Stora kramkalaset i riksdagen

Röstfiske i moskén blev ingen succé för Sahlin och S.

I onsdags var det stora kramkalaset i riksdagen när (nästan) alla partiledare i samband med partiledardebatten tog ett ömt farväl av avgående partiledarna Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Det var ingen hejd på kramarna, pussarna och vänligheterna från allianspartierna.

Och visst hade Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund synnerligen goda skäl att hylla Sahlin. Hon lyckades ju med sitt katastrofala ledarskap av sossepartiet säkerställa ännu en fyraårsperiod vid maktens tinnar för borgerligheten.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson fanns visserligen inte med i kön för att krama Mona men valde att uttrycka sin uppskattning på följande tänkvärda vis (citerat ur Expressen 20/1):

Värst vilken hjärtlig stämning det är i kammaren i dag. Jag har inga presenter och inget tacktal. Men jag vill tacka Mona Sahlin ändå, hon har blivit lite av en symbol för det som vi kämpar emot. Vi ska komma ihåg att Sverigedemokraterna är en del av det arv som Mona Sahlin lämnar ifrån sig och det får jag gratulera henne för.

Sahlin sade sig vara tacksam för Jimmies ”uppskattning”:

Du gav mig den bästa presenten någon här har gett mig. Nämligen att uttala att jag har varit inspirationen för er, att jag är symbolen för det som Sverigedemokraterna arbetar mot. Jag är stolt över de orden och jag tänker fortsätta vara den symbolen, var så säker.

Mona fjantar runt med Jan Malmsjö på så kallad gaygala.

Någonting i den stilen måste naturligtvis Mona Sahlin säga. Och naturligtvis är det kvalificerat skitsnack. Jag kan nämligen omöjligt tänka mig att den havererade S-ledaren faktiskt är glad över att hon varit SDs kanske främsta röstvärvare och högst aktivt bidragit till partiets riksdagsinträde såväl som alliansens fortsatta maktinnehav.

När nu Mona försvinner ut i något FN-jobb eller liknande – om så sker blir hon ju dessutom mer framgångsrik än partiledarföreträdaren och idolen Olof Palme – kan jag bara önska ”lycka till.” Nu håller jag tummarna för att hon efterträds som S-ledare av arrogante Palme-pojken Pär Nuder så att S fortsätter att vara i opposition för avsevärd tid framöver.

Men det kan nog funka även utan garanterade sänket Nuder – jag har utomordentligt svårt att se att någon av Nuders medtävlare om partiledarposten  på allvar skulle kunna föra upp sossarna ur det träsk i vilket de hör hemma, även om vilket nytt namn i toppen som helst kanske initialt kan föra upp partiet över 30-procentstrecket.

Frågan är dock varför socialdemokratiskt disponerade väljare skulle rösta på det gamla sossepartiet nu när det finns ett nytt och bättre – Reinfeldts nya moderater…

Med Maria Wetterstrands sorti som Miljöpartiets språkrör ser läget bekymmersamt ut för MP. Attraktiva helylletjejen Maria förmådde ge riksdagens troligen värsta knäppskalleparti mer än ett uns trovärdighet.

Kan Gustav Fridolin trots allt föra MP mot nya, djärva mål?

Jag har svårt att se att vare sig pretty boy Gustav Fridolin eller manhaftiga Mikaela Valtersson, för att nämna ett par troliga nya språkrör, skulle klara den balansakten.

Explore posts in the same categories: Mona Sahlin, Socialdemokraterna

Etiketter: Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund, Gustav Fridolin, Jan Björklund, Jimmie Åkesson, Maria Wetterstrand, Mikaela Valtersson, Miljöpartiet, Olof Palme, Pär Nuder, riksdagen, Sverigedemokraterna

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.