Från Marx och Engels klankommunism till dagens rasvänster

120402_karl_marx_shanghai Marx och Engels står staty i Shanghai i Kina.

Karl Marx och Friedrich Engels heter ett par av de mest inflytelserika tänkarna i modern tid. Deras idéer ligger till grund för det brutalaste samhällsexperiment världen skådat – kommunismen – och fortsätter utöva inflytande ända in i de yttersta av dessa dagar. Nyligen tog jag del av en debattartikel om Marx och Engels ideologiska inspirationskällor av journalisten och författaren Per Brinkemo i tidningen Dagens Samhälle # 31 2015, som jag måste tillstå var något av det intressantaste jag läst på länge.

Brinkemo, som är känd för sina studier om somaliskt samhälle och kultur, tar i artikeln fasta på det sällan uppmärksammade faktumet att kommunismens ideologiska patriarker Karl Marx (1818-83) och Friedrich Engels (1820-95) hämtade inspiration till sitt filosoferande från studier om klansamhället. Brinkemo framhåller således: ”Få politiska ideologier har haft ett sådant globalt inflytande som kommunismen. Ändå är det nästan ingen som tycks känna till att Marx och Engels hämtade inspiration och modellen för sina teorier i den universella samhällsmodellen, klansamhället, men ofta kallad urkommunism eller primitiv kommunism.”   

Klansamhället, förklarar Brinkemo, var en gång den gemensamma organisationen för alla forntida samhällen. Klanorganisationen är dock inte bara något från det förflutna. Det lever kvar och frodas i stora delar av Mellanöstern i länder såsom Irak, Syrien, Libyen, Afghanistan, Jemen men även i ett europeiskt land som Albanien. Klanens betydelse är framträdande även på exempelvis Koreahalvön i Asien och bland de zigenska grupperna romer och sinti.

200px-Lewishenrymorgan Lewis Henry Morgan (1818-81).

Per Brinkemo informerar om att ”Marx och Engels blev varse klansamhället genom en amerikansk jurist, Lewis H. Morgan (1818-1881), som intresserat sig för hur indianstammar var organiserade.” Fyllig information om Morgan finns att tillgå här: https://en.wikipedia.org/wiki/Lewis_H._Morgan

Just så var det och om detta berättar författaren och historikern Tage Lindbom (1909-2002) i en av de mest värdefulla studier om marxismen som enligt min uppfattning publicerats på svenska: den anspråkslösa volymen Myt i verkligheten. En studie i marxism (114 sidor, 1977).

Lindbom framhåller att de teorier om det så kallade ursamhället vilka Lewis Henry Morgan, som var järnvägsjurist och republikansk delstatspolitiker i New York men också antropolog och etnolog med ett särskilt intresse för Amerikas indianer, utformat utifrån sina studier om framförallt Irokes-indianerna till sin karaktär var skäligen vaga. Morgan blev för övrigt hedersmedborgare i Irokes-stammen.

Morgan delade in den mänskliga utvecklingen i tre faser: 1) Savagery (vildhet). 2) Barbarism (barbari) samt 3) Civililization (civilisation). Det gjorde han utifrån tekniska landvinningar som gjorts under resans gång. Morgans metoder var populära kring mitten på 1800-talet, och det är ingen tillfällighet att han är den ende amerikanske antropolog som i uppskattande ordalag citerats av storheter såsom evolutionsideologen Charles Darwin (1809-82) och psykoanalysens store föregångsman Sigmund Freud (1856-1939). Nyare forskargenerationer har emellertid dömt ut hans metodik som ovetenskaplig.

tage-lindbom Tage Lindbom (1909-2002), en av våra främsta kännare av marxismen.

Orsaken till att det är så föga känt att Marx och Engels hämtade stoff till sina teorier från det forntida klansamhället, förklarar Brinkemo, är det faktum att de i sina skrifter inte använder ordet ”klan” utan i stället hänvisar till ”gens”, ett äldre ord för just klan. ”I sina skrifter”, menar Brinkemo, ”hyllar de klansamhället och beskriver det i ofattbart romantiserade termer”. Engels skriver till exempel i sin bok Familjens, privategendomens och statens ursprung att det statslösa klansamhället är ”en underbar organisation”.   

Per Brinkemo anför ett citat från Engels för att belysa detta. I det förmoderna klansamhället, skriver Engels, gjordes ej skillnad på människor utan män och kvinnor var jämlika:    ”…utan soldater, gendarmer och poliser, utan adel, kungar, ståthållare, prefekter eller domare, utan fängelser, utan processer, går allt sin gilla gång. All tvist och strid avgörs av samtliga inblandade; gensen eller stammen eller de enskilda gentes sinsemellan.” Brinkemos artikel kan i sin helhet läsas här: http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/fran-klan-till-stat-och-vaegen-till-identitetspolitiken-18060

I klansamhällets mest utpräglade form fanns heller ingen enskild egendom, påstod Engels, utan allting delades av alla i släkten eller stammen/klanen. Där stannade dock gemensamheten och solidariteten. Klanen var allting, praktiskt taget själva universum, för dess medlemmar. Den enskilda människan utgjorde ett hot mot denna gemenskap, varför den sociala kontrollen var mycket stark. Detta sakernas tillstånd går stick i stäv i förhållande till det liberala, demokratiska samhället byggt på individ och familj.

Marx och framförallt Engels hade alltså hämtat denna romantiserande syn på ”ursamhället” från amatörantropologen Lewis H. Morgan. Problemet var att Morgans teorier inte alls gav utrymme för en så långtgående tolkning som den Marx/Engels svarade för och som utgjorde själva grunden för deras teoribildning om det ”urkommunistiska samhället”, vilket mänskligheten i tidernas fullbordan enligt historiens obevekliga lagar om dialektisk klasskamp en dag var predestinerad att återvända till.

Lindbom 001

Tage Lindbom framhåller i Myt i verkligheten (sidan 81):

I verkligheten ger Morgan i sina studier ej några som helst säkra belägg för att en verklig egendomskommunism existerat, och han framhåller ständigt, att privategendomen uppkommer främst genom att de medel, varigenom födan anskaffades, tekniskt utvecklades. Ju flera föremål och tekniska medel att skaffa föda, desto fler föremål inordnas i den privata egendomsbesittningen, det är Morgans förklaring till privategendomens begynnelse.

Morgans uppfattning – att privategendomen uppkommit genom en teknisk och civilisatorisk utveckling och att frånvaron av privategendom är ett uttryck för teknisk och samhällelig primitivitet – tolkades av 1800-talsmarxismen och då främst Engels som att en ”urkommunistisk” ordning en gång existerat. Denna naturliga ordning har enligt den marxistiska teoribildningen sedan brutits ned av, med Lindboms vokabulär, ”makthungriga usurpatorer”, vilka därmed lagt grunden till det förtryck och den alienation (förfrämligande) som det är marxismens/kommunismens historiskt givna uppgift att avskaffa.

Lindbom fortsätter (sidan 82):

Utifrån denna socialantropologiska frihandsteckning och förvanskning av Morgans försiktiga och på ett ofullständigt material grundade omdömen bygger Marx och Engels upp en historisk tolkning av privategendomens uppkomst som en brutal maktusurpation och djupt omoralisk kränkning av människans ’Urwesen’. På grundval av denna tolkning utformas marxismens frihetslära. Varje maktförhållande är ett förtryck. Redan familjen är upprättandet av ett maktvälde, då husfadern är den produktive maktinnehavaren, varigenom hustru och barn är föremål för en exploatering. Ty familjen är främst av allt en produktionsenhet, vari husfadern-härskaren tillägnar sig ’mervärdet’ och därmed alienerar de övriga familjemedlemmarna.

Sedan den socialistiska revolutionen enligt marxismen hade avskaffat kapitalismens förtryck och upprättat proletariatets diktatur skulle, efter en ospecificerad övergångstid, det slutliga, kommunistiska samhället, då mänskligheten återvänt till sitt paradisiska urtillstånd av egendomsgemenskap, upprättas. Staten förutsattes då ha vissnat ned och dött, men exakt hur detta skall ske anges aldrig. Då har också slutmålet för all mänsklighets utveckling uppnåtts.

Tage Lindbom sammanfattar i Myt i verkligheten vari detta slutmål i det marxistiskt-kommunistiska perspektivet består (sidan 85):

Det är människan, som träder i Guds ställe. Människan är den materiella, sinnliga verklighetens högsta uppenbarelseform. Människans uppgift är ej blott att befria sig från förtryckets, alienationens ok. Människans högsta uppgift är att ersätta Gud, och detta gör hon därigenom att Karl Marx utropar henne till Skapare. Det är detta Marx ytterst vill med människan. Karl Marx´ människa bär fram den totala gudlösheten.  

Om den originelle tänkaren Tage Lindbom, som började sin verksamhetsbana som marxist och socialist, gled över till kristendomen och slutade sitt liv som muslimsk mystiker av sufistisk övertygelse och samtidigt konservativ ideolog, finns mer information här: https://traditionochfason.wordpress.com/2008/12/06/muslim-socialdemokrat-och-oerhort-konservativ/

Enligt Per Brinkemo fanns hos radarparet Karl Marx och Friedrich Engels ”en grundläggande avsky mot den rådande samhällsordningen”. De hatade allt som det etablerade samhället vilade på: kapitalism, monarki, borgerskap, individualism, familjen, militären och kanske mest grundläggande av allt: religionen. Människan var enligt deras synsätt endast materia i rörelse och religionen blott ett medel för makthavarna att hälla människorna kvar i förtryck och förnedring. ”Ett folkets opium” eller ”en suck från en varelse i trångmål”.

3997909502_11ae1e947d Trotskistisk propagandabild med från vänster Karl Marx, Friedrich Engels, V. I. Lenin samt Leo Trotskij.

Marx och Engels tankar, som enligt dem själva ytterst syftade till att framskapa den totala jämlikheten och friheten, ledde till det värsta och grymmaste förtryckarsystem världen skådat i form av den reellt praktiserade kommunismen med tiotals miljoner dödsoffer världen över i länder såsom Sovjetunionen och Östblocket, Folkrepubliken Kina, Kambodja, Nordkorea, Vietnam, Angola, Kuba och Albanien.

Den så kallade 68-vänstern var fragmentiserad i en mängd olika grupperingar och sektbildningar men hade ett gemensamt: dess företrädare ordade jämt och ständigt om jämlikhet och befrielse från förtryck av olika slag, låt vara att de själva bekände sig till ett ideologiskt koncept som skapade det värsta förtrycket av alla.

I dag är läget ett helt annat, påpekar Per Brinkemo som slutkläm på sin artikel i Dagens Samhälle: ”Märkligast av allt är att målet om lika rättigheter bytts ut mot olika rättigheter. Istället för ett samhälle på jämlik grund kämpar dagens vänster, på tvärs mot Marx och Engels ursprungstankar, för ett samhälle där olika identiteter som kön, etnicitet och ‘ras’ spelar avgörande roller. Sannolikt hade varken Marx eller Engels känt sig särskilt hemma i vår tids identitetsdebatter.”

 

   

 




Annonser
Explore posts in the same categories: Ideologier

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

2 kommentarer på “Från Marx och Engels klankommunism till dagens rasvänster”

  1. brnsten Says:

    Märkligt att det vill talas så pass lite om denna bakgrundskälla som inspiration till och för en kommunism?

    Det är mycket värdefull information.

    Det är otäckt med fanatism och fanatiska människor, som blir förblindade av sin läras teser, teorier, dogmer, paroller och propagandaformler.

    Det finns alltid stora risker att dogmernas fraser blir någonting som förblindar människor från att själva kunna tänka, fundera och resonera? De blir uppviglade med parollerna, till hat, för att kunna föras fram till aktion och till ett fysiskt krigande och agerande? För den sakens skull, så måste allt eget förnuft sopas under mattan, eller kastas över axeln och upplösas i intet?……

    (- Okunskap är styrka – ? Man kan undra vilken – styrka – som vill menas i den frasen? Är det styrkan att kunna – agera – ? Att kunna just besinningslöst, aggressivt och hänsynslöst kunna agera, först endast när allt förnuft, all reflektion och alla betänkligheter är som – bortablåsta – ? När det endast finns kvar ett rått, barbariskt raseri och ett kallt och skoningslöst hat mot en utpekad fiende, hos en befolkning, som då menas vara vad som krävs att just kunna uppvigla befolkningar till krig, revolter och revolutioner för – den goda sakens skull – ?..

    .Vem vet….)

    ….

    Kanske är då också ändå den ism som vill kallas för feminism, just precis ett slags erövrings – verktyg – ?

    Om man ser att en kommunism segrade i det andra kriget i Europa, och sågs som en – god stormakt – förbrödrad med en lika – god stormakt – i form av västerländsk kapitalism, som skakade hand med varandra efter krigets slut, och där – den onda – , mindre och mer nationella, – makten – , slutligen var besegrad med gemensamma krafter av de två stora och goda – stormakterna – , visserligen med mycket blod, svett och tårar, men man förstår varför både Europa och också Sverige efter denna seger över – de blonda, onda, folken – är så pass översvämmad av just en s.k. – feminism – ?.

    Man kan förstå framväxten av både en feminism, och en extremismfeminism, som just är och var en mycket stor och bärande idé inom just det kommunistiska s.k. kamratliga tänkandet? (Där pojkar och flickor, män och kvinnor, främst av allt som ideal skulle anses vara s.k. kamrater? (Och då heller helst inte vara vuxna, ansvarsfulla och myndiga – mödrar och fäder – ? Dvs., inte vara vuxna, självständiga, myndiga och ansvarsfulla – kvinnor och män – ?))

    Vem vet…

    Vid krig av olika sorter, slag och kategorier, inte minst vid verkliga militära krig, med vapen, kulsprutor, armborst, kanoner, tanks och atombomber, så är det ju oftast män som just har utgjort, och till största delen fortfarande utgör själva krigarna i arméerna vid sådant blodigt, brutalt, skoningslöst, mördande och dödande krigande.

    Inte sällan finns också i sådana våldsamma krig just ett obändigt krav på en strikt lydnad inför de krav som generaler och stridsledningar i alla dessa olika befattningsgrader nedåt, ger order om?…

    Det gäller då ofta just krav på hårdhet, brutalitet, skoningslöshet och obarmhärtighet inför – den lede fienden – , i kriget?..

    Någon vekhet, barmhärtighet, mjukhet eller nåd, är det oftast alls inte tal om, utan tvärtom? Ju fler som kan dödas i stridens hetta, desto duktigare, mer hyllad och mer meriterad, belönad och erkänd blir då en krigare. En stor krigare har väl i alla strider och i alla krig menats vara en duktig mördare och dödare av fienderna som skall bekämpas. Kanske både direkt, eller indirekt, genom att vara en s.k. god krigsstrateg, som genom korrekta bedömningar, krigsdrag och motdrag, har menats kunna överlista och utmanövrera fiendens läger, osv…..

    Är det en stående dröm hos alla pojkar och män att kunna bli – krigshjältar -?… Vem vet…

    Vid direkta krig har genom historien ofta också kvinnor hos fienderna velat skändas, våldtas eller dödas. Förmodligen då som en ren strategisk krigshandling? Därför att förstör man kvinnorna hos en fiendebefolkning eller fiendenation, så förstör man dess möjligheter att kunna reproducera sig själv?, Det garanterar därmed en mer långvarig seger än om fiendenationen inom ett antal år kan återreproducera sig själv? Genom att då föda många barn, och på nytt eventuellt kanske resa sig upp till motstånd mot en segrarmakt? Kanske det därför är så pass vanligt i krig att vilja förstöra fienders flickor och kvinnor.?…För att riktigt kunna befästa och säkra den egna segern, för så lång tid som möjligt?..

    Men flickor och kvinnor hos olika fiendefolkstammar, eller fiendenationer, kan förstöras och nedbrytas på annat sätt, än endast genom direkta skändningar, eller direkta mord och direkt dödande….

    De kan förstöras i sin kvinnlighet på annat sätt, De kan läras att själva förstöra den egna nationens, eller folkstammens, reproduktionsförmåga, och på så vis vara allierade, eller underställda, eller aktivt lydande en erövringsmakt, som då har besegrat deras folk, eller deras nation?….

    Det är väl där som en feminism kan komma in just som ett verktyg att kunna hålla en erövrad nation, eller en besegrad folkstam, lydig och underdånig inför en segrarmakts önskningar och viljor., att kunna fortsätta att befästa och utöva sin makt?……

    Kvinnor, och särskilt unga flickor och unga kvinnor, är som regel mer lättpåverkade och mer lättstyrda inför maktspråk och inför propaganda, samt också inför smicker, än vad både äldre kvinnor, mödrar och män är.

    Kvinnor är i allmänhet lättare att övertyga om än det ena än det andra av olika presenterade sanningar. Lättare i allmänhet att förföra med smicker, att förledas, att kunna styra, påverka och att kunna dirigera i riktningar som en erövrarmakt då önskar sig?…

    Kvinnor kan då få av en segrarmakt, läras att attackera, att anklaga och att bekriga de egna männen i den egna besegrade folkstammen och i den egna besegrade nationen?..

    Kanske genom att förvillas, smickras och fås att tro att de tillhör ett särskilt vackert släkte och en särskilt klok folkstam?..Läras att för att bli befriade så skall de helst inte vilja skaffa sig några barn osv.

    Kvinnor kan alltså bli lydiga och effektiva verktyg och redskap för en segrarmakt, som då kan använda sig av dem för att just kunna behålla sin makt över en besegrad folkstam eller en besegrad nation?…

    En utstuderad och snillrik s.k. feminism kan alltså ses just som ett verktyg och ett slags vapen för att kunna behålla inflytande, makt och dominans över besegrade nationer, länder, kulturer och folkstammar?..

    Genom att kunna kontrollera kvinnorna i en besegrad befolkning så kan den besegrade nationens fortsatta liv kontrolleras?…..

    Genom att påverka en fiendenations kvinnor, deras tänkande och deras preferenser och deras val, i riktningar som då inte riskerar att förstärka en fiendenation, utan tvärtom att försvaga den, så kan en segrarmakt bevara sin maktposition…

    För detta krävs förstås både propaganda, hot, skrämsel och övertalningar……

    Den svenska folkstammen är idag en besegrad folkstam.

    Svenska kvinnors rykte och anseende i världen är behäftad med skam, då de blir mer eller mindre kollektivt betraktade som horor och ansvarslösa, lösaktiga, aggressiva, tuffa, streberaktiga, makthungriga och s.k. syndiga perverterade monster, istället för vuxna, ansvarsfulla, vänliga, varma, omtänksamma och moderliga mödrar….

    I dagens massmedier ges överallt främst alla sorter, former och slag av s.k. minoritetsgrupperingar som kännetecknas av att vara icke-svenska, kvinnor, ett allvarligt och respektfullt bemötande inom det massmediala rummets alla sfärer.

    Svenska kvinnor däremot, blir där oftare presenterade som antingen sjuka, som alkoholister, som handikappade, eller också som maktgalna karriärkvinnor….

    Svenskor, men mycket sällan s.k. minoritetskvinnor, och inte heller invandrarkvinnor, blir karikerade i underhållningssammanhang som idioter…

    De som ges respekt och aktning, och som inte blir presenterade som sjuka, som narkomaner, alkoholister, eller som idioter, är samiska, judiska, romska, finlandssvenska och tornedalska kvinnor, samt också då alla slag och alla sorter av utländska, alltså icketypiska svenska, kvinnor….

    Dessa ickesvenska kvinnor, blir då utfrågade som experter, eller, ges ledarplats inom stora dagstidningar, samt visas respekt och ges utrymme i alla övriga massmediala rum, utan att förlöjligas, hånas eller bespottas.

    Svenska kvinnor ratas på fler än ett sätt.

    Liksom också Sverige som nation, och övriga svenskar, också häcklas, hånas, smädas, förlöjligas och bespottas inom diverse underhållningsmedier….

    Sverige är alltså en besegrad nation och svenska folket är ett besegrat folk och därför är och finns då en s.k. feminism som en så pass framträdande ism i just Sverige…

    Svenskar i all sin godtrogenhet, i all sin underdånighet, och i all sin naivitet, ett bortkollrat, bedraget, besegrat och lurat folk, och nationen Sverige, såsom en nation för det svenska folket, finns inte mer…..

    Att då också den svenska kyrkan även den då är en mer eller mindre besegrad kyrka, kan kanske ses som en naturlig konsekvens av att Sverige är en besegrad nation, och det svenska folket ett besegrat folk?……..

    Det svenska folket är ett besegrat folk som absolut inte är några s.k. – herrar – i något s.k. – eget hus – ?…..

    Om – svenskar – , och – svenskhet -, skulle vilja försöka sticka upp och vilja försöka yvas, eller försöka vilja känna stolthet över sin svenskhet och eventuella svenskars framgångar i olika sammanhang,så måste allt sådant, med alla tids buds stående medel, genast slås ned…?…Inklusive då eventuella framgångsrika svenskarna själva…?…

    Vem vet……..

    Sverige är en besegrad nation..

    (Vi har att välja på att bli – amerikaner – ? Men utan rösträtt…?)

  2. Pipi Says:

    Värre Olof Palmer med rösträtt !


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: