Om en betydelsefull sång

Under tiden jag genomlevde ett slags 30-årskris 1981 hörde jag ofta i olika sammanhang en sång som jag varken visste namnet på eller vad artisterna hette.

Allt jag visste var att sången/låten/hitten tolkade några av de känslor jag hade under en betydelsefull period av mitt liv: precis då jag träffat den unga kvinna som sedan skulle bli min hustru de närmaste 28 åren och strax efter det att jag flyttat ur ett religiöst kollektivboende i Stockholm till en egen lägenhet i Södertälje.

Precis 30 år senare fick jag av en händelse reda på vad det var för en sång. Den kom upp som fråga i SVTs frågesportprogram ”Vem vet mest?” och fanns även med på en CD med ballader jag beställt av Mister Music.

Jon & Vangelis.

Nu skall jag inte hålla er, kära läsare, på halster längre: det var ”I´ll Find My Way Home” med artistduon Jon & Vangelis, det vill säga den brittiske sångaren Jon Anderson – med ett förflutet i gruppen Yes – och den grekiske syntmusikern Vangelis (Evangelos Papathanassiou). Duon hade flera hitlåtar, men ”I´ll Find My Way Home” blev mest känd. Här följer den new age-betonade texten:

You ask me where to begin
Am I so lost in my sin?
You ask me where did I fall
I´ll say I can´t tell you when
But if my spirit is lost
How will I find what is near?
Don´t question I´m not alone
Somehow I´ll find my way home
My sun shall rise in the east
So shall my heart be at peace
And if you´re asking me when
I´ll say it starts in the end
You know your will to be free
Is matched with secretly
And talk will alter your prayer
Somehow you´ll find you are there
Your friend is close by your side
And speaks in far ancient tongue
A seasons wish will come true
All seasons begin with you
A world we all come from
A world we melt into one
Just hold my hand and we´re there
Somehow we´re going somewhere
Somehow we´re going somewhere

You ask me where to begin
Am I so lost in my sin?
You ask me where did I fall
I´ll say I can´t tell you when
But if my spririt is strong
I know it can´t be long
No questions I´m not alone
Sometime I´ll find my way home, Somehow I´ll find my way home
Sometime I´ll find my way home, Somehow I´ll find my way home
Sometime I´ll find my way home, Somehow I´ll find my way home

Vad kan jag säga mer än att den här sången hjälpte mig igenom en på många sätt svår och omvälvande tid, då jag hade levat ganska exakt hälften av mitt hittillsvarande liv? Ändå lyssnade jag inte särskilt mycket på den.

Det är väl sådant som kallas musikens makt.

Visst, ja – här är själva sången:

Explore posts in the same categories: Musik

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “Om en betydelsefull sång”

  1. ar4ne Says:

    Jag tror att var och en av oss borde läsa den här artikeln som är ständigt aktuell även om den var skriven för tusentals år sedan och lika aktuell tusentals år framåt i tiden.
    Artikeln är skriven på 1980 talet och belyser vår intelligens och vad vi gör med den.

    Läs lugnt och eftertänksamt så fastnar budskapet bättre, att vi kan inte bli intelligentare genom kunskap eller politisk propaganda snarare dummare, åtminstone i vårt beteende.

    http://reaktion.nu/evolution.html#gak

  2. Tommy Hansson Says:

    Tack för bidraget.

    Även om det inte har så våldsamt mycket med blogginlägget att göra…

    • ar4ne Says:

      Tommy

      Visst har artikeln med sången att göra, det gäller att hitta vägen hem, allt. att välja en ny väg för att förstärka meningen med livet.

      jag fick en aha-upplevelse genom att läsa och begrunda mitt inlägg av sagd artikel.

      Säg så här, har man en medfödd social intelligens som också är den viktigaste för att kunna vara en homogen medmänniska, då har man också fått en synnerligen fin begåvning som smäller allra högst av de 7 intelligenserna.

  3. ar4ne Says:

    Tommy

    Den sången som du lärt dig av, borde fler ta del utav,

    Du kanske redan kände till det här?
    Och läst om hur Ung Vänster blev attackerade av den svenska motståndsrörelsen på Golfängarna i Sundbyberg när de demonstrerade för bevarandet av hyresrätter, med textad banderoll som motståndarna slet utav dem och kastade i Lötsjön m.m.

    Det jag reagerade på, är hur U.V. direkt hade kontaktat Expo och rapporterade det inträffade!

    Att Expo ingår i svensk underättelsetjänst är inte att ta miste på och är det inte träffande att kalla Sverige för sista Sovjetstaten?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: