Sossarnas golgatavandring: Wallström, trots allt?

Okay, då – jag ger upp. Jag skriver väl ett inlägg om Socialdemokraternas golgatavandring mot att utse en ny partiledare, trots att jag länge värjt mig inför tanken. En vandring som i alla fall teoretiskt kan innebära något av en återuppståndelse för det svårt sargade, för att inte säga halvdöda, partiet. Låt oss titta litet närmare på de aktuella kandidaterna.

Mikael Damberg och Veronica Palm.

Eftersom jag misstänker att feministkotteriet inom partiet har mycket att säga till om håller jag Veronica Palm, född i östgötska Kisa 1973 och därmed den yngsta seriösa kandidaten till partiledarposten, som favorit. Palm må förefalla ung och fräsch men företräder i verkligheten den gamla stammens vänsterpolitik med Olof Palme som frontfigur: högre skatter, mer bidrag, stöd för allehanda minoriteter. Palm är ordförande i Stockholms arbetarekommun och ett tungt namn i riksdagen men har aldrig innehaft en regeringspost. Det är inte svårt att tänka sig Veronica Palm stå på podiet och le tillsammans med Mona Sahlin på den avgörande sossekongressen i ett hav av blommor. Gift med Stockholms-politikern Roger Mogert.

En  annan kvinna som dykt upp i partiledarspekulationerna på sistone är Lena Sommestad, född i uppländska Börje 1957. Det faktum att Sommestad är en väl ansedd akademiker lär inte stärka hennes aktier bland partiets arbetarklassromantiker. Å andra sidan är det svårt att se någon kandidat som denna krympande del av sosseriet helhjärtat  skulle kunna tänkas stödja. Sommestad utnämndes 2001 till professor i ekonomisk historia i Uppsala; hennes doktorsavhandling handlar om mejeriindustrins maskuliniseringsprocess. Därefter har hon bland annat varit miljöminister. Någon karismatisk politiker är hon knappast och inte heller någon av de mer realistiska kandidaterna.

Sven-Erik Österberg försöker le.

När vi nu uttömt avdelningen kvinnliga partiledarkandidater är det dags att gå över till männen. Sven-Erik Österberg, född i Munktorp i Västmanland 1955, nämns ofta som favorit till partiledarposten. Han har en gedigen erfarenhet från facklig verksamhet, kommunalpolitik och rikspolitik och ligger tryggt förankrad i partiets mittfåra. Inledde på allvar sin politiska karriär genom att bli kommunalråd i Skinnskatteberg 1991 och blev biträdande finansminister i den senaste sosseministären. Gruppledare för sossarna i riksdagen. Det som talar mot honom är hans gråtrista framtoning – knappast någon som förmår skapa entusiasm för socialdemokratisk politik. 

Mikael Damberg föddes i Solna 1971. Pappan, Nils-Gösta Damberg, är en socialdemokratisk trotjänare som var partikassör i många år och en av tungviktarna inom det så kallade IB, den länge sekreta socialdemokratiska underrättelseorganisationen som under skandalartade former avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt i början av 1970-talet. Damberg senior flyttade sedan till Åland där han var svensk generalkonsul i åtta år. Den yngre Damberg valdes med knapp marginal till SSU-ordförande 1999 och är en av Socialdemokraternas tyngre riksdagsmän – bland annat vice ordförande i utbildningsutskottet samt ledamot i Krigsdelegationen. Har tidigare varit politiskt sakkunnig hos statsrådet Thage G. Peterson och ingen mindre än Göran Persson. Anses tillhöra partiets högerfalang. Om sossarna vill ha en yngre, modernare partiordförande kan Damberg vara ett alternativ.

Thomas Östros: Monas pojke.

Sedan har vi tre kandidater som alla har förnamnet Thomas. Thomas Östros hette ursprungligen Waaranperä i efternamn och föddes i Malmberget i nordligaste delen av landet 1965. Han är filosofie licentiat i nationalekonomi och har innehaft en rad statsrådsposter – skatteminister, utbildningsminister och näringsminister. Var påtänkt som finansminister vid ett segerval 2010. Hur det gick med det vet vi. I dag är Östros vice ordförande i riksdagens finansutskott. Vad som främst ligger honom i fatet är en stel och tråkig framtoning i TV-rutan.

Thomas Bodström fortsätter att ha många bollar i luften.

Thomas Bodström, född i Uppsala 1962 med förre utrikesministern Lennart Bodström som pappa, är till professionen advokat och yrkespartner/partibroder till Claes Borgström; tillsammans har de en advokatbyrå vid Norra Bantorget i Stockholm. Den senare är socialdemokratisk talesman i jämställdhetsfrågor och av många ansedd som en totalt utflipprad feminist. Bodström har länge framstått som en socialdemokratins ”golden boy” med filmstjärneutseende och ett förflutet som allsvensk fotbollsspelare i AIK. Har tidigare varit justitieminister men har under senare år även gjort sig känd som deckarförfattare. Thomas Bodström vore närmast den idealiske partiledaren om han skulle återuppta sin politiska karriär och återvända från exilen i USA, dit han flyttade före valet 2010. Kuriosaupplysning med personlig anknytning: Bodström medverkade för något år sedan i ett avsnitt av Felix Herngrens komedi- och satirserie ”Sanningen bakom”, där han framställdes som en utomjording med övernaturliga krafter: min framlidna hustru Marika medverkade i en återkommande statistroll som läkare  i flera avsnitt i serien.

 Thomas Eneroth är före detta metallarbetare.

En partiledarkandidat som poppat upp på senare tid är Thomas Eneroth, född i Växjö 1966 och till yrket ursprungligen metallarbetare vilket bör glädja partitraditionalisterna. För att förkovra sig har Eneroth bedrivit studier i statsvetenskap och sociologi vid Växjö universitet. Thomas Eneroth är ett av partiets mer framträdande namn i riksdagen som 2008 efterträdde Thomas Östros som näringspolitisk talesman. Sedan senaste valet är han vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. I likhet med Mikael Damberg är han ledamot i Krigsdelegationen. Eneroth har således en gedigen politisk bakgrund men är knappast en seriös kandidat till partiledarposten.

Pär Nuder, född i Täby 1963, har visserligen emfatiskt avböjt alla inviter till partiledarskapet, men ingen lär bli förvånad om han dyker upp som gubben i lådan på den avgörande partikongressens i mars. Pär Nuder, ibland kallad ”Nutte”, har en estländsk pappa vid namn Ants Nuder. Pär har av partiveteranen Enn Kokk, mest känd som Birgitta Dahls man, kallats ”mannen utan egenskaper” och har om möjligt ännu mindre karisma än Sven-Erik Österberg och Thomas Östros. Nuder knöts som sakkunnig till justitiedepartementet redan som 24-åring. Han räknades som en av statsminister Göran Perssons närmaste män och var finansminister 2004-2006. För något år sedan kom han ut med boken Stolt men inte nöjd (Norstedts 2008, 368 sidor). Nuder är avskydd av vänsterfolk i och utanför partiet på grund av sina påstådda högeråsikter. En drömkandidat för alla som vill se ett permanent vingklippt sosseparti.

Södertäljejokern Anders Lago.

Till sist den verkliga jokern som ny sossechef: Anders Lago, sedan 1998 kommunstyrelsens ordförande i Södertälje då han efterträdde Conny Andersson. Lago är född i Jönköping 1956 och kom som 20-åring till Södertälje fyra mil söder om Stockholm. Jag kom i närmare kontakt med Anders Lago på 1990-talet, då han bland annat var ordförande i miljö- och stadsbyggnadsnämnden där jag representerade Täljepartiet. När han utsågs till sossarnas starke man i Södertälje 1998 skedde det i konkurrens med Sten Olsson, som senare kom att bli nära medarbetare till Göran Persson och Pär Nuder; Olsson är sedan 2007 konsult i egen firma. Anders Lago blev våren 2008 känd för en bredare publik, då han blev inbjuden av USAs Kongress att informera om Södertäljes omfattande mottagning av flyktingar från Irak. Lago kunde då informera om att Södertälje med cirka 80 000 invånare tog emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans. Under det omskrivna USA-besöket träffade Anders Lago dåvarande demokratiske presidentkandidaten Barack Obama och kallades allmänt The Mayor of Sodertalje, som också blev namnet på Lagos partiblogg. Anders Lago står med båda fötterna på jorden och anser, i likhet med nästan alla södertäljebor oavsett ursprung, att kommunen tvingats dra ett orimligt stor lass när det gäller invandring (av Södertäljes befolkning har närmare 50 procent invandrarbakgrund). Vad som möjligen kan vara till nackdel för Lago är att han efter kommunalvalet 2010 – som blev ett succéval för framförallt Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – valde att med stöd av MP och V bjuda in SD till kommunstyrelsen och de större nämnderna. Den svaga borgerliga oppositionen rasade. Lago sitter ju heller inte riksdagen men väl i partistyrelsen. Jag har ofta varit kritisk till Anders Lagos politik men ser honom, trots detta, som en anständig politiker och en anständig människa. Han är också en slug politiker med åtskilliga rävar bakom varje öra.

Med Anders Lago som ny partiledare tror jag Socialdemokratiska arbetarepartiet har goda förutsättningar att åter bli en kraft att räkna med i svensk politik. Just därför vill jag inte se honom, eller för den delen Bodström, vald på kongressen i mars. I stället håller jag tummarna för någon i kvartetten Palm, Österberg, Östros eller Nuder.

Mitt grundtips, för att låna en term från legendariske tipsexperten Rudolf ”Putte” Kock, får bli Veronica Palm som är den inflytelserika feministmaffians främsta kandidat. Jag helgarderar dock med Sven-Erik Österberg och Mikael Damberg.

Margot Wallström – frälsargestalten.

Jag avslutar med det kanske helt tokiga hugskottet att EU-kommissionären och förra statsrådet  Margot Wallström, sossarnas verkliga drömkandidat och frälsargestalt, i ljuset av  det egna partiets kräftgång – det blev rekordlåga 25,6 i senaste mätningen från AB/United Minds – gör sensation och kandiderar vid marskongressen. I så fall kommer hon hundraprocentigt säkert att väljas av ett enigt sosseparti, som drömmer våta drömmar om att wallströmskan, född i Kåge i Västerbotten 1954, skall sopa golvet med Reinfeldt i 2014 års val.

Explore posts in the same categories: Socialdemokraterna

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

10 kommentarer på “Sossarnas golgatavandring: Wallström, trots allt?”

  1. Ann-Mari Says:

    Hej!
    Vännen Tommy jag läser just nu din bok den är faktiskt riktigt bra, jag läser varje dag ur den du har gjort en bra bok / Ann-Mari

    • Tommy Hansson Says:

      Man tackar…ja, jag är ganska nöjd med ”Slaveri i vår tid” också. Är tänkt att vara ett slags uppslagsbok i ämnet totalitär socialism med inriktning på marxismen. Roligt att du är nöjd med den, Ann-Mari.

  2. Jacob I Says:

    Hej, Tommy! Rätta mig om jag har fel, men var det inte Leif Pagrotsky som för inte så länge sedan likställde Mååånas efterträdare med en pilot i ett störtande plan, eller något liknande!
    En viktig faktor som talar emot (s) är att dess trogna väljarunderlag sakta men säkert dör ut. Med andra ord sämre väljartillväxt då det för den unga generationen väljare inte längre är självklart att rösta rött på grund av sin arbetarebakgrund. De gamla s.k. arbetareflosklerna som partiet ridit på i åratal biter inte längre, vilket säkerligen kommer att visa sig i nästa val där kampen om de unga väljarna kommer att stå mellan SD och Miljöpartiet. Som jag ser det finns bara en möjlig räddning för sossarna, vilket skulle vara en nytänkande verklighetsförankrad styrelse och en stark självständig ledare (var denne nu kan finnas) som törs slakta partiets heliga kor, dvs. högskattetänkandet, det mångkulturella projektet, den politiska korrektheten (= förhandla med SD) och sist men inte minst göra upp med Olof Palme (den stora cancersvulsten i svensk politik någonsin). Tyvärr lär ett sådant mirakel knappast inträffa inom överskådlig framtid då knappast någon av de kandidater du räknat upp, inte ens Lago, kommer i närheten av en sådan ledare. Dagens (s) står miltals från det jämförelsevis Sverigevänliga parti som en gång leddes av Per-Albin Hansson. Men, för att uttrycka mig milt, dennes ”helgongloria” satt också lite på sne, vilket framgår i följande artikel:
    http://snaphanen.dk/2011/02/12/s%C3%B8ndagskronik-granne-med-ondskan/#more-86744

    Nej, Sossarnas Golgatavandring har nog bara börjat, men vem vet. Den dagen partiet rannsakar sig självt historiskt och erkänner sina misstag, rensar ut inom tokvänsterfalangen, lyssnar på gräsrötterna och upptäcker verkligheten kan kanske mirakel inträffa och (s) åter bli ett dugligt regeringsalternativ. Den som lever får se!

    • Tommy Hansson Says:

      Helt rätt, Jacob. Veronica Palm torde väl vara tokvänsterns kandidat par preference. ”Paggan” har väl också nämnts som tänkbar kandidat i förbigående, men eftersom han knappast har större chans än en snöboll i helvetet har jag inte tagit upp honom i mitt inlägg, ej heller Palestina-fanatikern Carin Jämtin.

      Per Albin är ju rätt populär i vissa SD-kretsar och hade säkert sina ljusa sidor. Men också tvärtom, som du riktigt framhåller.


  3. Både Bodström och framförallt Nuder har tacket nej till att bli partiledare, och gjort det på allvar. Jag är förvånad över att media inte kan se skillnad på när någon verkligen tackar nej på allvar, och det klädsamma nej som man mest säger för att verka ödmjuk, skillnaden är milsvid. Varken Bodström eller Nuder tänker tacka JA till partiledarposten, de är alldeles för smarta för detta.

    • Tommy Hansson Says:

      Jo…men vem vet när det kommer till kritan? Eneroth lär ju också ha tackat nej men nämns nu som favorit.

      Realistiskt är det bland Palm, Österberg eller Damberg vinnaren står att finna.

  4. Molavi H. Says:

    Hej Tommy Hansson.

    Det var på 90 tålet om en man terrorist
    från algeriet som blev arresterade i stockholm
    av SÄPO och den här mannen var medlemm i GIA
    och Franska regering ville att Sverige skulle
    utlämnna honon till Frankrike. Vad vill jag
    säga till dej är att svenska media Aftonbladet
    ( Jan Guillou) ville inte att den muslim chefe
    GIA skulle utvisas till Frankrike och MARGOT
    WALLSTRÖM gick till Franska Polinesien och
    protesterar tillsammas mot Frankrike som kallas
    ”OKUPATIONEN” och Franska President blev irriterade
    mot svenska socialdemokraterna och intressant är
    att svenska media senare kallas Margot befriare och
    uppmärksamheter blev bara negativa mot Frankrike här
    i Sverige det var en metode att avstyra
    uppmärksamheter om Islam terrorismen!

    Etheran Molavi

    • Tommy Hansson Says:

      En del har väl den här promuslimska attityden att göra med socialdemokratins märkliga aversion mot Israel.


  5. jo! Bra skrivet, håller med! 🙂


  6. Vilken bra blogg! Verkligen intressant att läsa! 🙂
    Gillar detta!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: