Debattkväll om religion och integration i Hebbevillan

012 Bloggaren med Christer Sturmark efter debatten i Wendela Hebbes hus. På min slips med motiv från filmen ”Blues Brothers” finns texten: ”On a mission from God”. Foto: Joakim Ströberg

I går kväll, onsdagen den 8 april 2015, deltog jag i egenskap av företrädare för Sverigedemokraterna i Södertälje i en debatt i ämnet ”Religion och integration” med Humanisternas förbundsordförande Christer Sturmark. Debatten ägde rum i Wendela Hebbes hus, vackert belägen intill Södertälje kanal, och arrangerades av Humanisternas avdelning i Södermanland.

Jag måste erkänna att jag tvekade en smula innan jag accepterade inbjudan. Christer Sturmark är trots allt en rikskänd och slipad debattör och författare och jag en enkel kommunpolitiker, skribent och bloggare utan tidigare erfarenhet av just det här debattformatet. Efter att ha fått litet uppmuntrande tillrop från partivänner med budskapet att jag nog skulle klara detta, beslutade jag ändå att ställa upp.

Runt 25 personer hade bänkat sig i restaurang Wendela Hebbe för att ta del av debatten. Vilket innebär att det var tämligen packat med folk. Joakim Ströberg, ordförande för Humanisterna i Södermanland, var moderator. Upplägget var enkelt och koncist – först inledningsanföranden om tre minuter (som utsträcktes till fem), därefter en serie replikskiften följt av frågor från publikum och allra sist avslutningsanföranden. /Fotnot/

004 Joakim Ströberg (till höger i bild) presenterar de båda debattörerna för publiken. Foto: Staffan Norberg

Jag återger här mitt inledningsanförande i sitt ursprungliga skick – det vill säga innan jag kortade ner det för att det inte skulle bli alltför långt:

Först ett tack till Humanisterna i Södermanland och Joakim Ströberg för inbjudan till detta samtal.

Allra först vill jag deklarera, att jag hyser en personlig övertygelse av kristet slag. Religionen betyder mycket för mig som individ och för samhället i stort.

Ser vi till människans utveckling historiskt, så har människorna alltid haft en tro eller förvissning om att högre makter eller personligheter påverkar oss människor, naturen omkring oss och det historiska skeendet.

Det är först under de senaste 200-300 åren som gudsförnekelsen och ateismen fått något inflytande, då framförallt i västerlandet. Det har skett via Franska revolutionen 1789 och genom tänkare som Karl Marx, Friedrich Engels och Vladimir Lenin. Men ingenstans, inte ens i det extremt ateistiska Albanien under den kommunistiske diktatorn Enwer Hoxha på 1960- och 1970-talen, har man lyckats utplåna religionen.

För mig är religionen en positiv kraft i samhället så länge de troende tar avstånd från våld och aktivt tvång.

Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti som sluter upp bakom den grundlagsfästa religionsfriheten. Envar har rätt till sin tro eller övertygelse, vare sig denna är monoteistisk eller polyteistisk, förutsatt att Sveriges lagar följs. Vi motsätter oss dock positiv särbehandling utifrån en religiös uppfattning.

Däremot anser vi inte, att den svenska staten kan eller bör vara religiöst neutral. I SDs principprogram (2011) står: ”Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten…Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”

untitled Salems kyrka i Rönninge – ett fint exempel på kristen kultur i Sverige.

När det gäller religionens betydelse för integrationen är situationen ganska komplex. Framförallt är SD skeptisk till mantrat ”Vi måste förbättra integrationen” som universallösning på alla problem som den svenska massinvandringspolitiken skapat. Invandringen till Sverige har helt enkelt blivit så stor att det inte finns några  förutsättningar att i någon högre grad förbättra integrationen.

Om den religiösa identiteten kan bidraga till att vissa individer, familjer och grupper känner sig mer hemma i det svenska samhället, så är detta givetvis bra. Dock vill jag understryka att vi sverigedemokrater avvisar den mångkulturalistiska ideologi som ligger bakom dagens integrationsbegrepp och som beslutats om i regeringspropositioner åren 1975, 1997/98 samt 2010.

Jag citerar ur ett avsnitt av SDs principprogram som handlar om mångkulturalismen: ”I vår tolkning är begreppet mångkulturalism synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella kulturer, sakna en överordnad majoritetskultur och att aktivt arbeta för att invandrargrupper skall bevara sin ursprungliga kultur och identitet.”

Vi kan ju ganska lätt konstatera att mångkultur- och integrationspolitiken, i förening med massinvandringspolitiken, lett till svårartade samhällsproblem: radikal islamism, gängkriminalitet, uppkomsten av laglösa områden där polis och räddningspersonal angrips, en ökad antisemitism samt jihadistisk turism till konflikthärdar i Mellanöstern där IS (DAESH) ägnar sig åt exempellösa grymheter mot kristna och andra religiösa grupper.

Den förda integrationspolitiken har med andra ord mest lett till elände. Helt klart är islam den religion som har haft svårast att interagera med andra religioner.

Sverigedemokraternas alternativ är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet före 1975. Eller enklare uttryckt: TA SEDEN DIT MAN KOMMER.

Jag lyckades alltså inte pressa in allt detta inom ramarna för mitt inledningsanförande, men det som inte hanns med där portionerade jag ut i replikskiftena samt avslutningsanförandet. Hur det gick i debatten med Christer Sturmark? Tja, denne är en skicklig och rutinerad debattör som gärna kör med tjuvknep. Han har en tendens att i motståndarens argumentation – i det här fallet denna bloggare – läsa in sådant som inte finns där utan endast i Sturmarks egen skruvade tolkning.

006 Bloggaren antecknar medan Sturmark lägger fram sina argument. Foto: Staffan Norberg

Så till exempel försökte han få det till, att det finns likheter mellan SD och IS (DAESH) så till vida att båda (påstod Sturmark) vill ha religiösa och monokulturella stater. Självfallet argumenterade jag emot denna uppenbara vantolkning: SD vill inte ha en religiös stat utan endast en stat som inte är religiöst neutral och där kristendomen, inom ramen för gällande religionsfrihetslagstiftning, ges en viss särställning. IS-terrorister torde däremot inte ens kunna stava till religionsfrihet. Alldeles bortsett från att SD inte ägnar sig åt att hugga huvudena av folk…

För min del är jag rätt övertygad om att de flesta i auditoriet genomskådade Christer Sturmarks skruvade och ibland rent lögnaktiga argumentation. Det förtjänar påpekas att Sturmark på sina håll anses vara en dogmatisk på gränsen till fanatisk sekularist/ateist som gör den sanna humanismen en otjänst, vilket framgår av en artikel av Anders Björnsson hämtad från Expressen 2007:

http://www.expressen.se/debatt/radda-humanismen-fran-humanisterna/

Det var också min debattmotståndare som fick de knepigaste publikfrågorna. Jag gladde mig i övrigt åt att några åhörare, också sådana som tillhör motståndarpartier, kom fram till mig och tyckte att jag skött mig bra.

Glad blev jag också för Per Eric Mattssons, ordförande i föreningen Wendelas Vänner som var värd för debatten, uppskattande ord om min bok Religionsfrihetens martyrer, vilken till större delen handlar om Södertäljes förste litterate borgmästare Zacharias Anthelius som blev halshuggen år 1624 för sin katolska tro. Jag har även genom en motion till kommunfullmäktige lyckats få kommunen att uppkalla en park utanför Katolska kyrkan (tidigare Kanalparken) efter Anthelius. Sålunda heter parken numera Zacharias Anthelius park.

001 Humanisternas flyer utanför den vackert belägna Hebbevillan/Wendela Hebbes hus. Foto: Tommy Hansson

Trots ovanstående kritik riktad mot Christer Sturmark, vars till synes kompletta oförmåga att se något som helst positivt i någon som helst form av religion i mitt tycke är ganska uppseendeväckande, är jag glad över att han hade kuraget att ta sig an en sverigedemokrat i en seriös debatt av detta slag. Han var säkert medveten om att somliga kan tolka detta som att han bidrar till att ”normalisera” SD.

Hur som haver – den tiden då man kunde strunta i SDs argument är definitivt förbi!

Fotnot: Debatten spelades in på video och kan avnjutas via en video som återfinns här:http://humanistbloggen.blogspot.se/2015/04/debatt-om-religion-stat-och-integration.html

Annonser
Explore posts in the same categories: Integration, religion

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “Debattkväll om religion och integration i Hebbevillan”

  1. Georg Says:

    Vansinnigt att jämföra Sd med Daesh.

    Däremot ditt resonemang med koppling Sverige – kristendom är väl mer önsketänkande. Sverige är det mest sekulära landet i världen. Att önska mer religion i form av kristendom är faktiskt i högsta grad osvenskt.

  2. Tommy Hansson Says:

    Då är jag väl osvensk, då?


  3. Har precis läst blogginlägget ovanför. Har ännu inte sett Humanisternas film.

    Visst är det skillnader mellan SD och IS, stora sådana, men också vissa likheter mellan ditt resonemang om Sverige och kristenheten som har eller bör ha en särställning och fanatiska muslimer som vill beskatta icke-muslimer. Det är ju också en slags särställning…

    Jag köper inte detta: ”Det är först under de senaste 200-300 åren som gudsförnekelsen och ateismen fått något inflytande, då framförallt i västerlandet. Det har skett via Franska revolutionen 1789 och genom tänkare som Karl Marx, Friedrich Engels och Vladimir Lenin. ”

    Du har väl åndå hört talas om Encyklopedin och Diderot, samt om Voltaire och andra upplysningsmän, som var liberalt sinnade tänkare och alltså inte socialistiskt inriktade? Franska revolutionen påverkades något av sådana tänkare, men dess mer av pöbel och revolutionärer, och hade starkare rötter hos egalitärer som Rousseu.

    Upplysningsprojektet påbörjades egentligen redan under 1600-talet och fick ett enormt inflytande i europeiskt tänkande, samt banade vägen för den amerikanska revolutionen. Att påstå att gudsförnekelsen och ateismens inflytande började med franska revolutionen är därför struntprat.
    Och du tycker väl ändå inte att ateisten Voltaires försvar för yttrandefriheten och lika grundläggande rättigheter är en princip som togs tillvara av revolutionsvåldsmännen, eller av mörkermännen Marx, Engels och Lenin ???

    Ateismen har också haft ett starkt inflytande på delar av 1900-talets politik, som en idéströmning som har gynnat demokratiers uppkomst och utveckling, samt sekulariserat flera statsmakter (varav inte minst den svenska) och gjort dem mer humana. En av flera sådana konsekvenser är separationen mellan kyrkolagstiftningen och brott- och straff-lagstiftningen. Det är t.ex. inte längre kyrkolagstiftningen som i Sverige anger hur gravida kvinnor skall avrättas, vilket fortfarande var en del av kyrkolagstiftningen i början av 1900-talet.

    • Tommy Hansson Says:

      Man kan väl säga att de franska revolutionärernas ateism sådde ett frö som slog ut i full blom hos kommunismens märkesmän. Vilka dock tyvärr inte tog intryck av Voltaires frihetspatos.

      Vad jag vet så finns det väl ingen lagstiftning i Sverige i dag som anger hur kvinnor skall avrättas. Dödsstraffet är mig veterligen avskaffat.


      • Vare sig Voltaire eller Diderot var franska revolutionärer. Många andra ateistiska upplysningstänkare var inte heller det. Och deras tänkande snappades betydligt bättre upp i den amerikanska revolutionen.

        Kyrkolagstiftningen angav i början av 1900-talet ingående detaljer om bödlarnas uppgifter och tillvägagångssätt, inkl. hur de skulle gå tillväga för att avrätta gravida kvinnor. Ja, dödsstraffet avskaffades och kyrkolagstiftningen förändrades i enlighet med det. Tacka fredliga ateister och andra humanister för det.


  4. Nu har jag sett och lyssnat på filminspelningen. Jag kunde inte själv (som humanist) närvara vid mötet, så det kändes bra att få se det på film.
    Du är min vän Tommy, trots rejäla krockar i våra värderingar och trots några hårresande och irrationella saker du har skrivit, eftersom jag alltid har uppskattat ditt engagemang mot totalitarism.
    Christer är jag pyttelite bekant med. Jag är medlem i Humanisterna och har mer gemensamt med honom än med dig värdegrundsmässigt.
    Jag håller inte med dig om att Christer körde med tjuvnyp, utan jag tycker att ni båda två verkade vara uppriktiga och att ni båda var sakliga och trevliga. Och jag tycker att Christer hade flera goda poänger.

    Ett av ämnesområdena är vad som menas med ”kristna” seder och traditioner. Å ena sidan vill du och SD slå vakt om dessa, eller delar av dessa, på något sätt. Å andra sidan är de svårdefinierade och/eller svåravgränsade och uppblandat med mycket av icke-kristent ursprung.
    Det står ju inte i Bibeln att julklappar skall läggas under granen; att granen kan befinna sig inomhus och vara dekorerad med t.ex. elbelysning eller svenska flaggor; och inget direktiv finns i Bibeln om att sätta ut gröt till tomten; och man måste inte vara kristen för att lekfullt fantisera om att jultomten kommer in via skorstenen. Inte heller är tandfén och pengar från tandfén till barnen en kristen tradition. Bibeln omnämner inte Midsommarstången och i synnerhet inte sången Små Grodorna (och likt både dig och Christer är inte jag heller jätteförtjust i den sången och grod-dansandet.)
    Du menar ändå att man kan ”kalla” vissa högtider kristna. Men det låter väldigt godtyckligt som en värdegrund, för något som du säger att du och SD på politisk väg vill slå vakt om.

    En av dina poänger är att vi har haft kristendomen i tusen år i Sverige, så därför har den religionen blivit mer integrerad… ja, rentav satt sig i ”folksjälen”… ”om man vill använda ett sådant uttryck”. Just där tycker jag du låter kollektivistisk. Men även om jag försöker snällltolka dig så förstår jag inte ens hur du kan anse att det sättet att resonera skulle vara förnuftigt.
    Menar du att det blir okej att staten positivt gynnar marxism eller islamism, bara någon av de inriktningarna först har dominerat en kultur i 1000 år? Nej, jag skulle inte tro att du kan mena något sådant. Så, varför inte istället bara nöja dig med att utgå från en värdegrund som bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna?

    Du säger också att skillnaden mellan kyrkklockor och böneutrop är att böneutrop inte är en del av det svenska kulturarvet. Men om du nu inte ser någon principiell skillnad mellan de sakerna, varför vill du inte låta islam ”berika” Sverige med sitt på samma sätt som de hedniska sederna ”berikades” av kristna påhitt?
    Om det bara handlar om tidsperspektivet, så undrar jag på om du anser att det är kulturellt okej med nytillskottet tv? Och nytillskottet Kalle Anka, som har invandrat västerifrån? Och i så fall varför det? Borde man inte bevara de gamla inarbetade sederna och därför fira julen utan tv?
    Det känns alltså, som Christer kallade det, som ett ”krystat projekt” att det skulle kunna finnas en enhetlig sammansvetsad nationell kultur.
    Språket finns visserligen som en sådan faktor, trots att det också finns konstiga dialekter. För att underlätta den riksenande assimilationen skulle du ju kunna ta striden för att alla svenskar borde tala ståckålmska…

    Om jag nu också skall passa på att kritisera Christer Sturmark för någonting i det här sammanhanget, så vill jag ta upp hans svar till en frågeställare om problemet med att muslimer i Sverige ofta representeras av islamister. Där har både du och Christer koll på fakta, men jag anser att hans bedömning av dessa fakta är något naiv eftersom han bara verkar se den ökade främlingsfientligheten som ett problem. Jag håller med honom om den aspekten, men jag tycker det verkar som han minimerar problemet med islamisternas inflytande över de mer moderata muslimerna i Sverige och problemet med att islamismens aktiviteter är så starka i Sverige.
    Han förringar det problemet när han fokuserar på hotet från IS och kallar det ”extremt marginaliserat”. Han gör samma misstag som många andra personer i världen som har trott att IS är en tillfällig och lättövervinnerlig gruppering, för en stor del av stödet till daesh kommer ju från utlandet inkl. från alla de europeiska länderna inkl. Sverige. Så jag avrundar med ett citat, i tre delar, av Ayn Rand:

    ”1. I varje _konflikt_ mellan två människor (eller två grupper) som hävdar _samma_ grundpremisser, är det den mest konsekventa som segrar.”
    ( Detta är exakt det förhållande som råder mellan moderata och fundamentalistiska muslimer i Sverige och i världen idag; – Min anmärkning.)

    ”2. I varje _samarbete_ mellan två människor (eller två grupper) som hävdar _skilda_ grundprinciper, är det den ondare eller mer irrationelle som segrar.”
    ( Detta är det förhållande som idag råder mellan t.ex. Sveriges Muslimska Råd och den nationelle samordnaren mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin; – Min anmärkning.
    Exempelbeskrivning: http://www.expressen.se/debatt/byt-ut-sahlin-mot-nagon-som-kan-terror/ )

    ”3. När motsatta grundprinciper klart och öppet definieras, verkar detta till den rationella sidans fördel; när de _inte_ klart definieras, utan döljs eller kringgås, verkar detta till den irrationella sidans fördel.”
    ( Detta är det förhållande som idag råder när åtgärder vidtas för att på omvägar stävja islamism. Det har nyligen konkretiserats genom att Svenska Bostäder vill flytta ett kafe i Husby i syfte att försvåra för männen där att trakassera förbipasserande kvinnor. Det visar oss existensen av ett reellt problem, oavsett om de islamistiska män som håller på med detta har någon sympati med just daesh eller inte. Själva åtgärden, som vidtas istället för att tillsätta ordningsvakter och polispatruller, visar att goda människor nu inte klarar av att hantera onda mörkermän; inte ens när mörkermännen öppet ofredar kvinnor i Sverige.
    Ingen människa har hittills – så vitt jag vet – skrivit ett debattinlägg någonstans om kvinnors lika rätt att vistas på kaféet i Husby, utan till och med många av dem som försöker motarbeta islamismen godtar indirekt könsapartheid. – Min anmärkning.)

  5. Tommy Hansson Says:

    Jag har inget mer att tillägga, Filip. det jag har sagt, det har jag sagt. Det jag har skrivit, det har jag skrivit. Som Pilatus lär ha sagt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: