Palmemordet är löst – dags att gå vidare!
Länken ovan går till en TV-intervju med den rikskände kriminologiexperten och författaren Leif G. W. Persson. G. W. får här frågor om den aktuella TV-serien ”En pilgrims död”, kretsande kring mordet på Olof Palme 1986, som bygger på två av tre av av författarens böcker i romantrilogin Välfärdsstatens fall. Filmsnutten innehåller också scener ur serien.
Rolf Lassgård försöker lösa Palmemordet.
TV-serien med det något pretentiösa namnet, med Rolf Lassgård i rollen som den ambitiöse rikskriminalchefen, lanserar konspirationsteorin att Palmemordet utfördes av en högerextrem grupp inom SÄPO. I en sekvens syns några uniformerade polismän jämväl lyfta högerarmarna i en Hitler-hälsning. På mig verkar detta helt infantilt och föga trovärdigt. Min övertygelse är att om det över huvud taget låg någon sammansvärjning bakom mordfallet så hade denna nystats upp för länge sedan.
Professor Persson håller dock uppenbarligen inte med utan kör det gamla nattståndna SÄPO-spåret i en ny version. ”Jag är fri att spekulera”, säger han bland annat i en intervju i Aftonbladet den 6 januari 2013 och det stämmer förstås. Vem som helst kan och får naturligtvis säga vad som helst om Palmemordet inbegripet att det genomfördes av utomjordningar, frimurare, sionister, vita sydafrikaner, KGB, CIA eller medlemmar av familjen Palme för att inte tala om den suspekte grannen i lägenheten intill som spelar tysk marschmusik till sent in på nätterna. Troligen är också TV-serien mycket underhållande.
Kanske mördades Palme av din marschälskande granne…
Intervjun här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16025272.ab
Vad som för mig framstår som beklämmande är att så mycket energi och tankemöda, som annars kunde ha använts betydligt bättre, ägnas åt ett mordfall som redan är löst. Christer Pettersson, i trängre poliskretsar ibland kallad ”Bajonettmannen” efter ett dråp han fängelsedömdes för 1970, dömdes skyldig för mordet i Stockholms tingsrätt den 27 juli 1989. En dom som med stor sannolikhet hade stått sig i hovrätten om inte polisen och Lisbet Palme tillsammans hade klantat till det vid vittneskonfrontationen. Bajonettdråpet skedde för övrigt i samma kvarter som Palmemordet.
Christer Pettersson (1947-2004) är otvivelaktigt den mest kände skurken i Sveriges historia. Han var en stor skådespelarbegåvning och var elev vid Calle Flygares scenskola innan han relegerades på grund av tilltagande drogmissbruk. Enligt Flygare var Pettersson den bäste elev han någonsin haft. Man kan bara hålla med dåvarande statsministern Göran Persson i dennes uttalande efter Petterssons död – denne avled till följd av hjärnblödning efter en skallskada han ådrog sig vid ett fall – om att det var fråga om ett ”tragiskt människoöde”.
G. W. har tänkt till ordentligt och lastar SÄPO för Palmemordet.
Jag skall här inte gå in på alla omständigheter som kan anses tala för eller emot Pettersson som gärningsman, men ju längre tiden lider utan att några som helst framsteg görs i den alltjämt småputtrande Palmeutredningen, desto klarare framstår Petterssons skuld för mig. Utredningen är som jag ser det ett gigantiskt och helt onödigt slöseri med pengar och mänskliga resurser som hade kunnat användas betydligt bättre.
Jag måste slutligen säga att jag är litet besviken på Leif G. W. Persson, som jag hittills uppfattat som en både klok och mycket begåvad karl, för att han fortsätter älta konspirationsteorier om mordfallet. Men även solen har väl sina fläckar. Palmemordet är löst, G. W. – det är dags att gå vidare!
Explore posts in the same categories: InrikespolitikEtiketter: "Välfärdsstatens fall", Calle Flygare, Christer Pettersson, CIA, Göran Persson, KGB, Leif G. W. Persson, Lisbet Palme, Olof Palme, Palmemordet, Palmeutredningen, Rolf Lassgård, SÄPO
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
13 januari, 2013 den 12:46
Christer Pettersson var inte i Stockholm på mordnatten!
17 januari, 2013 den 1:55
Nej, han(GW) har inte ältat detta länge. Han trodde i början att det var CP men allteftersom han fick inblick i delar av Palmeutredningen har han kommit till samma insikt som alla andra som intresserar sig för fallet. CP har inte det minsta med detta att göra – däremot blev han den perfekta syndabocken för att dölja en obehaglig sanning. I know!
18 januari, 2013 den 10:59
Nästan alla som sysslat yrkesmässigt med detta och är juridiskt insatta är övertygade om CP.s skuld. Han har dessutom själv erkänt dådet för Gert Fylking.
Ska det vara så hemskt svårt att acceptera att den avgudade Palme föll offer för en knarkande brottsling och A-lagare och inte för en politisk/polisiär konspiration?
28 december, 2013 den 11:37
En man som råkar äga en revolver, fick tidigt på kvällen syn på paret Palme. Endera när de var på väg till tunnelbanan eller i tunnelbanan eller efter de gått av. Mannen som förmodligen är en lite udda ensam typ, har inget speciellt för sig, utan börjar lite nyfiket med diskret följa efter paret. Det visar sig att paret skall gå på bio. Mannen följer paret på lite avstånd ända fram till biografen. Efter att paret gått in, står han kvar utanför en stund. Då kommer han på att paret ju kommer att komma ut igen efter några timmar och knalla hemåt igen. Jag har alltså tid till att gå hem och hämta relovern jag äger och om ett bra tillfälle skulle ges, skulle jag faktiskt kunna skjuta dem. (Jag förstår om detta låter konstigt i mångas öron, men vi pratar om en udda, rubbad typ. Och det finns faktiskt en hel del sådana). Sagt och gjort, mannen går hem och hämtar revolvern och är tillbaka inom en timme. det är kallt den här kvällen, han står utanför biografen och huttrar. Går fram och kollar om han kan se när föreställningen de tittar på slutar. Kikar in genom fönstret. (Här ser faktiskt ett vittne honom). Till slut öppnas dörrarna och folk börjar strömma ut. Mannen ställer sig lite diskret en bit bredvid och tittar in i ett skyltfönster, men sneglar samtidigt hela tiden mot öppningen efter paret Palme. Till slut kommer de ut i sällskap med Mårten och hans flickvän. De står och pratar en stund och ser även de in i ett skyltfönster. Till slut börjar de gå åt var sitt håll. Mannen tittar efter paret och förbereder sig för att smyga efter. (Här observerar Mårten mannen). Promenaden längs Sveavägen. Paret Palme går först, mannen på ett lagomt diskret avstånd. Det enda som händer är att kanske ytterligare något vittne ser honom, t ex mannen i korvkiosken. Men det finns ju ingen som helst anledning att någon ska misstänka någonting, så promenaden fortsätter lugnt och fint. Paret korsar gatan. Eventuellt tittar paret i några skyltfönster nu, mördaren ser dem från andra sidan gatan. Samtidigt ser han den mörka gränden en bit framför dem. Gör jag det där, kan jag springa rätt in i den mörka gränden och fly. Mördaren korsar gatan diskret, inte mycket folk ute i kylan heller, så det är få ögon som kan se honom. Han är nu före paret och går fram till den mörka gränden (tunnelgatan). Här kan jag fly rätt uppför trapporna och försvinna direkt efter jag skjutit. Han ställer sig bakom hörnet, men ändå så han kan se runt det mot paret. Han står nu där, med ena handen innanför sin jacka och håller i sin laddade och osäkrade revolver. Till slut kommer paret promenerande fram till honom och precis som de passerat honom tar han några steg rakt fram mot Palme samtidigt som han drar fram pistolen. Eftersom de bara är några metrar framför honom, tar det bara någon sekund från det han har börjat röra sig tills han avlossat ett skott mitt i ryggen på Olof på mycket när håll. Olof faller handlöst. Mördaren knäpper nu av ett skott till mot frun. Nästan lite paff själv över vad som hänt, backar mördaren något steg och tittar på vad som hänt. Vänder sig sedan om och tar flyktvägen han tänkt. Det bär av uppför trapporna och något kvarter till. Sedan lugnar han sig något och promenerar diskret men hyfsat snabbt hemåt. Inom en kvart är han hemma i sin lägenhet igen. Vem det är, är naturligtvis omöjligt att veta, för inom en kvart gångavstånd finns lägenheter till säkert hundratusen människor.