Till min himmelska Förälder

Du var med mig redan
i min moders liv,
såg till att jag
kom levande till världen

Född av goda föräldrar
från släkten som slitit
och kämpat för att överleva
under svåra förhållanden

Under barndomen
höll du din skyddande hand
över mig och hjälpte mig
mot alla faror och alla elaka

Vägledde mig varligt genom
de svåra ungdomsåren,
utsåg tidigt åt mig
en väg som jag kunde gå

Du sände människor
i min väg som gav mig
nya insikter och förde mig
närmare din famn

Och jag insåg att jag inte
kunde behålla dina gåvor
för mig själv, de måste
användas i din tjänst

Det största miraklet av alla
var den familj du gav mig,
en älskande hustru och
två fina barn av vardera sort

Tror jag har upplevt allt –
största himmelska lyckan men
också djupaste förtvivlan
i helvetets nedersta krets

Nej, jag är verkligen ingen
fantastisk människa,
mina svåra fel och brister
skriar upp till dig i himlen

Med din outsägliga kärlek
vill du dock endast det bästa
även för den  ömkansvärda
gestalt som är jag

Också nu då mitt hår grånat
och åren jag har kvar nog
är ganska lätt räknade där jag
stapplar fram med farmorskäppen

Med mitt ljusa sinnelag
och svårkurerade optimism
kan jag rentav tro
att jag har det bästa kvar!

 

 

 

Explore posts in the same categories: Dikter

Etiketter: barn, familj, helvetet, himlen, hustru, kärlek, min himmelska Föräder

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.