Den parasitära kulturvänstern och Kamprads nazism

I Expressen 25/8 hävdar Karin Olsson (kulturavdelningen, var annars?) under rubriken ”När brunt målas vitt” att Ingvar Kamprads nazistiska förflutna slätas över. Det är hon förmodligen ensam – det vill säga utanför den inavlade kulturkamarillan – om att tycka, särskilt efter de senaste ”avslöjandena” om att företagsmogulen i ungdomsåren var aktiv i Svensk Socialistisk Samling som leddes av förre överfuriren Sven-Olov Lindholm (1903-98).

Det framgår av Olssons text att hon, utifrån sitt säkerligen starka antikapitalistiska engagemang, har kraftiga invändningar mot att Kamprad ”är förmodligen den enda svenska miljardär som kan ägna sig åt utstuderad skatteplanering och förbli folkets gunstling.” Aja baja, Kamprad. IKEA-grundaren hade också varit oförsynt nog att kalla gamle vännen Per Engdahl, grundare av den fascistiska Nysvenska rörelsen, ”en stor man” i en intervju 2010.

Per Engdahl var vän till bland andra Tage Erlander.

Bör vi då vara upprörda över att den 85-årige Ingvar Kamprad var nationalsocialist och fascist i ungdomsåren (cirka 15 – 25 år) för 60 år sedan? Jag måste erkänna att jag känner mig måttligt upprörd. Dels var det, som sagt, länge sedan. Dels informerade Kamprad själv, då frågan kom på tal på 1990-talet, om det mesta i sin politiska bakgrund. Han tog då emfatiskt avstånd från denna och betecknade den som ”ungdomsförsyndelser” (och ja, man är fortfarande ungdom vid 25 års ålder, man kan fortfarande bli medlem i vilket partipolitiskt ungdomsförbund man vill, till exempel).

När det gäller Aftonbladet, som också uppmärksammat Kamprads förflutna, förtjänar det påpekas att tidningen under Torsten Kreugers ledning (Kreuger var bror till tändstickskungen Ivar Kreuger) under hela Andra världskriget ivrigt stödde Hitler och Nazityskland. Detta är i och för sig gamla nyheter. Liksom att Kamprads bakgrund i hög grad är det.

Om Per Engdahl (1909-94), till följd av sin blindhet  under senare år  kallad ”den blinde siaren”, kan det sägas att han faktiskt och det utan någon som helst konkurrens var den mest intellektuellt högststående av svenska fascist- och nazistledare. Uppsala-akdemikern Engdahl kände på sin tid stora delar av den svenska politiska eliten inklusive Tage Erlander (1901-85) och hade säkerligen nått toppen i vilket parti som helst, om han inte i ungdomsåren förälskat sig i den italienske diktatorn Benito Mussolini (1883-1945) och blivit frälst för den korporativistiska ideologin, som fascismen hade gemensam med den anarko-syndikalistiska rörelsen.

Jag har själv träffat gamla socialdemokrater som har vittnat om att Per Engdahl, sina motbjudande åsikter till trots, ändå hade en icke obetydlig personlig och intellektuell resning. Därför tillåter jag mig faktiskt att hysa en viss förståelse för Kamprads ord om att Engdahl var ”en stor man”.

Aftonbladet var under Torsten Kreugers ledning pronazistisk och protysk.

De nya ”avslöjanden” som journalissan Elisabeth Åsbrink kommit med går ut på att Kamprad ej endast haft samröre med den mera fascistiska än nazistiska Nysvenska rörelsen utan även med Svensk Socialistisk Samling, de så kallade lindholmarna efter ovan nämnde Sven-Olov Lindholm. Vilken på äldre dar för övrigt  blev vänsterpartist och ivrig kärnkraftsmotståndare. Det är inte särskilt mycket att komma med.

Varför anses det då så mycket värre att ha haft en  flört med nazism och fascism för mer än ett halvsekel sedan än att vara kommunist i dag? Frågan kom osökt för mig sedan jag i senaste numret av tidningen Dagens Samhälle blivit varse att ”rockartisten” Jerry Williams, alias Erik Fernström, fortfarande kallar sig kommunist. Williams/Fernström har tydligen av någon outgrundlig anledning intervjuats i Dagens Industri och då menat att ”Det gör inget om revolutionen startar i Täby”.

Att en person hyllar en folkmördarideologi, vars offer kvantitativt vida överstiger de som nazismen bär det rättmätiga ansvaret för, och gör sinnessvaga uttalanden i ledande svensk press anses tydligen inte vara lika illa som att en svensk företagsgigant, medan unge Fernström (född 1942) fortfarande tultade omkring i tygblöjor (?), anno dazumal hade en synnerligen underordnad ställning i svensk extremnationalism.

Erik ”Jerry Williams” Fernström: ger benet för röd folkmördarideologi.

Och vad anser kultureliten om att ett svenskt riksdagsparti fortfarande leds av en person som tills för några få år sedan fortfarande kallade sig kommunist? Lars Ohly uppgav relativt nyligen att han grät då ”dödens mur”, Berlinmuren, föll 1989. Eller att gestalter såsom Jan Myrdal, Jan Guillou, Göran Rosenberg, Henning Mankell, Anders Ehnmark, Per Olov Enquist med flera i skrivande stund åtnjuter ansenlig aktning trots att de är/har varit ideologiskt medvetna kommunister?

Frågeställningen är retorisk. Jag vet nämligen precis vad det parasitära vänsterkollektiv som jag här valt att kalla ”kulturkamarillan” eller ”kultureliten” anser om dessa och jämförbara individer, vilka stött eller alltjämt stöder några av de värsta mardrömssamhällena som setts under solen: Sovjetunionen, Kommunistkina, Kampuchea, Nordkorea, Nordvietnam, Kuba, Albanien med flera. Som inte missar ett tillfälle att kasta sig över Mellanösterns enda kämpande demokrati, Israel, och backa upp dess blodtörstiga fiender Hamas eller PLO. De anser att det här kommunistgänget är hyvens killar som det inte finns anledning att rikta den bittersta kritik mot.

Alltjämt uppburna kulturpersonligheter som Jan Myrdal anser att Pol Pots/Röda khmerernas folkmord i Kampuchea var nödvändigt.

Bland annat därför bekommer det mig högst marginellt att Ingvar Kamprad viftade med brun- eller svartmelerade flaggor någon gång innan jag var född. Jag har i och för sig, det skall medges, svårt för IKEA. De få gånger jag besökt ett IKEA-varuhus har jag varit nära nervsammanbrott på grund av svårartad trängsel och högt uppdriven stress. De produkter jag och min familj inhandlat där har dessutom haft högst begränsad livslängd sedan jag efter mycket svärande äntligen lyckats skruva ihop dem.

Ändå är Ingvar Kamprad för mig en av vår tids svenska hjältar. Utan individer som honom stannar Sverige. Därför blir jag förbannad när den fullkomligt värdelösa kulturvänstern, som man strängt taget hellre borde göra IKEA-lampskärmar (*) av än att ta på något som helst allvar, försöker sätta dit honom genom avslöjanden som inte är några avslöjanden.

(*) Observera: ironiskt, ej bokstavligt, menat.

Explore posts in the same categories: Inrikespolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

23 kommentarer på “Den parasitära kulturvänstern och Kamprads nazism”

  1. Jacob I Says:

    Tack, Tommy, för ännu ett tänkvärt inlägg. Vem har väl inte trampat snett i ungdomen! Kamprad bör givetvis bedömas för vad han har åstadkommit, och det vill ju inte säga lite. Oavsett vad man må tycka om IKEA-artiklar har han ju ändå med sin geniala affärsidé bidragit till att sätta Sverige på världskartan. Dessa plastiga IKEA-möbler finns ju praktiskt taget i vartenda hörn i världen.
    Också stort tack för att du drog fram ”Jerry Williams” i ljuset.
    Denne självgode uppblåste ”DDR-Elvis” som är ett levande bevis för att det går att bli ”världsartist” i den svenska ankdammen utan nämnvärt överskott av vare sig begåvning eller talang!
    Men så är ju också vårt land sedan decennier tillbaks infekterat av det kommunistiska giftet så det duger. Att slå på P1, eller den s.k. ”fria televisionen” är bevis nog. Undrar förresten vad den där Elisabeth Åsbrink har för politisk färg!

  2. LPÖ Says:

    Att göra lampskärmar av hela befolkningsgrupper är förkastligt anser jag, men eftersom svenska kulturvänstern knappast kan göra anspråk på att vara en folkgrupp, så tycker jag det vore ett lämpligt öde för dessa. De verkar ju inte ha något emot att judar drabbas av detta öde. Öga för öga tand för tand.

    Ingen skugga skall falla över den mogne/gamle IK. De ungdomsförsyndelser han gjort sig skyldig till har han tagit avstånd ifrån offentligt.

    Jag har läst dina bloggposter om brännvin. Gammal norrlandsakvavit är min favorit bland svenska akvaviter. GNA är lagrad på sherryfat av ek.

    Norsk linieakvavit lagras på ekfat och måste transorteras över ekvatorn(linien).

    Amerikansk bourbon måste lagras på ekfat i minst 2 år.

    Skotsk whiskey måste lagras 3 år på ekfat, men i realiteten lagras all skotsk whiskwy minst 6 år på ekfat.

    Cognac och calvados lagras på ekfat.

    Mitt råd;Drick enbart sprit lagrat på ekfat.

    • Tommy Hansson Says:

      Du har rätt – drycker lagrade på ekfat har något visst. Linieakvavit och Gammal Norrlands är ju synnerligen njutbara.

  3. Kalle Says:

    Väl skrivet Tommy!

    Jag såg ett ”caféprogram” på SVT för något år sedan där Jerry Williams sa att han skulle bjuda in Lenin och Stalin till en tänkt middag för att få en spännande middagsdiskussion inför en fnittrande programledarbimbo (som givetvis inte på något sätt ifrågasatte detta val av imaginära middagsgäster). När kommer SVT sända dokumentärerna och TV-serierna om kommunismens avskyvärda brott i Sovjet, Kina, Korea, Kuba, Kambodja, DDR osv. ? Temakvällen man hade om Kuba för några år sedan var väl närmast en hyllningskväll till Castro? När ska man på allvar nagelfara alla de svenska kommunistiska medlöparna ? Medicinprofessorn och sossen Sven Britton – en typisk 68:a – skröt öppet med att han hade en Lenin-byst på arbetsrummet när jag gick läkarutbildningen på 90-talet. Tänkbart att man hittar denne rödtomte och flera av hans gelikar i de hemlighållna STASI-arkiven.. kanske finns även allas vår ”Jerka” i arkiven?

    Vill för övrigt tipsa om Johan Lundbergs pågående uppgörelse med den svenska terroristkramande extremvänstern på axessbloggen -den sista månaden har Lundberg presterat mängder av lysande inlägg:

    http://www.axess.se/blog/post/2011/07/26/Sanning-och-konsekvens.aspx

    • Tommy Hansson Says:

      Det händer faktiskt att SVT – i Kunskapskanalen mest – har rätt bra program om kommunismens försyndelser. Framförallt är det väl dock Axess TV som bjuder på dylikt (typiskt nog har jag inte själv tillgång till kanalen i fråga).

      Intressant med exemplet Britton. Vänstersympatierna florerade även inom ämnen som arkeologi och etnologi på 70-talet när jag studerade dessa.Blev uppkallas till en höjdare vid institutionen för etnologi typ 1973 när några vänsteraffischer hade försvunnit från anslagstavlan och ett anslag på temat ”Frihet för Sydvietnam” dykt upp i stället. Jag var förstås en lämplig syndabock eftersom jag brukade bära antikommunistiska märken från Demokratisk Allians öppet.

      Jag nekade förstås. Men givetvis var jag den skyldige…

  4. gurra Says:

    Det finns en viss skillna mellan dom som gillar nazism och dom som gillar den kommunistiska tanken. Nazismen går ut på att vissa människor är bättre än andra och därför ska behandlas därefter medans vissa ska utrotas helt. Kommunismen delar inte denna tanke utan vill ta bort klasskilnaderna. Kommunism som Marx och Engel beskrev den har inte testas så man kan inte veta hur den skulle fungera. Den kommunism som vi har sett har varit närmre det högerextrema än det vänsterexktrema eftersom man har haft en elit.

    Med det sagt vill jag ta upp Kamprad. Dom kulturjournalister som har skrivit om Kamprad har haft rätt. Det verkar som om det skulle kunna komma fram i princip vad som helst om honom svenska folket skulle ändå se honom som folkhjälte. Varför? Han har inte gjort mer för sverige än andra affärsmän. Snarare så har han tjänat ofantligt på att använda sverige som reklam men han har bara betalat en spottstyver tillbaka. Det är hyckleri att människor som i vanliga fall klagar på affärsmäns girighet när det gäller bonusar och skattesmiteri samtidigt inte tycker att man ska klaga på Kamprad. Han är ju likadan.

    • Tommy Hansson Says:

      Du har fel. Kommmunismen är helt överens med nassarna om behovet av att utrota vissa människor. Det är bara andra människor än de som brunskjortorna vill se väck: folk tillhöriga den så kallade borgarklassen skall elimineras till förmån för ”proletariatet”.

      Och givetvis måste man se till den faktiska verkligheten i stället för att jämföra med något slags ouppnåeligt drömsamhälle. Alla kommunistdiktaturer har försökt införa det som Marx-Engels med flera fabulerade om. Med (ö)känt resultat.

      ”Eftersom man har haft en elit”. Detta ligger ju helt i linje med Lenins teori om det röda avantgarde som skall genomföra det så kallade proletariatets diktatur och som i de kommunistiska diktaturerna tagit gestalt i kommunistpartierna och särskilt dessas ledarskap.

      Du har också fel om Kamprad. Han har, förutom allt annat, gjort det möjligt för miljontals svenskar och därefter utlänningar att för en överkomlig summa möblera sina hem på ett hyggligt sätt. Samtidigt har massor med människor fått arbetstillfällen.

  5. Tarzan Says:

    Tack för en bra artikel
    Jag hade precis som Kamprad lämnat Sverige på grund av Löntagarfonds eländet 1980
    Det är genom att undgå de sinnessjuka svenska skatterna som IKEA har blivit så otroligt stort

  6. "Svenne" Says:

    Synd att så få läser din blogg. Aftonbladet borde ta in den här bloggen som en rättelse av alla journalistiska klavertramp man gjort beträffande Kamprad m fl stävsamma svenka entreprenörer.

  7. Josefina Bergfast Says:

    Tack för en bra och välskriven artikel.

  8. Jimmy Windeskog Says:

    Jag ogillar ju generellt dina politiska agendor Tommy, men detta var väldigt bra skrivet och sammanfattat. Var det något du missade så var det väl att Lindholm och SSS hade en ganska försiktig hållning gentemot Tyskland och NSDAP:s krigföring, man tog ju avstånd från ocupationerna av både Danmark och Norge och det är inte helt oviktigt i denna analys.

    • Tommy Hansson Says:

      Tack för påpekandet. Rätt ska vara rätt.

      Lindholmsnazisterna blev ju med tiden mer avståndstagande gentemot Nazityskland och särskilt de militära övergreppen mot våra nordiska grannländer.

  9. Lisa Says:

    Men i sin nekrolog över Hitler skrev Lindholm never the less att även de nya segerherrarnas välde skulle krossas och därigenom möjligheter skapas för en ” objektiv ” omvärdering av krigsepoken.

  10. Kattsvans Says:

    Detta var en mycket intressanta artikel. Att Erik Fernström va kommunist visste jag inte tidigare (nu vet jag) Hädanefter slår jag av radion då han spelas.

  11. Tommy Hansson Says:

    Jodå, och mig veterligt sympatiserar han snarast med extrempartier typ Kommunistiska partiet och inte ”reformerade” Vänsterpartiet.

    Själv har jag dock alltid försökt skilja politik och musik och kan nog tänka mig lyssna på ”Jerka”, även om han troligen inte är lika bra som i fornstora dar.

  12. Thomas Says:

    Jag håller i stort med dig vad som skrivs i artikeln men sympatiskt inställd som jag är till Engdahl och hans livsverk den Nysvenska rörelsen är jag intresserad av vad du som Sverigedemokrat ser som motbjudande hos Engdahl? Jag kan också rekommendera följande artiklar i ämnet på Nonkonform:

    http://www.nonkonform.se/2011/09/helsingborgs-dagblad-stryper-debatten/

    http://www.nonkonform.se/2011/08/rorigt-i-studio-ett/

    • Tommy Hansson Says:

      Tack för länkar till intressanta artiklar och inlägg.

      Det jag och SD inte kan acceptera hos Engdahl är naturligtvis att han var ideologisk fascist och uttalad antidemokrat med korporativismen som bärande idé. Observera alltså att jag inte använder ordet fascism som allmänt skällsord utan bara konstaterar faktum. Han stödde dessvärre också axelmakterna i Andra världskriget efter vad jag förstår. Sedan hedrar det honom om han inte var antisemit.

      För övrigt har jag läst Engdahls memoarer vid den tid de utkom samt är även bekant med rådman Ohlin. Har också läst rörelsens tidning ”Vägen framåt” för länge sedan.

      • Thomas Says:

        Sent svar förvisso men…

        Per Engdahl såg den parlamentariska demokratin som en förlegad ideologi och som en historisk fas där korporatismen (alltså inte korporativismen) sågs som ett naturligt nästa steg i det fria samhällets utveckling. Han försvarade hela tiden de så kallade demokratiska värden såsom åsikts- och mötesfrihet, rättsäkerhet och likhet inför lagen etc. var, och är, självklara grundpelare i den nysvenska ideologin. Om du minns det stycket i Per Engdahls memoarer så anger han klart och tydligt sina invändningar mot de diktatoriska dragen i nationalsocialismen och fascismen och som kommentar till varför han inte gick med i någon av de nybildade nationalsocialistiska grupperna sa han bl.a. ”Vi hade inte krängt av oss den italienska svartskjortan för att ta på oss en tysk brun”. Dessa ideologier ansåg han inte passa det svenska lynnet och det är en av huvudanledningarna till att han grundlade sin egen ideologi, låt vara med viss inspiration från den italienska fascismen men även från syndikalismen.

  13. Tommy Hansson Says:

    Tack för svar.

    Det torde ha framgått av vad jag redan skrivit att jag hyser en viss respekt för Engdahl även om jag inte delar hans ideolgiska synsätt. Jag beklagar att jag aldrig träffade honom – det är alltid intressant att möta historiska gestalter av den digniteten.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: