Inga proportioner om avrättningar
Demonstration till förmån för den nu avrättade Troy Davis.
Det har väckt enorm uppståndelse att den för polismord dödsdömde Troy Davis avrättats med giftspruta i den amerikanska delstaten Georgia. Bland annat har, mot bakgrund av att sju av nio vittnen skall ha ändrat sina vittnesmål, framförts tvivel om att den dömde verkligen är skyldig till mord. Jag kan inte uttala mig om skuldfrågan, men det är inte heller den jag avser diskutera här.
När Iran, det land som efter Kommunistkina avrättar flest personer, häromdagen lät avrätta 22 människor dömda för narkotikabrott genom den barbariska metoden hängning hördes såvitt jag kunnat utröna inte tillstymmelse till protester. Inga oberoende försök har gjorts i syfte att utröna om de dömda och avrättade verkligen var skyldiga.
http://yle.fi/rundradion/nyheter/artikel.php?id=225900
Kanske har det begåtts justitiemord i den större skalan i mullornas Iran, som kombinerar allmänt moderna förhållanden med medeltidsmetoder i straffrättsligt avseende?
Hängning i Iran. Inte tillstymmelse till protester här.
Det finns flera infallsvinklar när det gäller diskrepansen beträffande rapporteringen om avrättningar i USA respektive Iran. Det mest iögonenfallande är naturligtvis att USA är världens viktigaste och troligen också mest öppna demokrati.
Detta är på ett sätt en oskattbar styrka men samtidigt en sårbarhetsfaktor av betydande mått. Det är förstås lättare att angripa ett samhälle där det mesta ligger i öppen dag än ett som styrs av en auktoritär islamistjunta som den i Iran.
En annan infallsvinkel är det USA-hat som florerar både i den fria, civiliserade världen och i auktoritärt/totalitärt styrda länder. USAs fiender utnyttjar hänsynslöst öppenheten och demokratin i syfte att skada landet så mycket som möjligt. Här är väl Vietnamkriget det tydligaste exemplet.
Sak samma fast i mindre skala är det för övrigt med Israel, Mellanösterns enda fungerande demokrati, som regelmässigt får skulden för alla problem i Mellanöstern. En gemensam faktor när det gäller USA och Israel är den avundsjuka som kommer dessa framgångsrika länder till del från alla håll och kanter.
Sammanfattninsgvis: det existerar inga som helst proportioner när det gäller medias intresse för avrättningar runt om i världen. När folk avlivas efter övliga rättsprocesser i USA stäms det upp samfällda ramaskrin i press och etermedia. Minns exempelvis avrättningen av den dömde mördaren Caryl Chessman 1960. När kineserna, saudierna eller iranierna håller offentliga massavrättningar blir det kanske en notis i text-TV.
Inför avrättningen av mördaren Caryl Chessman i USA 1960 genomfördes en världsomfattande snyftkampanj till förmån för mördaren.
Explore posts in the same categories: UtrikespolitikEtiketter: Caryl Chessman, Georgia, Iran, Israel, Kommunistkina, Troy Davis, USA, Vietnamkriget
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
22 september, 2011 den 3:16
I Sverige måste du vara 100 % säker på att en mördare har utfört brottet för att snubben ska få livstid. I USA är det OK att gasa någon bara du är halvsäker.
I USA avrättar man inga rika personer
USA:s rättsväsende stinker så säger jag och mina amerikanska vänner
23 september, 2011 den 8:56
Målsättningen både i USA och Sverige är givetvis att vara hundraprocentigt säker innan dom faller. Och som du naturligtvis måste vara medveten om sker justitiemord även i Sverige.
Skillnaden mellan Sverige och USA är att USA har 300 miljoner invånare mot Sveriges 9 miljoner och därmed ett oändligt antal fler rättsfall att hantera. Det är oundvikligt att det då kan bli fel ibland.
”I USA avrättar man inga rika personer”. Fel. Vad du borde skrivit är att den absoluta merparten av USA:s dödsdömda kommer ur de lägre samhällsklasserna där våld är så mycket mer vanligt förekommande än bland de övre samhällsklasserna.
Givetvis kan en förmögen person dömas till döden och avrättas om övertygande bevis föreligger.
23 september, 2011 den 11:36
Helt rätt Tommy, tyvärr så glömde de avrätta Oj Simpson. Jag längtar till den dagen då Sverige inför avrättningar på straffskalan, jag är så jäkla less på den grova brottsligheten
22 september, 2011 den 8:36
En läsvärd artikel, om skuldfrågan, av Ann Coulter:
http://townhall.com/columnists/anncoulter/2011/09/21/mumias_the_word
22 september, 2011 den 9:50
Att USA fortfarande har dödsstraff är en sak. Det man däremot verkligen bör ifrågasätta gällande det amerikanska systemet är det vettiga i att en dödsdömd kan få vänta över 20 år, ex. fallet Davis, på att straffet skall verkställas. När en dödsdom avkunnas skall skuldfrågan vara ställd utom allt tvivel. Ett lysande exempel därvid är det aktuella norska fallet Breivik, men (kanske turligen för honom) dödstraffet är ju avskaffat I Norge (och andra närliggande platser), så det är väl knappast aktuellt.
En titt tillbaka i historien sådär 200 år då vi hade dödsstraff i Sverige var kutymen att straffet skulle verkställas inom 24 timmar efter avkunnad dom. Huruvida skuldfrågan i vartenda enskilt fall var ställt utom allt tvivel var väl dessvärre en annan sak!
23 september, 2011 den 8:58
Det har du alldeles rätt i, Jacob. Processen bör snabbas upp högst avsevärt. Som det är nu kan säkert det utdragna väntandet vara minst lika plågsamt som själva avrättningen.
23 september, 2011 den 8:53
@benke: Coulter visar som vanligt att hon inte är det minsta intresserad av nyans eller ens mänsklighet — eller ens av objektiva fakta som inte passar hennes agenda. Hennes research är ofta ungefär lika djup som valfri vattenpöl på en motorväg (exempel: http://www.youtube.com/watch?v=JUxMMg6vVic), vilket hon kompenserar genom att raljera extra mycket.
Vid Troy Davis rättegång kallade åklagaren 34 vittnen, medan försvaret 6. Av alla dessa vittnen har nio pekats ut som centrala och sju av dessa har senare tagit tillbaka sina vittnesmål.
Utöver vittnesmål var den enda tekniska bevisningen några tomhylsor, som enligt uppgift matchade tomhylsor vid en annan skjutning. Även den skjutningen lades Troy Davis till last. Svagheten i den tekniska bevisningen var dels att det inte fanns något vapen att matcha hylsorna mot, ingenting utom vittnesmål som placerar pistolen i Troys händer och att skulden för den andra skjutningen inte är självklar. Till och med frågan om matchningen mellan de olika uppsättningarna hylsor har ifrågasatts. Det finns inga fingeravtryck att kontrollera, ingen DNA och inget annat liknande som kan stärka caset för att Troy höll i pistolen.
Det är inte speciellt långsökt att föreställa sig att om dessa sju vittnen som nu trätt fram och tagit tillbaka sina vittnesmål, hade gjort det i samband med den ursprungliga rättegången, så hade domen blivit en annan. Det kan vi vara rätt säkra på, eftersom åtminstone två jurymedlemmar trätt fram och sagt att om de vetat då vad de vet nu, skulle de aldrig dömt honom.
Det som påståtts är inte att Troy inte _skulle_ kunna vara skyldig, utan bara att det knappast kan anses bevisat bortom rimlig tvivel.
23 september, 2011 den 8:46
Marcus, du tycks läsa Ann Coulters inlägg ofta då du uttrycker att hon ”som vanligt” visar ointresse för ”…nyans eller ens mänsklighet”.
Märkligt inlägg annars.
Vänstern blir alltid personliga när man argumenterar emot dem. Hur kommer det sig? Istället för att punkt efter punkt argumentera emot Coulter så svänger sig Marcus med saker som att ”Hennes research är ofta ungefär lika djup som valfri vattenpöl på en motorväg”.
Nu till sakfrågan. Jag tycker att de som till varje pris vill hålla en mördare vid liv har kalla hjärtan. Dödsstraff är något bra och något en civilisation skall sträva efter.
25 september, 2011 den 10:11
För det första så är jag inte vänster, generalfel redan där alltså. Sen tycker jag mycket riktigt att hon är spännande att läsa, på ungefär samma sätt som det är spännande att titta på katastroffilm. För det tredje, så har hon gång efter annan gått bet på grundläggande research, vilket inte vore så farligt om hon inte samtidigt uttalade sig så tvärsäkert…
23 september, 2011 den 11:05
Tommy, för en gångs skull är vi av olika åsikt. Dödsstraff är alltid fel, det går inte att rättfärdiga att ta någon annans liv oavsett deras brott. Det strider mot allt jag tror på att låta staten mörda sina egna medborgare. Jag tänker inte debattera med dig utan konstaterar krasst att dödsstraffsfrågan är för mig en otänkbarhet.
23 september, 2011 den 11:35
Jens; frågan är om du önskar att de som mördar skall gå fria. Du ställer en mycket viktig fråga moraliskt sett. Hur rättfärdigar någon ett dödstraff? TX har dödsstraff och det är sunt. Om man mördar någon så skall personen ifråga dö. Inget konstigt med det.
23 september, 2011 den 11:38
Tyvärr tar det för lång tid mellan domen och verkställandet
Dödsstraff är något bra.
23 september, 2011 den 11:38
Du har missuppfattat mig, Jens, det här inlägget är inget försvar för dödsstraff.
Jag pekar bara på skillnaden mellan rapporteringen och opinionsläget avseende avrättningar i USA jämfört med andra länder. USA råkar alltid illa ut medan knappt ett ögonbryn höjs när länder som Iran och Röda Kina avrättar enligt löpande band-principen.
Det innebär inte att jag saknar åsikt när det gäller frågan om dösstraffets berättigande eller icke-berättigande. Men det är alltså inget jag tar upp här.
24 september, 2011 den 3:09
Ditt inlägg är klokt och balanserat.
När det gäller Iran kan man konstatera vilket gigantiskt misstag folket gjorde när man jagade bort den framstegsvänlige schahen till förmån för den otäcka islamistdiktaturen.
Man kan bara hoppas att ett regimskifte sker där och att den tidigare monarkin återinförs med schahens son som statschef.