Stormen före lugnet

Varför kan inte kärleken
vara litet mer som vänskapen?

Stillsamt uppbygglig,
rofylld och godmodig.

Utan all denna desperation
som sätter i brand,
gör förnuftet omintet
och skapar kaos i känslornas rike.

Varför skall jag behöva förtäras
av uppslukande passion
och vanvettig längtan,
såra den jag håller kärast?

Hemsökas av oresonlig svartsjuka
och förryckande kaos?

Kanske var det bara stormen före lugnet,
en urladdning som ger plats
för den frid som övergår allt förstånd
i tidernas fullbordan.

Jag hyser trots allt hopp,
vad annat finns att ty sig till
när allt är sagt
och alla möjligheter uttömda?

Hoppet som lyser som en varm låga
här i min ensliga boning.

Hoppet om en ny morgondag
då kärlek och vänskap förenas
i fruktbärande symbios,
då två blir ett.

Vänskap och kärlek.
Du och jag.

Explore posts in the same categories: Uncategorized