Israel slåss för våra värden
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=hs8EwKjCKwQ#t=98s
Ovanstående länk går till en israelisk video som visar hur den oskyldiga civilbefolkningen i Israel drabbas av skoningslösa raketbeskjutningar från det av den islamistiska terroriströrelsen Hamas kontrollerade Gaza.
Dessa attacker utförs numera med hjälp av moderna missiler med ursprung i Iran. Det är tacken för att staten Israel för några år sedan gav självstyre åt Gaza. Inom Hamas betraktas dock inte israelisk civilbefolkning som ”oskyldiga” – de är judar och är därför enligt Hamas och andra islamisters måttstockar per defintion fullt legitima måltavlor.
Militanta Hamas-krigare paraderar i Gaza.
Jag vill minnas att utrikesminister Carl Bildt vid det val som gav Hamas majoritet i Gaza talade om valprocessen som ett föredöme avseende demokrati. Han hade rätt i så måtto att själva valet så vitt jag förstår var förhållandevis demokratiskt. Det förde dock ett odemokratiskt extremistparti till makten, något som på ett ovanligt tydligt sätt demonstrerar en av demokratins svagheter.
Jag tror det var Winston Churchill som en gång framhöll att demokratin är ett uselt politiskt system. Han tillade dock att alla andra alternativ är så mycket sämre att man ändå måste föredra demokratin.
Hamas utnyttjade sin nyvunna maktställning till att inte bara angripa Israel och judarna utan även på ett brutalt sätt göra upp med sina palestinska konkurrenter inom Fatah och PLO, som Hamas på 1980-talet bröt sig loss från. Fatah/PLO har makten inom det andra palestinska territoriet, nämligen Västbanken. Dess så kallade president, Mahmut Abbas, har tillkännagivit sin avsikt att ”Palestina” skall bli en stat med FN-status.
Hatpropaganda mot judar är ett obligatoriskt inslag i Hamas skolor och förskolor. Karikatyrteckningen är tyvärr inte alltför långt från verkligheten.
En stat bestående av två separat liggande områden styrda av organisationer – partier i någon meningsfull betydelse av detta ord är det ju inte fråga om, partier brukar vanligen inte förfoga över egna militära arméer – vilka bekämpar varandra med alla till buds stående medel. Om ämnet inte vore så allvarligt vore det skrattretande att ens komma på tanken att försöka göra en statsbildning av detta. Särskilt som Hamas-sidan inte är ett dugg intresserad av en sådan stat. Hamas målsättning är ju att skapa en enda palestinsk-arabisk stat i det område som nu utgör Israel.
Dessbättre har nu Israels regering, ledd av den anmärkningsvärt måttfulle premiärministern Benjamin Netanyahu, insett att Hamas hänsynslösa terror inte längre kan tolereras. Luftangrepp har utförts och marktrupper kan bli nästa steg om inte en bestående vapenvila inträffar. Flera bemärkta Hamas-ledare har kunnat oskadliggöras. Jag kan inte bedöma vilka stridsåtgärder som bör användas, men en sak är klar: Hamas-skurkarnas terror måste stoppas!
Amos Oz förordar en tvåstatslösning byggd på eftergifter från båda håll.
Terrorister av alla schatteringar måste inse att brott inte lönar sig. I alla fall inte i längden. Låt mig påminna om att Israel är Mellanösterns enda verkliga demokrati, en stat skapad av förföljda människor huvudsakligen från Europa och influerad av europeiska/västliga värderingar.
Det borde vara en obligatorisk skyldighet för alla européer och övriga anhängare av demokrati att sluta upp bakom Israel i dess kamp mot terrorism och den variant av rasism som kallas antisemitism, alltså judehat. Israel slåss för våra värden, och om Israel faller kommer det sannolikt att innebära början till slutet för den övriga västvärlden som vi känner den.
Som alla vet får inte Israel det stöd från den demokratiska västvärlden som jag menar borde vara obligatoriskt. Sverige räknas exempelvis, möjligen tillsammans med Norge, som ett av Europas mest Israel-fientliga länder och den nuvarande alliansregeringen har inte gjort något väsentligt för att förändra detta sakernas tillstånd.
Tvärtom bör regeringen Reinfeldt, med gamle Palestina-vännen och Israel-skeptikern Carl Bildt som utrikesminister, räknas som betydligt mer Israel-fientlig än den föregående regeringen Persson. Göran Persson var som bekant den förste svenske statsminister som besökte Israel sedan Tage Erlander var där för 40 år sedan.
Israeliska soldater visar stolt upp nationsflaggan.
När det gäller svenska förhållanden kan man göra tankeexperimentet att det inom Smålands gränser – Israel är ungefär lika stort som detta svenska landskap – fanns ett område som tidgare varit en del av Småland men som begåvats med självstyre. Detta område, låt oss säga att det rörde sig om Ydre härad, satte igång med raketbeskjutningar mot det övriga Småland. Jag är rätt säker på att det senare inte skulle tolerera detta utan tvärtom göra något för att stoppa beskjutningarna.
Videon ovan ger en antydan om hur oskyldiga israeler drabbas av terrorn. I svenska media lär vi dock inte få se sådana scener – svenska reportrar kunde inte bry sig mindre om israelernas lidanden och den psykiska påfrestning det innebär att vara omgiven av besinningslösa fanatiker som inget hellre vill än kasta alla judar i Medelhavet. I TV-rutan får vi således enbart se sekvenser från de förvisso ofta beklagliga resultaten av de israeliska flygangreppen, vilka alltså är svar på Hamas raketbeskjutningar.
Partitagandet för de palestinaarabiska terroristerna kan jämföras med den brutala ensidighet som rådde i svenska media under Vietnamkriget, då vi som var med på den tiden hjärntvättades med inslag som alla hade budskapet att världens ledande demokrati USA var Djävulens hemvist på jorden och att den kommunistiska motståndarsidan – Nordvietnam och den sydvietnamesiska gerillarörelsen Viet Cong (FNL) – var rena små lamm. De talrika kommunistiska grymheterna fick vi som var tillräckligt intresserade läsa om i utländsk press.
Offer för Viet Congs terror i Sydvietnam.
Låt oss hoppas att den krigiska utvecklingen i området inte kommer att eskalera bortom all kontroll. Alla är betjänta av fred och fredlig samlevnad. Enligt den israeliske författaren och permanente Nobel-priskandidaten Amos Oz måste båda sidor göra kännbara och i de egna leden impopulära eftergifter för att en varaktig fred skall komma till stånd inom ramen för en tvåstatslösning.
Jag tror också att det är den bästa – faktiskt den enda – lösningen på sikt. Kortsiktigt är det dock nödvändigt att få stopp på Hamas raketbeskjutningar mot Israel som ju är upphovet till den nuvarande konflikten. Även om det skulle innebära att Israel måste gå in med militär och avlägsna Hamas från makten och temporärt återta kontrollen över Gaza.
Explore posts in the same categories: UtrikespolitikEtiketter: Amos Oz, Benjamin Netanyahu, Carl Bildt, demokrati, Europa, Fatah, FN, FNL, Gaza, Göran Persson, Hamas, Iran, islamism, Israel, Judar, kommunism, Mahmut Abbas, Medelhavet, Nobelpriset, Nordvietnam, Norge, palestinaraber, PLO, Reinfeldt, Småland, USA, Viet Cong, Vietnamkriget, Winston Churchill, Ydre härad
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
22 november, 2012 den 6:03
Tack, Tommy, för ännu en mycket insiktsfull artikel i detta ämne.
Det råder som bekant en stor okunnighet, ändå upp i högsta instans, om denna konflikt. Vill därav dela med mig av några länkar värda att ta del av. Först lite historik: http://www.youtube.com/watch?v=XGYxLWUKwWo
Följande länk belyser sanningen bakom konflikten:
Tredje länken belyser varför Israel inte kan släppa den s.k. Västbanken, vilket omöjliggör en tvåstatslösning: http://www.youtube.com/watch?v=k2hZ6SlSqq0
23 november, 2012 den 2:45
Tack för bidragen, Jacob. En tvåstatslösning torde vara helt otänkbar i dag. Men på lång sikt tror jag det är oundvikligt. Israels regering är ju officellt också för en sådan.
23 november, 2012 den 4:30
En tvåstatslösning är befängd närhelst det skulle ske. Det landområde som avses har det judiska folket histórisk rätt till, vilket knappast kan tillskrivas araberna då dessa endast är att betrakta som ockupanter efter romarna. Man bör komma ihåg att för bara lite drygt 100 år sedan var detta område till största del obebott. Det var judiska immigranter, främst från Östeuropa, som med hårt arbete gjorde området beboeligt. Araberna flyttade in senare. Beträffande en tvåstatslösning är det ju i detta sammanhang att notera att en sådan skulle ske på Israels bekostnad, Gazaremsan och den s.k. Västbanken. Mycket avslöjande att hela konflikten endast har som mål att utplåna staten Israel. På en av bifogade filmer framgår i sin tydlighet att om Israel skulle släppa västbanken till de s.k. ”palestinierna” skulle denna fungera som en utmärkt språngbräda för en arabisk invasion. Om problemet endast vore att tilldela ett fördrivet folk ett landområde vore ju saken enkel, det räcker med en titt på kartan. Men vi som studerat denna konflikt ingående vet ju att den s.k. ”Palestinafrågan” endast är en propagandisk efterkonstruktion. Något arabisk ”Palestina” har ju aldrig existerat, än mindre ett s.k. ”palestinafolk”. Hörde skrivande stund i radion att sossebossen Löven kräver att Sverige nu måste erkänna en ”palestinsk” statsbildning. Ett sådant erkännande är inte bara ett erkännande av vår tids största propagandalögn, det är dessutom ett erkännande av den internationella terrorismen. Föga förvånande att ett sådant krav kommer från s-hållet, men som bekant upprörande att liktydiga tendenser finns inom SD, i synnerhet dess ungdomsförbund. Men låt oss hoppas, och medverka till, att dessa krafter marginaliseras. Avslutningvis även berättigad kritik till staten Israel som de senaste 30 åren fört en alltför ljum eftergiftspolitik. Ariel Sharon borde exempelvis ha skrivit in sig i landets historia som en av dess katastrofer då han för inte så längesen skänkte Gazaremsan till terroristerna. Man önskar Israel nya politiker av samma kaliber som Moshe Dayan och inte minst Golda Meir. Det var hon som efter terrorattacken i München 1972 fällde de bevingade orden att ”DET FINNS INGA PALESTINIER”.
Hon hade helt rätt!
23 november, 2012 den 7:27
Det är naturligtvis tragiskt när det sker bombningar mot civila. Dock slog mig en fundering vad gäller dessa sorgliga och segdragna problemområden, och – problembarn – , som inte verkar vilja sluta bråka med varandra….
Det finns en märklighet med hela problematiken kring Israel som hänger ihop med hur Israel verkar ha beskyllts för att inte efterfölja FN-resolutioner i olika sammanhang. Främst är det då kanske arabländer och Israelkritiker som verkar vilja påpeka det ibland, i sin kritik av Israels dramatiska och resoluta försvar.
Men detta är egentligen märkliga påståenden, om de kommer från arabländer, därför att när FN godkände att judar skulle få ett – hemland – i Palestina, (som då alltså inte hade någon statsbildning, med regering och riksdag och parlament vad jag förstår, även om där bodde folk – palestinier ?), så röstades ju detta beslut igenom i demokratisk ordning i Världssamfundet.
Detta beslut äger ju därför giltighet.
Ändå vägrade då alltså tydligen arabländerna att godkänna detta beslut. De valde att istället attackera den nybildade staten Israel.
Det är detta som man då kan se som också en ovilja att efterfölja ett FN-beslut.
Därför kanske man egentligen inte har något (moraliskt) mandat i arabländerna att kunna kritisera Israel för just att inte vilja efterfölja FN-resolutioner och beslut.
Vem vet.
Jag vet verkligen inte.
Det är svåra saker, och inga enkla..
9 december, 2012 den 4:21
Meningsförtydligande:
….”Därför kan man säga att man egentligen inte har något (moraliskt) mandat i arabländerna att kunna kritisera Israel, och anse att Israel inte efterföljer FN-resolutioner och beslut, (som Arabstater alltså då i så fall själva heller inte har gjort…)”…
24 november, 2012 den 3:30
Men faktum är, Jacob, att jag har hört en ingalunda liberal israelisk ambassadör en gång tala för en tvåstatslösning. Jag tror inte jag vet bättre än israelerna själva hur de ska göra. Alternativet vore en enad stat ”Israel/Palestina” som är varken judisk eller arabisk. Sakernas nuvarande tillständ kan knappast fortsätta i alla evighet.
24 november, 2012 den 9:34
Tack för ännu en informativ och välskriven artikel om Israels utsatta position. Jag kan inte låta bli att tänka på att Göran Persson var bättre än Carl Bildt när det gäller Israelfrågan. Lite sorgligt tycker jag…
24 november, 2012 den 10:32
Visst är det sorgligt. Men eftersom jag vet att Bildt var propalestinsk redan som student väntar jag mig inte så mycket från Bildt.
18 november, 2017 den 7:26
[…] På den tiden fungerade Vietnamkriget som en murbräcka för vänstern och dess eftersägare: alla som inte hyllade kommunisterna i Nord- och Sydvietnam samt brännmärkte USA som världsskurken par preference avfärdades som svårartade fascister och extremister. https://tommyhansson.wordpress.com/2012/11/20/israel-slass-for-vara-varden/ […]