Islamismen vinner terräng i svensk politik
Omar Mustafa: antisemitismens ansikte i S partistyrelse.
När medlemmar i Sverigedemokraterna uttrycker sig antisemitiskt blir de, med all rätt, uteslutna ur partiet. Såvida de inte har den goda smaken att själva avgå dessförinnan. I Socialdemokraterna blir antisemitierna tvärtom invalda i partistyrelsen.
Nyligen invaldes Omar Mustafa, 27, i den socialdemokratiska partistyrelsen. Han är sedan 2010 ordförande i Islamska förbundet i Sverige där han efterträdde Abdirisak Waberi, som blev riksdagsledamot för Moderaterna. Den senare har gjort sig känd för att förespråka sharialagar och för att vilja förbjuda kvinnor att dansa och lyssna till musik. Waberi menar också att det är OK för en man att ha fyra fruar.
Omar Mustafa har som ordförande i Islamska förbundet vid ett flertal tillfällen bjudit in fradgatuggande antisemiter och Israel-hatare. Ett par av dessa är Yvonne Ridley, som uttalat att ”sionister har sina tentakler överallt” och att judar styr media, samt Azzam Tamimi, vilken sagt att ”Israel är en cancer” och som 2004 glorifierade en palestinsk självmordsbombare.
Mustafa har vidare på Facebook ”gillat” den islamistiske ideologen Yusuf al-Qaradawi från Muslimska brödraskapet i Egypten, som bland annat menat att den nazistiska judeutrotningen var ett ”gudomligt straff”. Enligt Mustafa i ett uttalande för Sveriges radio 2010 är samme Qaradawi ofta ”väldigt balanserad i sin retorik”.
Den islamistiske hatpredikanten Yusuf al-Qaradawi. ”Ofta balanserad i sin retorik” enligt Omar Mustafa.
Omar Mustafas bakgrund som antisemit och Israel-hatare är snarast en merit i socialdemokratiska sammanhang. Det var långt ifrån någon tillfällighet att partiledaren och trolige blivande statsministern Stefan Löfven vid partikongressen nyligen beskrev den palestinska terroristorganisationen Fatah som ”vår kära systerorganisation” i sina hälsningsord till gästen Husam Zomlot från Fatah.
Fatah är den lyckligtvis avsomnade terroristledaren Yassir Arafats gamla parti, som i alla år betraktat våldet som ett legitimt medel i politiken. Fatah kontrollerar i dag det område som brukar kallas Västbanken. Sossarna gick under partikongressen dessutom ut med kravet att Sverige skall inrätta en ambassad på palestinskt territorium fastän ”Palestina” inte är erkänt som statsbildning.
Det kan nämnas att Fatah den 29 mars 2013 hyllade en palestinsk självmordsmördarbombare som dödat tre och skadat 28 personer. Hyllningen här:
Fatahhyllning till självmordsmördare.
I den socialdemokratiska partitoppen vimlar det i själva verket av palestinasympatisörer och Israel-hatare. Carin Jämtin, i dag partisekreterare men förstanamn som påtänkt partiledare innan Löfven fick jobbet, är en av dessa. Hon väckte uppseende då hon den 17 augusti 2009 på Facebook ”gillade” den antisemitiske journalisten Donald Boströms skröna i Aftonbladet om att Israels armé stjäl organ från dödade palestinier och säljer dessa till högstbjudande. Jämtin kommenterade uppmuntrande:
Du har verkligen gjort ett viktigt arbete med detta.
En bloggares i sammanhanget mycket upplysande möte med Jämtin skildras här:
http://utkast.livejournal.com/16995.html
Även sossehöjdarna Veronica Palm och Urban Ahlin har givit uttryck för den rutinmässiga propalestinismen/antiisraelismen som varit tradition inom sosseriet sedan Olof Palmes och Sten Anderssons dagar, låt vara att Göran Persson stod för en viss tillnyktring under sin decennielånga statsministertid 1996-20006; Perssons utrikesminister Anna Lindh var dock en palestinavän av traditionellt snitt. Sedan palestinatjejen Mona Sahlin tagit över efter Persson återgick allt till det gamla.
Veronica Palm (S) vill se Jerusalem som ”Palestinas” huvudstad.
Palm och Ahlin krävde i ett debattinlägg i Aftonbladet den 27 november 2012 att produkter från de av Israel så kallade ockuperade områdena – de erövrades fair and square i samband med Sexdagarskriget 1967 och är vitala för den israeliska säkerheten – skulle ursprungsmärkas. Palm har därtill välkomnat ”Palestina” som FNs ”194e medlemsstat” – med Jerusalem som huvudstad (Jerusalem är i dag som bekant Israels huvudstad).
Tilläggas kan att Socialdemokraternas tidigare kristna organisation Broderskapsrörelsen för något år sedan bytte namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet och numera mest är att betrakta som en muslimsk stödorganisation. Organisationen tillhör de mest högljudda uppbackarna av det återkommande Israel-fientliga propagandajippot Ship to Gaza.
Av ovanstående torde mer än väl ha framgått att en antisemitisk inställning ingalunda är någon nackdel för den som vill göra karriär i sossepartiet. Snarare då en tillgång. Det blir tydligt när man tänker på hur Ilmar Reepalu fått hållas under så många år som Malmös starke man trots otaliga antisemitiska klavertramp.
Men inte alla merd anknytning till socialdemokratin är lyckliga över detta. Den muslimska feministen Bahareh Andersson skrev under rubriceringen ”Utnämningen av Omar Mustafa ett svek mot Sveriges kvinnor” följande på Newsmill den 9 april 2013:
Jag antar att varken moderaterna eller sossarna vill se eller inse vad det betyder att båda dessa herrar, Waberi och Omar, har goda relationer med Muslimska Brödraskapet som inte bara sprider medeltida kvinnosyn men också har fostrat terrorister.
Även Mona Sahlin har, lo and behold, kritiserat Omar Mustafa som ny styrelseledamot (S):
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16574835.ab
Den muslimska invandringen till Sverige fortsätter med oförminskad styrka. Det innebär rent matematiskt att kvantiteten islamistiskt sinnade antisemiter hela tiden fylls på, även om jag vill understryka att långt ifrån alla muslimska immigranter är islamister. Det innebär också att islamismen i svensk politik vinner terräng. Figurer som Abdirisak Waberi, Omar Mustafa och Mehmet Kaplan i Miljöpartiet är bara början.
Chadi Freigeh – skandinavisk talesman för Hizb-ut-Tahrir.
2018 eller 2022 kan vi mycket väl ha islamismen representerad i Sveriges riksdag i form av shariapartiet Hizb-ut-Tahrir. I Belgiens huvudstad Bryssel finns partiet Islam redan representerat med två mandat sedan kommunalvalet i oktober 2012.
Explore posts in the same categories: InrikespolitikThis entry was posted on 10 april, 2013 at 2:41 and is filed under Inrikespolitik. You can subscribe via RSS 2.0 feed to this post's comments.
Etiketter: Abdirisak Waberi, Aftonbladet, Anna Lindh, Azzam Tamimi, Bahareh Andersson, Belgien, Broderskapsrörelsen, Bryssel, Carin Jämtin, Donald Boström, Egypten, Facebook, Fatah, FN, Göran Persson, Hizb-ut-Tahrir, Husam Zumlot, Ilmar Reepalu, islam, Islamska förbundet, Israel, Jerusalem, Malmö, Mehmet Kaplan, Miljöpartiet, Moderaterna, Mona Sahlin, Muslimska Brödraskapet, Newsmill, Olof Palme, Omar Mustafa, Palestina, Sexdagarskriget, Ship to Gaza, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Sten Andersson, Sverige, Sverigedemokraterna, Sveriges radio, Urban Ahlin, Västbanken, Veronica Palm, Yassir Arafat, Yusuf al-Qaradawi, Yvonne Ridley
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
11 april, 2013 den 12:07
Det är inte första gången som (s) kapitulerar för antisemitismen.
Det var svenska (s)-politiker som på 1930-talet föreslog tyska myndigheter att stämpla ett ”J” i passet så man visste vilka tyska flyktingar som skulle avvisas vid svenska gränsen. Det var (s)-politikern Erik Brandt som 1938 föreslog Adolf Hitler som mottagare av Nobels Fredspris! På 1970-talet inviterade Olof Palme massmördaren Yassir Arafat och gav därmed den fiktiva skurkstaten ”Palestina” legitimitet.
12 april, 2013 den 4:01
Och glöm inte Hamas och Dr Atef Adwan samt flygplanskaparen Leila Khaled.
Uppenbarligen finns det en lång antisemitisk tradition inom socialdemokrati och det är helt på sin plats att Omar Mustafa får nu en plats i S partistyrelse.
http://www.dn.se/debatt/sverige-bryter-eus-enade-front-mot-terrorns-hamas http://www.newsmill.se/node/35795
12 april, 2013 den 4:44
Tack för att du påminde mig. Och tack för länkarna.
13 april, 2013 den 9:14
Jag kan bara instämma med både Jacob och Marcus. Faktum är att såssarna har haft en lång tradition med judehat och smörande för kommunistdiktaturer. Socialister tycks aldrig förneka sig, men de är ju konsekventa i alla fall. Socialdemokratins fallenheten för att slicka förtryckares fötter tycks aldrig ta slut. Castro, Palme och Schori är tre namn som historien nog kommer att notera, och det är inte till gagn för de två sistnämnda i alla fall. Birgitta Dahl hade få dåliga saker att säga om Pol Pot. Hennes infamösa beskrivning av folkmordet var att vi inte vet mer och att han vet nog vad han gör (parafraserat förstås).
Sedan har vi utrikesministern Östen Undén som tittade bort när Sovjetkommunisterna mördade Wallenberg. Wallenberg som hade räddat tiotusentals judar undan förintelsen. Socialdemokraten Undén hade, likt de flesta socialdemokrater i ledande ställning än idag, en felaktigt inställd moralisk kompass. För att inte säga direkt ondska bland några av dem.
För att återknyta till socialdemokratins fablesse för tyranner så kan vi gå tillbaks till 1982 då Bodström d.ä. uttalade att vi inte har att bedöma andra länder utifrån vårt styrelseskick. M.a.o. vi har inte att döma när ledare i andra länder gör vad de gör. Oavsett vad de gör (I just detta sammanhang så kommer jag inte ihåg vilket brott han försökte skydda, men det går nog att finna). Naiviteten och okunskapen om riktig ondska står ut som en varböld när vi pratar om socialdemokrater. Många andra partier också naturligtvis, men då detta parti har format vårt land i mångt och mycket så är det personer knutna till detta parti vi måste titta särskilt mycket på.
Sedan har vi nestorn av alla naiva ambitiösa springpojkar inom utrikesförvaltningen. Kommer inte ihåg vad han heter, men han är gammal i gamet och bög (inte så PC att skriva i sådana termer vilket är exakt varför jag gör det) såvitt jag kommer ihåg. Alla som läser detta vet vem jag menar men jag kommer inte ihåg hans namn. Vad denne man gjort för tyrannälskandet i Sverige kan inte nog överskattas. Han är socialdemokrat förstås, men det behövde väl inte sägas?
Sedan finns de som ständigt smörar för FN. En organisation som gör mer ont än gott. Korrupt som få där Iran och Saudi-Arabien har medbestämmande. FN är en organisation där ondskan har en plats vid bordet och där mänskliga rättigheter åker ut genom dörren när Iran sitter som ordförande i kommittén för mänskliga rättigheter. Tyvärr är det så att FN rättfärdigar ondska. Jag har John Bolton’s bok ”Surrender is Not an Option” där han beskriver ett möte med Eliasson och Annan i FN skrapan i New York. Läsvärt. Sägas kan att Eliasson blev överkörd. På frågan om FN borde köras ut ur USA svarar Bolton att det är bättre att de är här (USA) där vi kan ha kontroll över FN. Det säger en del.
Som avslutning kan nämnas personen med stort hår och glasögon, som vanligt kommer jag inte ihåg namnet men han var inom den innersta av såssecirkeln och höll tal på Sergels Torg där flaggor som står för terrororganisationer viftades. Flaggorna var så tydliga så att det inte gick att missa. Ändå gjordes inget åt detta. Socialdemokraterna sökte att spela ned denna händelse och de lyckades.
19 april, 2013 den 7:04
skitprat som alltid av fyllot Tommy Hansson
20 april, 2013 den 10:40
Förmodar att denna kommentar motsvarar signaturen Pers hela intellektuella kapacitet.
11 juli, 2014 den 5:39
[…] Omar blev nästan invald.. […]
18 oktober, 2014 den 6:34
[…] https://tommyhansson.wordpress.com/2013/04/10/islamismen-vinner-terrang-i-svensk-politik/ […]
29 maj, 2016 den 10:25
[…] Omar blev nästan invald i S..läs Nalin Pekgul […]