Marikas dikter och berättelser (VI)
Dags för ett nytt avsnitt i min bloggserie om och med min hustrus efterlämnade skrivalster. Marika var en stor och framförallt ömsint djur- och naturvän, vilket torde framgå av nedanstående bidrag!
TRÄDEN
Vad vill de berätta?
Att det har gått hundra år och
att de beskyddar allt och alla i tystnad.
Att de har en stor famn
för alla trötta och frusna små fåglar.
De vill också ge beskydd
åt människorna.
VINDARNA VET…
Kommer solen att bli grå?
Kommer vi att upptäcka av leda
att vi har allt vad vi behöver?
Kommer tiden att rusa iväg?
Eller kommer godheten att rasa in
och naturen med den?
Vindarna vet…
Vindarna vet…
FÅGLARNA HAR ALLTID BRÅTT
Jag kan aldrig sluta
med min kärlek till fåglarna
De är så kärleksfulla alla
De vill gärna göra gott allihopa
De hjälper
De hälsar glatt
De ger glädje
De ger också
balsam för hjärtat
De är alltid där
för att ge rätt i kärleken
De är mycket listiga
de vet allt om människorna
Våra kärlekar
Våra små problem
Våra känslor
De är lyckan i mitt liv
Hela året är de här
och du måste ge dem
att äta
Etiketter: djur, fåglar, kärlek, Marika, natur, naturen, Träd
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Kommentera