Stunder av nåd
Guds frid
som övergår
allt förstånd
Ett tillstånd
jag kan känna
i stunder av nåd
När mina
små fridsänglar
besöker mig
De känner sig
väl inte hemma
med mina passioner
Ty den där friden
är inte hos mig
så länge
Så mycket annat
bubblar upp
i sinnets skrymslen
Känner mig inte
bekväm med det
och ropar till Gud
Vill det försvinner
med glittret på vågorna
i kvällssolen
Får väl hoppas
på ett mirakel
som tar bort hatet
Eller vad det är
som förgiftar
mitt system
Ett mirakel
av det slag
min vän och jag
brukade tala om
Någon fattas mig
det kanske är
hela saken
Låt det så bli sagt
att jag saknar
min vän
Fick jag bestämma
var hon här
hos mig nu
Explore posts in the same categories: Guds frid
Etiketter: fridsänglar, Gud, hat, kvällssolen, mirakel, nåd, passioner
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
1 maj, 2014 den 1:58
Vackert! 🙂
1 maj, 2014 den 3:48
Tack!