73 år sedan Kristallnatten skakade världen
Tysk mobb i form av SA-män i aktion i samband med Kristallnattens brutala excesser mot judarna.
Den 9-10 november 1938 inträffade den fruktansvärda historiska händelse som gått till eftervärlden som Kristallnatten. Namnet var en förskönande nazistisk omskrivning för vad som egentligen hände och kommer av, att fönsterrutorna till ett stort antal judiskägda butiker över hela Tyskland krossades med en mängd glassplitter som resultat.
Kristallnattens excesser i brutalitet hade sin upprinnelse i mordet på en tysk ambassadtjänsteman i Paris som hette Ernst vom Rath. Förövaren var den 17-årige juden Herschel Grynszpan. De tyska nationalsocialisterna tog mordet som förevändning för att starta en terrorvåg mot judarna i Tyskland. Kristallnatten kan ses som avstampet mot Förintelsen som tog livet av sex miljoner judar.
Jag har tidigare på denna blogg skrivit en utförlig text om Kristallnatten och dess betydelse i ett vidare historiskt perspektiv:
https://tommyhansson.wordpress.com/2010/11/07/kristallnatten-borjan-till-forintelsen/
Här har jag tänkt ge en personlig redogörelse för det minnesprogram för Kristallnatten som den 9 november 2011 arrangerades av Samarbetsrådet för judar och kristna i Stockholm.
Interiör från Sankta Eugenia-kyrkan. Foto: Tommy Hansson
Kvällen inleddes med en sammankomst i den katolska kyrkan Sankta Eugenia vid Kungsträdgården. Här fick deltagarna, som inkluderade bland andra Judiska församlingens rabbin David Lazar, Tor Carlid från Betlehemskyrkans Israelgrupp, riksdagsledamoten Annelie Enochsson (KD) och Salomo Berlinger, före detta ordförande i Judiska församlingen, lyssna till förnämlig orgelmusik samt tal/uppläsningar.
En av talarna framhöll att den nationalsocialistiska grymheten kunde komma till stånd först sedan den kärlek som endast religionen förmår frambringa – och som är direkt från Gud – förlorat inflytande i det tyska samhället.
Stegen styrdes därefter till Sankt Jacobs protestantiska kyrka med för kvällen stämningsfull belysning. Domkyrkokaplanen Kristina Ljunggren samt ytterligare en kvinnlig representant för församlingen framförde textläsning – bland annat en bön av den omdiskuterade sydafrikanske pastorn Allan Boesak.
Interiör från Sankt Jacobs kyrka. Foto: Tommy Hansson
Ljunggren underströk att ”Kristallnatten” egentligen är ett alldeles för vackert namn som beteckning för de obeskrivliga grymheter som utövades under denna tilldragelse.
Stora Synagogan på Wahrendorffsgatan var nästa mål för ”pilgrimerna” denna osedvanligt milda novemberkväll. Här hölls en ”Högtidsstund till minne av ‘Rikskristallnatten’ den 9 november 1938”.
Högtidligheterna inleddes med ett kort anförande av redaktör Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Agneta Berliner, tidigare riksdagsledamot (FP) och ledamot av SKMAs arbetsutskott, höll härefter ett tal med temat ”Förtryck, förödelse och fasa” med det allvar stunden krävde. Möjligen bröt talarens röda glasögon det allvarliga mönstret något.
Monumentet över Förintelsens offer utanför Stora Synagogan. Foto: Tommy Hansson
Talet var väl framfört men tarvar enligt min mening viss kritik. Det var föga oväntat men icke desto mindre malplacerat att, som Berliner gjorde, dra in det demokratiska – och mig närstående – riksdagspartiet Sverigedemokraterna (SD) i retoriken.
SD är för det första inte ett spår antisemitiskt utan arbetar tvärtom synnerligen aktivt mot de krafter, vilka med det judehat som alltmer sticker upp sitt fula tryne också i vårt land förpestar mångas tillvaro. SDs opinionsbildande arbete härvidlag är noga taget något som SKMA och andra projudiska grupper har all anledning vara tacksamma för!
Berliner tog även upp den utbredda antisemitism inklusive våldshandlingar som gjort Malmö till en farlig stad för judar att vistas och bo i. Däremot nämnde hon av någon anledning inte vilka grupperingar det är som står för våldet och trakasserierna mot Malmös krympande judiska befolkning: muslimska invandrare, vilka av födsel och ohejdad vana hyser ett primitivt och oresonligt judehat. Däremot kritiserades, dock utan namns nämnande, det beryktade kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) för sin uppenbart antijudiska hållning.
Kanske ansåg Berliner att det är uttryck för så kallad islamofobi att tala klarspråk i ämnet. Detta är i så fall en ytterligt beklaglig inställning vittnande om en närmast desperat politisk korrekthet. Jag hävdar kategoriskt att detta motverkar de svenska judarnas egna syften.
Fredrik Meyer, Anna Agoston, Ludvig Josephson och Stefan Böhm framförde härefter texter på temat ”Röster från ‘Rikskristallnatten'” alltmedan auditoriet i bakgrunden kunde studera bilder med anknytning till texterna. Sedan var det dags för Christer Mattsson, Kungälv från Forum för levande historia att hålla ett personligt och (väl) långt anförande.
Avslutning skedde i form av kaddish-bön exekverad av rabbi David Lazar och kantor Maynard Gerber. Willy Silberstein yttrade sist några avslutningsord. Det skall också nämnas att violinisten Kersti Dahlkvist framförde verk av Erwin Schulhoff och J. S. Bach.
Salomo Berlinger berättade om Adat Jeschuruns fascinerande historia. Foto: Tommy Hansson
Kvällens i mitt tycke intressantaste pilgrimsmål var den ortodoxa synagogan Adat Jeschurun, som med adress Riddargatan 5 är inrymd i Judiskt center på Östermalm. Salomo Berlinger redovisade på ett levande och intresseväckande sätt denna judiska helgedoms minst sagt fascinerande historia.
Synagogans inventarier skeppades nämligen över till Sverige från Synagoge Bornstrasse i Hamburg efter att på ett mirakulöst sätt ha klarat sig undan Kristallnatten. Härefter har Torah-skåpet, bänkarna, pulpeterna, textilierna med flera attiraljer oundgängliga för den judiska gudstjänsten kommit i bruk i Adat Jeschurun. Det var den i Stockholm bosatte affärsmannen – och ortodoxe juden – Hans Lehmann som arrangerade överskeppningen.
Det var emellertid först nödvändigt med en grundlig renovering, eftersom nationalsocialistiska hamnarbetare i Tyskland gått löst på de för dem så förhatliga inventarierna. 1940 stod i alla fall den märkliga synagogan klar att användas.
Jeschurun-synagogan är vidare, berättade Berlinger om, ett omtyckt internationellt turistmål som attraherar icke minst amerikanska judar vilka kunnat läsa om den – och framförallt dess intressanta förhistoria – i exempelvis The New York Times. Den forne amerikanske utrikesministern Henry Kissingers bror besökte Jeschurun vid ett tillfälle, och på en vägg utanför synagogans ingång finns inom glas och ram ett brev från den berömde brodern.
Fram till Kristallnatten var det möjligt för tyska judar att ta sig ut ur Hitlers rike – nazisterna ville rentav bli av med dem – men därefter hårdnade inställningen. Judarna skulle nu utrotas, inte utvisas eller tillåtas flytta. Hitlers vision var ju att utplåna judenheten i hela världen.
Det har beräknats att omkring 1400 synagogor och andra judiska lokaler avsedda för gudstjänstbruk antändes eller brändes ner till grunden natten mellan den 9 och 10 november 1938. 7500 judiskägda butiker demolerades. 30 000 judar fördes bort till koncentrationsläger.
Dachau koncentrationsläger, där minst 185 judar mördades i anslutning till Kristallnatten.
Tusentals judar mördades eller skadades till följd av nazistmobbens övergrepp. Bara i koncentrationslägret Dachau utanför München dog 185 judar i samband med Kristallnatten.
Mänskligheten får aldrig tillåtas glömma dessa ominösa händelser som ledde fram till morden på sex miljoner judar, ungefär hälften av jordens judiska befolkning!
Explore posts in the same categories: UtrikespolitikEtiketter: Adolf Hitler, Agneta Berliner, Allan Boesak, Anna Agoston, Östermalm, Betlehemskyrkans Israelgrupp, Christer Mattsson, David Lazar, Ernst vom Rath, Erwin Schulhoff, Förintelsen, Forum för Levande Historia, Fredrik Meyer, Hamburg, Hans Lehmann, Henry Kissinger, Herschel Grynszpan, Ilmar Reepalu, J. S. Bach, Jeschurun-synagogan, Judar, Judiska församlingen, Judiskt center, Kersti Dahlkvist, Kristallnatten, Kristina Ljunggren, Kungälv, Kungsträdgården, Ludvig Josephson, Malmö, Maynard Gerber, Paris, Riddargatan, Salomo Berlinger, Samarbetsrådet för judar och kristna, Sankt Jacob, Sankta Eugenia, SKMA, Stefan Böhm, Stockholm, Stora synagogan, Sverigedemokraterna, Synagoge Bornstrasse, Tor Carlid, Tyskland, Willy Silberstein
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
11 november, 2011 den 12:30
Hur kunde ett sådant fasansfullt, panikslaget, skräckfyllt, paranoit, vanvettigt, urilsket hat utlösas mot judar i Tyskland?
Varför? Vad berodde det på? Vad, vilka, var bakgrunderna? Orsakerna? Anledningarna?
Varför kände sig tyskar och Tyskland. så fruktansvärt hotade av judar? Vad ansågs ”hotande”? Vilka judar ”hotade”? Och i så fall, på vilket sätt?
Varför ansågs judar, då uppenbarligen, i Tyskland så ”hotfulla” och så ”farliga” att sådan ”skräck”, och sådant ”hat”, och sådan ”vrede” kunde utlösas hos befolkningen så till den milda grad, att sådant (uppdämt, frampiskat?),vansinne kunde bryta ut?
Vad berodde det på?
”Gudstron”, och ”den kärlek som endast religionen kan frambringa”, hade ”försvunnit”, skrev Tommy Hansson, och ersatts av (den materialistiska nationella ”kommunismen”), (dvs. ”socialismen”), som alltså var ”gudlös”?
Det var alltså denna ”nationella socialistiska” lära, eller ideologi, som vad ”gudlös”? Eller hade den ”nationella socialistiska ideologin” kanske satt ”det tyska folket”, i ”guds ställe”? Och blev denna tyska nationella socialistiska ideologi kanske i så fall, på så vis en slags ”efterapning” av judendomen?
Inom judendomen anses det väl just på sätt och vis finnas en slags syn, eller förståelse av, att det ”åligger det judiska folket”, som en ”kallelse till”, eller ”som ett uppdrag”, eller ”krav på”, eller ”förväntan att” eller kanske som ett ”ansvar att” det är det ”judiska folket”, som skall ”förverkliga gud”?
Och därmed är alla ”andra folks” strävanden att (på sina egna sätt), ”förverkliga gud”, någonting i sin tur ”hotfullt” för ”det judiska folket”?
Det judiska ”ansvaret att förverkliga gud”, och därmed att ”tvingas”, (?), ”axla ansvaret att ”leda mänskligheten”, i en slags ”prästroll”, (?), (”kungaroll?), åligger,, (enligt judendomens syn?), ”det judiska folket”? (Vars identitet ärvs genom ”blodsband”, genom främst mödrarna?)
Är det, eller anses det, kanske därför som extra viktigt att ”det judiska folket” kommer till ”den judiska jorden”? (Israel?) (Så att ”det judiska blodet, blir ”förbundet” med ”den judiska jorden”?)
Och var det också kanske från denna ”lära” i så fall, som också tyskarna fick ”sina ideal”, (om ”jord och blod”, eller vad det heter…?) Och också om att ”också bli, eller vara, ”blods-förbundna” med just ”den tyska jorden”, och därmed också bli ”biologiskt orienterade”?)..
Vet alldeles för lite om dessa saker, men undrar, och spekulerar, desto mer om olika företeelser, och också om olika ”läror”, och hur de utvecklas under olika förhållanden och omständigheter, under olika tidsepoker….
. ….
Historien är onekligen dramatisk….
11 november, 2011 den 12:46
Ps. Ibland verkar det som att mänsklighetens alla olika folkslag har tendenser till att skapa sig ”sin gud”, som just på olika sätt ”återspeglar” dem själva?
Japaner har ”sin gud”, kineser har ”sin gud”, hinduer har ”sin gud”, germaner har ”sin gud”, sydamerikanska indianer har ”sin gud”, nordamerikanska indianer har ”sin gud”, kristna har ”sin gud”, judar har ”sin gud”, muslimer har ”sin gud”, olika afrikanska stammar har ”sin gud”, aboriginer har ”sin gud”, samer har ”sin gud”, osv. osv………
Världens alla olika folk är därmed verkligen rika på berättelser.,,,som alla borde kunna tillåtas….istället för att bekämpas…
.Ds.
11 november, 2011 den 8:11
Det instämmer jag hundraprocentigt i!
11 november, 2011 den 8:49
Fanns det inte något uttalande, publicerat i dagstidningar, år 1933, om att ”den internationella judiska kongressen”, (eller något sådant?), ”deklarerat ekonomiskt krig” mot Tyskland?
Man kan på sätt och vis undra varför inte ett sådant uttalande utlöste en ”Kristallnatt” redan 1933?
Man skulle ju kunna tolka ett sådant uttalande som ”fientligt”, och som därmed skulle ha kunnat medföra att ”alla judar sågs som potentiella fiender” till Tyskland, och det tyska folket?
Men flera år passerar tydligen, utan att något sådant ”raserianfall” bryter ut?
11 november, 2011 den 9:27
Den sk krigsflörklaringen var inte mycket mer än en löpsedel för Daily Express 1934 vars artiklar ( som tidningen senare kom att ångra. ) beskriver de planerade bojkotter mot Nazityskland.
Judar hade inte stat i vars namn de kunde utfärda krigsförklaringar eller arméer till sitt förfogande att utkämpa krig. Lika lite har en tidning befogenhet att utfärda krigsförklaringar i något folks eller stats namn.
Bojkotter är inte krigshandlingar ( Sverige har varit inblandade i många bojkotter) och ger inte en stat rätt till kollektiva bestraffningar av medlemmar av den folkgruppen i det egna landet. I fallet Nazittyskland blir det en mer perverst då de tyska judarna motsatte sig bojkotter och andra fredliga metoder att bekämpa den monstruösa regimen som omedelbart efter sitt ”machtubernahme” ( kan inte greja ett tyskt u ) igångsatte förföljelser av judar och rivaler/ oliktänkande.
Och nu till vad du uppfattar som den utebliven bestraffningen; under 30-talet fråntogs judarna den ena medborgerliga rättigheten efter den andra och ställdes utanför folkgemenskapen. Ett brott mot folkrätten och i sig en ofattbar grymhet.
11 november, 2011 den 9:47
”Ekonomiska ”krigs”- förklaringar, betyder nog just ekonomiska krigsförklaringar, och ingenting annat.
11 november, 2011 den 10:17
P.s.
Människors, folks, och också staters, konstruktiva viljor, känslor och behov av självbevarande och självförsvar är inte någonting negativ i sig. Det är när ”hot” av olika slags upplevs, på det ena eller det andra sättet, som det konstruktiva självbevarandet kan ”spåra ur”?
Om det konstruktiva självförsvaret spårar ur, och övergår i någon slags desperation, hysteri, paranoia, eller vanvett och raseri, så har nationen, folket, eller landet alltså överskridit sina gränser för ”tolerans och godhet” mot de ”andra”, mot ”de främmande”, och mot ”de potentiella fienderna”?
Förmodligen behöver alla folk och nationer vara vaksamma inför var gränsen för den ”konstruktiva toleransen” inför ”de andra”, går?
Människor, folk och nationers konstruktiva självförsvar, kan, om de utsetts för alltför mycket ”press”, ”stress” eller ”hot” av olika slag, verkliga eller inbillade, ”tydligen” gå ”över styr”?
De konstruktiva, självklara och positiva viljorna till självbevarelse, som enskilda individer, som familjer, och också som folk och nation, tillsammans med tolerans och generositet mot ”de främmande”, som väl de flesta samhällen och folk eftersträvar, under goda förhållanden, (varför fanns det annars så många synagogor, affärer och judar över huvud taget i Tyskland, som också funnits där länge?), kan tydligen under pressande och stressande omständigheter, gå förlorade, och bli desperata, hysteriska och fanatiska, och mycket aggressiva ”självförsvar”?
Precis kanske som en nation som upplever sig, (vare sig det är verklighet eller inte), ”hotad att bombas”, kanske själva, (kanske desperat, hatiskt, skräckfyllt, ja paranoit och mycket aggressivt?), vill gå till attack, (mot någon, eller några, nationer som landet ”tror är mycket farligt”, och därför måste ”ofarlig- göra”, genom att ”attackera” och ”bomba”, innan det, (kanske) kan utgöra någon verklig fara?….
Människan är sig lik….
D.s.
11 november, 2011 den 10:18
Det existerar inte några juridiska begrepp som ” ekonomisk krigsförklaring ”eller ”ekonomisk krigsföring”; termerna är retoriska.
Bojkotter är fredliga metoder, och i fallet Nazityskland berättigade och hade om kongressen lyckats enas och sedan uppnå resultat kunnat rädda miljontals liv.
Men jag tycker nog att du duckar för huvudfrågan och det är kollektiva bestraffningars legitimitet. Sydafrika var innan regimens fall utsatt för omvärldens bojkotter inom diverse bojkotter ; skulle det ha rättfärdigat utrotning/ fördrivningar av de folkgrupper som kunde anses som skyldiga?
Sedan verkar du, din historieskrivning där du beskriver händelseutvecklingen som en samling upptrappade åtgärder att döma, omedveten om att antisemitism fanns inskrivet i partiprogrammet samt att Hitlers planer om att göra Tyskland judefritt finns att läsa redan i Mein Kampf.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mein_Kampf
Den finns tillgänglig på de flesta bibliotek varför jag varmt kan rekommendera en läsning av den för att förstå den intentionella i Nazitysklands( vägrar att skriva Tyskland här) förbrytelser gentemot det judiska folket.
11 november, 2011 den 10:35
Vidare läsning om den ”judiska krigsförklaringen” mot nazismen.
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Anti-Nazi_boycott_of_1933
11 november, 2011 den 11:15
Bojkotter av olika slag, är ju naturligtvis just inte ”krig”, med några militära vapen, utan är väl just en form av ”krigföring” där militära ”vapen” inte är inblandade, utan endast ”bojkott-vapnet”, som för ”mottagarna” av ”bojkotten”, förmodligen upplevs som ”ett slags krig”, eller ”en slags attack”, även om det endast är ett ”ekonomiskt krigande”, och inget ”militärt anfall”.
”Bojkott-vapnet” kan kanske ibland vara ett effektivt ”vapen”, när man vill ”utsätta någon nation” för ”stress och press”, men ibland kan det ”vapnet” också tydligen få ”negativa konsekvenser”, som man då kanske inte alltid kan överblicka.
Dock är det påfallande ofta i historien som nationer, som kanske inte borde, har tillåtits att köpa vapen, och också själva fått låna pengar från stora, internationella banker, för att själva kunna tillverka vapen. Så det är många delansvariga aktörer, verkar det som, som medverkar till,och kanske har intressen av, att krig utbryter med jämna mellanrum?
Krig har väl också av vissa grupper alltid ansetts som ”lönsamma investeringar”?
11 november, 2011 den 11:33
Du missar poängen när det gäller att avgöra skuldfrågan i fallet Nazityskland.
De oorganiserade bojkotterna som genomfördes var lagliga och moraliskt berättigade protster gentemot en regim som förföljde sina egna medborgare helt i linje med sitt partiprogram och vad som utstakats av Adolf själv på Landsburg.
Inget gemensamt handlingsprogram antogs i New York, vilket gör ack/ den så viktiga löpsedeln till en tidningsanka.
Med andra ord existerade det inte någon hotbild.
Men nu kommer vi till det moraliskt intressanta: även om en sådan funnits och en förenad judenhet existera utanför Adolf&co fantasivärld, på vilket sätt hade det kunnat tjäna som ett rättfärdigande av kollektiva bestraffningar i allmänhet och Förintelsen i synnerhet?
11 november, 2011 den 6:16
Vackert och empatiskt skrivet.
Finner skildringen av hur en synagogas inredning räddades och nu finns i säker hamn mänskligt inspirerande som en vittnesbörd om livets triumf över barbariet.
Finns bara en sak att säga: shalom aleichem.
11 november, 2011 den 8:20
Tack så mycket.
Och visst: Shalom aleichem – nästa år i Jerusalem!
11 november, 2011 den 7:55
[…] Hansson besökte den judiska minnesmässan över kristallnatten som hölls i en katolsk kyrka i Stockholm. På plats fanns bland andra Willy […]
11 november, 2011 den 8:19
På den här sajten uppmanas jag ägna mindre tid åt judendomen och Israel eftersom dessa ”inte gjort något för Sverige” och dessutom ibland yttrar kritik mot Sverigedemokraterna.
Faktum är emellertid att Israel i Mellanöstern inte bara för Sveriges utan hela den fria världens kamp mot tyranni, terror och förtryck. Israel företräder våra värden, helt enkelt.
Sedan är det ett faktum att jag varit projudisk sedan ungefär elva års ålder, då jag såg pjäsen ”Anne Francks dagbok” på China-teatern i Stockholm. Mitt perspektiv är alltså något vidare och längre än att enbart ta hänsyn till hur man ser på SD i dessa kretsar.
Men visst tycker jag att det i judiska kretsar borde finnas större förståelse och även sympatier för SD, det vill jag inte sticka under stol med. Det var ju precis också därför jag riktade kritik mot Agneta Berliner i inlägget.
11 november, 2011 den 9:39
Då talar det väl till alla parters fördel att ni, övriga meningsskiljaktligheter till trots, kan föra en dialog och tillsammans delta i något så viktigt som en Minnesdag tillsammans.
11 november, 2011 den 10:41
När krig förekommer, antingen mellan enskilda individer, enskilda familjer, släkter, ätter och också nationer och folk, med hemska fördrivningar, paranoida och hysteriska, galna, vansinniga, desperata och mördande handlingar, som ju historien är full av ända sedan tidernas begynnelse,så är frågan den, om det, efter det att fred (eventuellt), lyckats framskapas mellan de inblandade parterna, verkligen är så ”konstruktivt”, i längden, att vilja försöka ”hålla liv” i ”såret”, och verkligen vilja försöka ”trycka ned förlorarna” i ”konfliktsåret”, och påminna om och om och om igen, och nästan riktigt ”gotta sig i såret”, (?), vända och vrida på det, älta det, prata om det, uppmärksamma det, påminna om ”bråket”, och beskriva, berätta, anklaga om och om igen, och tala om igen, om hur ”elaka de andra var”, dvs., ”förlorarna”, och hur ”oskyldiga vinnarna” var, och aldrig, aldrig, aldrig vilja ”glömma, förlåta och gå vidare”?
Hur ”konstruktivt” är det?
Egentligen?
11 november, 2011 den 11:01
Fel, fel, fel!
Förintelsen skall ihågkommas och dess offer hedras, inte bara för deras egen skull ( även om det vore skäl nog) utan även för mänsklighetens skull. Vi får aldrig glömma!!
Sedan förstår jag nog inte fyller väl vare du betraktar det som ett utpekande av tyskar. Tyskarna har gjort upp med sitt förflutna och gått vidare för över 60 år sedan.
De enda som har anledning att känna sig träffade är de udda politiska existenser som tagit upp nazismens stafettpinne och de är huvudsakligen amerikaner.
12 november, 2011 den 12:15
Lisa skriver; ”De enda som har anledning att känna sig träffade är de udda politiska existenser som tagit upp nazismens stafettpinne och de är huvudsakligen amerikaner.”
Verkligen? Amerikaner? USA som så har ställt upp på Israel och judar. Ofta heter det ju bland vänstern att judar har ett för STORT inflytande i Amerika. Skulle Lisa möjligtvis kunna ge exempel på amerikaner vilka ”…tagit upp nazismens stafettpinne…” Det skulle vara intressant att veta vilka dessa är.
12 november, 2011 den 1:32
Syftade på amerikanska nazister som David Duke och McDonald, de som har tagit över stafettpinnen inom nazikretsar, och inte på etablerade amerikanska politiker.i
11 november, 2011 den 11:25
Alla de offer som drabbades under 2:a världskriget, (och även i den 1:a världskriget, och i alla krig över huvud taget, och särskilt kanske i alla inbördeskrig, ”revolutioner”), kanske man i och för sig alltid borde ha i åtanke när man tittar på historien, för att påminna sig om alla krigs vanvett och galenskap.
Men man behöver förmodligen också verkligen försöka bena ut orsakssammanhangen så fundamentalt och så noggrant som det överhuvud taget går, så att någon liten lärdom eventuellt kan göras, där man tydligare kan se vilka mekanismer, vilka orsaker, vilka faktorer och vilka omständigheter som finns med som ingredienser i hela händelseförloppen som leder fram till krigen.
Det verkar finnas mönster som upprepar sig.
11 november, 2011 den 11:51
Helt felaktigt!
Förintelsen är till dags dato unik i världshistorien eftersom den inte fyllde något politiskt, terretoriellt, eller strategiskt syfte.
Vad som skedde var att de vanföreställningar och myter kring judar som florerat under sekler ( och även då resulteterat i förtryck,pogromer och andra skamfläckar i vår histori) förenats med rasbiologin och gett upphov till rörelser och förespråkare som Marr, Chamberlain, Gobineau bl.a. Dessa blev inspiratörer till nazismen och gav Förintelsen ( det industriella utrotningsförsöket av en folkgrupp som utgjordes av tyska medborgare såväl som medborgare i länder som kapitulerat) dess ideologiska bränsle.
11 november, 2011 den 12:07
P.s.
Under upplevelser av ”extrem utsatthet”, och ”extrem press och stress”, så utlöses tydligen ofta ”psykologiska självförsvarsmekanismer”, som kan gestalta sig och formuleras i olika ”politiska ideologier”, ”läror” eller ”ismer”, och t.o.m. ”religioner”?
”Den antiauktoritära ideologin”, utvecklades väl t ex efter 2 världskriget, som en reaktion, ett självförsvar, eller en motvikt mot hur lätt människor verkar vilja ”bara lyda order” i krig, och som då ansågs viktigt att försöka ”motverka”?
Den ”ideologi” som utvecklades i Tyskland, var förmodligen också en slags ”reaktion”, och en ”extrem självförsvarsideologi”, som en motvikt till den ”stress och press” som Tyskland upplevde, beroende på flera orsaker, och som tydligen framskapade känslor av att det behövdes ”extrem samling”, för att kunna försvara sig själva som folk och nation…
Mönstren går obönhörligen igen verkar det som.
D.s.
11 november, 2011 den 12:25
Förintelsen var antisemitismens logiska kulmen och och inte någon ”självförsvarsåtgärd” i något avseende.
Den paranoia som Hitler och hans anhang kände inför judar var den yttersta konsekvensen av ett rashat uppbyggt genom århundraden. Det är lärdomen vi måste ta liksom, när det gäller att gå vidare, låta oss inspireras av hur fanjunkarens offer ( och dit hör självklart även tyskarna) kunde resa på sig efter krigsslutet, ta tag i sina liv och sedan just gå vidare.
Tänker här på Jerzy och Nina Einhorn som jag skulle vilja rekommendera som läsning.
11 november, 2011 den 12:49
ATT olika nationalstatsbildningar genom historien har velat skapa just kulturell koncensus, (t ex kring kommunismen, eller socialismen, eller kristendomen, eller shintoismen, eller andra kulturellt präglade identitetsskapande nationella gemenskaper), är ju ett ”fenomen”, som ibland kan orsaka problem av olika slag och olika art, och olika intensitet, för de folkgrupperingar som inte tillhör majoritetsgruppen.
Problemen som kan uppstå, varierar tydligen i relation till hur pass trygg och stabil och o-hotad en nation upplever sig själv vara i förhållande till ”de främmande folkgrupperingarna”? Behovet av självförsvarsåtgärder varierar i relation till ”den potentiella fientligheten”, inbillade, eller upplevda, på olika sätt, från de ”andra”?
ATT ”de andra folkgrupperingarna”, ofta OCKSÅ utvecklade, eller utvecklar, en ”främlingskapskänslor”, och i vissa fall OCKSÅ ett ”hat”, mot ”majoritetsbefolkningarna”, (samt kanske inbillningar och föreställningar om deras inneboende ”ondska, dumhet, värdelöshet och fientlighet”?), verkar ha varit en verklighet. Dessa, som de då kanske inte kände, eller känner, någon gemenskap med, eller tillhörighet till, eller solidaritet med, eller kanske inte ens respekterade, (är kanske en verklighet fortfarande, eftersom det verkar vara ett mänskligt ”psykologiskt självförsvarsmönster”, som verkar ha tendenser att upprepa sig?)
Det verkar vara ”olikheterna i sig”, som delvis sätter fart på ”fantasierna och inbillningarna”, från ”båda hållen”, verkar det som.
Så att ”endast ”de ena är skyldiga”, och ”de andra är oskyldiga”, är kanske inte en riktig verklighetsbeskrivning.
Även ”de andra”, (i förhållande till ”de ena”), hade ju naturliga psykologiska självförsvarsmekanismer, samt också fullkomligt naturliga viljor till, självbevarande, som naturligtvis kunde ta sig olika uttryck, (inte sällan just liknande uttryck av ”förakt för”, och ”hat mot” osv., dem som för dem, var ”de andra”), så att vilja framställa det som ”de ena” som varande fullkomligt ”oskyldiga och goda”, och ”de andra” som ”fullkomligt skyldiga och onda”, blir kanske inte en helt och hållen korrekt beskrivning av historien.
Människor är sig lika.
När japanska medborgare i USA upplevdes vara ”potentiella fiender”, efter Japans bombning av Pearl Harbour, så utlöstes självförsåtgärder i USA, där alla medborgare med japanskt ursprung sattes i koncentrerade uppsamlingsläger, därför att situationen och omständigheterna var sådana att det ansågs ”berättigat”, i självförsvarssyfte.
11 november, 2011 den 1:21
Liknelsen med interneringen av japanerna innehåller två( klassiska )argumensfel.
Nr 1 : Två fel = 1 rätt
Nr 2 : falsk likhet
Även om interneringen av japanerna förvisso var författningstridigt och idag klassicerat som en förbrytelse begången i krig upphör likheterna där.
Japanerna placerades i internerringsläger, inte dödsläger.
Japan var i krig mot USA, judarna offer för en rasisiskt motiverad utrotningspolitik. Att de av sina bödlar betraktades som ” fiender” och ”säkerhetsrisker” visar på galenskapen inom antisemitismen.
11 november, 2011 den 1:50
Tror, som tidigare sagt, inte så mycket på just ”antisemitism” i sig självt, utan ”tror” mer på de psykologiska självförsvarsmekanismerna som i första hand handlar om uppfattningar, beskrivningar, inbillningar och föreställningar ”de andra”, vilka ”de andra” än RÅKAR vara…
Att ”anti-kristendomism” och att ”anti-gojism” också kanske är en slags galenskap, (paranoia?), alltsedan ”upplysningen”, och kanske särskilt sedan ”den gudlösa, materialistiska världsåskådningen”, den internationella kommunismen, (och dess ”svans”, ”socialismen”?), är kanske också en verklighet….
Tre ”galenskaper” för mycket, kan man tycka….
11 november, 2011 den 2:33
Föreställningen att judarna är ett folk mot vilka ”självförsvarsåtgärder måste mobiliseras” utgör ett sig ett bevis på patologin inom antisemitismen och där har vi också knutpunkten; det var detta som blev det oskyldiga judiska folkets dödsdom.
När det gäller det konstruerade begreppet ”anti-goyism” och ”anti- kristendom” är det återigen ett exempel på en ytlig liknelse. Något sådant har aldrig utarbetats till ett övergripande koncept lika litet som det fått konsekvenser för kristna eller övriga goyer. Visst kan fördomar förekomma hos judar ( de är inga övermänniskor och behöver heller inte vara det) men historiens kalla fakta stirrar oss ändå i ansiktet; hatet mot judar har resulterat i miljontals judars död och lidande, det eventuella föraktet mot kristna på sin höjd i otrevliga situationer och sårade känslor.
Inte mycket att hänga läpp över.
Medan det faktum att judar återkommande ggr i historien definierats som fiender illustrerar att judarna bevisligen haft mer att frukta ifrån oss än vice versa.
För min del berörs jag starkt av det innerliga kärleksbudskapet i Talmud samt av humanismen hos judiska författare som Singer, Malamud, ”vår” Zenia Larsson inte minst, Levi, Giordano för att ta några namn ur högen.
Sedan får inte heller judarnas insats för den västerländska kulturen inom alla områden ( you name it) heller förglömmas.
Mot bakgrund av det väger några enstaka hårda ord som möjligtvis kan ha fällts av någon jude någonstans lätt som en fjäder.
Det bevisar inte existensen av någon hat- ism fullt jämförbar med antisemitismen.
Men well, well kan du prestera bevis för motsatsen får jag väl böja mig
Evenu shalom aleichem tills dess
15 november, 2011 den 3:48
Korrigering av ovanstående text från 11 nov. 1:50: ”Tror, som tidigare sagt, inte så mycket på just ”antisemitism” i sig självt, utan ”tror” mer på de psykologiska självförsvarsmekanismerna som i första hand verkar handla om viljor till koncensusskapande, som samlande funktion. De som RÅKAR vara utanför ”koncensus”, blir ofta betraktade med en viss ”skepsis”, och uppfattningar, beskrivningar, inbillningar och föreställningar om ”de andra”, både goda och onda beskrivningar, kan förekomma från både ”de andras håll”, mot den dominerande koncensus-gruppen, såväl som av koncensussamhällets håll mot de för tillfället ”avvikande”.
11 november, 2011 den 3:51
ATT det RÅKADE bli kristendom, som RÅKADE bli den DOMINERANDE ”kulturella majoritetsidentiteten” i de kristna nationalstaterna i Europa, som bildar bakgrunden till att judar RÅKADE vara den ”avvikande kulturella grupperingen”, (tillsammans med eventuella andra avvikande minoritetsgrupperingar som t ex romer), där alltså ”de obligatoriska koncensustendenserna” var verksamma, det är ju på sätt och vis ”tillfälligheter”.
Alltså dessa koncensustendenser, och självbevarandemekanismer är verksamma i vilka nationsformationer som helst, stora som små, religiösa som politiska .
Alltså OCKSÅ hos de ”avvikande minoritetsgrupperingarna” odlades dessa ”psykologiska, kulturella och existentiella självbevarandemekanismer” på olika sätt.
Dessa självbevarandemekanismer hos nationalstaters majoritetskulturer, kan alltså yttra sig i att man verkligen ville se till att ”undersåtarna” höll sig till ”den sanna och rätta läran”, där alltså de ”avvikande” riskerade att bli betraktade med en viss ”skepsis”, (precis som de ”avvikande” själva kunde betrakta majoritetssamhället med ”skepsis” och heller inte varken vilja eller kunna ”identifiera sig själva” med detta, helt enkelt därför att de just hade ”en annan kulturell, och också ”biologisk, ”blods-bands-mässig” identitet, som de i sin tur ville ”värna, skydda och bevara”.)
Så länge som där fanns någorlunda harmoni, trygghet, balans och välmående i nationerna, så fanns där nog också oftast en tolerans och också acceptans, mot ”de avvikande kulturerna”. Men vid olyckor av olika slag, missväxt, epidemier, konflikter osv., när ”oro och känslor av hot ökade”, så kunde det nog bli ”snålare” med ”toleransen för de avvikande”, som väl upplevdes ”störa koncensussammanhållningen”? (Precis som SD idag upplevs ”störa koncensus” i samhällets politiska ambitioner vad gäller invandringsnivåer, multikulturideal och hastigheten av inflyttningen av främmande kulturer, där ju SD har ”olika åsikter” i frågan om invandringspolitiken, gentemot de övriga riksdagspartierna, och behandlas därefter).
Judar har ju levt och bott i olika kristna nationer, likväl som muslimska, under många århundraden. Inte sällan med möjligheter att utöva sin kulturella särart, och också med möjligheter till egen lagstiftning, samt också möjligheter till egna bostadsområden, med egna tempel, synagogor, affärer osv., som de också många gånger själva under långa perioder valde att leva i, och under andraperioder kanske var hänvisade till.
Många rabbiner ville nog inte att judar skulle ”beblanda sig med de kristna”, eller ”gojer”, (kanske i alla fall inte så mycket före fördrivningen från Spanien i slutet av 1400-talet, varefter de fick ”lov” av en rabbin att ”döpa sig”, anta ”kristna namn”, och ”ansluta sig till kristendomen”, som en ”skyddsåtgärd”.) Tidigare försökte väl rabbiner hålla avstånd och avskildhet från beblandning med majoritetssamhället, för att undvika just uppblandning, och för att det därmed var lättare för rabbinerna att kunna hålla uppsikt över och kunna bevara ”de sina”, vilket ju är fullkomligt förståeligt i perspektiv av just viljan till självbevarande.
Det är överallt ”liknande psykologiska självbevarandemekanismer”, som är verksamma, när det kommer till olika kulturella nationsbildningar av olika slag, små som stora, religiösa som politiska.
Människan är sig lik.
11 november, 2011 den 4:56
Du ger en felaktig bild av judarnas situation i både kristna och islamiska samhällen.
Judarna valde inte sin egen isolering.. De tvingades in i ghetton, deras möjligheter att utöva yrken begränsades, jordinnehav förbjöds och de erhöll medborgerliga rättigheter först på 1800-talet.
Det faktum att de av överlevnadsskäl lät döpa sig vittnar också om förtrycket.
Inom Islam var pogromer visserligen pogromer mindre vanliga ( om de än förekom ) men judar och kristna tvingades leva under den förnedrande dhimmi-statusen, vilket bl.a. innebar försämrad rättsäkerhet.
Vilket för oss tillbaka till den tidigare frågan; antisemitismen har genom tiderna tagit sig olika uttryck. Fram till emancipationen bestående i förföljelser och institutionellt förtryck, efter dess olika ide’strömningar vilka inspirerade landstrykarens parti till deras mordprogram.
Vilket i högsta grad gör antisemitismen till en historisk realitet.
Vi har i egenskap av majoritetsamhälle varit de starka och med det tillkommer ett ansvar. Och där har vi brustit, vilket iofs inte går att rätta till i efterhand. Men vad vi däremot kan åstadkomma är att inte låter antisemitismen/ nazismen få en ny chans och där spelar också upplysningsarbetet om antisemitismen och dess förfärande följder i Tredje riket en viktig roll. Samt naturligtvis Minnesdagen.
Personligen högtidlighöll jag den med klezmermusik. Kanske lite frivolt men samtidigt en hyllning till det judiska folkets uthållighet och överlevnadsförmåga.
11 november, 2011 den 5:19
Egentligen är det ”koncensuskrav”, som idag råder kring historiebeskrivningen kring ”den utbredda antisemitismen”, (dvs. en fullkomlig ogrundad, irrationell och oskälig ”avoghet”, ”misstro mot”, ”rädsla för” eller ”hat mot” judar”, i ”tanke, ord eller handling”?), som också som alltså kan ses som en slags ”koncensusparoll”, som kräver ”efterföljelse, och just ”koncensus”?
Avvikelse från denna ”koncensus”, ses på med ”skepsis”?
En tes, eller en teori, eller ett antagande, som hävdas, påtalas, omtalas och undervisas om, blir nästan som en självuppfyllande ”profetia”?
Anser någon att ”det kanske inte finns så mycket antisemitism egentligen”, så antas kanske denne någon just därför för att ”förmodligen” vara ”antisemit”? (Skratt, det blir komiskt)….
Den kritiska hållning, och de utdrivningar, de hätska uttalande, och de konflikter, som i omgångar genom historien, funnits mot judar, som har letts av olika personligheter i olika framträdande och också mindre framträdande positioner, tror jag till största delen har sin grund i nationers ”koncensuskrav”. Koncensuskrav, som ”strategier för styrka och sammanhållning” för (de kristna) nationerna, och där de som råkat vara avvikande, har setts på med ”skepsis”.
Om det då har förekommit, vid några tillfällen, aktiviteter, handlingar, uttalande, texter eller uttryck, för bedrägligt beteende, från judiska personers sida, så har detta genast, och kanske mycket lättvindigt, (?), och gärna, (?), just på grund av ”skepsisen”, som då ”har fått vingar”, och fått ”näring”, och man har då lätt och enkelt kunnat göra ”en höna av en fjäder”, (p.g.a. den ”förutfattade skepsisen” gentemot de ”olika”?)
Detta ”mönster”, infinner sig lätt i många mänskliga sammanhang, (kanske helt enkelt därför att människor är varelser med föreställningsförmågor och ”fantasi”?)
Så även i motsatt riktning? När någon som t ex uttalar någon ”kritisk åsikt”, mot den judiska nationens politik, så ”antas” denna person uttala denna eventuella politiska kritik, enbart p.g.a. ”antisemitism”?
Om någon ”undrar” över ”koncensusuppfattningen” kring vad som hände i 2:a världskriget, och tycker sig se flera förklaringar, orsaker, sammanhang, bevekelsegrunder och faktorer som varit påverkande och verksamma i händelseförloppen, skeendena och de desperata handlingarna och som anser att alla dessa faktorer kan ha påverkat så att de ”vedertagna slutsatserna”, ”koncensusbeskrivningarna” och ”koncensusåsikterna” kanske går att se ur flera aspekter och flera synvinklar, så antas denne någon göra dessa undringar, enbart p.g.a. ”antisemitism”, alltså ett oresonligt, irrationellt, ogrundat och osakligt ”hat mot judar”, i tanke, ord och handling?
Det är nog förmodligen istället egentligen åter igen ”koncensusviljorna” som visar sig även i detta sammanhang?
Dessa ”koncensusviljor”, verkar vilja finnas i de flesta mänskliga sammanhang?
11 november, 2011 den 6:39
Nu tillgriper du en falsk diktomi.Hypoteiskt sett må det mycket väl existera en ” concencuskultut” därav följer inte logiskt att avvikande utsagor är sanna. Bevisbördan åvilar den kärande parten även i fall av upplevt av upplevt åsiktsförtryck.
Sedan när det gäller de fall när kritik avIsrael avfärdats som antisemitsm är det riktigt att det rör sig om en ohederlig debatteknik men det vederlägger dock inte att antisemitism är en verklighet.
No pun intended, men den självklara regeln att den som önskar föra en seriös diskussion också bör vara påläst gäller även för den som upplever sig vara en obekväm och motarbetad sanningssägare. I annat fall har ” concensus – och- stämplingsviljorna ”bjudits på ett självmål och det kan ju knappast tjäna det höga syftet.
Men låt oss nu inte fastna i barnsligheter.
Det är ett sidospår.
Verkligheten är att antisemitismen existerar och existerat och den var Förintelsens grogrund och drivkraft.
Om du nu eventuellt önskar bestrida detta åvilar det dig att framlägga bevis för motsatsen.
Tills dess, shalom chaverim.
11 november, 2011 den 5:58
Utan att ha läst alla ovanstående inlägg till varje kommatecken vill jag göra följande korta anmärkningar:
1. Förintelsen, det vill säga nazisternas judeutrotning under Andra världskriget, är en unik händelse i mänsklighetens historia.
2. Andra folk har drabbats av grymheter och försök till utrotning – till exempel i Ukraina under 1930-talet, armenier, syrianer, assyrier med flera i Turkiet under Första världskriget, i Rwanda på 1990-talet, kambodjanerna under Pol Pot – men det har inte varit resultatet av ett medvetet ideologiskt synsätt med rötter tusentals år tillbaka i tiden.
3. Antisemitismen skiljer sig från varje annan form av diskriminering just genom att den går tillbaka till åtminstone judarnas slaveri i Egypten och därefter har funnits i mänsklighetens kropp som en svårartad cancer som blommar upp med ojämna mellanrum.
11 november, 2011 den 7:11
Den skiljer sig också ifrån övrig rasism just genom sin demonisering och paranoida inställning till sina offer.
Andra folkslg har föraktats men konspirationsteorier av allehanda slag har spunnits kring judar alltifrån ritualmord, brunnsförgiftningar, strävan efter världsherravälde, bristande lojalitet mot sina ”värdnationer” eller allmänt hat mot icke- judar, tills de som är i svang idag rörande massinvandringen som en del av en judisk komplott i syfte att förstöra den nordiska motpolen samt användandet av massmedia som ett verktyg för att bryta ned samhällsmoral
11 november, 2011 den 6:33
Tänk om det är ”sant” att judar ”hatar gojer”?
Tänk om det är ”sant” att judiska världsorganisationer och sammanslutningar av olika slag, olika typer av självförsvarsorganisationer mot ”antisemitism”, och judiska föreningar som vill ”tillvarata sina judiska intressen”, faktiskt själva ”hatar gojer”?
Tänk om det är ”sant” att det finns en judisk ”självförsvarsagenda”, som innefattar ett systematiskt ”nedbrytande”, ”förstörande” och ”tillintetgörande” av alla ”gojiska” nationalstatsformationer, vare sig det är kristna, muslimska eller andra, men särskilt europeiska, och särskilt germanska, och nordeuropeiska, som varande ”särskilt farliga”, som fullkomligt berättigade och absolut nödvändiga självförsvarsåtgärder?
Tänk om det är ”sant”, att det finns ett ”aktivt självförsvarsprogram”, som verkligen vill ”i självförsvarssyfte”, se till så att det verkligen antas föreligga ett ”konstant, farligt, hotfullt, hatiskt och livshotande hot”, mot judar, i form av en latent och överallt, och alltid förekommande, ”antisemitism”, som när som helst och utan någon som helst anledning, så som det alltid har gjort, kan ”blomma upp”, och som absolut inte får ifrågasättas eller misstros?
Det ÄR ”den verklighet” som inte får misstros eller försöka ”undergrävas”, genom att framföra några ”tvivel på”?
Alla människor, som inte är judar, ”antas konstant hata judar”, och DÄRFÖR är det befogat att som jude, ”hata gojer”, och DÄRFÖR är det berättigat att ständigt och överallt, och i alla sammanhang, särskilt inom massmedia, men också politiskt och ekonomiskt, vilja företa ”självförsvarsåtgärder” mot gojer, och gojiska nationer, och kanske ”tvingas till” att försöka förstöra deras nationer, deras självbilder, deras självförtroenden, deras moraliska känslor och deras stoltheter, som en ren självförsvarsåtgärd?
OM dessa gojers stoltheter, moral, självkänslor, självrespekt och självförtroenden växer, så antas det AUTOMAISKT vara ”ett HOT”, mot judar?
Tänk om det är ”sant”, att judar ”hatar gojer”?
Men, å andra sidan, OM det över huvud taget skulle vara ”sant”, vad bryr sig gojer om det, i så fall?…
11 november, 2011 den 7:26
Dags att avrunda,
Det finns alltid en massa ” tänk om” men innan jag ser några bevis på en världsomfattande sammansvärjning tror jag nog att jag avhåller mig ifrån panikattacker.
11 november, 2011 den 7:55
Som sagt, hat behöver nog alltid, och överallt, och i alla sammanhang, kanske försöka begränsas så mycket det går, och absolut inte ”underblåsas” i några som helst riktningar., (tillsammans kanske med högmod, avund, vrede, girighet, lättja, kättja och frosseri, som väl också behöver begränsas så mycket det går….)
Att se på de ”generella beteendemönster”, som verkar innefattas av just ”koncensusviljor” som mönster i självförsvarsstrategier i nationalstater, särskilt kanske i utsatta och svåra tider, är lättare, än att försöka ”bevisa hat”, som grundorsak till bråk, konfrontationer och konflikter av olika slag och grad.
Människan är sig lik.
11 november, 2011 den 11:23
Vad ni än tror vad ni än skriver – judar är ett olyckligt folk – konstigt eftersom judar är GUD;s utvalda folk ( 4;e Mose boken )
12 november, 2011 den 12:03
Tack för ännu en bra artikel Tommy! Din bildnings och ditt omdömes värde för SD är stort och jag hoppas de kloka personerna i partiets ledning som Åkesson, Jomshof, Söder och Mattias Karlsson inser detta till fullo. Partiledningen borde ge dig kontinuerligt stöd för att orka med den ständiga hatkampanj emot dig som bedrivs av antisemitiska nationaldemokrater och andra kryptonazister. Tyvärr verkar det även inom SD på vissa håll finnas en acceptans för dessa hetsande individer (framkommer exempelvis på Flashback). Lika (eller tom mer) utsatt för antisemitiskt hat är Kent Ekeroth. Detta faktum borde diskuteras på landsdagarna. Om inte partiledningen klarar av att definitivt stänga dörren för alla antisemiter (som nu andas morgonluft efter SDU:s självmål) ser det mörkt ut för partiet.
12 november, 2011 den 12:52
Tack för att du uppmärksammar Kristallnatten Tommy. Det är en extremt viktig del i vår historia.
12 november, 2011 den 2:44
Tillhör Berliner den svenska vänstern? Samma vänster som engagerat sig i ship to Gaza? Go back to Auschwitz säger en företrädare för ship to Gaza.
12 november, 2011 den 3:14
Nej, det kan man nog inte säga att hon gör. Hon är exempelvis chef för Mälardalens handelskammare i Västerås och har varit riksdagsman för FP.
Här en länk till hennes blogg inklusive talet i Stora synagogan:
http://agnetaberliner.blogspot.com/
Vad som irriterar mig är att hon inte förmår erkänna att SD är den politiska kraft som är överlägset mest aktiv i arbetet mot de som står bakom den absoluta merparten av den grova antisemitismen i Sverige.
Det vill säga invandrade muslimer i framförallt Malmö. Hon kan inte ens ta sig samman och erkänna att det är denna grupp som är mest oförblommerat antisemtisk. SVAGT!
12 november, 2011 den 3:42
OK. Hon gör allt för att främja sin karriär.
13 november, 2011 den 10:55
Sådana här ”inspelningar” av olika slag, behöver man nog förhålla sig till med en viss ”skepsis”=
De kan nog inte så sällan vara, (och är ofta?), ”manipulerade” eller ”ihopklistrade”, för att kunna skaffa ”bevis” åt olika håll?
Man kan i alla händelser inte helt okritiskt ”tro” på deras ”sanningshalt”. Det som man ”tror sig se och höra”, kanske inte alltid är ”sanningen”, även om det vill framstå, och ”verka vara det”…..
13 november, 2011 den 4:06
Tyvärr bär ju detta i hög grad autenticitetens hallstämplel. Inte alls ovanligt att antisemiter svänger sig med sådana slagord. Förekommer titt som tätt i Malmö, exempelvis.
13 november, 2011 den 6:04
Att pojkar, unga män, och också medelålders män, inte sällan, (precis som mellan fotbollsupporters?), ”roar” sig med att verbalt försöka ”förolämpa”, ”reta”, ”irritera” och ”kränka”, motståndarlagets supporters, verkar vara en verklighet? Man kan se samma ”fenomen” också tydligen mellan olika (fientliga, motstridiga, oppositionella?), grupperingar i olika sammanhang, inte minst i ”krigiska” sammanhang mellan länder, och deras folk?
Man kan undra varifrån dessa behov eller viljor att strö kränkningar, förolämpningar, smädelser, hat och hårda ord, omkring sig, som just ofta pojkar, unga män och män i ”krig”, (av olika slag) kommer ifrån?
Är det en ”allmän manlig krigiskhet”?
Ett slags ”verbalt krig”, som vill säga ungefär; så här, och så här och inte minst så här, dåliga, usla, dumma, korkade, idiotiska, ondskefulla, odugliga och vedervärdiga är ni, så det så? Och riktigt försöka ”tillintetgöra, skrämma, hota, förlöjliga och reta”, ”motståndarna” till ”döds”?
I princip lika mycket från ”båda krigsdeltagarnas håll”?
Och samtidigt, i samma veva som man ”sablar ned de andra”, försöker man indirekt, om sig själva säga att; så här, och så här och inte minst så här, goda, snälla, duktiga, intelligenta, betydelsefulla, förståndiga, smarta, intelligenta, vackra, kloka, starka och värdefulla är vi, så det så?
Jag förstår inte annars varifrån det kommer, dessa ”behov av att verbalt uttrycka hatiska ord”, som uppenbarligen finns? Och särskilt då mellan ”krigande män”?
13 november, 2011 den 6:44
Förlåt mig Josefina, men utfall som ” back to Auschwitz” kan inte ursäktas med manligt testetoron och är än mer oursäktligt ifrån en föregiven hjälporganisation.
13 november, 2011 den 7:28
Som sagt, så tror jag inte det endast handlar om ”manligt testetoron”, i första hand enbart..
Det är mer förmodligen ”behovet av”, eller viljan till , (i den upplevde eller verkliga krigssituationen), att försöka ”verbalt döda” ”motståndaren”?
Och då vill kanske dessa ”krigiska ungdomar”, och även då ”krigande män”, försöka ”slå” med de ord, och de formuleringar, där de (kanske tror), att ”orden gör mest ont”? Där orden antas ”såra och kränka mest”? Eller ”skrämma mest”? Eller ”hota mest”? Osv.
Det är onekligen ett märkligt, och tydligen ett svårutrotat fenomen.
Kanske är det också sammankopplat med begreppet ”propaganda”, Såväl uppblåst krigspropaganda, som uppblåst idrottspropaganda inför tävlingar.
De ”mördande” aspekterna av fenomenet finns nog mest i de krigiska (eller upplevt krigiska) situationerna, där ”fiender” anses behöva ”bekämpas”.
Vi, de flesta människor, och kanske särskilt ofta flickor och kvinnor genom historien, vill helst inte ha krig och bråk och ”mördande konflikter”, Pojkar och män, genom historien, har visat förmågor och viljor att se just krig som ”lösningar på problem”, av olika slag.
Förr skulle män ”duellera”, med svärd, på liv och död, för att försvara sin heder, och många som önskade kriga, eller duellera med någon, eller något land, valde medvetet att ”förolämpa”, så att en duell kunde föras, eller ett krig kunde inledas.
Därför är det alltid bra i en nation, om man vill undvika inbördeskrig, att försöka undvika alltför råa verbala ”krigföringar”, och beskyllningar av ”partimotståndare”, t ex.
Men det är klart, det finns alltid sådana som verkligen vill ha ”krig”, och även inbördeskrig, och de drar sig naturligtvis inte för att förolämpa, kränka och insinuera. De vill ha ökade motsättningar, (som t ex i Franska revolutionen osv.) och de kämpar för att uppnå dessa, på olika sätt, och med olika ”vapen”, gärna lögner, kränkningar, anklagelser och förolämpningar, som skapar hat- känslor, (i bästa fall), så att krig bryter ut, efter deras önskningar.
13 november, 2011 den 8:24
Tommy, ber dig och övriga läsare om ursäkt för att satte igång tjafset på nytt.
Nästa gäng ska jag tänka efter två ggr före.
14 november, 2011 den 10:12
Nej, ”Back to Auschwitz” är ett uttryck som inte kan ursäktas av eller under några som helst omständigheter.
Vad Lisa menade är väl att det kanske är onödigt att reprisera i princip samma argument som redan framförts i ett antal inlägg.
Håller med om detta. Dock finns ingen anledning att be om ursäkt.
14 november, 2011 den 11:42
Tommy Hansson sa: … ”Nej, ”Back to Auschwitz” är ett uttryck som inte kan ursäktas av eller under några som helst omständigheter.”
Mina ”utläggningar”, teorier eller funderingar, (som kanske kan upplevas som både ”tjatiga” och ”upprepande sig”, (kanske precis på liknande vis som alla former av ”teorier”, (kanske i form av –olika -ismer, ”politiska program” eller t.o.m. religioner?), gärna vill ”tjata” och ”upprepa sig själva”, för att ”förklara”, ”propagera för”, eller just ”teoretisera”, kring olika mänskliga, sociala, psykologiska och samhälleliga fenomen av olika slag, både historiska och nutida?), försvarar INTE, eller ”ursäktar” INTE några som helst ”kränkningar”, eller förolämpningar, mot några som helst människor eller några som helst folk, under några som helst omständigheter.
13 november, 2011 den 9:18
Lisa verkar inte tycka så bra om att se sig som motsagd?
Då tycker hon att det är ”tjafs”? Hennes egna kommentarer kanske hon då menar underförstått skall uppfattas som motsatsen till ”tjafs”?
Nåja, en del tycker mycket om, eller kan kanske inte låta bli, att vilja försöka undergräva och förolämpa personer på ett direkt eller indirekt sätt som verkar ”ha andra åsikter” än dem själva. De vill då försöka degradera dessa genom att kanske beskriva deras kommentarer som ”tjafs”.
Ja, ja, vad skall man anse om det.
Är det betydelsefullt vad Lisa anser är tjafs, eller inte tjafs?
(Ingen vet väl vem Lisa är egentligen, lika lite som man vet vem Josefina Bergfast egentligen är).
Det är onekligen roligare och intressantare med människor som skriver ned hur de tänker, tycker och anser i olika samhällsfrågor och ämnen som tas upp av en blogg, utan att behöva försöka bli privat, eller förolämpande mot andra och deras kommentarer.
Tack till Tommy Hansson igen för en bra blogg.
13 november, 2011 den 11:44
Min ursäkt omfattar givetvis dig också.
Shalom aleichem.
14 november, 2011 den 8:20
Det fanns, och finns väl egentligen ingen anledning för varken Lisa eller någon annan, att be om ursäkt, i det här sammanhanget, mot varken undertecknad, eller Tommy Hansson, eller andra.
Tycker man inte om vad som skrivs på en blogg, eller kommentarerna som följer, så läser man dem inte helt enkelt.
Svårare än så är det nog inte.
16 november, 2011 den 11:29
Bäste medpatriot,
du är en av de få svenskar jag högaktar, med tanke på din kamp för vårt oberoende/västliga tillhörighet under Kalla Kriget.
Men som många andra av min sort ställer jag mig förbryllad till din
starka hängivenhet visavi den judiska saken.
Kanske inte världens mest lyckade formulering, det där, om man vill utge sig för att inte vara antisemit, men, ja. . . läs vad jag egentligen tycker här:
http://fyrahundrasjuttiosex.blogspot.com/2011/11/vad-ar-antisemitism.html
En åsikt från dig om texten på länken skulle ses som en ynnest.
Mvh
Cello Jr (Blamagegudens offer nr 2)
17 november, 2011 den 11:17
Tack så hemskt mycket – det berömmet värmer!
Jag har tagit del av texten på din blogg och finner den tänkvärd och nyanserad.
Mina sympatier för judarna går, som jag framhållit i olika sammanhang, tillbaka till den gång jag på en skolresa i början av 60-talet tillsammans med min klass såg pjäsen ”Anne Franks dagbok” på China-teatern i Stockholm.
Vi hade tidigare fått den första undervisningen om judeutrotningen under kriget och som kulmen härpå åkte vi till Stockholm och såg denna pjäs. Plus gjorde studiebesök i Stora synagogan på Wahrendorffsgatan, vill jag minnas. Det var troligen i sjätte klass.
Sedan dess har jag gillat atmosfären kring ”det judiska” och fascinerats inför de seder och traditioner som bevarats i tusentals år. Det blev givetvis då också naturligt att stödja den judiska staten Israel.
Jag ser traditionerna med manlig omskärelse och skäktning som en del i nämnda judiska arv. Personligen tycker jag det är okänsligt att utan vidare gå ut och kräva förbud mot sådana företeesler, här följer jag kanske inte SD:s partilinje.
Dock är jag för bedövning av slaktdjuren. och anser givetvis att omskärelsen skall ske under medicinskt betryggande former.
17 november, 2011 den 1:18
Man kanske kan se det uttalade stödet från judiska personer för SD, (kanske mer dolda grupper eller sponsorer), t ex uttalade politiska ställningstaganden för Israel, t ex fotograferingar med den israeliska flaggan och också utrikespolitiska talesmän som reser till Israel osv., som att SD är ett politiskt parti, som är en självbevarandeåtgärd för judar? Tillsammans med den uttalade kritiken mot islam och muslimer som SD har formulerat, och ställningstagande för judar och Israel i den pågående konflikten i Israel-Palestina, blir SD kanske i praktiken ett ”judiskt parti”?
Kanske kan man se SD´s kritik mot invandringsstorleken för bevarande av ”den svenska profilen”, (Jimmy Åkesson i nationaldräkt et cetera) som ”bevis” för viljor att vilja försvara Svenska kulturella intressen och identifieringar, men är i praktiken kanske endast i slutänden till för att förvirra?
DET ÄR kanske viktigt, (för judiska självförsvarsgrupper?), att själva OCKSÅ ställa sig i ledningen för den eventuella ”motståndsrörelse” som finns i samhället till den ”liberala invandringspolitiken” som många judar också förespråkar, och tydligen har förespråkat länge?
De ”invandringskritiska”, (som tydligen enligt vissa statistiska uppgifter är ganska många i samhället?), och som motsätter sig den alltför ”liberala” invandringspolitiken, (som många judar alltså ställer sig bakom), kanske skulle kunna utgöra ett ”hot” mot judar, om man inte ställde sig i ledningen för själva för de ”invandringskritiska”, ”främlingsfientliga och rasistiska” svenska grupperna”, som t ex SD?
Samtidigt så riktar alltså då officiellt,( t ex expo, judiska föreningar, radio, tv, tidningar), från många judars håll, kritik mot SD för ”främlingsfientlighet och rasism”, och också kritik för ”islamofobi”, som därmed får dessa judar att framstå som ”vänner till muslimerna och islam”, och ”vänner till tolerans, mänskliga rättigheter, alla människors lika värde, samt yttrandefrihet inom Sverige?
(Fastän på det internationella planet verkar det inte föreligga någon ”vänskap mellan judar och muslimer? Eller mellan judendom och islam? Eller eventuell ovänskap där kanske enbart gäller ekonomiska, och geopolitiska och storpolitiska aspekter som olja, dollar, ”demokrati” och andra frågor).
Också hela det massmediala landskapet identifierar alltså SD som ”rasistiskt och främlingsfientligt”, (som ett intolerant parti och motståndare till alla människors lika värde osv.), som därmed verkligen ökar hatspridning och motsättningar i det ”demokratiska svenska samhället.
De judar som tydligt stödjer, och länge har arbetat för, (kanske i ett slags rent självförsvarssyfte?) en ökad utomeuropeisk invandring till både USA, Europa och särskilt Sverige, utan någon större hänsyn till eller vilja att försvara eller beskydda de inhemska befolkningarna i nationalstaterna, kanske alltså i praktiken i SD bara har skapat ”en falang” för att locka de grupper i befolkningen som vill protestera mot den alltför stora, alltför hastiga och alltför omfattande och alltför främlingsskapande invandringspolitiken, och samtidigt se till att dessa ”kritiker” absolut inte riktar någon kritik mot judiska organisationer eller judar i Sverige? (Som då i så pass hög utsträckning har arbetat FÖR en ÖKAD invandring?)(Kanske i första hand behöver då SD stå som garant för att det inte utvecklas någon kritik mot judendom eller mot judars starka och stora inblandning i den ökande utomeuropeiska invandringen till Sverige?)
Kanske de (i praktiken, men naturligtvis inte i teorin), vill bidra till att skapa ökade motsättningar och ”hat” i samhället, för att därmed lättare kunna nedmontera nationalstaterna och få dem villiga att ansluta sig till först och främst EU, och EU´s ökade inflytande?
Det tråkiga med en sådan utveckling är väl kanske att de många olika etnologiska, kulturella och språkliga profilerna i Europa, kommer väl över en 8-10-12-generationers period att försvinna och ersättas av en ökad likriktning. Detta helt enkelt därför att deras möjligheter att kunna bevara sig själva kräver VARANDRA? Därmed uppstår en minskad variation och mångfald, både etniskt, kulturellt och språkligt och det vore en FÖRLUST för ALLA kan man tycka. Och särskilt en förlust för dem som säger sig tycka om MÅNGFALD, (och kanske delvis därför menar sig vilja förespråka ökad invandring?), därför att den mångfalden kommer på sikt att gå förlorad, (och kanske redan är på god väg att gå förlorad, delvis med hjälp av det alltmer internationaliserade massmedielandskapet, främst det amerikaniserade).
Det går ju inte att säga öppet att man är för en ÖKAD ENFALD, utan man måste öppet säga sig vilja förespråka tolerans, alla människors lika värde, demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet et cetera.
Alla de som vill se till samhällets självbevarande, både språkligt och kulturellt, för att därmed i förlängningen vilja försvara MÅNGFALDEN, och därför ser det som nödvändigt att begränsa invandringen, blir identifierade som rasister och främlingsfientliga, islamofober eller antisemiter, kanske ofta utan någon som helst anledning.
Åsikten att invandringen behöver begränsas, sansas och vara mer ansvarsfull rent samhälleligt harmoniserande, både ekonomiskt, socialt, kulturellt och psykologiskt, kan man ha utan att vara det minsta rasist, främlingsfientlig, antisemit eller islamofob.
Den åsikten kan man ha endast för att man vill se till att samhällets möjligheter till inre stabilitet beskyddas.
För alla medborgares bästa.
17 november, 2011 den 2:58
Varför krångla till det?
SD är ett svensk socialkonservativt parti med nationalistiska inslag som ansluter sig till västliga demokratiska ideal.
Därför faller det sig naturligt att försvara Mellanösterns enda demokratin Israel.
17 november, 2011 den 6:38
Varför skall svenska partier bry sig om eller ”lägga sig i” Israelisk politik?
Bör inte svenska partier främst bry sig om Sverige och svenska politiska problem av olika slag?
Vad har svenska politiska partier med Israel och hennes politiska system att göra?
Eller något annat suveränt lands politiska system över huvud taget?
”Demokratiskt” eller ”icke-demokratiskt”.
Utöver vanliga diplomatiska, internationella, vänliga, artiga och aktningsfulla relationer, som till vilken annan nation som helst som nationen Sverige väl vill ha goda relationer med, så finns det väl inga särskilda förbindelser, skyldigheter eller förpliktelser mot eller för nationen Israel, för nationen Sverige?
Varför ”faller det sig naturligt”, för ett svenskt parti, i Sverige, ”att försvara mellanösterns enda demokrati, Israel”?
Finns inte risken då, I SVERIGE, att man inom en inte alltför snar framtid, har ett UTPRÄGLAT pro-palestinskt parti, eller ett islamiskt, muslimskt, parti, som då vill konkurrera med detta ”utpräglade Israel-vänliga” parti, och har vi i Sverige, då inte kanske GANSKA SNART HELA ISRAEL-PALESTINA-KONFLIKTEN INPÅ VÅRA EGNA HUSKNUTAR?
Är det vad vi önskar oss i Sverige? Är det vad det ”socialkonservativa” partiet SD önskar sig i Sverige?
17 november, 2011 den 6:58
Vi bör naturligtvis inte lägga oss i Israels inrikespolitik. Det är israelernas ensak. Däremot måste vi ta ställning för demkratin och friheten i världen.
De sovjetiska oliktänkandena Sacharov och Solsjenitsyn uppmanade oss att just ”lägga oss i” det kommunistiska Sovjetunionens politik. De accepterade inte att det fanns ”interna anlelägenheter”, som alla diktaturer ständigt hänvisar till. Detta därför att demokrati, frihet och mänskliga rättigheter inte har några nationella gränser. Det är universella värden.
Därför ska vi inte acceptera att skurkregimen i damaskus skjuter ihjäl fredliga demonstranter och torterar oliktänkande, Eller att Kina förtrycker Tibet och inkräktar på detta lands nationella rättigheter.
Just därför FALLER DET SIG NATURLIGT för ett svenskt, demokratiskt parti att försvara ett litet Mellanöstern-lands rätt att existera inom säkra och erkända gränser. Demokratin Israel försvarar VÅRA VÄRDEN i ett område där diktatur och annat elände råder.
Och, Josefina, har det verkligen undgått dig att vi redan har flera klart ”Palestina”-vänliga partier i Sverige: S, MP och V. som bjuder in palestinska terrorister till sina evenemang i Sverige och som aldrig har ett gott ord att säga till försvar ens för sina partikamrater i Israel. Som förordar ett närmande till islamistiska Hamas som har Israels utplånande på programmet.
Alltså: MÖ-konflikten finns redan inte bara inpå, utan innanför, våra knutar och har så gjort sedan åtminstone sent 60-tal. Vare sig det ena eller andra partiet önskar sig detta eller ej.
17 november, 2011 den 8:05
I ärlighetens namn, slog det mig faktiskt, precis efter det att jag postat min kommentar, att det inom dessa uppräknade partier, nog faktiskt finns, och kanske också har funnits ganska länge, ett stöd hos många partimedlemmar, för Palestina, som i praktiken då kanske gör dessa till ”Palestina-vänliga” partier.
Palestina är dock ett sår, ett sorgligt och svårläkt sår, som man ändå hoppas kommer att kunna läka…till alla parters bästa.
Också Israel naturligtvis, hoppas man skall kunna, i frid och fred, kunna bygga och skapa sitt land. Kanske kan det bli så som visst många av de ortodoxa judarna hoppas på, att Israel blir ”givet av Gud”, när tiden är mogen…
Förhoppningsvis då utan krig och stridigheter… de kanske inte behövs…..när det ”mentala vindarna” vänder….
18 november, 2011 den 12:35
Amen!