EU-motståndaren Palme utnyttjas i sossarnas valkampanj
http://www.resume.se/nyheter/reklam/2014/05/09/palme-frontfigur-i-s-eu-valsfilm/
I början av Socialdemokraternas valfilm inför valet till Europaparlamentet (EP) återges ett avsnitt av ett tal av Olof Palme (1927-86). Man kan nog tycka att det är litet märkligt att S-partiet valt att låta den svurne EG- och EU-motståndaren Palme, 28 år efter dennes tragiska frånfälle, argumentera för partiets EP-valkampanj.
Palme i sin noggrant instuderade roll som ”vanlig gråsosse”.
Kanske går Palmes demagogi hem bland de yngre väljarna, som inte har några egna minnen av den forne S-ledarens närmast rabiata motstånd mot en svensk EG/EU-integration utan blivit uppfödda på den Palme-förgudning som har få om ens några likheter med verklighetens Palme.
Sanningen är ju att Palme såg på EEC/EG/EU som en tummelplats för onda kapitalister. Om det fanns avvikande S-röster i denna fråga så teg de inför Palmes auktoritet. Efter Palmes död gick det dock snabbt med sossarnas närmande till den europeiska gemenskapen.
Det har spekulerats i att Olof Palme, om han fått leva, hade utvecklats till att bli EU-anhängare. Detta är naturligtvis just spekulationer, eftersom ingen har en susning om hur det hade gått med den saken.
Om dylika och likartade spekulationer skrev Sören Wibe (1946-2010), en alltför tidigt bortgången, socialdemokratisk EU-kritiker och 2008 till sin död i december 2010 ledare för Junilistan, en eftertänksam debattartikel i Folket den 6 juni 2001. Jag citerar några rader från slutet av Wibes text:
Palme var omtyckt i precis de befolkningsgrupper där det starkaste EU-motståndet finns. Genom att tvärsäkert påstå att Palme skulle varit för ett medlemskap hoppas man kanske att EU skall vinna några poäng bland dessa grupper. Det är nog en fåfäng förhoppning.
Sören Wibes hela text kan läsas via denna länk:
http://folket.se/asikter/ledare/1.180643
Sören Wibe var ett tungt sossenamn, europaparlamentariker 1995-99 och riksdagsman 2002-06. I grunden matematiker och ekonom blev han omsider professor i skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitetet i Umeå. Ordförandeskapet i Junilistan från oktober 2009 till sin död 2010 delade han med Birgitta Swedenborg.
Sören Wibe var bland annat ordförande i Junilistan, som fick 14 procent av rösterna i EP-valet 2004.
Jag bekänner gärna, att jag under Palmes livstid var en dedicerad anhängare av den europeiska gemenskapen. I EU-omröstningen 1994 röstade jag således entusiastiskt ja till svensk EU-anslutning. Inte nog därmed – jag deltog aktivt i ja-kampanjen i Södertälje och framträdde med sång och gitarrspel vid ett torgmöte med en egenkomponerad visa med titeln ”Södertälje i Europa”.
Främsta skälet härtill var att jag såg ett svenskt EU-medlemskap som en sorts garant mot socialdemokratiskt maktmissbruk. Jag såg det som välgörande med friska vindar från Europa, som jag trodde skulle medföra vidgade perspektiv för oss av Palme och andra sosseledare hunsade svenskar. Om jag inte tar fullständigt miste var det precis detta Olof Palme och hans meningsfränder var rädda för.
Efterhand som jag märkte att EU utvecklades till att bli en överstatlig koloss som ville lägga sig i alla aspekter av medlemsländernas invånares liv blev jag alltmer EU-kritisk, och när EMU-omröstningen genomfördes 2003 röstade jag eftertryckligt nej till euron som svensk valuta. Som konservativ ut i fingerspetsarna såg jag vidare ett självändamål i att bevara vår gamla fina krona. På den vägen är det för min del.
Det blev en klar seger för nej-sidan i 2003 års EMU-omröstning.
När jag hör Palmes svada i sossefilmen kan jag slutligen inte annat än häpna över den popularitet han åtnjöt hos så pass många människor, låt vara att denna uppskattning motvägs av att minst lika många kände en djup avsky mot denne arrogante överklassdemagog – som backade upp alla kommunistiska mördarband han kunde hitta i Tredje världen med svenska skattepengar – som försökte spela arbetarledare.
Explore posts in the same categories: InrikespolitikEtiketter: "Södertälje i Europa", Birigitta Swedenborg, EEC, EG, EMU-omröstningen, EP-valet, EU, EU-omröstningen, euro, Europa, Folket, Junilistan, kapitalister, kommunistiska mördarband, Olof Palme, Södertälje, Sören Wibe, Socialdemokraterna, Sveriges Lantbruksuniversitet, Tredje världen, Umeå
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
19 maj, 2014 den 8:41
Det var väl inte så mycket att Palme ansåg EU och dess föregångare som ”onda kapitalister”, snarare var man rädd för den katolska kyrkans ”reaktionära” inflytande.Glöm inte bort att Palme gjorde stora ansträngningar för att skapa NORDEK – en nordisk ekonomisk union som kunde bilda motvikt till EU och dess föregångare. Det misslyckades Han ”backade upp alla kommunistiska mördarband han kunde hitta i Tredje världen med svenska skattepengar” – det ligger ett korn av sanning i vad du skriver, men en tanke var att man skulle kunna påverka dem i mer demokratisk, dvs socialdemokratisk riktning.
19 maj, 2014 den 9:12
Nä, jag tror inte alls på att man hade någras illusioner om att kunna påverka exempelvis Nordvietnam eller Kuba i socialistisk riktning. Palme och Schori var lika lyckliga om de förblev kommunister eftersom de bekämpade den så förhatliga ”USA-imperialismen”, vilket låg i de statsbärande sossarnas intressen eftersom de arbetade medvetet för att främja Sovjetunionens utrikespolitiska (se mer nedan).målsättning..
Inte heller känner jag mig övertygad om att det var motståndet mot katolska kyrkan som drev på Palmes och sossarnas EU-motstånd. Dessa var dels rädda för att det kuschade svenska folket skulle få demokratiska influenser utifrån och kanske upptäcka, att ”kapitalismen” inte var så hemsk ändå.
Därtill kommer att en inflytelserik grupp inom socialdemokratin med Palmes godkännande hade mycket vänskapliga förbindelser med Sovjetunionen, vars utrikespolitiska intressen man företrädde. Sverker Åström och Pierre Schori har exempelvis konstaterats vara KGB mycket närstående. Se Olof Frånstedts ”Spionjägaren” (del I).
19 maj, 2014 den 10:17
Även NATO, inte bara katolikerna, skrämde Palme & Co i europapolitiken. Norden var dock ett tryggt protestantiskt fäste. Tyvärr var Norges och Danmarks ekonomiska intressen så skilda från Sveriges att det aldrig blev något NORDEK. Finland var bundet av VSB-pakten med Sovjet. – Palme & Co hade inget okritiskt förhållande till kommunism vilket märktes tydligt i svensk inrikespolitik, där demokratiargument användes mot dem. Men de hade en överslätande inställning till kommunistaktiga uländer, det är sant. De hoppades kunna påverka. Faktum är ju att en del av dessa uländer genomgått fr a ekonomiska liberaliseringar efter hand. – Jag hörde aldrig Palme eller Schori använda floskeln ”USA-imperialism” eller generellt fördöma USA så som de kommunistiska grupperna gjorde. – Palme tillbringade ett år i USA som student omkring 1950 och reste omkring i landet. Han skakades av de social klyftorna har han berättat. – Palme-tiden radikala högerkrafter ville gärna framställa Palme som en slags kommunistisk landsförrädare. Hatet mot honom påminner om hatet mot Åkesson idag.
19 maj, 2014 den 11:56
Det djupt omoraliska med Palme var ju, att han samtidigt som han och hans vapendragare i socialdemokratin – Schori, Sten Andersson, Bernt Carlsson och några till – körde en demagogisk offensiv mot USA och stödde sovjetiska intressenspelade under täcket med amerikanerna och NATO.
Palme var givetvis inte kommunist, men av någon anledning ansåg han och hans meningsfränder att man skulle stödja Sovjetunionens utrikes- och säkerhetspolitiska intressen av typ ”en kärnvapenfri zon i Norden” och ifrågasätta de baltiska staternas frihetssträvanden in i det längsta. ”Vi sysslar inte med antisovjetism”, var ett av Palmes mest beryktade uttalanden. Knappast särskilt underligt att han fick rykte om sig att vara något slags landsförrädare.
Jag måste återigen tillbakavisa argumentet att de svenska sossarna arbetade för nåt slags socialdemokratisk utveckling bland kommunisterna i den tredje världen. Schoris käpphäst var tvärtom att i Latinamerika, Asien och Afrika fick man acceptera att allt inte gick så fredligt och demokratiskt till, något som omvittnats i boken ”Klassens ljus” av socialdemokraten Hans O. Sjöström, tidigare sakkunnig i S-regeringar. Schori har även utpekats som KGBs främste medarbetare i Sverige av en KGB-avhoppare som numera är bosatt i England.
Mot ovan skisserade bakgrund tycker jag inte liknelsen med Åkesson och hatet mot honom är särskilt välfunnen. Hos SD-ledaren finns inget av Palmes omoral och dubbelspel.och inte heller något av Palmes arrogans och makfullkomlighet.
19 maj, 2014 den 11:24
Palme fick ett anti-amerikanskt känsloutbrott utan rimliga proportioner i samband med de s k julbombningarna av Hanoi 1972. USA använde dem för att tvinga Nordvietnam till förhandlingsbordet. Palme jämförde bombningar i ett tal med nazistiska ogärningar angivna genom ortsnamen ”Oradour, Lidice, Babi Jar” och förklarade att eftervärldens dom skulle bli hård. Talet ledde till att USA (president Nixon) kallade hem sin ambassadör. Hamnarbetare i USA hotade med att inte lossa svenska Volvo-bilar. Dessutom fick Sverige inte köpa utlovade luftvärnsrobotar av USA. Det sista hemligstämplades i Sverige. Svenska folket fick inte veta det förrän långt senare.
19 maj, 2014 den 11:57
Jo, så var det ju. Intressant med den sista uppgiften, den om luftvärnsrobotarna. Visste jag inte, tack för den informationen!