Stunder av nåd

Guds frid
som övergår
allt förstånd

Ett tillstånd
jag kan känna
i stunder av nåd

När mina
små fridsänglar
besöker mig

De känner sig
 väl inte hemma
med mina passioner

Ty den där friden
är inte hos mig
så länge

Så mycket annat
bubblar upp
i sinnets skrymslen

Känner mig inte
bekväm med det
och ropar till Gud

Vill det försvinner
med glittret på vågorna
i kvällssolen

Får väl hoppas
på ett mirakel
som tar bort hatet

Eller vad det är
som förgiftar
mitt system

Ett mirakel
av det slag
min vän och jag
brukade tala om

Någon fattas mig
det kanske är
hela saken

Låt det så bli sagt
att jag saknar
min vän

Fick jag bestämma
var hon här
hos mig nu

 

Explore posts in the same categories: Guds frid

Etiketter: fridsänglar, Gud, hat, kvällssolen, mirakel, nåd, passioner

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.