De svängande löspenisarna är över oss igen

 Glättad men missvisande festivalromantik à la Pride.

1987 gick den internationellt erkände svenske modedesignern Sighsten Herrgård ut i media med att han hade AIDS. Han var den förste allmänt kände svensken som gjorde detta. Två år senare var han död. Den homosexuelle Herrgård gav därmed AIDS ”ett ansikte” i Sverige.

En inte särskilt smakfull vits som spreds i samband med Herrgårds milt talat uppmärksammade frånfälle löd som följer: ”Vet du att man döpt om likbilarna? (Nej) Jo, de kallas herrgårdsvagnar.”

På den tiden var det  allmänt känt att ett otyglat homosexuellt leverne kunde leda till den fruktade sjukdomen AIDS, som före bromsmedicinernas tid ofelbart ledde till en snar död. Alla hade dessutom klart för sig att AIDS-epidemin hade sitt ursprung i promiskuösa bastuklubbar i San Fransisco i USA, ett av hippekulturens starkaste och mest ohämmade fästen. En annan av AIDS-smittans högriskgrupper var sprutnarkomaner.

Mycket har hänt sedan mänskligheten först stiftade bekantskap med sjukdomen AIDS och dess följeslagare HIV. Bromsmedicinerna har utvecklats och blivit allt verksammare, vilket medfört att AIDS  numera inte är lika snabbverkande och  dödlig som fordomdags. Detta har inte kunnat förhindra det faktum att AIDS spritt sig över världen, främst i Afrika där okunnigheten på området är som störst – också i regeringskretsar. Barn, kvinnor och män, unga som gamla, drabbas, homo- och heterosexuella likaså.

I takt med att homosexlobbyn gjort allt mer framgångsrika inbrytningar i samhällslivet har dock det tidigare så högprofilerade AIDS-hotet alltmer hamnat i skymundan. Praktiserad homosexualitet har med hjälp av skickliga talespersoner av typ Jonas Gardell, Marc Levengood och Eva Dahlgren sålts in som något som är lika naturligt, normalt och eftersträvansvärt som heterosexualitet. De så kallade Pridefestivalerna har i sammanhanget bjudit på stor och glättig show.

I takt med att bögeriet och lesbianismen nått samhällets såväl fin- som vardagsrum har emellertid något hänt. Den överhängande risken att råka ut för HIV-smitta och få sjukdomen AIDS om man är utövande manlig homosexuell  – en risk som på Herrgårds tid var närmast övertydlig – har alltmer kommit i bakgrunden. Ty vem vill höra talas om svåra sjukdomar och risk för smärtsam död när det glammas som värst i översexualiserade Pride-sammanhang?

Homosexlobbyn och dess följe i form av ängsligt politiskt korrekta politiker och mediamänniskor bär på ett tungt ansvar med sin ensidiga glorifiering av bögeriet. De leder in unga och oerfarna människor på en väg som kan synas glättad och spännande, men som i själva verket riskerar leda till döden. Det är min måhända orealistiska förhoppning att detta på något sätt kommer till belysning mitt i allt festivalglam detta Pride-år. Och nej, kondomer är inte det supersäkra motmedlet. Det finns i själva verket bara ett sådant, och det stavas sexuell avhållsamhet.

Det talas ofta om den ack så nödvändiga toleransen i samband med det årliga Pride-jippot. Tidiningarnas ledarsidor är fyllda av moralistiska brösttoner från politiskt korrekta skribenter som i hastigheten inte märker, hur monumentalt intoleranta de själva undantagslöst blir då det blir fråga om att bemöta de Pride-kritiker som trots allt inte låtit sig skrämmas till tystnad. Minsta invändning mot festivalyran och dess exekutörer belönas med invektiv såsom ”homofob”, ”mörkmän, ”bögnoja” etcetera, något denna bloggare nogsamt fått erfara. Läs här gärna vad det pålitliga märket Robsten har att säga i ämnet:

http://robsten.blogspot.com/2010/07/pridefestivalen-ar-inte-lika-med.html

De politiker som i dag inte står i kö för att bli uppmärksammade i samband med Pride-veckan är mycket lätt räknade, icke minst därför att avvikare av typ Göran Hägglund (KD) hängs ut och markeras mot; det har exempelvis ryktats om att Pride-arrangörerna skall placera en tom stol i Hägglunds ställe på det podium de andra etablerade partiledarna skall beträda. Jag förmodar att Hägglund  dock i kraft av sin kristna tro är av något hårdare virke än de övriga partiledarna i denna fråga.

Eftersom jag råkar känna ett antal homosexuella vet jag till allt detta dessutom, att inte alla av nämnda sexuella läggning uppskattar det flamboyanta överspel som Pride oundvikligen bjuder på och det könsöverskridande sätt att klä sig som en utåtagerande homosexuell av Fredrick Federleys snitt stundom ägnar sig åt.

Många homosexuella önskar helt enkelt leva så normala och odramatiska liv som möjligt utan att i alla sammanhang tvingas göra sin sexuella läggning till underhållning för de åskådarmassor som, storögt gloende, brukar kanta Pride-tågets sträckning. Det är svårt att tänka sig exempelvis den framlidna TV-personligheten Lennart Swahn som festivalpajas.

timthumb Kättja i Muntra fruarna i Windsor.

Homosexualitet i biblisk mening är en synd, vilket också Pride-arrangörerna för något år sedan tog fasta på genom att i internationella festivalslogans tala om ”Swedish sin”, och syndens lön är som bekant döden. Detta är en gammal sanning som inte ens hundra penissvängande och bröstskumpande  festivalparader kan ändra på. Därmed inte sagt att det inte finns andra synder.

En av dessa , promiskuitet, kallas till och med dödssynd (termen är i detta sammanhang ”kättja”). Det är olyckligt att homosexualitet i vår tid så ofta förknippas med promiskuitet och därmed kommit att starkt bidraga till den allmäna sexualisering av samhället som har så mycket på sitt samvete.

Eller är man kanske inte ”riktig” homosexuell om man inte ikläder sig trikå eller kvinnodräkt, ställer sig på ett paradfordon och viftar med en löspenis till massans jubel?

Annonser
Explore posts in the same categories: Pridefestivalen

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

12 kommentarer på “De svängande löspenisarna är över oss igen”


  1. […] Mer läsning. DN, DN:s intervju med Jimmie åkesson, en artikel från en medlem i SD om HBT-frågor. Veckans bloggdebatt hos Kent Persson. SD:s Tommy Hansson om de ”svängande löskukarna”… […]

  2. benke Says:

    Jag bryr mig inte ett skvatt om sexuell läggning, var och en gör som man vill. Annat vore tyranni. Och det är bara vänstern som vill tyranni i de frågor DE bryr sig om. Här kan vi snacka fördomsfullhet, och inte minst hat, emot oliktänkande (alltså vi som tycker annat än dem).

    Detta sagt så är jag emot samkönade äktenskap etc etc. Jag tar inte den diskussionen nu. Apropå HBT så finns en utomordentligt rolig, konservativ (förstås) skribent på Townhall.com. Jag återger inte hela inlägget men detta är apropå T’t i HBT:

    ”In the past, I have offended some transgendered persons by asking these two questions: 1) Does the act of removing a man’s penis make him into a woman?
    2) If your answer to #1 is “yes,” does re-attaching it to his forehead make him a unicorn?

    Those two questions are my little way of asking the transgendered community whether there is any limit to their delusional belief that they can simply be whatever they perceive themselves to be.”

    Väldigt roligt 🙂

    • Tommy Hansson Says:

      Tack för dina synpunkter och ditt exempel, Benke!

      Det kan behövas lite respektlös humor i detta sammanhang.


  3. […] en i och för sig inte särskilt ovanlig åsikt bland landets 60-plussare, och ännu mindre ovanlig inom Sverigedemokraternas medlemsled, och 2: denne tar synbarligen klart avstånd från våld och […]

  4. Anonym Says:

    Att homosexuella numera har rätt att ingå äktenskap tycker jag är lustigt. Vilken kristen kan på fullt allvar mena att det är förenligt med kristen tro att samkönade ingår äktenskap? Ingen som är uppriktig i sin tro kan göra det.

    Nu är jag inte troende så därför gör det mig ingenting. Kyrkan spelar ändå inte någon betydelsefull del i mitt liv. Själv förvånas jag dock över varför de homosexuella drev på för att de skulle få ingå äktenskap istället för registrerade partnerskap. Jag undrar varför man inte stred för det omvända: utmönstra äktenskapet ur lagstiftningen och inför registrerade partnerskap för såväl homo- som heterosexuella. På det viset skulle man ha slagit två flugor i en smäll. Dels rensat ur kristet bråte ur lagstiftningen och dels sekulariserat lagen ytterligare.

    Varför gick man inte på den linjen? Det här finner jag väldigt kuriöst!

  5. Anonym Says:

    I ovanstående ska det stå:

    ”Dels rensat ur kristet bråte ur lagstiftningen och dels fått slut på ”diskrimineringen” som sades bestå i att somliga bara fick ingå registrerade partnerskap medan andra fick ingå äktenskap”

    (Notera dock att heterosexuella inte tidigare kunde ingå registrerat partnerskap vilket också var en form av ”diskriminering”.)

  6. Anonym Says:

    Sedan bara en liten frågeställning. När saker och ting vevas i medierna år ut och år in av litet, ja nästan inget intresse, för folkflertalet bör man ställa sig frågan: cui bono? Maken till substanslöst pladder har man väl sällan skådat. Det gör mig nu snart ingenting längre om man snällt går med på allt vad homolobbyn ber om. Det eviga vevandet av dessa frågor är vad som irriterar mig. Vem är det som tjänar på att vi har den politiska agenda vi har? Vem är är det som är betjänt av att du ödslar tid på att skriva om löspenisar och annat trams? Det är en intressant fråga och jag har inget bra svar på den.

    Kanske är det så enkelt som att homolobbyn tjänar och skickligt kan styra dagordningen. Men även politikerna tror jag är betjänta av denna debatt. När man nu på fullt allvar diskuterar införandet av könsneutrala offentliga toaletter för att ackommodera det ”tredje könets” behov förefaller det mig vara så att politiken blivit ett skämt. Är vi så förbannat mätta och är allt så fantastiskt i Sverige år 2010 att vi inte har viktigare saker att ta itu med?

    Jag tror det inte. Det luktar avledningsmanöver om det hela, utdelande av bröd och skådespel.


  7. […] er också studera SD bloggarnas resonemang om Pride. Såväl SD-Västra, Södertörn som kandidaten Tommy Hansson i Södertälje och Toralf Karlsson i kalmar. Dessutom Sverigedemokraternas ställningstagande MOT […]

  8. Tommy Hansson Says:

    Den här debattören klarar inte ens av att stava kända sverigedemokraters namn. SD:aren i Kalmar heter till exempel Thoralf Alfsson.

    Han klarar ännu mindre av att ta debatten med SD i sakfrågan. Vilket naturligtvis inte är någon direkt sensation – vi vet ju alla att homosexlobbyn inte utgör världens mest toleranta gruppering.

  9. jerlerup Says:

    ”Eller är man kanske inte ”riktig” homosexuell om man inte ikläder sig trikå eller kvinnodräkt, ställer sig på ett paradfordon och viftar med en löspenis till massans jubel?”

    Ditt förakt mot transsexuella och transvestiter har noterats!

    /Torbjörn

    ”Homosexuella är bajsätande hundar…”
    /Sun Myung Moon, Tommys guru

  10. Tommy Hansson Says:

    Förakt är en känsla jag försöker undvika. Däremot anser jag nog att de mest outrerade exhibitionisterna i samband med ”Pride” är lovligt villebråd när det gäller kritik.


  11. […] vilket förvisso vore svårt mot bakgrund av vad jag tidigare skrivit i frågan. Här ett exempel:https://tommyhansson.wordpress.com/2010/07/26/pridefestivalen-ar-over-oss-igen/ Jag anser som övertygad konservativ att Pride-jippot, enkannerligen dess avslutande parad, är en […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: