Nya höjder för Patrik Sjöberg

Tränaren och adepten.

Nej, Idrottsverige blir nog aldrig sig likt efter höjdhopparfenomenet Patrik Sjöbergs minst sagt välpublicerade avslöjanden om att han och andra friidrottare utsatts för sexuellt utnyttjande av pedofil karaktär. Pedofilen i fråga var hans egen tränare och styvfar Viljo Nousiainen (1944-99).

De skakande uppgifterna om Viljo Nousiainens sexuella övergrepp mot sina adepter kom fram i anledning av förhandspubliciteten kring Patrik Sjöbergs nya memoarbok Det du inte såg (Norsteds förlag 2011). Ett par andra mer eller mindre kända namn som hävdar att de råkade ut för liknande övergrepp som Sjöberg är hopptränaren Yannick Tregaro och höjdhopparen Christian Skaar Thomassen. Patrik själv har förutskickat att det inom kort kan komma fler avslöjanden.

Patrik Sjöbergs spektakulära avslöjanden berör i någon mån mig personligen. Jag arbetade nämligen som sportjournalist på tidningen Idrottsbladet 1979-86 med svensk friidrott som särskilt bevakningsuppdrag. 1981 hade jag förmånen att följa den då blott 16-årige Patrik Sjöberg på nära håll under en tävling i Idrottsparken i Södertälje, och jag vill minnas att det dåvarande superlöftet vann höjdhoppet på 2,22 (jag kan ta fel på resultatet).

Naturligtvis fanns Viljo Nousiainen med för att coacha det unga höjdhopparlöftet, och skulle man intervjua Patrik var det en självklarhet att prata också med Nousiainen. Denne var en ytterst särpräglad personlighet: dynamisk och talför som få hade han förmågan att ge en exakt analys av det som skedde på ansatsbanan och över ribban. Under själva tävlingen stod han strax utanför tävlingsbanan och levde sig in i hoppningen med, efter vad det tycktes, både kropp och själ. Samtidigt rökte han oavbrutet.

Viljo Nousiainen var utan tvivel ett geni inom sitt gebiet. Nousiainen hade enligt Wikipedia: ”…en stor förmåga att se och förstå rörelse, rytm och koordination hos en friidrottare” (läs: hoppare). Nousiainen, som föddes i Finland, har också tränat Christian Olsson, som vunnit allt som går att vinna i trestegshoppning: OS, VM, EM och SM. Genom att undervisa Johnny Holm i höjdhoppsträning ligger han också indirekt bakom den senares son Stefan Holms OS-guld i höjdhopp i Aten 2004.

Bara dopningsdömde Sotomayor har hoppat högre än Sjöberg.

Patrik Sjöbergs främsta mästerskapsmeriter är ett VM-guld, tre OS-medaljer samt därtill värlsdrekord på 2,42 satt på Stockholms stadion 1987. Han är den ende höjdhoppare som tagit medalj i tre olympiska spel och innehar fortfarande europarekordet; endast kubanen Javier Sotomayor har hoppat högre (2,45). Sjöberg höll också svensk mästerskapsklass i längd- och trestegshopp.

Min teori om varför Patrik Sjöberg förmådde låta sig fortsätta tränas av Nousiainen, trots övergreppen i den tidiga ungdomen, är Patriks oerhört starka psyke. Han hade gett sig fan på att bli världsbäst i höjdhopp och då fick ingenting stå i vägen. En annan, förvisso något plump, teori gör gällande att han blev så bra därför att han måste träna hårt för att komma över Viljo Nousiainens ribba.

Det var inte helt lätt att som journalist nalkas Patrik Sjöberg. Hade han inte lust att prata med en viss journalist, som  kanske  hade skrivit saker om honom som han inte gillade, så struntade han i det. Det drabbade mig någon gång. Han kunde lätt, och inte helt utan skäl, uppfattas som dryg. En som alltid ställde upp för pressen med ett till synes outsinligt gott humör var däremot Viljo Nousiainen.

Patrik Sjöberg var – och är – en särling. Just i detta oomtvistliga faktum ligger också hans storhet som idrottsman. Han har alltid kört sitt eget race och kunde exempelvis ses helt ogenerat stå och blossa på en cigarrett efter en tävling (om det var Viljo som lärde honom röka vet jag inte, men tanken ligger nära till hands). Patrik har som bekant heller inte varit främmande för värre droger än så.

Med sin nya memoarbok och de nya avslöjandena har Patrik Sjöberg nått nya höjder som går utöver det rent idrottsliga. Personligen finner jag ingen anledning tvivla på hans uppgifter, utan är full av beundran över det icke obetydliga moraliska mod som krävs för avslöjanden av denna speciella karaktär.

Om han kan få idrottsrörelsen att ta tag i den känsliga frågan om pedofili har han förvisso gjort en storartad insats. Mycket tyder på att uppgifterna om den tidigare närmast helgonförklarade Viljo Nousiainen bara är toppen på det bekanta isberget. Vad beträffar den gångväg i Göteborg som bär Nousiainens namn torde det bara vara en tidsfråga innan den namnändras; i så fall varför inte uppkalla den efter Patrik Sjöberg?

Sverigedemokraterna har instämt i Riksidrottsförbundets krav på att ge idrottsrörelsen samma rättigheter som förskolorna har när det gäller att tillgodogöra sig begränsade utdrag ur arbetssökandes belastningsregister. Ett ganska självklart krav i sammanhanget, kan tyckas.

 Mattias Karlsson (SD).

Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesman Mattias Karlsson har framhållit:

Idrottsrörelsen måste få ökade möjligheter att förebygga att barn och ungdomar ungdomar blir utsatta för sexuella övergrepp. Jag ser det som självklart att idrottsrörelsen ska få tillgång till samma verktyg som förskolorna har i det förebyggande arbetet mot att barn utnyttjas sexuellt.

En ”Lex Sjöberg” ligger alldeles klart inom möjligheternas ram.

Explore posts in the same categories: Patrik Sjöberg

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “Nya höjder för Patrik Sjöberg”

  1. "Svenne" Says:

    Tack för att ni tar upp detta aktuella ämne. Tyvärr är det inte bara inom idrottsrörelsen som det förekommer.

  2. Tommy Hansson Says:

    Nej, det är alldeles klart att det är ett vittförgrenat bekymmer.

    Ett stort problem i sammanhanget är ju att idrottsrörelsen skriker efter ideella ledargestalter, av vilka några seriösa riskerar skrämmas bort av allt ståhej.

  3. benke Says:

    Jag undrar varför Sjöberg väntade så länge att prata om detta. Jag betvivlar inte att det är sant. Men han har varit vuxen länge nu. Det som stör mig är att han väntat att prata om detta. Att avslöja en pedofil, om det nu är sant, skulle Sjöberg gjort mycket tidigare och kanske, och jag säger kanske, därmed besparat mången andra barn som blivit utsatt för ett monster. Nu är ju tränaren död så vitt jag förstår och kanske inte Sjöberg skulle kunnat avvärja något, men bara principen är ju oerhörd.

    • Tommy Hansson Says:

      Du har rätt.

      Men man må betänka att alla elitidrottare är fullblodsegoister med en värdeskala där det egna egot alltid kommer först. Hade de inte haft den inställningen hade de aldrig blivit så bra.

      Med det med i beräkningen tycker jag ändå Patrik gjort en storartad insats.

      • Anna Says:

        Tommy,
        en mycket intressant och välskriven bloggpost!

        Jag är också en av många som beundrar Patrik för hans mod att berätta om övergreppen.

        Att han inte berättade tidigare är väldigt lätt att förstå om man sätter sig in i problematiken med barn som utnyttjas sexuellt.

        Skamkänslor, rädsla för att inte bli trodd, förnekelse, skuldkänslor, ifrågasättande av sig själv om man som barn ”bidrog/inbjöd” till att den vuxne förgrep sig på en, dvs ”det är barnets eget fel” och en lättnad av att ingen kommer att få veta, gör att många vuxna ALDRIG vågar/orkar berätta.

        För många män kommer också skammen av att de har varit ”svaga”, att någon skall tro att de är homosexuella, eller att de betraktas som mindre ”manliga”.

        Patrik gör många drabbade en stor tjänst när han talar om att det här har hänt honom. Vem som helst kan bli drabbad och att det är ALLTID den vuxne som har gjort fel.

        Att han dessutom betraktas som en ”manlig” man, med sina 2 meter muskler och tatueringar, förstärker bara bilden av att alla har en gång varit små och försvarslösa, och haft vuxna som man borde kunna lita på.

        Ingen skulle ens våga tänka tanken att ge sig på ”vuxna” Patrik på samma sätt som ”barnet” Patrik fick utstå.

        Patrik har säkert skuldkänslor över att han inte har berättat tidigare. Kanske kunde då några av de yngre killarna ha undkommit Viljos övergrepp?

        Men han skall inte ha det!

        Han var ett offer, det var Viljo som var ett avskum. Varken Patrik eller de övriga killarna har någonting alls att skämmas för.

        De som skall skämmas är alla de vuxna som ”valde” att inte se, eller inte ställde frågor pga att de inte ville ha några otäcka svar. För ingen kan övertyga mig om att inte NÅGON, under alla dessa år som Viljo höll på, hade misstankar eller hade sett konstiga saker.

        De valde att sticka huvudet i sanden och DE, tillsammans med Viljo som naturligtvis har största skulden, är orsaken till att så många drabbats. Inte Patriks tystnad…

        Jag hoppas verkligen att detta hemska som hände Patrik, kan hjälpa andra att våga berätta om tidigare eller mycket viktigare, pågående övergrepp…

  4. Tommy Hansson Says:

    Tackar!

    Ja, jag tror Patrik har gjort stor nytta på olika sätt. I någon mån kan man väl säga att han återupprättar sig själv efter att tidigare ha hållit på med exempelvis droger.

    Viljo Nousiainen framstår naturligtvis som just ett avskum i ljuset av vad vi nu vet. Paradoxalt nog var det dock han som med sin geniala träning gjorde det möjligt för Patrik och andra att hoppa högt/långt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: