Friday On My Mind – bästa 60-talslåten!
1960-talet intar en särskild plats i mitt musikaliska hjärta. Det var då jag på allvar började lyssna till musik. Den musik jag fastnade för stod att finna inom flera musikaliska genrer. Jag beundrade som de flesta jämnåriga The Beatles – närmare presentation obehövlig – och svenska band som göteborgska Tages men kom även att upptäcka klassisk musik och opera samt irländsk folkmusik.
I den här bloggartikeln har jag, på inrådan av en god vän som gott kan kallas musikorakel, valt ut min egen privata tio-i-topp-lista baserad helt och hållet på personliga preferenser och intryck. Inspirationen kom när jag för någon vecka sedan tillbringade en angenäm eftermiddag hemma hos vännen i fråga. Medan vi spånade om ditten och datten samt inmundigade strömming och potatismos samt delade på en god flaska maltwhisky på en veranda i Värmdö strömmade ljuv musik ur min väns mastodontlika högtalare. Vilken 60-talslåt jag än nämnde så plockade han fram den ur sin privata samling.
Ty det är 1960-talsmusik det här är fråga om. Och än en gång – urvalet och musiksmaken är helt mina egna, baserat på minnen och associationer där jag icke minst inspirerats av gamla kärlekar som dyker upp ur minnet när jag hör låtarna, ingen nämnd och ingen glömd (med undantag för Ingegerd och Margaretha, då)!
1. Friday on My Mind: The Easybeats.
http://www.youtube.com/watch?v=rBJLoYd8xak
Den här enligt min smak oöverträffade låten med australiensiska The Easybeats var etta i Australien, sexa i Storbritannien och 16e i USA 1966. Skriven av bandmedlemmarna George Young och Harry Vanda. Låg naturligtvis även på Tio i topp i Sverige. Rankades i början på 2000-talet som Australiens främsta poplåt någonsin.
2. I Can´t Let Maggie Go: The Honeybus.
http://www.youtube.com/watch?v=ih4zwp-0GeQ
Underbar, egenproducerad låt av brittiska The Honeybus som var en långkörare på listorna 1968.
3. Hey Jude: The Beatles.
http://www.youtube.com/watch?v=eDdI7GhZSQA
Den här över sju minuter långa låten är, som jag ser det, höjdpunkten i legendariska Beatles produktion. Skrevs av Paul McCartney 1968 och låg på alla tänkbara listor. Den gavs ut på singel med Revolution på baksidan men finns inte med på något originalalbum med Liverpool-gruppen.
4. Miss MacBaren: Tages.
http://www.youtube.com/watch?v=dRaKfzaHg5A
Göteborgsbandet Tages, som först hette Alberts Skifflegrupp (efter bandkändisen Tommy Albert Blom), kallades ibland ”Sveriges Beatles”. Hade ett antal låtar på listorna. Miss MacBaren kom etta på Kvällstoppen 1966 och lär ha skrivits i en turnébuss i all hast. Namnet hämtades från ett tobakspaket av märket MacBarens någon råkade ha på sig.
5. Going Up the Country: Canned Heat.
http://www.youtube.com/watch?v=Hf0Dm-OaTNk
En höjdare med Canned Heat från Los Angeles, som bildades för att spela blues och boogierock 1965 och faktiskt fortfarande håller på. Låten från 1968 – som ”görs” av flöjtspelet – erbjuder ett stycke lantlig idyll, på den här videon kombinerad med diverse Woodstock-flum. Tillägnas Margaretha, en av de första flickor jag kysste.
6. I Can´t Control Myself: The Troggs.
http://www.youtube.com/watch?v=rzHpGjvRgTc
Brittbandet Troggs med sångaren Reg Presley som frontfigur hade ett antal bra låtar på listorna och slog igenom med Wild Thing 1965. I Can´t Control Myself är från 1966 och väckte visst uppseende bland moralens väktare. Troggs är fortfarande i farten minus den avlidne trummisen. 1994 fick Wet Wet Wet en stor hit med gamla Troggs-låten Love Is All Around från filmen Fyra bröllop och en begravning.
7. Where Do You Go To My Lovely: Peter Sarstedt.
http://www.youtube.com/watch?v=aE89OeM5nmU
En oförglömlig sång från 1969 av engelske gatumusikanten Peter Sarstedt. Låten, som skrevs i Köpenhamn, handlar om en flicka Sarstedt blev djupt förälskad i i Wien 1965; hon omkom i en hotellbrand.
8. Blackberry Way: The Move
http://www.youtube.com/watch?v=CivvdtlZ4ok
En psykedeliskt betonad låt från 1969, skriven av Roy Wood i brittiska The Move som i början på 1970-talet ombildades till Electric Light Orchestra (ELO).
9. Is This the Dream: The Zombies.
http://www.youtube.com/watch?v=JFr8fHhlDOM
Smått galen låt från 1966 med brittiska The Zombies inklusive förnämlige sångaren Colin Blunstone. Bandet hade en hel rad sånger på listor över hela världen, bland vilka She´s Not There kanske är den mest kända.
10. Eve of Destruction: Barry McGuire.
http://www.youtube.com/watch?v=tWDVl-QgM7M
Oklahomabon Barry McGuires monsterhit från 1965, som jag tillägnar Ingegerd. McGuire tillhörde ursprungligen gruppen New Christy Minstrels men slog sig på en solokarriär som resulterade i denna låt. Bland andra minnesvärda textrader märks ”Think of all the hate there is in Red China”, som syftar på den kommunistiska kulturrevolutionen som skördade miljontals offer i mitten på 60-talet. McGuire blev 1971 pånyttfödd kristen.
Jag inser naturligtvis att jag här missat ett antal låtar som kanske varit lika bra eller nästan lika bra som mina topp tio här ovan. Kanske någon med Rolling Stones, The Byrds, Manfred Mann, Hep Stars, Bob Dylan, Kinks…men nu har jag bestämt mig för de här tio och så får det bli… äh, jag kör några till utan inbördes rangordning:
Positively 4th Street: Bob Dylan.
http://www.youtube.com/watch?v=WOP6R3JvNHg&feature=related
En låt den nye ”elektriske” Dylan skrev 1965 när han var rejält förbannad på någon. Den börjar: ”You got a lot of nerve…”.
Till the End of the Day: The Kinks.
http://www.youtube.com/watch?v=BIc-RnqjwWA
Hit från 1965 som skrevs av brittiska The Kinks frontfigur Ray Davies.
Mr. Tambourine Man: The Byrds.
Amerikanska The Byrds i mitt tycke bästa Dylan-cover från 1965, länken från ett framträdande i Ed Sullivan Show.
Do Wha Diddy Diddy: Manfred Mann.
Brittiska Manfred Manns troligen mest kända – och bästa – låt från 1964. Paul Young var då ännu sångare, Manfred själv på keyboard.
Son of a Preacher Man: Dusty Springfield
http://www.youtube.com/watch?v=dp4339EbVn8
Londonfödda Dusty Springfield (1939-99) kallas ibland ”The white lady of soul”. Låten från 1968.
Explore posts in the same categories: Sextiotalspop
Tommy Hanssons Blogg 
21 juli, 2010 den 2:20
Mycket bra lista Tommy, håller med i 8 fall av dina 10. Men då jag just nu håller på att återigen läsa in mig på bla Bob Lind och Hanson så undrar jag vart de är. Likaså har du ju missat allt Phil Specotor skrev.
22 juli, 2010 den 9:46
Som sagt, det här är en mycket personlig lista. Jag gillar helt enkelt inte Spector-soundet, det låter ju ungefär som när man tippar av ett lass bräder från en lastbil!
22 juli, 2010 den 3:34
Phil Spector var väl bara producent? (”demonproducent” gu bevars)
Burt Bacharach hade platsat på min tio-i topp-lista. Låtarna framförs av BB & BJ Thomas, Dionne Warvick, och(igen) Dionne Warvick:
22 juli, 2010 den 3:43
En producent som gjorde sig känd för A Wall of Sound, som jag alltså har svårt för.
22 juli, 2010 den 8:22
60 talet förknippar jag med då drogerna kom.
Hur många musiker är inte döda pga droger och alkohol???
Eller minns man de fanatiska kristna grupperna i USA som brände vinyler med Beatles och andra som djävulens musik.
Återutgivningar till cd och sedan har vi alla dessa återföreningar av grupper som varit nedlagda i en herrans massa år.
Eller grupper som envisas med själva namnet fast det ofta är nån enstaka orginalmedlem kvar.
Eller dom som bråkat och har två band som använder samma namn.
Du gillade väl inte proggen eller fanns det nåt grus i dojjan kanske??
23 juli, 2010 den 10:05
De enda droger jag i någon utsträckning ägnade mig åt på den här tiden var tobak och alkohol, och jag lever fortfarande. Men ett visst tapp var det ju, exempelvis Brian Jones i Stones, Jimmie Hendrix, Janice Joplin…
Och några som inte dog av droger föll så småningom ifrån på grund av lösaktigt leverne såsom Freddie Mercury i The Queen, men då är vi förstås inne på 70-talet.
Ja, detta med 60-talspop/rock är en intressant företeelse. Jag slutade i princip intressera mig för denna musikgenre när 70-talet kom med band som The Doors och Queen, som jag inte begrep mig på.
Jag lyssnade faktiskt mycket på progg under min vänsterperiod kring decennieskiftet 1960/70 – favoritband var Gunder Hägg och Träd, Gräs & Stenar. Gudibrallan var inte dumma de heller.
23 juli, 2010 den 4:58
Alla mycket bra du nämner här. Finns så mycket bra musik från den perioden, vet inte om jag kan plocka ut mina top 10…..behöver nog minst 100…
24 juli, 2010 den 10:38
Jag förstår din inställning, Benny. Jag har försökt välja de låtar som berörde mig och som jag har särskilda minnen från.
På något sätt verkar det som om 60-talet släppte loss en massa energi och skaparkraft, även om en del härav var missriktat (droger, moralupplösning, allmänt flum etcetera).
I alla fall – en nostalgitripp som heter duga…
24 juli, 2010 den 4:09
Johnny Bode var artist redan på 20-talet. Han gjorde senare comeback och gjorde bland annat denna låt tillsammans med Lillemor Dahlqvist 1968. Denna låt, något oanständig måhända, hade kanske gått in på plats nummer 10 på min lista:
25 juli, 2010 den 12:45
Tack för det musikaliska bidraget, LPÖ. Har faktiskt hört den som sagt något skabrösa låten i något tidigare sammanhang.
På min lista platsar den dock inte.
27 juli, 2010 den 7:56
Ärligt talat hade denne artist inte platsat på min lista heller. Jag känner ju till att du är religiös och ville väl provocera. Jag förväntade mig att du skulle radera kommentaren med Johnny Bode.
En artist som jag på allvar skulle inkludera bland mina tio- i-topp från 60-talet är John Fogerty(CCR)
28 juli, 2010 den 1:59
Njae, jag betraktar närmast Bode – på gott och ont – som ett inslag i den svenska sångkulturen.
Creedence lyssnar jag gärna till. Deras genombrott kom väl precis så att de passar in i mitt tidsperspektiv (var det inte 1969 deras genombrottsalbum kom?).
29 juli, 2010 den 5:53
CCR fick sitt genombrott 1968-1969 tror jag. CCR spelade en typ av rock `n roll som låg mycket nära den amerikanska folkmusiken, därför gillar jag CCR.
31 juli, 2010 den 11:49
Hej, Tommy!
Har just införskaffat ny dator och sitter med alla födslovåndor som detta medför, därav att jag först nu läst detta inlägg.
Skulle jag här ge mig in på 1960-talets musikliv skulle detta inlägg bli det längsta någonsin på den här bloggen, så därav ska jag begränsa mig.
Trevligt att du åberopar The Honeybus ”I can´t let Maggie go”, som är en av mina absoluta 60-talsfavoriter. Gruppen ifråga blev ju ett s.k. ”one-hit-wonder” då de inte lyckades följa upp denna succé.
Vad beträffar Dylans ”Positively 4th street” lär texten vara riktad mot Izzy Young, som på 1950-60-talen drev butiken Folklore Center i Greenwich Village i New York, där han också arrangerade konserter med unga okända folksångare. Dylan var en av dessa trubadurer som debuterade i New York (1961) på en konsert arrangerad av Young, Phil Ochs var en annan. Izzy Young flyttade till Sverige i början av 1970-talet och öppnade butiken Folklore Centrum på Birger Jarlsgatan. Den flyttade senare till söder där den ännu finns kvar.
Till saken hör att Young var en av de folklorefanatiker som i mitten av 1960-talet kritiserade Dylan då denne blev ”elektrifierad”, vilket av hans tidigare anhängare ansågs som ett svek och en slags kapitulation för kommercialismen (!) Därav Dylans hårda ord i ”Positively 4th street”.
Sammanfattningsvis vad beträffar 1960-talet kan man med all rätt konstatera vara, jämte 1930-talet, det mest musikkreativa decenniet på 1900-talet.
Avslutningsvis. Den vännen, vem det nu kan vara, som du besökte verkar ju ha god smak, nu menar jag inte bara musik. Strömming med mos och whisky är heller ingen dålig kombination.
Sådana vänner ska man vara rädd om!
2 augusti, 2010 den 10:35
Tack för en extremt insiktsfull kommentar, Jacob!
Instämmer helt om min musikaliskt insiktsfulle vän. Hans sakkunskaper är nog i din egen klass!
12 augusti, 2010 den 9:41
Hej Tommy!
Alltid kul med listor. Dessutom så är 60-tals musik det jag helst lyssnar på. Således måste ju så klart din lista kommenteras! Håller med om 1,5,6,10 även om jag skulle rangordna dom lite annorlunda. Men dom skulle säkert kunna platsa på en egen top 20 lista. Canned Heat är riktiga favoriter. Har flertalet av deras LP.
Klar etta på min lista skulle denna vara: http://www.youtube.com/watch?v=f9mQkFpkShg
En suverän grupp med många kanonlåtar. Dom var ju dessutom upphov till ytterligare favoritband som Cream och Led Zeppelin (deras 2 första LP oslagbara!)
Din Zombies-låt skulle jag byta ut mot ‘Time of the season’ ( http://www.youtube.com/watch?v=BdghL1NGk0g&feature=related )som är vansinnigt snygg! Två andra grupper som måste ha någon representation på tio i topp listan är definitivt Animals och Them.
Ha de’ bra! Väntar med spänning på ‘Smålandstidningen’!
13 augusti, 2010 den 10:36
Hej Janne!
Förvisso är Yardbirds en höjdare och en inflytelserik grupp för tidsperioden. Deras ”For Your Love” kommer säkerligen med på min nästa lista (om jag skriver någon)!
Them (med Van Morrison)minns jag för deras ”Here Comes the Night”, mycket njutbar.
Till sist vill jag återigen betona att den här listan är helt och hållet subjektiv, grundad på personliga hågkomster och känslor. Inte vilket band eller vilken låt som kan anses vara objektivt bäst eller så.
”Smålandstidningen” lär väl dyka upp när som helst…hör gärna med Jens.
15 augusti, 2010 den 8:49
Hej igen!
Fick ett utkast i mailen idag från Jens. Ser bra ut.
Ang. ‘For your love’ så var det den låten som fick upp mina ögon för Yardbirds. Görbra! Har fortfarande kvar singlarna. Har även ‘Here comes the night’ som mycket riktigt är mycket njutbar. Retar mej dock ständigt på diverse radiopratare som annonserar Van Morrison istället för Them när dom spelar nån av deras gamla låtar. Historielöst.
21 mars, 2011 den 11:30
Hallå!
Alltid kul med 60-tals musik, eftersom jag växte upp med alla de band och artister som formligen exploderade ut i etern. Var 15-16 år när låtar som Colors med Donovan, Tamburine man med Birds, Eve of destruction, She´s not there, ”Huset” med Animals, Everybody must…med Dylan, She´s not there med Zombies m.m.m.m. Finns hur mkt som helst att minnas och berätta om. Två saker just idag: 1. Var när jag ”hamnade” på Nalen en kväll och John Mayall & The bluesbreakers spelade! Jag bara dog! Hade aldrig hört nå´t liknande. 2. Jag är ofta inne på U-tube och söker…och idag kom jag plötsligt att tänka på en LP som vi hade på kassettbandspelare, som vi släpade runt på: ”Soul of Man” med Manfred Mann, en ganska jazzig platta, helt instrumental.
Jo då så att…:-)
MVH
Thomas Karlström
21 mars, 2011 den 12:02
Hej, och tack för intressant kommentar!
Jag måste erkänna att jag missat en del godbitar i min lista, främst kanske ”A whiter shade of pale” med Procul Harum. Funderar faktiskt på att göra en ny lista med låtar jag inte fått med. En anan goding är ju ”The last time” med Rolling Stones.
Känner igen det där med portabla bandspelare man släpade omkring på beachpartyn och i andra sammanhang.
Vidare är det roligt att det här musikaliska inlägget tydligen väckt en hel del intresse. Jag skriver ju annars mest om politik men försöker sticka emellan ibland med musik och kultur.
10 juli, 2012 den 10:53
Hej Tommy
Fortfarande efter 50 år köper
r jag skivor och CD från 50 och 60 tal. Det stör mig fortfarande med alla dessa nyinspelningar av ORIGINALHITSEN. Blir vi aldrig av med detta skit. Senast var det ONEDAYMUSIC och deras Cruisen 61 och AMERICAN LONDON story som var till stor del nyinspelningar, med få originallåtar. Det är förbannat svårt att navigera rätt i denna djungel. Till ex Drifters US Save the last dance.. minst 10-15 nyinspelningar, Del Shannon Runaway 7-9 nyinspelningar. Folk vill ha originalet, inte 3 äpplen och en banan så att säga. Ge uttryck via din blogg att inte gå på nitarna med nyinspelningarna.Är du Tommy Hansson från Nameloosers?
10 juli, 2012 den 11:07
I wish…men nej, jag är inte den Tommy Hansson. Inte heller gamle MFF-spelaren med samma namn.
19 april, 2013 den 6:15
Tages hette inte Alberts Skiffelgrupp. Det är något som Tommy Blom har hittat på. Det hette Tage’s Skiffelgrupp eller Tages Skiffel eller Tage’s Skifflegroup. Så det så.
19 april, 2013 den 6:37
Tack för detta klargörande i en brännhet fråga.
19 april, 2013 den 8:53
Varsågod. Dessutom så kallades de för Västkustens Beatles, då de vann den tävlingen i Göteborg 1964. Sedan tycker jag att Tages gjorde en minst lika bra version av Friday On My Mind. /Göran
20 april, 2013 den 10:46
OK. Bra att veta.