Leve konungen! Leve revolutionen!

Gustaf III (1746-92, regent 1771-92).

Gustaf hjälte, kung och far, Sveriges skyddsgud, jordens ära
glade vi dig offer bära, och välsigna dina da´r.
Lagerkrönt oss återgiven, hjältemodets lön du har
medborgar´n räcker nu oliven, och den trumf ditt hjärta tar.
Gustaf hjälte, kung och far, Sveriges skyddsgud, jordens ära
glade vi dig offer bära, och välsigna dina da´r. Ack, av dig hans nit behagar, tacksam för din spira böjd
han prisar dina vishets lagar, skyddad, älskad, fri och nöjd.

Leve konungen! Leve revolutionen!

Så kan det ha låtit onsdagen den 19 augusti 1772, då konung Gustaf III genomförde sin statskupp i syfte att få slut på den så kallade frihetstidens oreda. Om nu statsvälvningen kan liknas vid en revolution – och det är nog tveksamt – så måste det ha varit tidernas snällaste: inget blod behövde nämligen flyta då konungen tillskansade sig mer makt på ständernas och adelns bekostnad. Ett konkret resultat av statskuppen blev 1772 års konstitution, som dock endast ägde bestånd till 1809.

För kretsar som intresserar sig för 1700-talet i allmänhet och den gustavianska tiden i synnerhet är det en självklarhet att minnas händelserna den 19 augusti för 239 år sedan. Sällskapet Gustaf III:s Wänner, som jag har äran att vara med i, högtidlighöll för sin del statsvälvningen med en traditionell ”revolutionsfest” på årsdagen av händelsen. Det åts god mat, sjöngs, spelades teater och bara umgicks. Hela härligheten ägde rum i villa Bellevue vid Roslagstull, en onekligen passande lokal för ändamålet.

Tända ljus skapade en tidsenlig belysning i Bellevue. Foto: Tommy Hansson

Bellevue uppfördes på Gustaf III:s initiativ sedan denne gjort sin berömda resa till Italien och Frankrike 1783-84. Han hade ursprungligen tänkt låta sin yngre broder, hertig Carl, husera i byggnaden men därav blev intet. I stället flyttade hovmålaren Lorens Pasch den yngre (1733-1805) in i det eleganta huset, som konungen själv säkerligen besökte ett antal gånger.

På andra sidan vägen sett från Bellevue ligger en ganska oansenlig byggnad i två våningar som skall ha varit tillhåll för Stockholms överståthållare Carl Sparre (1723-91), utsedd till sitt ämbete och utnämnd till generalmajor av kungen. Sedan han blivit änkeman lär Sparre ha tagit dit en försvarlig mängd damer ur den så kallade lätta brigaden.

För att återgå till revolutionen. Efter envåldshärskaren Carl XII:s frånfälle 1718 inträdde Sverige i en epok som var väsensskild från den karolinska tidens krigiska och totalitära stormaktsvälde. Sedan den totalt oduglige goddagspilten Fredrik I avlidit 1751 fick svenskarna en ny monark från Tyskland i Adolf Fredrik, som inte heller han fick något att säga till om.

1772 års revolutionärer var försedda med vita armbindlar. Foto: Tommy Hansson 

Samtidigt ledde den politiska turbulensen med stridigheter mellan partierna Mössor och Hattar till försvagad ekonomi, korruption och främmande makters inblandning i svensk politik. Det var för att göra slut på detta elände Gustaf III planlade och genomförde en statskupp, utan tvivel uppmuntrad därtill av sin moder, änkedrottning Lovisa Ulrika; denna var hjärnan bakom den misslyckade statskupp som 1756 hade sänt flera upproriska ädlingar till stupstocken.

Statsvälvningen sattes i verket i Stockholm den 19 augusti 1772. Hade det hela gått snett hade otvivelaktigt ett antal högt uppsatta huvuden fått rulla, troligen också den 26-årige kungens eget. De skickelsedigra händelserna inleddes med att Gustaf kallade in officerare och underofficerare till högvaktssalen på Kungliga Slottet. Talet slutade med orden:

Vill ni följa mig som edra förfäder följde Gustaf Vasa och Gustaf II Adolf, så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning.

Talet mottogs till all lycka entusiastiskt och bollen var i rullning: riksrådet som sammanträdde på Slottet arresterades och de mest inflytelserika mösspolitikerna sattes under bevakning. På eftermiddagen var det dags för kungen att rida ut i staden och mottaga stadsbornas hyllningar.

Glada och vackra revolutionsfirare. Foto: Tommy Hansson

Kring sin vänstra arm hade han knutit en vit armbindel, en attiralj som alla kungavänner bar för att kunna känna igen varandra under statsvälvningen. Den vita bindeln fortfor att vara en detalj på svenska militäruniformer till och med Gustaf IV Adolfs regering, då anti-gustavianerna såg till att den försvann.

Sammanfattningsvis blev Gustaf III:s statsvälvning en total succé. Inga dödsoffer krävdes och ingen saknade de gamla, käbblande politikerna. Den lade grunden till en välbehövlig nationell återhämtning och ett uppsving inom en rad samhällsfält. Gustaf genomförde bland annat betydande straffrättsliga reformer, gynnade kultur och vetenskap samt ökade religionsfriheten. Samtidgt försvagade han riket genom onödiga krigshandlingar mot Ryssland och stötte sig med adeln, vilket ledde till mordattentatet på operamaskeraden den 16 mars 1792.

Men det är en annan historia, som jag kanske berättar en annan gång.

Explore posts in the same categories: Svensk historia

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

2 kommentarer på “Leve konungen! Leve revolutionen!”

  1. Jacob I Says:

    Den gode Gustaf visade med all tydlighet att ibland är det inte frågan om vad man vill, eller inte vill, göra, utan vad som måste göras. Sverige var i fritt fall utför och enda räddningen den gången var en statskupp. Om så inte hade skett låg i farans riktning att Sverige kunnat gått samma väg som Polen, dvs. blivit uppdelat mellan den expanderande grannen i öst (Ryssland) och ärkefienden Danmark som då fortfarande gärna ville återta Skåne, Blekinge och Halland som de förlorat drygt hundra år tidigare.
    Som den politiska utveckligen har gått i vårt land sedan dess har jag en känsla av att danskarna idag skulle vägra införliva dessa landskap inom sin gräns även om de så fick dessa till skänks!
    Men förr all del, jag kan ha fel …..

  2. Tommy Hansson Says:

    Så sant.

    Man kan nog säga att Gustaf III räddade Sverige genom sin statsvälvning. Om så inte hade skett hade förmodligen en hel del av oss i dag haft ryska eller danska som modersmål.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: