):
http://www.youtube.com/watch?v=aGdwbzrPHos&feature=related
Min favoritversion av sången står emellertid den irländska sångerskan Sinéad O´Connor, född 1966, för och den återfinns i den här videon med vackra och stämningsfulla bilder:
http://www.youtube.com/watch?v=H9VK5VGiZ70
Den första julnatten med heliga tre konungars tillbedjan.
Adams julsång
Adolphe Adam (1803-56.
Om Stilla natt, heliga natt är världens mest älskade och mest spridda julsång alla kategorier så torde Adams julsång, eller O helga natt som den också kallas, vara den mest pampiga. Dess svårighetsgrad gör den knappast lämpad för allsång men desto mer skickad att stilla njuta av. Det är en hyllningssång till Jesus Kristus, världens frälsare.
Upphovsman till Adams julsång, med originaltiteln Cantique de noël, är den franske komponisten Adolphe Adam (1803-56), vars operor av expertisen anses utmärkas av ”melodirikedom, livlighet och lättfattlighet.” I Stockholm uppfördes under 1800-talet en rad av Adams operor såsom Alphyddan, Postiljonen, Bryggaren i Preston, Konung för en dag och Giralda. Adams överlägset mest kända verk (förutom julsången) är balletten Giselle.
Den sångare som i mitt tycke svarat för den mest njutbara versionen är den värmländske barytonen och hovsångaren Håkan Hagegård, född 1945 (vart tog han vägen, förresten?). Här i en kyrkoversion:
http://www.youtube.com/watch?v=ZCurWDFW2ZI
Det är min personliga mening att denna underbara sång vinner på att framföras av en barytonsångare, då en sådan ger sången mer ”märg” än om den exekveras av exempelvis en tenor eller en kvinnlig sångerska. Men om tenoren heter Jussi Björling (1911-60) kan det förstås aldrig bli fel:
http://www.youtube.com/watch?v=ofKk_Etapq4
Fairytale of New York
Den i mitt tycke tveklöst vackraste och desslikes mest originella profana julsången är Fairytale of New York, släppt på en singelplatta av den engelsk-irländska folk/punk/rock-gruppen The Pogues 1987. Sången skrevs av bandmedlemmarna Shane MacGowan, född 1958 och Jem Finer, född 1955 och har av den brittiska musikkanalen VH-1 tre gånger framröstats som ”den bästa julsången någonsin.”
Sångens handling: två irländska invandrare, en ung man och en ung kvinna, träffas i New York. Mannen hamnar i fyllecellen på julaftonen, uttryckt genom den oförgätliga, inledande textraden: ”´Twas Christmas Eve, babe, in the drunk-tank.” Han förlorar sig i minnen om parets både harmoniska och stormiga tid tillsammans. Sångtiteln kommer från J. P. Donleavys roman A Fairytale of New York.
Det har hänt att vissa radiokanaler varit tveksamma till att spela sången på grund av dess bitvis grova språk, liksom att politiskt korrekta operatörer varit i farten och censurerat meningen ”You´re a cheap, lousy faggot”, men faktum kvarstår: sången håller mer än väl ställningarna som en av de verkliga julklassikerna.
Här en genomarbetad videoversion med Shane och brittiska sångerskan Kirsty McColl (1959-2000):
http://www.youtube.com/watch?v=o89yo5UmGD4
En charmig version med den irländske sångaren Christy Moore och damkör kan avnjutas här:
http://www.youtube.com/watch?v=xYyVmjeK1MU
The Popes blev Shane MacGowans kompband sedan han blivit sparkad av The Pogues på grund av oprofessionellt beteende. Under senare tid har dock Shane och The Pogues återförenats; gruppen har hyllats som en innovativ förnyare av den irländska folkmusiken. Om MacGowan kan det sägas att han, fastän uppvuxen i London, är fast förankrad i den traditionella irländska kulturen. Hans stora förebild som sångare är Luke Kelly (1939-84) i den legendariska folkmusikgruppen The Dubliners.
Jem Finer, Shane MacGowan och Spider Stacy i The Pogues.
Explore posts in the same categories: "Adams julsång", "Fairytale of New York, "O helga natt", "Stilla natt, Österrike, Belgien, Christy Moore, Första världskriget, Flandern, Franz Gruber, Håkan Hagegård, J. P. Donleavy, Jem Finer, Jesus, Joseph Moor, Jussi Björling, Kirsty McColl, London, Luke Kelly, Mormon Tabernacle Choir, New York, Oberndorf bei Salzburg, Shane MacGowan, Sinéad O´Connor, Spider Stacy, Stockholm, Sverige, The Dubliners, The Pogues, The Popes, Walter Chronkite
18 december, 2009 den 12:48
Ett mycket trevligt inlägg Tommy! Julen är ju något som jag, liksom dig, förknippar med sånger och musik av viss karaktär.
Jag måste säga att vi står varandra närmre vad gäller artister och Julmusik än vad vi står politiskt 🙂
Jag skulle endast vilja addera Jussi Björling och hans passande röst till o Helga natt, samt Carola Häggqvist, också en röst som håller måttet i allra högsta grad.
God jul Tommy!
18 december, 2009 den 1:14
Hastade lite för mycket ser jag. Jussi B var redan omskriven.
Å andra sidan kan det inte bli för mycket Jussi.
19 december, 2009 den 3:09
Ja, du har nog rätt, Danne!
Håller med – Jussi kan det knappast bli för mycket av. En gammal favorit för mig och en stor del av svenska folket.
Tack för Carola-länken!
Och en God Jul & Ett Gott Nytt år till dig också!
30 december, 2009 den 5:40
Snubblade såhär i mellandagarna över ditt trevliga inlägg om julsånger. Som ateist moch musikälskare instämmer jag till stora delar i dina synpunkter på de två första sångerna (ingen erfarenhet av den tredje). Min personliga favorit är O Helga Natt, som minbarndoms småländske kantor (baryton som jag själv) sjöng varje år på julottan. Sjöng den själv en gång i midnattsmässa på Älvsnabben.
Gott Nytt år, Tommy.
30 december, 2009 den 7:09
Tack skall du ha, Nils. Jag är själv en avdankad körsångare.
Och ett Gott Nytt År önskar jag dig också!