Marikas dikter och berättelser (IV)
Jag fortsätter publicera min hustru Marika Bardel Hanssons efterlämnade dikter och små berättelser. Marika stod sin mamma väldigt nära. De får nu tillfälle att återse varandra, eftersom min svärmor övergick till den andliga världen i dag efter åratal av sjukdom.
NÄRA VARANDRA
Jag ser dig mer i skugga,
o Mamma Madonna av ljuset.
Kanske är det åldern
som börjar närma sig dig.
Du som bar dina barn
med ljuset av kraften
av dina ögon.
Han, ditt barn,
står och tittar på dig
och tänker på
att tiden börjar flykta.
Människor vandrar
nära varandra
och ger varandra
sitt hjärta.
ETT LIV GIVES ETT ANNAT
Mamma,
vi levde som framvuxna
ur samma planta.
Nu börjar du dö
och du ger mig din blomning.
Men hur ful är jag inte
där jag står ensam
med egna rötter.
Vad är en blomma
när man förlorat sitt hjärta.
This entry was posted on 21 december, 2013 at 12:38 and is filed under Berättelser, Dikter. You can subscribe via RSS 2.0 feed to this post's comments.
Etiketter: blomma, Mamma Madonna, Marika Bardel Hansson
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Kommentera