De Goda och Fina breder ut sig

Seger för Loreen och Sverige!

Det behövs inte mycket för att en ledande sverigedemokrat skall drabbas av den politiskt korrekta vreden.

Partisekreterare Björn Söder dristade sig  twittra om Eurovision Song Contest förliden helg. Om segrande Loreen skrev han tydligen: ”Sverige?” Efter detta utbröt styv kuling i det mediala vattenglaset och den spektakulära nyheten fick en framträdande plats i nyhetssändningarna.

Personligen blev jag rörd över Loreens glimrande och överlägsna seger. En toppenartist och en toppenlåt, det är min enkla mening. Givetvis klappade också mitt blågula hjärta extra hårt. Men jag förstår Björn på ett sätt.

Ty särskilt ”svenskt” är ju inte ”Euphoria”, lika lite som flertalet av de framförda bidragen var speciellt utmärkande för respektve nationell särart. De rysk-udmurtiska babusjkornas bidrag – och då främst de mogna kvinnornas dräkter – utgör förstås ett undantag.

Nog måste man kunna göra en anmärkning likt den Björn Söder gjorde utan att behöva utsättas för gatlopp i media?

Det tycker uppenbarligen inte Expressens (Excessen som jag brukar säga) krönikör Lars Lindström (28/5), vilken tar Söders omdöme som intäkt för att tillstå att han minsann ”skäms över att vara svensk” när SDare som Björn Söder och Jimmie Åkesson uttalar sig om svenskhet.

Det är till att breda ut sig om ingenting. Men det är väl tur för Lindström att det förkättrade SD finns. Ty hur skulle han annars kunna framstå som den Gode och Fine rättänkaren?

”Euphoria” är inte bara en bra låt, den har därtill en särskild klangbotten för mig personligen som sedan en tid tillbaka är hopplöst och euforiskt nyförälskad.  (Love you, Mona!) Loreen gör den på ett helt suveränt sätt. Den här tjejen är en sann prydnad för Sverige. Men så särskilt ”svensk” är låten alltså inte (inte för att jag bryr mig över hövan).

Tyvärr åkte mina favorilåtar ut redan i semifinalerna: Nederländerna och Finland.

Först fjäderprydda Joan Franka med ”You and Me”:

http://www.youtube.com/watch?v=89xLWZodfoU

Så Pernilla Karlsson med ”När jag blundar”:

http://www.youtube.com/watch?v=0Kxrh92BlxQ

Notera Pernillas underbart vackra finlandsvenska!

Och så till slut då mäktiga ”Euphoria”:

http://www.youtube.com/watch?v=Z4PMQB5zmAU

Heja Loreen! Och heja Sverige!

Explore posts in the same categories: Musik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “De Goda och Fina breder ut sig”

  1. Elisabeth Says:

    Alla kommentarer borttagna. Det var väntat. kritik är ju något som den moonsektanslutna bloggaren inte tål. Hoppas du blir utesluten
    snarast ur SD där du inte hör hemma och söker dig någon annanstans.
    Känsla för svenskhet har du inte och vet tydligen inte vad det är.
    Elisabeth

    • Tommy Hansson Says:

      Jag har givetvis ingenting emot kritik per se. Rasistiska epitet liknande dem du hängav dig åt i förra kommentaren åker dock genast ut. Detta av omtanke både om dig och mig.

  2. Bergfast Says:

    ”Om ordet ”raser” och ”rasism och främlingsfientlighet”, samt en aspekt på ordet” religion”.

    Även om de faktiska olika folken som finns, som har olika etniska särskiljande kännetecken som de alla själva kan se och identifiera sig själva med, såväl som identifieras av andra genom, inte påtalas som ideologi, eller som koncept, eller ens som någonting betydelsefullt i sig, så är det ett faktum att människor i sina vardagliga liv påverkas och präglas i sina identitetsuppfattningar och självbilder OCKSÅ av hudfärg och andra “synliga och mätbara” specifika etniska skillnader och kännetecken. För de flesta tillhör och ingår dessa fysiska s.k. etniska specifikheter, som en del av dem själva i sina självidentifieringar –detta är jag, och –detta är vi, osv.

    De synliga skillnader som finns mellan olika folkslag runt jordklotet, och som kan ses med blotta ögat av den minsta baby, det som händelsevis har identifierats med orden “ras”, eller “etniska olikheter”, (alltså biologiska och därmed synliga skillnader), är en variationsrikedom i människosläktet. ATT de flesta människor identifiera sig själva, och också kan identifiera andra med hjälp av dessa yttre synbara specifika specifikheter och särskiljbara skillnader, är inte i sig själv någon ”rasism”.

    Att människor kanske alltid har påverkats av synliga och mätbara skillnader i fysiska framtoningar t ex vad gäller olika grader av skönhet, tjockhet, långhet, korthet, smalhet et cetera, är ju ett faktum som man verkligen inte kan förneka. Att olika personligheter och karaktärer har olika dragningskraft är ju också en verklighet. Däremot kan man inte säga att olika mätbara nivåer av IQ med någon slags automatik skapar den ena eller den andra ”karaktären” eller ”personligheten”. Det kan finnas mycket intelligenta personer som samtidigt är mycket oattraktiva och osympatiska ”karaktärer” och ”personligheter”.

    . Olika kulturella seder och traditioner, språk, social rang eller ekonomisk ställning, klädstilar och yrken är också identitetsmarkörer för människor själva, och också för andra, som också identifierar sina medmänniskor utifrån dessa identifikationsmarkörer. Nationalitetsidentiteter finns, och de flesta nationer har en historia, har ett dominerande språk, har en dominerande etnisk profil osv. De flesta nationer vill också hylla sina länder med flaggor och sånger på olika sätt. Många nationer säger: ”God bless our country”, osv., och där finns ofta en självklar vilja till patriotism och till ”självdyrkan” av nationen som sådan, dock anses det av många som varande någonting ”fult” att vilja göra just det i Sverige…

    Ett problem idag, i bildmedias tid, och inte minst tv-media, samt filmmedia, reklammedia osv., där alltmer fokus sätts på människors utseenden, är naturligtvis också att de s.k. ”rasliga” specifika olikheter som finns, som också tillhör den synliga, yttre och mätbara verkligheten, som är någonting som människor alltmer verkar bry sig om?

    Alla människor och alla olika folkgrupper ingår ju som självklara ”delar” av hela den ”mänskliga familjen”, eller den ”mänskliga arten”. Vad som också är ganska vanligt förekommande som självklarheter är att de allra flesta människor präglas av dem som de är uppväxta med, och också i det land som de lever. Oftast är det människor som liknar dem själva, och som de flesta därmed därför också oftast känner störst samhörighet med, och identifierar sig själva med, både etniskt, språkligt, socialt och kulturellt.

    Detta fenomen är absolut ingenting som automatiskt och utan anledning medför någon fientlighet mot ”de andra” som inte är ”lika”, eller som inte uppvisar de ideala karaktärerna, eller de etniska skönhetsideal som råkar finnas i en nation. Alltså de som inte så enkelt eller lätt kan identifieras som tillhörande den egna ”folkgrupperingen”, eller den ”etniska profilen”, med de kulturella, språkliga, och etniska skönhetsideal som finns inom nationen. Dessa olikheter anses inte nödvändigtvis som ”lägre stående” bara för att man kan konstatera att etniska olikheter finns, som då har fått benämningen ”rasliga olikheter”.

    De flesta olika folkgrupper är präglade sedan barnsben att känna tillhörighet till och hylla just det ”skönhetsideal” som just råkar finnas inom deras specifika folkgrupp. Det är ju inte så lätt för varken kineser, indianer, japaner, eller över huvud taget asiater, afrikaner eller orientaler, (som ju alla oftast är mörkhåriga), att ha ”ljushårighet, blondhet, eller blåögdhet” som ”ideal”? På samma sätt som det kan vara svårt för de ”ljushyade, ljushåriga och blåögda folken” att t ex ha svarthårighet och mörk hy osv., som ”skönhetsideal”? Dels är man då inte präglad på dessa etniska specifikheter och dels är det i stort sett omöjligt att ändra hudfärg, eller ändra etnicitet, s.k. ”ras”.

    Att vilja försöka förneka sådana grundläggande inklinationer i identifieringsprocesser av olika slag, både självidentifieringar och identifieringar av andra, samt av präglingar som gör att alla olika människor känner sig mest ”hemma” med det sammanhang och de människotyper som präglat dem, och som därför påverkar deras livsstilar och livsval, är inte människovänligt att göra.

    Likhetskänslor och samhörigheter av olika slag kan ju finnas på flera olika områden och nivåer, inte minst då livsstilar och kulturella nivåer, som kan överskrida de specifika ”etniska ideal”, som någon är präglad på, men grundprinciperna för de flesta vänskapsrelationer av olika slag bygger på att det finns ”likheter” som människor kan känna igen hos varandra. Det är ”lika gillar lika” som är grundprincipen. Eller som det heter ”lika barn leker bäst”. Det är den ”sociala och existentiella princip” som oftast ligger som bakgrund och bas för olika vänskapsbildningar och särskilt för familjebildningar.

    Dessa val och prioriteringar görs av alla olika folkstammar, folk och människor. De valen handlar då inte nödvändigtvis om någon automatisk och ogrundad ”hat” mot ”de andra”, (som är olika). Det handlar heller inte nödvändigtvis, alltså utan någon anledning, om att ”vår kultur är bättre än er kultur”. Det handlar heller inte om att ”vi”, (t ex svarta, vita, gula, röda), med någon nödvändig automatik är BÄTTRE ÄN ”ni andra”.

    Det handlar oftast istället om att ”vår kultur”, och ”vår sort” ÄR BÄTTRE, (och mer ”betydelsefulla”) FÖR OSS när det kommer till VÅRT VÄLBEFINNANDE, (= för oss svarta, för oss vita, för oss gula, för oss kristna, för oss judar, för oss muslimer, för oss hinduer, för oss moderater, för oss kommunister osv. osv.), än vad ”ni andra” är.

    Detta är en verklighet helt enkelt därför att det känns MEST HEMMA för just OSS, (dvs. oss svarta, vita och gula, moderater, kommunister, hinduer, muslimer, judar, kristna et cetera), med dem som DELAR vår ”verklighet” och för att vi också har lättare att hos VARANDRA kunna finna en ÖMSESIDIGHET DÄRFÖR att man ljust har ”likheter” av olika slag som grund.

    Det kan ju som sagt inte vara så lätt för kineser att ha blondhet och blåögdhet som skönhetsideal, liksom inte heller för indier, koreaner, afrikaner, orientaler, brasilianare, peruaner, spanjorer, greker, tjecker, italienare eller för några som helst andra folkslag som inte själva har dessa etniska specifikheter så särskilt utpräglat inom sig själva som folkslag.

    På samma sätt som att det också bland dem som är präglade på ljushyade, ljushåriga och blåögda etniska drag, och har dem hos sig utpräglade hos sig själva som folkslag. Alltså att dessa drag är utpräglade och vanligt förekommande etniska drag. Då är det naturligaste att de både lättare har just dessa attribut som skönhetsideal, och också att de flesta lättare kan känna sig ”mer hemma” och ”väl till mods” med just ljushyade, eller ljushåriga och blåögda människor. Detta utan att det för den sakens skull med någon slags automatik, och utan någon som helst anledning, innebär att man ”ser ned” på andra folkslag, eller har några ”rasistiska”, (hatiska?), tankar om dem.

    (Fenomen som ”skeptiskhet”, och ”kritiska hållningar”, eller t.o.m. i kritiska lägen, ”hatiskhet”, eller fördömanden av ”folkgrupper”, utvecklar sig oftast när någon ”ovänlighet” eller ”fientlighet” i handlingar av olika slag, av en eller flera av den ena gruppen utförs mot en annan grupp. Då görs ofta ”generaliserande fördömanden” och ”avståndstaganden” mot hela grupper. Om en eller några romer är dumma, så är alla romer dumma, osv. Om en eller några svenskar är dumma, så är alla svenskar dumma et cetera. Om en eller några kvinnor är dumma, så är alla kvinnor dumma osv. Och också tvärtom.)

    Att enstaka individer själva kan välja att gifta sig över både s.k. ”ras”-gränser, eller ”socialgruppsgränser” och kanske också över politiska partigränser eller även över religionsgränser, (fast det ändå är relativt ovanligt då ju de flesta religioner, både kristendom, judendom, islam, samt kanske också hinduism m.fl. oftast har uttalade önskningar om att deras anhängare skall gifta sig just med respektive ”in-grupp” och ”gelike”), är ju inte någonting förbjudet, men samtidigt inte så förhållandevis vanligt förekommande.

    Dessa oftast naturliga viljor och inklinationer till familjebildning med de människor som representerar de ideal, både etniska, sociala, religiösa och kulturella ideal, som råkar finnas där man är uppväxt och som man därmed är präglad på, är människovänligt att tillerkänna alla olika folk.

    Det är dessutom kanske en viss garant för att det kommer att fortsätta finnas en mångfald av alla olika specifikheter i den mänskliga ”arten” också inom kanske 10-20 generationer framåt?

    Det vore tråkigt om all den variationsrikedom av specifikheter av olika slag som alla olika folk gestaltar och skapar just tillsammans med just varandra, i förlängningen skulle försvinna genom en alltför stor uppblandning. Olika folk som finns på jorden kan ju inte bevara sina språk, eller sig själva och sin egenart, som i sin tur skapar deras musik, deras dikter, sånger, deras danser, deras klädstilar, arkitektur, mat, samhällen, möbelstilar, deras målningar, övrig litteratur samt umgängestraditioner osv. osv. osv., om de inte har tillgång just till sina ”likar” och till just varandra, p.g.a. för stor uppblandning med andra.

    Därför bör man nog inte beskriva de tendenser som alla har till identifieringar med ”det egna” och med ”de egna” som någonting ”rasistiskt och främlingsfientligt”, (och därmed som någonting ”ont” som ”onda människor” ägnar sig åt), utan se att de allra flesta olika folkgrupper, språk, religioner och kulturer runt jordklotet praktiserar detta system. Det fenomenet kan man se som någonting ”gott”, ”värdefullt” och ”naturligt”, vilket det ju också är. Människor mår oftast helt enkelt bäst med det som känns ”hemtamt” och när de ”känner igen sig själva” hos sina medmänniskor.

    Att folkförflyttningar sker, och att flyktingar finns, är en verklighet. Att förflytta sig från sitt eget hemland och hemområde, till ett främmande land, med främmande människor, som har ett främmande utseende som man aldrig kommer att kunna likna och ”känna igen sig själv i”, kan medföra att man helst håller sig till ”de sina” om man har möjligheter till det, och bosätter sig gärna i s.k. ”etniska enklaver” i de främmande länder som man har flyttat till. Dem som man känner att man ”liknar” känner man oftast att man ”mår bäst” tillsammans med.

    Att förflytta sig, eller fly, till ett land som ligger nära det egna landet, som också har en befolkning som ser ungefär likadan ut som flyktingens, och med ett språk och kulturella traditioner som kanske är snarlika flyktingens, så finns där naturligtvis betydligt större möjligheter för flyktingen att efter endast en eller ett par generationer kunna smälta in i det nya landet, och likaså för det landets ursprungsinvånare att kunna känna att de främmande som flyttar in inte särskiljer sig så särskilt mycket, utan att där relativt lätt finns iakttagbara ”likheter”.

    De människor som bor det land man flyttar till, kan också känna att de nyinflyttade är mycket olika, har mycket annorlunda traditioner, seder, språk och karaktärs- och skönhets- ideal, kan riskera att skapa känslor som inte ökar ”välbefinnandet” hos dessa urinvånare, och det blir då ur deras synvinkel drivkrafter till att hellre söka sig till ”de sina” för att också då kan ”känna större välmående”.

    Om och när då epiteten ”rasism och främlingsfientlighet” vill klistras endast på de inhemska människor som då underförstått blir beskrivna som varande ”onda, hatiska och ogina” mot ”de andra” så är det är en falsk verklighetsbeskrivning, som inte vill tar hänsyn till att faktiskt de flesta olika människor har likartade tendenser och inklinationer och villkor för sitt ”välbefinnande”.

    Man vill försöka ”skam-, ond- och skuldbelägga” ENDAST den inhemska befolkningen som känner dessa inklinationer och behov av att också kunna ”känna sig hemma” för att kunna känna välmående, som egentligen alltså är ett allomfattande mänskligt behov.

    Man gör då en felbedömning.

    De allra flesta människor runt jordklotet vill på samma sätt känna tillhörighet och samhörighet med ”det egna” och ”de egna”, för sitt eget välbefinnandes skull. ”Rasism”-stämpelkortet mot t. ex endast den svenska ursprungsbefolkningen är falsk, felaktig, insiktslös och ensidig i sina bedömningar och tolkningar av eventuella problemsituationer som kan uppstå med en alltför vidlyftig invandringspolitik.

    Det är den politiken som istället skulle kunna ses som varande ”fientlig” mot svenskar? Och kanske också i praktiken ”rasistiskt” inspirerad? En ”rasism” mot just ljushyade, mot blondhet och blåögdhet? En ”anti-vithet”, tillsammans med också en ”anti-svenskhet? Eftersom en ganska stor majoritet av det svenska folkets etniska profil och därmed skönhetsideal, är just ljus, och s.k. ”vit”, så tar man då inte hänsyn till denna verklighet när man förespråkar en alltför vidlyftig invandringspolitik av t ex mörkhyade människor?

    Många människor i Sverige ”trivs” och mår helt enkelt bäst med just blonda och ljushyade människor av fullkomligt naturliga skäl. Precis som många andra folk och etniska profiler oftast trivs och mår ”bäst” tillsammans med just sina egna profiler, och har dem som sina skönhetsideal, som också ökar deras känslor av välmående, trivsel och känslor av tillhörighet. Men de kallas inte, och antas inte vara ”främlingsfientliga” eller ”rasistiska”, fastän man skulle kunna säga att de är minst lika mycket ”rasistiska och främlingsfientliga”.

    Men det är dock ENDAST ”vita” människor som antas kunna vara det.

    Detta är en felaktig föreställning.

    ……………………

    En aspekt på begreppet ”religion”……

    Avsaknaden av den existentiella kulturella odlingen i medievärlden, och därmed utarmningen och bristen på kultiverandet av människans ”inre värld”, som ”byggs”, dvs. som ”odlas” i relation till någonting som tillhör det ”religiösa området”, är påtaglig.

    Den ”inre världen” hos människan, människans ”jag”, är just den verklighet som är ”utan synlig mätbarhet” men som ändå ÄR. Det är jagets utrymme, som behöver kultiveras, som en motståndskraft mot fixeringen och självidentifieringen vid allt ”yttre mätbart” för sin identitet och självuppfattning, (även om man som människa samtidigt naturligtvis oundvikligen påverkas av allt ”yttre”, som är synligt och mätbart, och präglas av detta, och som det därför är människovänligt att ta hänsyn till.)

    Men en fixering vid det ”yttre och mätbara” hos människan är delvis ett slags ”andligt utarmande” och ”nedbrytande” av den ”inre omätbara” sidan av människan. Att uppmärksamma ”den omätbara och oändliga sidan” av verkligheten i den mänskliga existensen, dvs. att uppmärksamma ”Gud”, blir då en kulturhandling som kan bli en kulturell motståndskraft mot att vara alltför ”bunden” till just ”det yttre och mätbara”.

    Det är denna kulturella utarmning och avsaknad av ett ”kulturellt och existentiellt, (religiöst) språk”, samt avsaknad av kulturella ”ritualer”, (t ex bön, Gudstjänst), som riskerar att göra människor beroende och lättpåverkade till det ”yttre”.

    Det massmediala rummets rent allmänt ytliga kroppsfixering i t ex filmstjärne-industri, tv-industri, mode-industri, och skönhets-industri, där den yttre mätbara sidan hos människan uppmärksammas, betittas, värderas och jämförs, och där ”skönhetstävlingar” ordnas osv., förmedlar i sig en föreställning om att människans hela identitet och ”jag”, sitter i ”det yttre” och att det är det enda som ”räknas” och betyder någonting.

    Men att inte bry sig om, eller kultivera den inre omätbara sidan som människa, i relation till ”Gud”, alltså i relation till en ”omätbar” ”verklighet”, är att skapa ett ”brist-tillstånd”. Att alltså relatera till ett ”Vara”, ett ”Du”, som i ”Sig Själv Är”, är religionens kärna.

    Du, ”Gud, som Är, och som är oberoende av alla materiella tillfälliga och ”döende”, eller ”föränderliga”, ”verkligheter”, är viktigt att odla en ”kulturell relation” till, och är en handling som ”bereder rum” för det mänskliga ”jagets vara”.

    Att inte kultivera ”religion” medför konsekvenser genom att det försvagar och förminskar människans inre ”existentiella rum”, och försvagar därmed också hennes ”jag”, och hon riskerar att bli ett ”rö för vindarna”.

    Dvs. människan riskerar att bli ett ”rö” för olika ”mode-trend-vindar”, både politiska ”åsikts-trend-vindar”, och andra ”mode-trendvindar”, som i förlängningen kan riskera att leda till ”jag-löshet” och känslor av ”inre tomhet”, och också av ”identitetslöshet”, därför att människan förlorar sina ”jags inre rum”, om hon inte aktivt odlar ”en bekräftelserelation” till det ”rummet”, och till ”Gud”, som Är.

    Dessa eventuella känslor av ”tomhet” kan då riskera att vilja ”kompenseras” med antingen ännu mer yttre fixeringar och yttre stimulanser av olika slag, t ex kanske konsumtionshysteri eller liknande stark yttre stimulans som i sin tur kan skapa ”förslavanden” och ”ofriheter” av olika slag.

    Det heter ungefär så här:

    ”En klok människa bygger INTE sitt ”hus”, (för sitt ”jags varande”), på ”lösan sand”, (dvs. den materiella världen och verkligheten, som i sig är i ständig förändring och som är övergående och inte någonting bestående). En klok människa bygger sitt ”hus”, för sitt ”jags varande), på KLIPPAN, (dvs. på det Vara, som ÄR ”evigt” och ”bestående”, och där ett ”oföränderligt vara”, dvs. ”Gud”, är basen för ”jaget”.(”Jag skall bevisa Mig vara Den som Är”= Guds Namn )…….

    ”Gud” skapade Himmel och Jord”, (”tak och golv”), och ”Gud skapade människan till Sin avbild”.

    Att ”umgås”, med ”Gud”, Skaparen och Livgivaren, genom Ordet, i bekräftelse av ”Gud”, i tilltro och i tillit, är att ”idka religion”.

    ”BERED en plats för ”Herran”, berg sjunken, djup stå´n opp” osv…., heter det t ex i psalmen.

    Det betyder att ”bereda existens”, eller att ”bereda en relation till ”den inre verkligheten”, eller det är att bereda ett ”hus”, ett ”rum”, för jaget, att ha sitt ”vara” i, det betyder att ”bereda en väg till ”Gud”. Den mänskliga ”varelsen”, jaget, bereder ett rum, dvs. ”ett vara” för ”varelsen” att ”vara i”. Detta sker i relation till ”klippan”, dvs. till ”den som är oföränderlig”, och till den som är ”bestående”, dvs. till ”Den som Är”, dvs. till ”Gud”.

    Människans ”jag” är inte ”något”, (dvs. inte ett ting), utan ”någon”, som lever i nuet och som ”är”.

    Därför kan inte människans ”jag” finna sin identitets ”källa”, eller sitt ”jags” yttersta bekräftare och identifierare”, i det ”den yttre mätbara, materiella världen”.

    Den ”yttre världen” och allt i den, är ”ett ting” som ständigt förändrar sig. Utan relation till ”den inre världen”, och i relation till ”Den som Är”, och som INTE förändrar sig, så riskerar människan att förlora ”närheten” till sitt jags existentiella källa”, och därmed också närheten till ”sitt själv”, till sitt ”jag”, och i förlängningen närheten till också andras ”själv”, andras ”jag”, (dvs. till sina medmänniskor).

    Människan, om hon förnekar vilken ”varelse” hon är, blir i förlängningen främmande både för sitt egna själv, för sitt eget jag, och också för andras jag. Att undlåta att kultivera och bekräfta verkligheten och sanningen om sig själv som människa, i relation till ”Gud”, är därför självdestruktivt.

    I den yttre mätbara världen, som är ett ändligt och ständigt föränderligt ”något”, finns inte ”identitetskällan”, och därmed den ”livgivande källan”, ”Gud”, för människans ”levande jag”.

    Endast i den oändliga, icke-materiella och omätbara verkligheten, hos ”Den som är ”Någon”, dvs. hos ”Gud, Fadern, Skaparen och Livgivaren”, finns denna ”identitetskälla”, denna ”spegling”, för människans jag.

    ”Gud” kan inte försöka förvrängas och användas som ett ”verktyg” och därmed ”förtingligas”. Det är nog kanske den högsta formen av ”synd”. Det vore som att försöka ”döda” ”Gud”.

    Men det skulle då samtidigt vara som att man skulle försöka döda människans ”jag” också.

    Kultiveringen av relationen till ”Gud”, vars Namn är: ”Den som skall bevisa sig vara Den som Är”, är A och O för människojagets liv och existens. Det är också A och O för människans förmågor att övervinna ”inre tomhet”, ”identitetslöshet” och ”kulturlöshet”, och också för förmågan att kunna och ”stå pall” i sitt ”jag”, när svårigheter av olika slag kan drabba, som ju kan drabba alla folk, människor, stater, länder och nationer, i större eller mindre omfattningar.
    Ett kultiverat folk, som uppodlat själsstyrkor och starka jag i relation till “Gud”, har större motståndskraft mot motgångar och svårigheter.

    Det heter t ex:

    ”På “Gud” förtröstar vi”. (”In ”God” we trust”).

    Och man säger ofta i America:

    ”God” bless America”.

    ”Gud” välsigne America.

    VÄLSIGNE= SE VÄL PÅ.

    ”God” bless England”, (och alla dess medborgare)=”Gud” välsigne, (se väl på), England, och alla dess medborgare.

    ”Gud” välsigne Ryssland.
    ”Gud” välsigne Grekland.
    ”Gud” välsigne Israel.
    ”Gud” välsigne Italien.
    ”Gud” välsigne Iran.
    ”Gud” välsigne Spanien.
    ”Gud” välsigne Irak.
    ”Gud” välsigne Kina.
    “Gud” välsigne Danmark.
    Et cetera, et cetera, et cetera.

    Många folk, stater, länder, människor och nationer uttalar, på ett eller annat sätt, dessa ord.

    De flesta folk, stater, människor, länder och nationer vill oftast bli ”sedda väl”, alltså bli ”väl sedda”.

    Det verkar dock idag bli allt ”snålare” med förmågorna hos alltfler människor att kunna ”se väl på” både det ena och det andra, och på både de ena och de andra? Allt fler börjar se motsatsen till ”väl”? Man vill ”ta avstånd från” alltmer, och man vill ”fördöma” alltfler?
    Fördömelse och avståndstagande kräver samtidigt att man har en någorlunda klar uppfattning om vad det egentligen är man vill ”välsigna”, och vad, vem och vilka, man egentligen vill ”se väl på” och också varför man vill ”se väl” på dem.

    Många människor, folk, stater, länder och nationer fortsätter tappert att vilja försöka ”blessa” (=se väl på), både sig själva som enskilda individer och även som just folk, stater, länder och nationer.

    Men sällan i Sverige.

    Det kanske skulle behövas lite oftare och lite mer i Sverige?

    ”God” bless Sweden.

    ”Gud” välsigne Sverige.

    ……………..

    • "Svenne" Says:

      Varför inte Gud välsigne Konungen! Det är ju gammalt och invant och svenskt!

      • Bergfast Says:

        Självklart gäller ”Gud” välsigne Sverige”, också hela den svenska kungafamiljen.
        Konungen och hans familj är ju ”symboler” för Sverige, precis som den svenska flaggan är.
        Skillnaden mellan flaggan och kungafamiljen är ju att kungafamiljen helt enkelt är ”levande” symboler, och blir på så vis betydligt mer ”personliga”, och också mer ”familjära” ”symboler”, vilket är mycket värdefullt och också mycket mer charmigt än ett ohistoriskt ”statsskick” som republik, som byter ut presidenter, (som är lika kostsamt som kungahuset), med jämna mellanrum.
        Nej, det är då betydligt charmigare med en kungafamilj som symboler.
        Den kungliga svenska familjen bygger också ”en bro” just till den ”svenska historien”, och blir på så vis mycket värdefulla som just ”levande symboler” för just nationen Sverige.
        Kungafamiljen är också en ”värdfamilj” för själva nationen, som representerar nationen vid möten med andra ”värdfamiljer”, eller ”representanter”, för andra nationer.
        Därför är statsskicket ”Monarki”, (med en historisk och levande familj), någonting värdefullt för en nation.
        Den monarkiska familjen knyter också samman nationens medborgare över generationerna.
        Därför:
        ”Gud” bevare Konung Carl XVI Gustaf.

      • Bergfast Says:

        Ps.

        Ett inte oviktigt påpekande är att när man som medborgare i en nation vill hylla sin nations flagga, så är detta hyllande i princip samma sak som att hylla nationens Kungahus.

        När man hyllar och respekterar Kungafamiljen, som ju också är ”symboler”, fastän ”levande”, för nationen, så är det hyllandet i princip samma slags ”hyllande” som hyllandet av nationens flagga.

        Flaggan lägger sig inte i vilken partipolitik landet väljer, vilket heller inte det svenska kungahuset gör.

        Kungahuset är också endast en ”symbol” för nationen. Hyllandet av kungafamiljen är alltså ett indirekt hyllande av nationen, och i förlängningen ett indirekt hyllande av ”den enskilde medborgaren” i nationen eftersom medborgaren ju är, just som enskild medborgare, delaktig i nationen.

        Hyllandet av nationen och dess symboler blir därför ett indirekt hyllande av varje medborgare som ingår i nationen, (som också visar sin respekt för nationen genom att hylla dess symboler.)

        Det blir alltså en växelverkan.

        När man hyllar, respekterar och aktar nationens symboler, kungahus och flagga, så hyllar man också indirekt sig själv som enskild medborgare.

        Nationens ”symboler”, både den ”levande”, (kungafamiljen), och de ”tingliga”, (flagga, äpple, spira), är symboliska ”representanter” för nationen som sådan.

        Nationen utgörs av alla dess medborgare som genom att hylla symbolerna visar på sin önskan och vilja att respektera ”sin” nation, och därmed i förlängningen på sin önskan och vilja att respektera också ”sig själv” som medborgare.

        Därför är inte respekterandet av vare sig flaggan eller kungahuset något som helst ”fjäskande” för några ”andra”, (mer än just indirekt som medborgare, av just ”sig själv), som en några, (kanske kommunister, kanske internationalister, republikaner?), vill försöka få det till att vara?

        Men de förstår kanske inte bättre. Förmodligen är kanske deras främsta mål och önskan att det över huvud taget inte ska finnas några nationer? Tråkigt nog i så fall. Därför att det som då kanske ersätter nationalstatsbildningar kommer nog i så fall att bli någonting mycket mer opersonligt och mycket mer odemokratiskt samt ett mycket mer diktatoriskt system….

        EU har väl redan börjat visa sina ”dompterande” sidor, som medlemsstaternas regeringar har fått underordna sig och lyda. Detta utan några som helst demokratiska möjligheter att rösta bort de beslutsfattare som sitter på enormt avlägsna och högt uppsatta stolar och fattar sina beslut. Högt ovanför och totalt oåtkomliga för medborgarnas inflytanden eller möjligheter att kunna rösta bort dessa beslutsfattare…

        Så då är nog nationalstaterna bättre ändå, med någorlunda bibehållen demokratisk insyn, och möjligheter att kunna rösta bort beslutsfattare som fattar dåliga beslut, men samtidigt naturligtvis ändå med bibehållen öppenhet vad gäller både handel och övriga kontakter med andra nationer, osv.…..

        Ds.

  3. proleten Says:

    Heja allas vår tuffa Loreen som stod upp för vad hon ansåg rätt när hon sjung ut mot den korrupta regimen.
    En sann förebild för svenska tjejer !

  4. Bergfast Says:

    Det vore tråkigt för Loreen om Loreens föräldrar, samt far- och mor-föräldrar, och vidare i tredje och fjärde led bakåt, ser henne som en ”svikare” av just deras specifika specifikheter och ”kulturella arv”?

    Kanske är de, som nog de flesta föräldrar, inklusive de flesta far- och mor-föräldrar, et cetera, runt jordklotet är?

    Att dessa föräldrar och anfäder önskar sig en fortsättning av just ”dem själva”, inklusive sina särskilda särskildheter?

    Och att just deras egenart och specifika specifikheter, med allt vad däri ingår, skall fortsätta att kunna finnas till?

    Detta som ju verkar vara en bruklig önskan hos de flesta far-och mor-föräldrar, och vidare i tredje och fjärde led, runt hela jordklotet?

    Mångfalden kanske behöver försvarare och beskyddare.

    Det är människovänligt att vilja försvara mänsklighetens rika mångfald, och människofientligt att vilja motarbeta den.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: