Rännstensdebattörer göre sig icke besvär

På förekommen anledning vill jag göra ett klarläggande beträffande de kommentatorer som behagar anmäla synpunkter på innehållet i denna blogg.

Jag är, allmänt sett, mycket tacksam för att några av mina läsare finner innehållet i min blogg så pass anmärkningsvärt att de är villiga att kommentera detsamma. Och jag vill understryka att jag gärna publicerar såväl positiva som negativa synpunkter, beröm likaväl som kritik och avvikande meningar. Om alla uttryckte samma sak skulle det ju inte bli mycket till debatt, och debatt är något jag ser positivt på.

Det finns emellertid en typ av kommentarer jag betackar mig för. Det är när vederbörande kommentator/debattör är ute i det enda syftet att avreagera sig och lätta litet på adrenalinflödet genom att häva ur sig otidigheter: ”Skitsnack, skitsnack, skitsnack”, ”Din hjärna har tagit semester”, ”Du har fel, fel, fel”, ”Det och det partiet har inte i riksdagen att göra”, och så vidare.

Uppriktigt sagt är det här ett inte fullt friskt sätt att debattera på.

När jag någon gång ändå sökt bemöta sådana inlägg, ofta formulerade på erbarmlig, kanske dyslektisk, svenska,  blir svaret ofta av typen: ”Jag står för det jag säger, det är du som har fel”, eller kanske ”Det där begriper du inte, så häll käften.”

Jag tänker här inte hänga ut någon med namns nämnande; för den som gör sig besväret att studera kommentatorsfälten i några  av mina tidigare blogginlägg torde det ändå vara relativt lätt att lista ut vem värsta syndaren i detta avseende är. Jag kan inte komma fram till någon annan uppfattning än att vederbörande tar varje debattinlägg som strider mot den egna övertygelsen som en personlig förolämpning och helt enkelt inte tolererar avvikande meningar. De frågor som är känsligast i det här speciella fallet är, av någon anledning, miljö, homosexualitet och svensk partipolitik.

Här vill debattören i fråga uppenbarligen se en totalitär, politiskt korrekt rättning i ledet typ gamla Sovjetunionen. Det är en utgångspunkt jag naturligtvis inte kan godtaga.

Även om det är en person i sammanhanget jag särskilt tänker på så är denna inte ensam. Det finns andra som använder liknande ”debatt”metod.  Här har mina åsikter i vargfrågan tydligen ansetts särskilt förgripliga. När jag i ett inlägg dristade mig förespråka fri vargjakt kom ett antal kommentater, vars häftighet söker sin like. 

Anmärkningsvärt många kommentatorer menade exempelvis att vargen skulle vara överlägsen människan och att personer som undertecknad borde skjutas.

En annan typ av kritisk kommentator är den elakt demagogiske, som visserligen är ute efter att ta heder och ära av undertecknad men ändå gör det på ett någorlunda snitsigt och sakligt sätt. Sådana debattörer har jag inga problem med så länge de håller sig till sakfrågan och vet på ett ungefär när det är dags att sluta.

Jag betackar mig dock för rännstensdebattörerna, de som bara är intresserade av att tala om för motparten – i det här fallet mig – vilken svinpäls denne är. Det finns tillräckligt av dessa på gränsen till patologiska ”debattörer” på nätet redan.  Det är teoretiskt möjligt att jag är en svinpäls – men då vill jag se intellektuellt försvarbara argument härför, inte bara korkade invektiv!

Kommentarer av sistnämnda slag kommer jag fortsättningsvis inte att publicera, även om en och annan må slinka igenom innan jag haft tid att klicka på ”radera.”

Explore posts in the same categories: Debatteknik

Etiketter: Sovjetunionen, vargjakt

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.