Petzäll och hans demoner

William Petzäll på riksdagsbänken. Men riksdagen är nog inte den bästa platsen för den som vill vara en nykter missbrukare.

Låt mig till en början klargöra att jag inte har något emot William Petzäll. Ärligt talat så känner jag honom inte tillräckligt mycket för att vara vare sig särskilt mycket emot eller särskilt mycket för honom. Dock vill jag honom väl.

Första gången jag stötte ihop med William Petzäll var under en rökpaus utanför en restuarang på Södermalm i Stockholm, där det hölls valvaka i samband med EU-valet i början av juni 2009. Han framstod då för mig som en artig, trevlig och begåvad ung man. Jag förstod att han i Sverigedemokraternas innersta kretsar ansågs vara ett stort framtidslöfte.

Det intrycket bekräftades naturligtvis av det faktum, att han sattes på valbar plats på den riksdagslista som valberedningen med Michael Rosenberg som ordförande producerade förra våren samt att han även utsågs till ordförande i Sverigedemokratisk ungdom (SDU) efter Erik Almqvist.

Att William Petzäll blev ny SDU-ordförande kan jag förstå, jag vill minnas att han redan var vice ordförande när så skedde. Däremot reagerade jag direkt när han placerades högt upp på riksdagslistan. Duktig och lovande, visst – men riksdagsman? Vid 22 års ålder kan man enligt min mening omöjligt ha den livserfarenhet och självdistans som faktiskt krävs för ett så ansvarspåliggande värv som att representera såväl sitt parti som uppemot en halv miljon människor i Sveriges riksdag.

Det är lätt att vara efterklok med facit i hand. Men i stället för att kastas huvudstupa in i krävande rikspolitik i så unga år borde William ha fått stå på tillväxt till nästa val. Det tyckte jag när riksdagslistan presenterades våren 2010 och det tycker jag fortfarande. Att jag inte upphov min stämma den gången berodde på att jag inte ville vara osolidarisk med vare sig valberedning eller partiledning, relativt ny i partiet som jag dessutom var.

Mitt intryck förstärktes ju närmare vi kom valet. Jag fick nästan en chock när jag träffade William i samband med premiären för Jimmie Åkessons sommartal i Sölvesborg i början av augusti i fjol. Han hade nämligen blivit en helt annan människa! Ny frisyr, ny kostym med tufft uppkavlade ärmar och en artificellt framkallad solbränna som gjorde att han närmast såg ut som en mörkhyad afrikan eller åtminstone västindier.

Intrycket jag fick den gången var att Petzäll var i färd med att skapa sig en ny identitet inför de fullt realistiska möjligheterna, att han skulle få tillbringa de fyra närmast följande yrkesåren i riksdagen. Sedan framgick det i SVTs skildring av Sverigedemokraternas väg till riksdagen att Petzäll legat och pressat fram sin solbränna som stamkund i ett solarium. Anmärkningsvärt – och samtidigt litet rörande.

Det är nog inga överord om man påstår att William Petzäll gjorde succé i riksdagen genom sin rappa replikföring, som skakade om även etablerade riksdagsrävar från sjuklöverpartierna. Jag måste erkänna att jag var imponerad. Kanske hade jag tagit fel ändå.

Kanske var han osedvanligt mogen för sin ålder. Kanske var han verkligen torr bakom öronen.  Enda lilla anmärkningen jag hade var att han i en riksdagsdebatt sade ”20 decennier” (det vill säga 200 år) när han menade två decennier (20 år). Jag skrev ett försynt mejl och påtalade detta för William men fick inget svar.

Sedan kom incidenten där den unge riksdagsstjärnan vid en fest hemma i lägenheten välte omkull den egna TVn i fyllan och villan. Det resulterade i omhändertagande av polisen och logi i fyllecell över natten. Det framkom att Petzäll i själva verket ända sedan tonåren haft allvarliga missbruksproblem. I samråd med partiet tog han nu, förnuftigt nog, time-out från riksdagspolitiken och avgick samtidigt som SDU-ordförande till förmån för duktige Gustav Kasselstrand. Han fick också hjälp med behandling av partiet.

Under Almedalsveckan i juli dök William upp i TV-rutan och gjorde på mig då ett förmånligt intryck – jag hade inget skäl att misstänka att han redan, där och då, åter hade börjat dricka. Jag utgick ifrån att han nu hade fått rätsida på sina problem och såg fram emot att åter få se en skärpt William Petzäll i riksdagens talarstol.

Länkarna har länge hjälpt alkoholister att komma till rätta med sina problem.

Men jag hade underskattat William Petzälls demoner. Redan i början av augusti blev han kallad till partiledningen som klargjorde, att det här går inte längre. Petzäll kunde inte få fortsätta i riksdagsgruppen utan uppmanades lämna sitt uppdrag till förmån för en partikamrat. Det hade väl blivit Stellan Bojerud som än en gång fått rycka in under fanorna eller möjligen unge östgöten Markus Wiechel.

Vi vet hur det gick: William Petzäll vägrade. Han skulle, förklarade han, fortsätta som politisk vilde och från riksdagstaburetten engagera sig hårt i missbruksfrågor. Luttrade bedömare påpekade dock att en garanterad månadslön på 56 000 kronor tre år till möjligen kunde spela en minst lika stor roll för Williams vägval.

I den yviga diskussionen kring affären  Petzäll har det framskymtat ställvis kritik mot partiet för att man inte gav den unge politikern en ny chans. Trots allt, har det hetat, både från William själv och andra, att alkohol- och drogmissbruk är en sjukdom som kräver tålamod och förståelse. I ”Debatt”-studion i SVT häromkvällen jämförde Petzäll sitt sjukdomstillstånd med cancer. Skulle man ha kastat ut honom om det var cancer han hade haft?

Jag vet faktiskt inte svaret på den frågan. Jag föreställer mig dock att även cancer i icke ringa grad komplicerar riksdagsarbetet, och det kan kanske inte tas för givet att alla riksdagsledamöter är kämpar av samma halt som Stellan Bojerud som skötte sitt värv med den äran trots svåra hjärtproblem i kombination med sjukhusvistelser. Så jag föreställer mig att vilken partiledning som helst skulle ta ett allvarligt snack även med en cancersjuk riksdagsledamot.

Min uppfattning är att partiledningen trots allt gjort allt som kan begäras, och jag har full förståelse för att man inte ser en möjlig fortsättning på William Petzälls riksdagsmannabana. Trots allt är SD ett politiskt parti och inget behandlingshem eller social välgörenhetsinrättning.

Ett har jag dock lärt mig under ett förhållandevis långt liv: det går inte att lita på en alkoholist och/eller drogmissbrukare. Den sjuke tar alla chanser han/hon får att framställa sig själv och sin sjukdom i så förmånlig dager som möjligt. Nästan aldrig är det missbrukarens eget fel – det är alltid omgivningen som bär den tyngsta skuldbördan. En stor del av missbrukarens vakna liv går åt till att ljuga och manipulera omgivningen med målsättningen, att missbruket skall kunna vidmakthållas.

Det här skriver jag inte för att jag särskilt vill racka ner på William Petzäll. Det kan också bekräftas av varje nykter missbrukare själv och vederbörandes anhöriga. För den obotfärdige missbrukaren är det drogerna och drogerna allena som gäller. Jag har som sagt ingenting särskilt emot William Petzäll och önskar honom all personlig lycka och framförallt att han blir frisk. Eller kanske rättare – att han blir en nykter missbrukare.

Det krävs emellertid ingen större fantasi för att se vilka faror som lurar bakom hörnet. För det första finns det ingenting som säger att William Petzäll säger sanningen när han hävdar, att han nu i riksdagen avser att ta tag i missbruksfrågorna. Det skulle han kunna göra på andra och kanske också effektivare sätt i andra fora.

Att han framlägger sin påstådda plan på ett till synes övertygande sätt – som i ”Debatt” – säger absolut ingenting. Wiliam är en driven retoriker som sannolikt skulle kunna sälja sand till beduinerna i Sahara. Det är fullt möjligt att han har endast en sak i huvudet: att kunna finansiera sitt drogmissbruk. Om så är fallet är det bara en tidsfråga innan det blir fråga om ny ambulanstranport till sjukhuset – denna gång kanske med mindre lycklig utgång än senast det begav sig.

Detta är förstås ett worst case scenario. Jag hoppas innerligt att den här begåvade 23-åringen tar tag i sina problem och hittar en ny mening i sitt liv. Och det tror jag uppriktigt sagt inte att han kommer att klara av i den ogästvänliga och kalla riksdagskammaren.

Om William läser det här bör han slutligen klicka på länken nedan till en klok krönika av förre missbrukaren men numera nyktre/kristne Marcus Birro nyligen (om han inte redan läst den):

http://www.expressen.se/1.2574240

För ditt eget bästa, William – avgå. Och gör det nu.

Explore posts in the same categories: Inrikespolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

21 kommentarer på “Petzäll och hans demoner”

  1. Tarzan Says:

    En mycket bra och intelligent artikel.
    Min tio tusen kronors fråga är – han ska ha missbrukat alkohol
    sen 14 års åldern enligt uppgifter – var det ingen som såg under alla dessa år att han var en svamp ???? eller var det så att det uppskattades att han kunde tåla mycket sprit ???
    Eftersom jag inte krökar själv så är jag expert på alkisar och deras beteende.

    • Tommy Hansson Says:

      Jag vet faktiskt inte. Men det är ju en sak att kröka med besked. En annan att vara sjukligt beroende.

  2. tallinnirja Says:

    Hej!
    Detta med våtvaror tycks vara vanligt bland sverigedemokrater och inte bara hos Petzäll (Fniss) / Ann-Mari

    • Tommy Hansson Says:

      Det är det säkert. Liksom i alla partier. Och jadå, jag har sett stupfulla KDare också. Enligt Bert Karlsson i ”Debatt” har 25 procent av alla riksdagsmän problem med alkohol. Själv tar jag mig gärna ett par glas då och då men aldrig så jag blir aspackad.

  3. tallinnirja Says:

    Hej!
    Om ni nu är intresserade så kommer Sveriges absolut största upplysnings sida om kommunismens brott snart upp på nätet om ca 2 veckor. Förhoppningstvist kommer den om ca 2 år att vara Europas största antikommunist hemsida. Hemsidan har massor av foton, massor av text och oliak flera olika avdelningar samt ett stort diskussionsforum men flera olika avdelningar även en gästbok finns med, det kommer även och finnas en knapp som man trycker på då kan man översätta sidan till 45-50 olika språk så den som inte kan svenska kan lätt få den översatt till sitt språk, det kommer också att finnas flera olika andra liknande sidor att länka till // Ann-Mari

  4. tallinnirja Says:

    Hej!
    Ett glas då och då? du är väl VD för systemet haha / Ann-Mari

  5. Jacob I Says:

    Att Petzäll är en retorisk begåvning bevisades inte minst i riksdagens allmänpolitiska debatt den 4 november 2010 där han bokstavligen sopade golvet med samtliga replikanter (ca 15 st). Det var i den debatten folkpartisten Gunnar Andrén gjorde en flagrant uppvisning i bristfälliga matematiska kunskaper, vilket kan beskådas här: http://www.youtube.com/watch?v=SqXrDu_C77w
    Instämmer med dig, Tommy, och hoppas denne unge begåvning får rätsida på sitt liv. Inom politiken är han väl dessvärre rökt.

    Fallet Petzäll väcker dock en annan fråga som jag får hoppas SD nu tar tag i. Det handlar om s.k. Politiska vildar, eller avhopp i största allmänhet. Senast igår (fredag 30/9) hade Aktuellt ett inslag där man på sitt sedvanligt smaklösa sätt vinklade kring avhoppare från SD som efter att ha blivit invalda i KS hoppat av och blivit s.k. vildar. Dylikt betéende har ju inte bara drabbat SD.
    Ett typexempel inträffade under förra mandatperioden i en sedan decennier sossestyrd kommun där alliansen lyckades vinna valet med ett mandats övervikt. Mitt under mandatperioden byter en alliansmedlem parti och går med sossarna varav de rödgröna får majoritet vilket ju gick tvärs emot valresultatet.
    Därav borde det rimligen ligga i varje partis intresse att ändra i lagen. Om någon kandidat hoppar av från sin plats efter inval borde ju vederbörande ersättas av den som ligger härnäst på vallistan. Vi väljer ju trots allt fortfarande partier i Sverige, inte personer.


    • Det ligger onekligen en hel del i vad du säger, Jacob. Har man tröttnat på ett visst partis politik är det naturliga givetvis att man lämnar sina uppdrag för det partiet. När man sedan väl avgått kan man söka sig till andra partier om man vill.

      Rent teoretiskt skulle ju fiender till ett visst parti – och SD har talrika fiender – sätta i system att gå in i det ogillade partiet och sedan hoppa av en masse när man väl kommit in.

      Så verkar tyvärr ha skett i en del kommuner.

  6. tallinnirja Says:

    Hej!
    Du ska inte tala om språklig kvalitet jag inte sett inlägg som hållit en så låg nivå som hos dig Tommy du är mästare på det / Ann-Mari

    • Tommy Hansson Says:

      Typiskt argument från dig: ”Det är du som…” och så vidare.

      Sandlåda!

      För övrigt tycker jag nog jag är rätt bra på att bedöma språkliga nivåer efter ett 42-årigt liv som journalist. Ett av dina generalfel är att du inte kan ta till dig ärligt menad kritik.

      Och det är bara ett genuint gott råd från mig: se till att få litet språklig klass på den tilltänkta sajten. Annars blir det inte bra.

  7. tallinnirja Says:

    Hej!
    Du vi vet nog vad vi gör allt är granskat under lupp / Ann-Mari


  8. […] fortsättningen och hela artikeln här. Like this:GillaBli först att gilla denna […]

  9. benke Says:

    Det ord som fick mig att läsa resten var ”rökpaus”. I dagens ”Health über alles” klimat så är det inte ofta man får se sådant i skrift. Tro mig, jag är inte för rökning, jag är en fd rökare som tänder en cigarr i stället (eller tar en snus), men jag är för friheten att röka om man vill. Det stör mig inte alls. Ja men ‘second hand smoke’ tjattrar någon, trots allt så gapas det om att det dör 50.000 människor årligen (bara i USA) av denna åkomma.

    Har någon sett en dödannons där det hänvisas till ‘second hand smoke’ som dödsorsak?

    Är rökning ofarligt? Såklart inte. Men självbestämmande är en främmande term för våra vänner på vänsterkanten.

  10. Max Nyberg Says:

    SD har missat en briljant politiker här. Kanske hade han behövt ett starkare stöd – det kan ju inte vara helt lätt för en 22-åring att behöva bemöta och stå ut med den mobbning som faktiskt Sverigedemokrater och andra som delar vissa av deras uppfattningar tvingas uthärda.

    Rekommendation: håll ihop.

  11. tallinnirja Says:

    Hej!
    Därfär att du Max ska ha något att fråga om // Ann-Mari

  12. Kattsvans Says:

    En märklig tur detta med Petzäll, klart som korvspad att det är pengarna som lockar. Egentligen inte märkligt heller att han sökte samarbete med Moderaterna eftersom de också har kärleken till pengar i 1a hand. Faktum är att moderata väljare är de största invandrarmotståndarna, men lägre skatter å mer pengar i egen ficka går som sagt före den svenska allmänna välfärden…Petzäll är inte trovärdig för 5 öre

  13. Lars M Hermansson Says:

    Givetvis är det tragiskt att William Petzäll har hamnat i en sådan här situation. Man kan dock förstå partiet. Man har stöttat honom men det blir ändå återfall.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: