”Dallas”, boxningen och religionen
”Dallas” i hemtam miljö.
Den 2 april höll Sveriges Interreligiösa Fredsråd årsmöte i Sundbyberg. När de sedvanliga valärendena avverkats kvarstod en mycket intressant punkt på programmet: Diabaté Dialy Mory berättade litet om sig själv, sin verksamhet och sin tro.
Inte många reagerar inför namnet Diabaté Dialy Mory. Desto fler lyser upp när man säger ”Dallas”. Det är nämligen under det namnet denne snart 70-årige ungdomsledare med sina rötter i Senegal i Västafrika är mest känd och detta sedan barnsben. Eldsjälen Dallas är bland mycket annat Ambassador for Peace (Fredsambassadör) i den internationella rörelsen Universal Peace Federations svenska gren.
Dallas kom till Sverige som 22-åring 1964. Första tiden arbetade han som städare på en fabrik. Han har sedan 1973 arbetat med det han numera är rikskänd för – som tränare i Malmö Boxningsklubb i det beryktade bostadsområdet Rosengård. Också efter pensioneringen för fem år sedan jobbar han som boxningstränare några dagar i veckan. Under årens lopp har han även varit verksam inom skolområdet.
Dallas har blivit berömd som ”Pappa Dallas” på grund av sina stora insatser för att få rätsida på ungdomar ”på glid”, som det brukar heta.
– Vem som helst kan göra det jag gör, säger Dallas. Jag älskar alla människor utan undantag och jag älskar konflikter. Om man har den inställningen kan man komma till paradiset!
Övertygelsen i det Dallas gör står att finna i hans djupa religiösa tro:
– Jag är muslim men har också hedniskt blod i mina ådror, tillstår Dallas utan krusiduller. Gud älskar alla – judar, muslimer, kristna…Han har sänt mig till det här kalla landet för att ge ungdomar värme. Gud är otroligt smart och jag är Hans kompis.
Om man får tro Diabaté Dialy Mory är alla religioner i grunden lika varandra. Och om vi människor förmår hålla sams blir Gud ”mätt”, som Dallas säger på sitt oefterhärmliga sätt.
Problemområdet Rosengård.
– Mitt mål är att komma Gud så nära att jag kan titta honom i ögonen. Jag brukar gå upp på nätterna och umgås med Gud. Nyckeln till religionen är att man betyder något för någon. Däremot blir jag förbannad när ungdomar i Rosengård springer omkring på gatorna och skriker allahu-akbar (Gud är stor) och i nästa ögonblick är beredda att begå våldsamheter.
Det är givet att Dallas med sin vidsynta uppfattning om religion blivit ganska kontroversiell. Trots att han är muslim – när han inte pratar, säger han, läser han verser (suror) i Koranen tyst för sig själv – har han döpt sina barn i den kristna kyrkan i Guds namn. Ett av hans senaste projekt är att vilja studera den judiska kabbalismen, en motsvarighet till den islamska sufismen. Sådant tas inte väl upp av alla konventionellt troende oavsett religion.
– Jag har sagt till mina barn att jag är troende men aldrig försökt tvinga på dem min tro. Vidare har jag lärt dem att vara artiga, att resa sig upp för vuxna människor, att inte sitta och vara lata. Att respektera alla.
– Många har frågat mig hur jag orkar, fortsätter Dallas. Jag orkar inte – men Gud har sagt åt mig att vara där.
Dallas har räddat åtskilliga Malmö-ungdomar till ett bättre liv. Men det har inte varit idel framgångshistorier. Dallas berättar således om en ung man som blev dömd för mord efter att med berått mod ha dödat en annan människa.
– När jag träffade honom i fängelset sa han, att han inte hade blivit en mördare om han träffat mig tidigare, berättar Dallas.
Är det då verkligen sant att alla kan göra det Dallas har gjort och fortsätter att göra? Uppriktigt sagt tror jag inte riktigt på det. Däremot är jag övertygad om att alla kan göra något som gör världen till en litet bättre plats inom ”sitt” speciella område.
Fotnot: Journalisten Lars Åberg har skrivit boken Stora famnen. Pappa Dallas i Rosengård. Gong Gong 2008, 120 sidor.
Explore posts in the same categories: Pappa DallasEtiketter: Ambassador for Peace, Diabaté Dialy Mory, Gud, Judar, kabbalismen, Koranen, kristna, Malmö, Malmö Boxningsklubb, muslimer, Rosengård, Senegal, sufismen, Sundbyberg, Sverige, Sveriges Interreligiösa Fredsråd, Universal Peace Federation
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
5 april, 2011 den 4:35
Som malmöbo kan jag bara intyga att jag aldrig hört Dallas namn nämnas med annat än respekt.
5 april, 2011 den 7:01
En helgjuten personlighet.
6 april, 2011 den 4:36
Jag har också skrivit ett par bloggposter om Dallas, för länge sedan. En gång var när han valde att flytta från Rosengård, ”inte mänskligt att bo här” sade han då.
19 maj, 2011 den 9:33
Jag har också jobbat som ungdomsledare och räddat många själar ifrån kriminalitet och det är jag långt ifrån ensam om, det finns säkert tusentals Dallas i Sverige som t.o.m. har nåt längre än vad han har åstadkommit, men dem har inte fått en gloria runt sitt huvud för att de är borne svenskar eller?
Nåväl i den verksamhet jag tjänstgjorde i som ungdomsledare var politik och religion tabu, för finns det något som får sinnena att rinna till, så är det just politik och religiöst dösnack.
19 maj, 2011 den 10:35
Det är ju strålande, Arne. Allt beror på ens egen attityd.
Dallas succé beror förmodligen på att han aldrig sökt påtvinga någon sin religion, men att den likväl stärkt och inspirerat honom i hans arbete. Politik hörde jag honom inte prata över huvud taget.
19 maj, 2011 den 12:17
Tommy Hansson
Trevligt att träffas.
Måste få fråga, bor du i Malmö eller har du bott där?
Själv bor jag i Sundbyberg, du vet -se Sundbyberg och sedan dö- som hade den betydelsen en gång i tiden att kom till Sundbyberg och se vår småstadsidyll och det var för ca 40 år sedan, idag liknar stan vilken förort som helst till Stockholm och någon idyll finns det inte kvar, den får man stå för själv.
Nåväl, jag förringar inte Dallas arbete med ungdomarna tvärtom, men jag menar bara på att han är ingalunda ensam om det och nog är det sant att prata politik kan gör folk osams.
Religion är också en form av politik eftersom religionerna är politiska ideologier som högre herrar än vi, vill pracka på oss som jag tackar konsekvent nej till all form av religion.
19 maj, 2011 den 1:37
Detsamma, Arne!
Jag bor i Södertälje men har faktiskt jobbat i Sundbyberg i 13 år (1993-2007) på ett företag som producerar talböcker.I Malmö är jag då och då.
Nej, det finns säkert många eldsjälar likt Dallas han säger ju också själv att vem som helst kan göra det han gör.
Jag respekterar självklart din syn på religion, även om jag själv är troende.
19 maj, 2011 den 4:56
Tommy
En troende behöver inte vara religiös för det, jag är också troende, men behåller det för mig själv, jag behöver inte gå i kyrkan för att bli övertygad som troende, jag vet vad jag upplever och känner, som är min personliga övertygelse.
Jag anser att inte någon död existerar, vi lever vidare men i en annan dimension och jag kan bekräfta att en andevärd existerar.
Jag är medial så gammal jag är och har hunnit med att uppleva saker och ting bortom vår tredimensionella värd, hur många gånger som helst.
Sedan kan så vara att jag inte tror på en gud eller Jesus som inte har med saken att göra för mitt troende och därför går jag inte heller i kyrkan för att höra guds ord predikas.
19 maj, 2011 den 10:12
Jag delar din tro på att livet fortsätter i en andlig dimension efter den fysiska kroppens död. Intressant att höra om dina erfarenheter!
Däremot känner jag att jag behöver besöka en eller annan gudstjänst ibland för att få andlig inspiration och gemenskap med andra troende. I övrigt är det naturligtvis så att ”envar blir salig på sin fason”.
19 maj, 2011 den 10:31
Tommy
Att få kontakt med andra sidan täcker alla kyrkobesök och du ska veta att jag är mycket road av rymdforskningen som påvisar just att de finns sju dimensioner och de ligger mycket nära att förklara livets existens.
Men varför vi finns till” är en mycket svår fråga som vi nog aldrig får ett allmänt accepterat svar på?
Vet du vad Tommy, den värsta sortens ateister har också en tro, som de inte törs erkänna öppet mer än till sina närmast sörjande.
Jag läste i en bok om det här och det fanns otaliga bevis på att den tesen håller i en mycket stor utsträckning bland dem som tror sig vara ateister.
19 maj, 2011 den 6:57
Inte kul att man inte stavar ordet ”värld” fel och två gånger dessutom och jag som hade träslöjd i grammatik när jag gick i skolan.
19 maj, 2011 den 10:13
Petitesser!