Sex på kartan – eller sex på hjärnan?

Kondomevangelium enligt RFSU.

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) har tillsammans med Utbildningsradion (UR) producerat en omdebatterad, handanimerad sexualupplysningsfilm med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden (AA).

Den 28 minuter långa filmen heter ”Sex på kartan” och handlar om hur lärarvikarien Jao undervisar de fem eleverna Abdu, Melody, Kim, Hanna och William i avancerad sexualkunskap. Bland det som tas upp märks könsorganen, slidkransen, om det gör ont, sexuella handlingar samt sexuellt samspel. Filmen visades för någon månad sedan i SVT efter Idrottsgalan.

Allmänna arvsfonden stödjer enligt egen målsättning ideella föreningar och organisationer till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. I februari 2011 har AA delat ut inte mindre än 88 miljoner kronor till 75 projekt på olika håll i landet. Tidigare har man kritiserats för att stödja mer eller mindre bisarra krav från personer verksamma inom Afrosvenskarnas riksförbund (ASR) om att exempelvis avlägsna kvartersnamnet Negern i Karlstad och att anmäla Tintin i Kongo för hets mot folkgrupp. För att nu inte tala om den beryktade kampanjen mot glassen Nogger Black.

Jag har personligen mycket svårt att inse att AAs ovan deklarerade målsättning rimmar väl eller alls med finansieringen av en sexuell upplysningsfilm med pornografiska inslag att visas för svenska folket i allmänhet och högstadieelever i synnerhet. Något av det vettigaste i sammanhanget har enligt mitt förmenande framförts av krönikören Johan Hakelius under rubriken ”Sexlobbyns makalösa makt” i tidningen Affärsvärlden (11/2 2011):

Skattebetalarna står för närmare 2/3 av RFSU:s budget, och vid sidan av organiserade homo-, bi-, trans-, poly-, pan- och andra prefixsexuella, är RFSU den enda organisationen som riskminimerande politiker lyssnar på, då de närmar sig sexualitetens våta myrmarker.

RFSU står, enligt Hakelius, för en utpräglat sexualliberal linje:

Det betyder inte att svenskar i allmänhet är tillnärmelsevis lika sexualliberala som RFSU, men svenskar vill ogärna skylta med att de inte vill skylta med sexlivet. De när en skam över att inte vara hämningslösa. Ger de sig ändå in i den sexualpolitiska debatten är de snart offer för en paradox: de tvingas in i offentliga samtal om analsex, partnerbyten och annat av just det slag som de anser bör hanteras med diskretion.

Vidare om RFSUs/URs/AAs gemensamma projekt ”Sex på kartan”:

Scen ur ”Sex på kartan”.

De som antydde att det inte är alldeles självklart att skolan ska visa guppande hetero-, homo- och gruppsexakter för barn från 13 och uppåt, har naturligtvis redan förlorat. Det gjorde de i samma stund de öppnade munnen. Dessutom har en mörkhyad pojke samlag med en flicka i filmen, så alla kritiker kunde antas vara rasister. Så behändigt är livet som onåbar ideologimonopolist.

Hela inlägget här:

http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3092622.ece

Man kan fråga sig hur före detta kristdemokratiska riksdagsledamoten Ragnwi Marcelind, numera statssekreterare hos barn- och äldreministern Maria Larsson (KD) och 2006-2010 ordförande i Allmänna arvsfonden, ställer sig till AAs roll i produktionen av ”Sex på kartan.”

untitled Ragnwi Marcelind (KD).

Det är i sammanhanget ej endast frågan om sex på kartan. Material av denna typ bidrar tvivelsutan i hög grad till att delar av svenska folket får sex på hjärnan, vilket säkerligen också är RFSUs målsättning. Sexualupplysning i all ära. Det finns dock ingen naturgiven regel som säger att sådan måste bestå i utlärandet av ohämmad sex i snart sagt alla sammanhang.

Det är min uppfattning att sexualupplysning verkligen bör ingå i skolans uppdrag. Men det bör då ske med ansvar och omtanke om målgruppens – det vill säga skolelevernas – ringa ålder och mognad. Ett särskilt avsnitt bör också inskärpa att sexuella aktiviteter  av vad slag det vara månde inte är något som högstadieelever faktiskt bör ägna sig åt över huvud taget, utan att detta är något som hör hemma inom ramen för ett fast förhållande och bör utövas av mogna och ansvarstagande människor.

Det senare lär inte stå på det staliga sexualmonoplets agenda inom överskådlig tid, utan åsikter sådana som dessa avfärdas som bekant regelmässigt såsom varande utslag av svårartad sexualfientlighet eller, värst av allt, en kristen moral. Följden blir givetvis att vårt samhälles översexualisering fortsätter ha sin gång med ofrånkomliga följdverkningar såsom ökad spridning av tonårsneuroser, veneriska sjukdomar, våldtäkter, sexuella trakasserier och synen på abort som ett preventivmedel bland andra.

RFSU med flera kan producera hur många så kallade upplysningsfilmer man vill och se till så att svenska folket vadar till knäna i kondomer. Ovanstående problematik kommer inte bara att bestå utan faktiskt förvärras som en direkt följd därav.

Annonser
Explore posts in the same categories: Sexualpolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

2 kommentarer på “Sex på kartan – eller sex på hjärnan?”

  1. Erik E Says:

    Kloka ord av dig och – inte oväntat – Hakelius.

  2. Tommy Hansson Says:

    Tackar.

    Jo, Hakelius är nästan alltid läsvärd.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: