En afton med några goda vänner…och så litet Bellman
Mitt sällskap denna kväll. Foto: Tommy Hansson
Det blev ju en ganska lyckad kväll det här också.
Men så åtnjöt jag också sällskap av mina förtroliga vänner mr. James Beam och mr. Dean Martin. Även hr. Pripp behagade infinna sig. Lägg därtill att jag i televisonen (SVT) hade nöjet beskåda den norska filmen Fuck up om några sorgliga existenser, vilka var invecklade i allsköns sorglustiga kriminalfall med narkotisk anknytning.
Okej, okej, så jag kanske har varit nyktrare när jag skriver detta. Några stavfel kommer ni emellertid icke att finna, kära läsare. Jag har nu varit hemma med förkylning några dagar och hackat och hostat något väldeliga. Detta verkar nu vara å regress, utan tvivel med benägen medverkan av främst den välgörande mr. Beam.
Nu laddar jag så smått inför den traditionsenliga bluespicnicken på Torekällberget, den goda staden Söder Taelghias svar på Skansen, vilken löper av stapeln lördagen den 13 dennes. Jag måste bekänna att jag inte lyssnat mycket på musikgenren blues i mina dar, men en man som sålde begagnade CDs på Stora torget härförleden försäkrade mig om att jag faktiskt såg ut som en ”blueskille”.
Utsikt från min balkong. Foto: Tommy Hansson
Min kära dotter Isabella, som är hemma på snabbvisit från studiestaden Glasgow, kommer att medfölja och stanna någon timme innan hon drar vidare från sin gamle grånade, giktbrutne far. Innan dess hoppas jag få tillfälle bjuda henne på en god middag, ihopkommen genom min icke föraktliga kokkonst. Sonen, Sebastian, föredrar sin mosters sällskap på en resa till Danmark och en konsert med Kylie Minogue.
Förliden afton har jag till del tillbringat å balkongen, inmundigande ovan nämnda drycker samt cashewnötter, till del framför TVn med tusenfotingtjejen Tussan som trevligt och glatt sällskap. Dean Martin har förstås avnjutits via CD-spelaren.
Tussan på vardagsrumssoffan – alltid lika glad. Foto: Tommy Hansson
Det finns inte många botemedel mot ett kroniskt brustet hjärta, men de jag nyttjat ikväll besjungs redan av Bellman i Fredmans epistel numro 7 och får nog sägas vara ordentligt beprövade:
När jag ser dig, så tänk att jag finner
kyla, svalka, ro i mitt bröst
Ty med ditt glas du mig påminner
att mot kärlek finnes tröst
Mikael Samuelsson och Mats Bergström visar i följande helt obetalbara inspelning från 1990 att det finns en rad olika sätt att framföra denna sång:
https://www.youtube.com/watch?v=USTqvN4avTM
Etiketter: Bellman, bluespicnic, Danmark, Dean Martin, Fredmans epistel # 7, Glasgow, Isabella, Jim Bean, Kylie Minogue, Mats Bergström, Mikael Samuelsson, Pripps, Söder Taelghia, Sebastian, Skansen, Stora torget, Torekällberget, Tussan
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
12 juni, 2015 den 7:54
Blues är inte enkelt, man har det i blodet bara till 100% eller så blir man som Mick Jagger. Och stundom syns det lite på utanpå
på ens lite ruffiga sätt att se ut, måhända. Så Tommy, du klarar även det ifråga om att se tillräckligt härjad ut. Du ser tillräckligt härjad ut kort sagt. Man behöver inte se ut som en gymanist i glasögon och lite, lite skägg (typ Tomas Karlsson, lt) Skulle själv givetvis vara på blues på berget men kommer istället vara på prinsessbröllop i stockholm samma afton. Ha det gott!
12 juni, 2015 den 10:33
Ja, man har väl upplevt så mycket djävulskap av olika slag att det gör att man ser litet härjad ut. Kanske är det först då man kan uppskatta bluesen?
13 juni, 2015 den 7:52
Whiskey är det godaste som inte hjälper mot förkylning
13 juni, 2015 den 9:52
Tycker nog det hjälper. Man märker inte så mycket av förkylningen efter ett par glas.