Sånger om att inte förstå

images Den klassiska bilden av en ung Don McLean.

Det här godnatthälsningen handlar om att inte förstå.

Livet har lärt mig mångahanda ting, och en av de mest uppenbara och samtidigt kanske mest nedslående lärdomarna är att ingen människa  någonsin kan förstå en annan fullt ut. Men att sörja över detta är meningslöst – det är bara så det är, för att låna en textrad av Björn Afzelius. Det hjälper inte hur lika man ser på saker och ting – man kan vara på skilda planeter ändå.

Bland de mest missförstådda av mänskliga existenser kommer jag att tänka på konstnärerna ibland oss. Exempelvis nederländaren Vincent van Gogh (1853-90). Han lär inte ha sålt en enda tavla under sin livstid, men efter sin död för egen hand vid 37 års ålder förvandlades han till den moderna tidens kanske mest hyllade konstnär – Picasso möjligen undantagen.

Om Vincent van Gogh har den amerikanske sångaren Don McLean, född 1945, gjort en finstämd sång som heter ”Vincent”. Följande länk går till McLeans sång beledsagad av ett bildspel med målningar av van Gogh – mycket njutbart!

http://www.youtube.com/watch?v=dipFMJckZOM

untitled Ett av Vincent van Goghs många självporträtt.

Det är nog ingen tillfällighet att det är en sång min nu till ängel upphöjda hustru Marika tyckte mycket om. Det hände att jag själv försökte mig på den för att göra både henne och mig själv glada. Liksom van Gogh var hon en älskande, sensibel person för vilken den gråa, dagliga tillvaron ibland framstod som alltför svår att uthärda. Till skillnad från van Gogh tog hon dock inte livet av sig, och till skillnad från honom omgav hon sig med en älskad familj.  Som visserligen inte alltid förstod henne men likväl älskade henne.

Och det är väl så det bör vara. Att brister i förståelse kompenseras med kärlek. Tyvärr är det, som vi alla vet, blott alltför sällan på det viset. Saker och personer vi inte förstår har vi alltför lätt att racka ner på och i värsta fall hata.

Några rader ur McLeans text:

For they could not love you
But still your love was true
And when no hope was left inside
On that starry, starry night
You took your life as lovers often do
But I could have told you, Vincent
This world was never meant
For one as beautyful as you

Don McLean har också skrivit sången ”Empty Chairs”, som jag tolkar som en berättelse om hur svårt det kan vara också för människor som tycker om varandra att nå fram till motparten. Vi ser kanske den andra/andre varje dag men har egentligen ingen aning om vad som rör sig i hans eller hennes hjärna och hjärta. Följden blir komplikationer av skilda slag, icke minst känslomässiga sådana.

LR berlin 3

Det var inte så länge sedan en av mig älskad person sa, att man lär sig så mycket genom hjärtesorger. Jag kunde naturligtvis bara hålla med, men gjorde också reflektionen att det inte är så det bör vara. I min ideala värld, som jag nog aldrig kommer att sluta hoppas på, finns inga hjärtesorger ty i den världen förstår vi alla äntligen varandra helt och hållet.

”Empty Chairs”:

http://www.youtube.com/watch?v=jtrIc8vq7wU

Minnesvärda textrader:

And I wonder if you knew
That I never understood
That although you said you´d go
I never thought you would

Denna sång inspirerade i sin tur, när den en gång framfördes av McLean på en nattklubb i Los Angeles, till låten ”Killing Me Softly With His Song” som blev en stor hit med Roberta Flack, född 1937, i början på 1970-talet:

http://www.youtube.com/watch?v=LQ2t5e7stVM

I heard he had a good song
I heard he had a style
And so I came to see him
To listen for a while
And there he was this young boy
A stranger to my eyes

Sången komponerades av Charles Fox och orden skrevs ned av Norman Gimbel. Och liksom är fallet med alla goda sånger blev världen förmodligen litet bättre efter det!

imagesQKHNL18K Roberta Flack fick en megahit med ”Killing Me Softly”.

Explore posts in the same categories: Underhållning

Etiketter: , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Sånger om att inte förstå”

  1. Bergfast Says:

    Insiktsfullt av Tommy Hansson.

    Smärta, (främst av psykologisk och känslomässig art?), kan tydligen göra människor både insiktsfulla och ödmjuka…..?

    På sätt och vis är detta både ett sorgligt och plågsamt fenomen.

    Samtidigt som det ändå verkar ha ett berikande värde för de som är berörda….?

    Märkligt på något sätt…

    …. Och ändå innehåller det en sanning….

    Tack till Tommy Hansson, för hans öppenhjärtlighet…

    • Tommy Hansson Says:

      Jag uppskattar alltid beröm (vem gör inte det?), särskilt när jag skriver om något icke-politiskt. Tänker att mina erfarenheter kanske kan vara till hjälp och7eller tröst för någon.

      • Bergfast Says:

        – Beröm – ? Nja, jag vet inte riktigt…

        Det jag nog mest menade att uppmärksamma, var det ovanliga, men uppriktiga i att skriva om privat lidande, sorg och smärta….

        Samtidigt är det väl egentligen de mest vanligt förekommande i olika sångtexter?
        Likaså i olika berättelser, dramer, romaner och noveller osv.

        Det är uppenbarligen verkligen någonting som berör väldigt många människor, på en mängd olika nivåer, grader och stadier.

        Att på olika sätt vilja fly från sorg, smärta och lidande, (och särskilt då kanske från både ett slags existentiellt lidande och också annat lidande som har mer med just saknad av nära anhöriga att göra, eller som har med kärlekssorger av olika slag att göra, osv.), är kanske det mest vanliga att vilja göra? En del människor bedövar ju sig själva till och med till döds…..

        Tråkigt nog.

        Detta med lidande och sorg och smärtor, är kanske därför ganska bra att lära sig både att våga och orka bemöta och bära och också försöka gå igenom. Det kan alltså tydligen medföra en fördjupad insikt, och också värde av olika slag, både för personerna själva, och kanske även för hela familjer och hela samhällen….

        Att ständigt försöka vara glad, lättsam och humoristisk, och i värsta fall genomcynisk, kall och hånflinande i tillvaron, som ett slags försvar eller en slags existentiell flykt mot smärtor eller lidande, sorger och bekymmer osv., det är nog inte någon särskilt konstruktiv flyktmekanism alls för någon människa, eller någon familj, eller något samhälle, egentligen…..

        Därför är det värdefullt att vara öppen med känslor också av sorg och lidande, så som Tommy Hansson varit på sin blogg.

        Är det att ge – beröm – att påpeka och uppmärksamma, eller tacka, för att han så gjort?

        Jag vet inte..

        Kanske är det mer en vilja att just konstatera och bekräfta att det uppenbarligen är på många sätt bättre att försöka bära och möta olika former av lidande och att därigenom berikas, hellre än att försöka förneka sorger och lidanden, eller att på olika sätt försöka fly eller gömma sig från dem….

        Jag tror jag skrivit det förut på Tommy Hanssons blogg, att det ändå kan ses som modigt av Tommy Hansson, att vara så pass öppen och ärlig med sådana privata sidor och livserfarenheter..

        Tror nog också att det kan finnas människor som denna öppenhet till viss del kan hjälpa, eller till viss del trösta….

        Därför ville jag då – berömma – Tommy Hansson för hans – öppenhet – …

  2. Tommy Hansson Says:

    Beröm. uppskattande ord, inkännande analys…jag blev i alla fall glad över dina kommentarer!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: