Den sanna bilden av ”Che” Guevara

Alberto Korda med sin berömda Che-ikon.

För 43 år sedan fick Ernesto ”Che” Guevara en överdos av sin egen medicin. Han förklarades av boliviansk militär utan rättegång vara en mördare, ställdes upp mot en vägg och sköts utan pardon. I ett historiskt perspektiv är det sällan rättvisa har skipats på ett mer relevant om än inte juridiskt korrekt sätt.

Ernesto Guevara de la Serna e Lynch föddes i Buenos Aires i Argentina 1928. Som ung reste han runt Sydamerika på en motorcykel och skrev under den tiden sina famösa dagboksanteckningar Motorcycle Diaries (Dagbok från en motorcykel), som 2004 förvandlades till film med den notoriske Hollywood-liberalen Robert Redford som producent.

Filmen är ett varmhjärtat porträtt av revolutionsikonen Guevara och framställer denne som ett moraliskt föredöme och en rättvisans förkämpe av stora mått. Ingen skildring av denne fege revolutionäre massmördare kan vara längre från verkligheten. Ett citat från dagböckerna som Redford utelämnar lyder (min översättning från engelska):

Mina näsborrar utvidgas medan jag njuter av att inandas den fräna lukten av krut och blod. Galen av ursinne kommer jag att söla ned mitt gevär medan jag slaktar den besegrade fiende som faller i mina händer.

Det här är tveklöst ord som nedtecknats av en svårt mentalt störd person.

Ernesto ”Che” Guevara, som led av astma under större delen av sitt korta liv, utbildade sig i unga år till läkare. Efter att ha kommit att hata USA efter en amerikanskstödd militärkupp i Guatemala 1954 kom Che 1955 i kontakt med de revolutionära Kuba-bröderna Fidél och Raúl Castro.

Sedan de kubanska gerillakämparna med bröderna Castro i spetsen störtat Kubas auktoritäre ledare Fulgencio Batista (1901-73) på nyåret 1959 kom Che Guevara att bli en nyckelperson i den kommunistiska samhällsomvandlingen på Kuba.

Bland annat fick han uppdraget att rensa ut militärer och poliser i Batistas tjänst samt att ta itu med de revolutionens fiender som kallades ”desertörer” eller ”spioner”, vilket i realiteten oftast innebar att de var övertygade demokrater. Efter hand kom även ett betydande antal tidigare revolutionärer, vilka tröttnat på Castros styre, att inrangeras bland dessa kategorier. Det blev Ches uppgift att organisera det system av fängelser och interneringsläger i vilket omkring 25 000 döda och 100 000 inspärrade offrades på den kubanska revolutionens blodbesudlade altare.

Guevara skrev i sitt tjänsterum i La Cabaña-fängelset under flera hundra dödsdomar. Hans beryktade blodtörst gav i utländsk press upphov till öknamnet ”Slaktaren från La Cabaña”.

Che Guevaras blodtörst kunde dock inte tillfredsställas enbart genom ett passivt undertecknande av dödsdomar. Lyckligast var han när han själv fick ta aktiv del i dödandet. Den före detta politiske fången Roberto Martin-Perez omtalade för den kubansk-amerikanske författaren, bloggaren och debattören Humberto Fontova följande (min översättning från engelskan):

När man såg det strålande uttrycket i Ches ansikte när offren bands vid pålen och rycktes isär av exekutionsplutonen, såg man att det var något som var allvarligt och grundläggande fel med Che Guevara.

Se hela Fontovas text här:

http://townhall.com/columnists/HumbertoFontova/2010/10/09/che_guevara;_guerrilla_doofus_and_murdering_coward/page/full/

En av Guevaras favoritsysselsättningar var att utdela nådaskottet i huvudet på de offer som överlevt exekutionsplutonens salva.

Den astmatiske argentinske läkaren Ernesto ”Che” Guevara blev på kort tid en av den kubanska revolutionens mest uppburna och mytomspunna gestalter, vilket inte var enbart hälsosamt för honom själv. Han kom således att av Fidél Castro uppfattas som ett potentiellt hot mot den egna maktställningen, och när Che började lägga sig i utrikespolitiken fick diktatorn nog. Han skickade därför iväg Che på ett revolutionärt uppdrag till det oroliga Kongo som utvecklades till ett totalfiasko, därför att kongoleserna betackade sig för all kubansk assistans.

Snart skickades Che Guevara iväg igen, denna gång till det militärt styrda Bolivia och med uppgiften att dra igång den saliggörande kommunistiska revolutionen i Sydamerika. Det blev återigen fiasko och Che kunde gripas i djungeln av boliviansk militär. När han greps utropade han: ”Skjut inte, jag är Che och mer värd för er levande än död.”

Guevara hölls vid liv ett tag innan det obevekliga slutet kom den 9 oktober 1967, då den spektakuläre revolutionsikonen helt oceremoniellt ställdes upp mot en husvägg och sköts utan rättegång som den laglöse mördare han var.

Che Guevaras lik visas upp.

Che Guevara har av både vänner och fiender beskrivits som en auktoritär och hänsynslös person som ansåg att våld och terror var nödvändiga medel inom ramen för den revolutionära politiken. Hans främsta förebilder var Josef Stalin, Vladimir Lenin – Guevara lät uppkalla en son efter denne – och Mao Tse-tung, det vill säga den kommunistiska revolutionens värsta folkförstörare.

En avgörande roll i glorifieringen av Che Guevara spelade det berömda fotografi som producerades av den kubanske fotografen Alberto Diaz Gutiérrez (1928-2001), mer känd som Alberto Korda, den 5 mars 1960. Vi har alla sett detta foto i otaliga sammanhang: på tröjor, på affischer, på kaffemuggar, på väskor och naturligtvis i publikationer av olika slag.

Kordas foto har blivit en symbolladdad ikon inte bara för personen och revolutionären Che Guevara utan också som ett uttryck för någon som vågar ta strid för sina ideal, fribytaren som går mot strömmen och utmanar etablissemanget. Det faktum att bilden även för många för tankarna till Jesus Kristus gör saken knappast sämre i sammanhanget.

Korda dog i Paris 2001 och numera är det hans efterkommande som har copyright på ikonbilden. Det är onekligen en ironi att en av den kommunistiska revolutionens mest notoriska våldsförespråkare och massmördare har blivit en symbol för något gott och positivt. På detta sätt lever Che Guevara vidare i sinnena hos otaliga revolutionsromantiker och vänsterradikaler världen över.

Bland svenska Guevera-beundrare märks konstnären och vänsterpolitikern Dror Feiler, som fanns med på Vänsterpartiets riksdagslista (han kom dessbättre inte in) i valet 2010. Israelfödde Feiler, som bland annat producerat den proterroristiska installationen ”Snövit och sanningens vansinne” samt samarbetat med den colombianska Farc-gerillan, citeras så här i tidningen Stockholm City den 6/9:

Jag valde att träffa Farc i ett konstprojekt. Det betyder inte att jag inte är kritisk till dem. Men jag förstår inte varför Che Guevara skulle vara en dålig förebild.

dror_feiler

 Chebeundraren Dror Feiler med Lenin-skägg.

Annonser
Explore posts in the same categories: Ernesto "Che" Guevara

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

9 kommentarer på “Den sanna bilden av ”Che” Guevara”

  1. benke Says:

    Jag läste Fontovas inlägg på townhall.com och såklart att okunniga ungdomar inte vet bättre. Palestinasjalar och che tshirts har alltid lockat en del ungdomar (detta kan bero på okunniga föräldrar eller okunniga lärare som inte har förstått vilken fasa som står bakom dessa garnityr). Med sunda förebilder så hade dessa ungdomar aldrig klätt sig med varesig che tshirts eller palestinasjalar.

    Att det inte finns visdom bland ungdomar är inte att vänta, den kommer med åldern oftast. För de flesta. Men det finns några få vuxna som inte har införskaffat sig den vishet som kommer med ålder p.g.a. inskränkthet, massiv okunnighet, eller för att man verkligen fortfarande tror på marxismen/kommunismen (eller nazismen).

    Dror Feiler är ett typexempel på sådana ignoranter. Dror förstår inte att che var en blodtörstig tyrann som gärna såg exekutionspatrullen göra sitt jobb. Eller så förstår han och håller med. Man undrar ju vilket det är.

  2. Joosefin Says:

    Hej! jag skriver ett skolarbete i ämnet Che – Frihetshjälte eller skurk, och undrar vad du har för källor på denna text?

  3. Tommy Hansson Says:

    Fontovas text, som det finns det en länk till i mitt blogginlägg.

    • Joosefin Says:

      Jag hittar inte länken – kan du inte skriva den i en kommentar istället?

      • Tommy Hansson Says:

        Du kan inte missa den. Den är ju infogad ungefär mitt i min bloggtext. Ett klick och du kommer direkt in på källan!


  4. Hatvänstern i Sverige vägrar inse vilka avskyvärda brott dessa kommunister gjort sig skyldiga till. Studier visar att de mördare mellan 100-150 miljoner människor genom avrättningar och svält. Den grymmaste tortyr användes för att få fram ”bekännelser” och alla som uppfattades som ett hot mot kommunismen gick samma öde till mötes som judarna i nazisternas koncentrationsläger. Det gör mig illamående att så många svenskar får kalla sig ”kommunister” utan att det leder till några konsekvenser. Lars Ohly tvingades avsäga sig detta epitet men vi vet ju att det bara var läpparnas bekännelse. Andra kända kommunister är Ali Esbati, Sven Wollter, Clarie Wickholm, Jerry Williams, Jan Myrdal, Åsa Linderborg, Michael Wiehe, Jan Guillou, Klas Malmberg, Henning Mankell, Adam Tensta samt Michael Persbrandt. Många av dem kallar sig idag ”socialister” eftersom det är mindre kontroversiellt och för att kommunism trots allt är välkänt för många som en folkmordsideologi. Vi bär alla ansvar för att undervisa våra barn om denna hatideologi och vilka brott dess företrädare begått.

  5. Margit Says:

    Nej det där köper inte jag
    Det är lögn


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: