Hawking och universums mening
Stephen Hawking.
Härom dagen såg jag ett TV-program om den store kosmologiforskaren Stephen Hawking (född 1942). Programmet handlade om universums uppkomst och karaktär och fascinerade säkerligen många fler tittare än mig.
Hawking blev ett känt internationellt namn genom sin bok A Brief History of Time (Kosmos – en kort historik) 1988. Han behandlar här på ett populärt sätt grundläggande frågor om kosmos, dess tillkomst och förhållanden. Hawking anses ligga bakom två stora insikter:
1. Om Albert Einsteins allmänna relativitetsteori är korrekt, måste det med nödvändighet finnas så kallade singulariteter. Tillsammans med Oxford-professorn Roger Penrose (född 1931) utvecklade Hawking singularitetsteoremen.
2. Universums ”svarta hål” kan, trots allt, avge energi, så kallad Hawkingstrålning, något som Hawking slöt sig till under 1970-talet.
Stephen Hawkings forskning och vetenskapliga snille talar för sig själva. Ändå är det svårt att frigöra sig från tanken, att Hawkings har blivit en världskändis på grund av sitt svåra handikapp – han lider sedan många år tillbaka av muskelsjukdomen amyotrofisk lateralskleros och kan tala endast genom en digitaliserad röstmaskin.
Det har spekulerats i att Hawking har en intelligenskvot (IQ) på någonstans mellan 145 och 160 och har själv tillstått, att den tvivelsutan är hög. Han menar dock att enbart intelligenskvoten inte säger mycket om en människas kapacitet och har citerats: ”De som skryter om sin höga IQ är förlorare.”
Det är svårt att inte bli imponerad av ett geni som Hawking, icke minst med tanke på den okuvliga vilja som gjort det möjligt för honom att övervinna sitt svåra handikapp vilket, mänskligt att döma, borde lagt honom i en tidig grav. Professor Hawking tar fortfarande emot studenter och håller föreläsningar, och att döma av nämnda TV- program förefaller det inte uteslutet att han och/eller andra forskare en vacker dag kommer att lista ut exakt hur universum kom till.
(Stephen Hawking har, förvånande nog kan tyckas, ännu ej tilldelats något Nobelpris. Orsaken lär vara att hans teorier inte kan verifieras.)
Det finns emellertid en annan fråga som jag inte tror Hawking och hans likasinnade kolleger kommer att kunna lista ur: varför skapades universum? Det är nämligen en fråga som går utanpå den rena vetenskapen och logiken. Den handlar mer om intuition.
Gud skapar Adam enligt Michelangelo (Sixtinska kapellet).
Stephen Hawking är, till skillnad från Einstein, ingen religiöst troende människa. Han menar att himmelriket är ”en saga för människor som är rädda för mörkret.” Något evigt liv existerar inte, menar han, och näppeligen heller någon Gud:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13032487.ab
Med all respekt för Stephen Hawkings intelligens, lärdom och viljestyrka så är jag övertygad om att han har fel härvidlag. Min intuition säger mig nämligen, att en skapelse förutsätter en skapare: bakom universums lagbundna ordning måste ligga en intelligent ordnare. Frågan är om inte merparten av jordklotets omkring sex miljarder människor är beredda att hålla med mig om detta.
Jag och många med mig föredrar att kalla denna ordnare, denna första ”rörare”, för Gud. Den ofrånkomliga frågan blir då: varför valde denna första rörare, denna Gud, att uttrycka sig själv påtagligt genom att skapa universum och, i tidernas fullbordan, människan?
Ger Divine Principle svaret på frågan om skapelsens mening?
Det bästa – och faktiskt enda – svaret på den frågan har jag funnit i Divine Principle, en teologisk läroskrift som anses ha uppenbarats till Reverend, Doctor Sun Myung Moon, grundare av Unification Church. I min upplaga av Divine Principle (1973) står under avsnittet ”The Purpose of the Creation of the Universe” följande att läsa (sidan 41):
Whenever God made a new species of creation, He saw that ”it was good” (Gen. 1:4-31) This indicates that God wanted all of His creation to be good objects. This is because he wanted to feel happiness whenever He looked at His creation.
What, then, should His creation be like in order to make God happiest? After having created the universe, God finally created man in his image, after the pattern of His own character, with tremendous potential. Man was intended to enjoy and appreciate his position as an object to God. Therefore, when God created Adam and Eve, He gave them three great blessings: to be fruitful, to multiply and fill the earth, and to subdue it and have dominion (Gen. 1:28). Had man followed the words of this blessing and become happy in the Heavenly Kingdom of God, God also would have felt much happiness.
Meningen med universums tillkomst är alltså att göra Gud och människan lyckliga i ett kärleksfullt givande och tagande.
Tyvärr tror jag inte Stephen Hawking någonsin kommer att komma fram till denna förbluffande enkla och därför så briljanta slutsats, som man heller inte behöver ha någon särskild intelligens för att nå.
Intuition och ett öppet sinne är däremot nödvändiga ingredienser.
Explore posts in the same categories: Stephen HawkingEtiketter: Albert Einstein, amyotrofisk lateralskleros, Divine Principle, Gud, Hawkingstrålning, Nobelpriset, Roger Penrose, Sun Myung Moon, Universum
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
20 maj, 2011 den 11:55
Hej Tommy. Jag respekterar din tro. Kanske svårt att tro med tanke på att jag vid något tillfälle har gått hårt åt troende människor, men det har i regel föregåtts av viss provokation.
Jag tänker inte gå i polemik med dig om religion, vi vet redan var vi står, utan jag vill av ren nyfikenhet ställa följande fråga:
Om gud skapade universum, vem skapade då Gud?
21 maj, 2011 den 10:00
Jag anser inte att den frågan egentligen kan ställas. Före universums tillblivelse fanns varken tid eller rum. Det är helt enkelt något vi människor inte kan greppa.
21 maj, 2011 den 1:58
Vad står MOON-rörelsen för? (Var kan man köpa boken?)
Har den någon gemensam teologi med kristendom, judendom eller islam?
21 maj, 2011 den 2:51
Ursäkta. Jag hittade uppgifter om Moon-rörelsen.
Mycket globalistisk verkar det som. Den kanske passar globalister idag, när världen skall ”krympa”, och ”krympas”, till ”en”…
Mångfalden bland jordens människor, de många olika kulturna, skall försvinna….tråkigt för framtidens generationer…..
Variationsrikedomen försvinner kanske?…Tråkigt, ledsamt, fattigare ur kulturell mångetniskt, mångreligiöst och mångkulturellt perpektiv, för framtidens människor….olycklig utveckling, i 10 eller 20 generationers perspektiv…
För bevarande av de olika folken, de olika språken och de olika kulturella uttrycken….för hela mänsklighetens rikedom… och glädje….
21 maj, 2011 den 8:08
Jag anser inte att det finns någon motsättning mellan rörelsens teologi och bevarande av folk och nationer.
23 maj, 2011 den 8:27
Kosmos historia följer jag med stor nyfikenhet och inser snabbt att vår intelligens räcker inte till att enbart med hjälp av tanken lösa universums gåtor, många svar är hypotetiska det får vi inte glömma bort.
Man vet inte vad som skapar dragningakraften mer än att vi vet att den existerar, senaste rönet är svart materia, om det nu finns något dylikt? Som påverkar och skapar dragningskraften.
Tar vi in en gud i sammanhanget så måste han vara skapad bortom vårt universum och då förstår man vad man vill om guds existens och då får präster och prilater bakläxa, hur kan de känna till något om universum som inte ens våra främsta forskare har någon vetskap om?
23 maj, 2011 den 10:11
Du blandar ihop äpplen och päron.
Religionen har sitt svar, vetenskapen sitt (eller i förekommande fall brist på svar).
Vetskapen om Guds existens bygger mer på intuition än på vetenskaplig forskning.
24 maj, 2011 den 11:03
Tommy
Har du läst boken ”Den tolfte planeten” denna bok är en sammanställning av samtliga vetenskapers rön och merparten är av religiös tro och tala om intution, så kan man ju uttrycka det och därmed så är gud en pådyvlad och inbillad figur.
Jag tror inte att du blev troende utan påverkan av din omgivning så indoktrineringsfaktorn finns med i bilden.
Ska sägas att denna bok är illa sedd i religiösa kretsar och det beror på att den avslöjar stora fel och brister i bibeln när det gäller tolkning och översättning ifrån den ursprungliga kilskriften som folket då inte förstod att tolka på rätt sätt när gamla testamentet skrevs.
Motsvarande kilskrift innehöll två sorters kilskriftspråk men det förstod inte översättarna för 3500 år sedan.
Kilskriften var skriven på lerrullar dels av Sumerer och det andra kilskriftspråket härstammade ifrån Kina.
Vi får nog anledning att skippa bibeln som en sanningens bok och övergå att verka för ett sunt förnuft istället som klär den moderna människan på ett bra och ett tilltalande sätt.
24 maj, 2011 den 11:41
Nej, jag har inte läst boken. Vore kanske intressant att göra det. Det finns emellertid ständigt så mycket annan man bör läsa, så det gäller att sovra.
Jag anser inte att intuition och vetenskap nödvändigtvis utesluter varandra. Tvärtom kompeltterar de snarast varandra.
Det finns säkert en hel massa vad du kallar ”brister” i Bibeln. Dess texter skrevs, trots allt, för tusentals år sedan i enlighet med den tidens språkbruk och föreställningsvärld. Ändå häpnar åtminstone jag över exempelvis den visdom och kärlek som Jesu budskap innehåller, och då bör man ha klart för sig att Jesus stod förankrad i den äldre, judiska religionen.
Så nej, att ”skippa” Bibeln som sannningsvittne vore mot den bakgrunden synnerligen dåraktigt. Som att kasta ut barnet med badvattnet. Däremot tror jag inte hela sanningen står att finna i Bibeln.
Givetvis är alla människor – ateister, agnostiker, troende – påverkade av omgivningen. Något annat vore omöjligt. En genuin tro – jag använder hellre termen förvissning – kommer dock allltid inifrån.