Marikas dikter och berättelser (VIII)

Min hustru Marika hade ett stort människointresse. Icke minst uppskattade hon litet udda existenser som andra kanske skulle kalla hopplösa. Hon kunde som antagligen ingen annan se det goda i dem. Kanske var det därför hon fattade tycke för mig…Här följer en kort berättelse av henne om en dansk man.

SÅG NI PEBERSVENNEN?

Den trogne och trofaste gamle dansken. Inget lyse hade han. På vintern kallt in i döden. Den enda ljuskälla han hade var en gammal gasollampa.
   Han fick tvätta sina kläder själv i hon. Till natten fick han klättra uppför en stege och ta med sig lampan och ställa den försiktigt på yttersta trappsteget. Men alltid väldigt noga så att han inte välte gasollampan.
   När han låg i sin säng, kom de hemskaste tankar över honom: tomhet, maran och obegripliga drömmar. Han var gammal till kropp och själ, men en vacker sak bar han med sig – sin första och eviga kärlek.
   Han var henne trogen hela livet.
   Han hade aldrig glömt henne. Han brydde sig inte så mycket om lidandet, bara han hade bilden av henne där för alltid.

imagesHFTRCXTL

Annonser
Explore posts in the same categories: Berättelser, Dikter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: