Luke Kelly: En gruvarbetares vaggsång
Luke Kelly i The Dubliners med rött hår.
http://www.youtube.com/watch?v=HK_WGjss69Q
Den här gången önskar jag mina kära läsare en god natt med en genuin vaggsång: ”A Miner´s Lullaby (Coorie Doon)”. Den framförs till eget banjoackompanjemang av ingen mindre än Luke Kelly.
Luke Kelly föddes den 17 november i Dublin 1940 och avled i samma stad den 20 januari 1984 efter att ha drabbats av en hjärntumör. Luke var med och bildade gruppen The Dubliners 1962 tillsammans med Ronnie Drew, Barney McKenna och Ciaron Bourke. Han betraktas som den irländska populärmusikens troligen mest inflytelserike sångare.
Fråga vilken känd irländsk sångare som helst vem han har som förebild och svaret kommer att bli ”Luke Kelly”.
Min egen kärlekshistoria med The Dubliners sträcker sig tillbaka till 1969. Sedan dess har jag sett gruppen uppträda sex gånger. Sista gången var i Köpenhamn i april 2012 tillsammans med min käresta. Jag skriver ”sista”, eftersom gruppen sedan dess upplösts. Några av medlemmarna har dock fortsatt uppträda tillsammans under annat namn.
Jag kan lämpligen tillägna sången min bäste vän i gymnasiet, Per Holmer, som fick mig intresserad av irländsk musik, historia och kultur.
Explore posts in the same categories: UnderhållningEtiketter: Barney McKenna, Ciaron Bourke, Dublin, Luke Kelly, Per Holmer, Ronnie Drew, The Dubliners
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
6 augusti, 2013 den 3:02
Tack för den, Tommy
6 augusti, 2013 den 4:00
My pleasure. Vi skrev ju en uppsats om Irlands historia, om du minns. Du introducerade mig också för The Dubliners som jag lyssnat på sen dess.
6 augusti, 2013 den 4:59
Har kvar den där uppsatsen någonstans i gömmorna. Har inte lyssnat så mycket på Dubliners. Däremot besökte jag ön 1971 och 2003 – en enorm skillnad, från ett riktigt fattigt land till ett som ”profiterade” rejält på EU-pengar. Suveränt läge: egen kultur, obegripligt språk, bron till USA och perfekta kunskaper i engelska, i motsats till alla andra medlemsländer. Gick på en vandring kring Påskupproret, första gången jag sett en amerikansk O´Brien vara liten och ödmjuk
6 augusti, 2013 den 5:37
No shit…jag har i alla fall kvar den bok vi hade som källa, Alf Åbergs ”Irlands historia”. Så du var där redan 1971. Kom själv dit första och hittills enda gången 2002. Jo, Påskupproret specialstuderade även jag i Kilmainham-fängelset som upprorsmännen satt in spärrade och avrättades i. Var även inne i huvudpostkontoret.
6 augusti, 2013 den 5:53
1971, liftade (vilket var svårt; ”fel” kön och stor packning, blev mest tåg). Belfast: den märkliga natten, den äldre herren som jag mötte på puben, jag talade om att jag var svensk, ”do you believe in free love?” frågade han, menade annat än jag trodde… Skottlossning från Falls Road, det var årsdagen av Battle of Boyne, det visste jag inte, lika lite som Franz Ferdinand 1914 fattade att det var Kosovo Polje-dagen när han besökte Sarajevo. Nåväl, flydde nästan hals över huvud till Dublin och Dun Laoghaire dagen därpå, ännu inte 20 fyllda
6 augusti, 2013 den 5:56
Intressant och kul att höra om dina erfarenheter. Belfast har jag tänkt besöka nästa gång jag besöker Irland.
6 augusti, 2013 den 6:19
Kan väl tillägga att Irland passar mitt något romantiska sinnelag med dess delvis mystiska/dimomhöljda historia och kultur, frihetshjältar, religiösa inslag och förstås den underbara musiken. Brukar ha en middag (Irish stew) hemma varje år för utvalda vänner för att fira St. Patricks Day. Sjätte året i rad senast. Givetvis öl och whiskey från den gröna ön. Om du vill kan du bli inbjuden nästa år.
6 augusti, 2013 den 6:54
Något att tänka på… Det är väl 17 mars?
6 augusti, 2013 den 7:01
Japp. Brukar ha sammankomsten på en lördag kring det datumet.
6 augusti, 2013 den 7:27
Nåväl. vi var – och är väl än idag i vissa, om än kanske skilda, avseenden – ”nördar” både du och jag. Har du kontakt med några andra gamla ”spöken”? Bengt G? Putte Borg? ”Kyrkan”?
6 augusti, 2013 den 7:28
Forner och Lalle Roswall och – i förtid – Mister McSholulder… are dead
6 augusti, 2013 den 9:35
Jo, så var – och är – det väl. Borg brukar jag morsa på ibland, han är lärare i Hovsjö. Bor bara ett stenkast härifrån i Rosenlund. Fahlander är väl annars den ende jag brukar stöta på ibland.
6 augusti, 2013 den 7:35
Skulle sitta som smäck om du fick loss Lewenhagen, Bergdahl och den framgångsrike aktiemäklaren Rönström
6 augusti, 2013 den 7:36
Med vidhängande återförening av Rolfs Express
6 augusti, 2013 den 9:40
Bergdahl är förstås stationerad i Helsingborg. Lewenhagen är väl fortfarande DN-korrrespondent i Tyskland. Rolfs Express, ja…kanske svårt att få ihop hela det gänget. Särskilt Willny. Roliga repetitioner med Kickis grabb, Everybody loves somebody, Vart har alla gamla goda tider tagit vägen, Nix, Nix, Nix, Nix, Nixon…
6 augusti, 2013 den 9:44
Ja, de är tyvärr dead…hallelujah! Träffade McShoulder på en bank nåt år innan han dog. Han kände mycket väl igen mig. Han blev visst 69 (cancer). Lalle var väl ungefär i den ålder vi är nu. Fompan hade jag sporadisk korrespondens med.
6 augusti, 2013 den 9:46
En kul grej. Mina svärföräldrar flyttade 1988 in i det hus där Ann-Marie Fuchs (som jag var lite förälskad i på avstånd) hade bott med sina föräldrar (hennes far hade ritat det). Mellan IP och kyrkogården.
6 augusti, 2013 den 9:59
Anders Lindström har jag träffat också. Han är pensionerad från LT, där han var redigerare i många år. Bor så gott som granne med mig.
7 augusti, 2013 den 10:28
Märkliga storys. Den ende jag haft kontakt med är Janne, ett tag under tidigt 70-tal. Sen besökte jag honom 35 år senare i Berlin. (ex-?)pastor Molin skulle förstås doa på Kickis grabb
7 augusti, 2013 den 10:58
En annan story är när vi skulle spela upp ”När nymånen dansar” på en lektion (för Kristensson/Robinson Crusoe?). Efter ett par minuter frågade någon hur lång den var. Den var visst 17 minuter, så bandspelaren stängdes av.
Kristensson och hans fru såg jag på en gata i New York (!) sommaren 1980. Hans utseende var ju inte att ta fel på. Träffade dem nåt år senare, det visade sig att de var goda vänner med mina svärföräldrar!
Du minns väl när han åkte fast i fartkontroll i Nykvarn?!
7 augusti, 2013 den 11:05
Det där ”tar priset”!
7 augusti, 2013 den 11:52
Tack för en nöjsam åktur i en värld som jag för evigheter sedan lämnade bakom mig
7 augusti, 2013 den 11:56
Tack själv, Per. Visst var det trevligt!