Den nygamla vänstern: från intellektuella marxister till mytomaner, antisemiter och proislamister

1024px-Jan_Myrdal_1967 Jan Myrdal i en fight med polisen i samband med en Vietnam-demonstration 1967.

Häromdagen hade någon, jag minns tyvärr inte vem, twittrat ungefär följande: ”Jag är så gammal så jag kommer ihåg när vänstern bestod av intellektuella”. Det gäller mig också. Även om jag avskydde det mesta som vänsterhjältar av typ Jan Myrdal, Joachim Israel och Göran Therborn stod för hade de i alla fall en viss intellektuell resning. Det är mer än man kan säga om tvivelaktiga figurer som Henrik Arnstad, Anders Lindberg och Mattias Gardell.   

När socialdemokraten Alvar Alsterdal 1963 gjorde en inventering av vänstersocialistiska strömningar i Europa hamnade Sverige utanför. Det existerade vid denna tid helt enkelt inga betydande vänsterintellektuella på våra breddgrader. Således skriver Daniel Tarschys och Carl Tham i sin då uppmärksammade bok Den nygamla vänstern (Aldus Bonniers 1967, nytryck 1969) följande: ”I gränstrakterna mellan socialdemokrati och kommunism dvaldes visserligen en skara odeciderade socialister, men om någon starkare sammanhållning eller om några organisatoriska nybildningar var det inte tal. Regeringspartiet tycktes för gott ha övergett sina andliga lärofäder och koncentrerade i stället sitt ideologiska tänkande på det nyupptäckta kommunala sambandet.”

Några år senare var läget helt förändrat. Extremvänstern rullade fram som en ångvält och tillskansade sig ett allt fastare grepp över åsiktsbildningen genom att tillvälla sig ett avgörande inflytande över media och institutioner. Samhällets demokratiska grundvalar hamnade alltmer i skottgluggen och världens ledande demokrati, USA, utsattes för frenetiska ideologiska attacker med Vietnamkriget som murbräcka.   

En av dem som reagerade över denna bekymmersamma utveckling var den tidigare kommunisten och socialdemokraten Ture Nerman (1886-1969), som 1967 gav ut en debattskrift med titeln Sverige på glid (Andromeda) där han icke minst reagerade mot antiamerikanismen. Nerman var under Andra världskriget en av våra mest profilerade antinazister med sin tidskrift Trots Allt!, som upprepade gånger utsattes för statlig censur och indragningar och renderade utgivaren fängelsestraff på Långholmen.

250px-Nerman-trots-allt Ture Nerman: vänsterradikal som blev antikommunist och USA-vän.

Nerman var med denna bakgrund väl medveten om USAs betydelse som garant för den fria världens fortbestånd och var mäkta bekymrad över nyvänsterns USA-hat. Han framhåller i Sverige på glid:

Med utsvävningarna i USA-hat är man inne på en farlig väg, på gatans parlament i sämsta mening. Och här får den som minns 1930-talets Tyskland rätt naturligt i tankarna nazismens uppmarsch.

Den ideologiska och opinionsmässiga spärreld som USA utsattes för, såväl på hemmaplan som ute i världen och då icke minst i Sverige, ledde till att amerikanerna 1975 lämnade Indokina med svansen mellan benen och med den nationella självkänslan skakad i grunden. För första gången i landets förhållandevis korta historia hade man förlorat ett krig, även om det efter Parisavtalets ingående i januari 1973 officiellt talades om ”fred med ära” – det var ändå ingen som trodde på propagandafloskler av denna typ, även om USAs utrikesminister Henry Kissinger fick Nobels fredspris som belöning tillsammans med nordvietnamesiske chefsförhandlaren Le Duc Tho.

Det ter sig nästan som ett mirakel att USA reste sig efter Jimmy Carters katastrofala presidenttid 1977-81 och med Ronald Reagan i Vita huset 1981- 89 på ett metodiskt sätt kunde bygga upp en militär, ekonomisk och inte minst moralisk styrka som gjorde det möjligt att som ledare för den fria världen besegra Sovjetunionen och Östblocket och därmed vinna det Kalla kriget. Tyvärr fick den antitotalitäre kämpen Ture Nerman inte uppleva detta.

Den så kallade nyvänstern, efter studentupproret i Paris 1968 och kårhusockupationen i Stockholm samma år ofta kallad 68-vänstern, må ha tagit kommandot över en betydande del av samhällsutvecklingen, men det märkliga är att detta aldrig resulterade i några partipolitiska framgångar att tala om. Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) under ledning av den utåt sympatiske och tämligen intellektuelle C. H. Hermansson, född 1917, blev visserligen något populärare än det gamla blodtörstiga Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) med norrbottenskommunisten och stalinisten Hilding Hagberg vid rodret, men låg ändå och harvade på mellan 4 och 5 procent i riksdagsvalen, dessutom assisterade av ”kamrat fyra procent” innebärande stödröster från normalt socialdemokratiska väljare.

Hermansson_c_h ”Sympatiske” VPK-ledaren C. H. Hermansson, som hyllade Stalin.

Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien 1968 innebar ett dråpslag för VPK:s anspråk på allmänt erkännande, och det hjälpte föga att Hermansson fördömde invasionen. Alla visste ändå var partiet egentligen stod, och några månader senare gjorde Hermansson diskret avbön inför hotet att bli av med partiets frikostiga ekonomiska stöd från Sovjet och Östtyskland. 1953 blev han herostratiskt ryktbar sedan han i egenskap av kommunistpartiets partisekreterare hyllat Josef Stalin vid diktatorns död 1953   

Kommunister som mer sympatiserade med Folkrepubliken Kina och Albanien än Sovjetunionen och Östtyskland valde att lämna VPK och bilda Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML) med ögonläkaren Gunnar Bylin som ledare. De som tyckte att KFML var för mjuka bröt sig snart ur även detta parti och bildade KFML(r), där r:et stod för ”revolutionärerna”. De så kallade r:arna leddes av göteborgaren Frank Baude. Av de forna r:arna har blivit dagens Kommunistiska Partiet (KP), men någon utveckling framåt har det aldrig blivit – man står kvar och stampar som ett promilleparti för de närmast sörjande med representation i ett par av landets kommuners fullmäktigeförsamlingar.

Huvudorsaken till extremvänsterpartiernas misslyckande var säkerligen Socialdemokraternas förmåga att suga upp stora delar av vänsterengagemanget, särskilt på det utrikespolitiska planet. Varför engagera sig i små sektbildningar när sossarna med Olof Palme i spetsen stödde en rad kommunistdiktaturer och marxistiska upprorsrörelser i Tredje världen och var du och bror med ledarna i Kreml och Östberlin? Två ledande socialdemokrater som började i KFML/SKP var Anna-Greta Leijon och Marita Ulvskog.

Det är alltså ingalunda bland kommunisternas olika partibildningar vi får söka rötterna till extremvänsterns samhällsinflytande utan i stället dels i sosseriets vänstervridning, dels i det inflytande vänsterintellektuella kunnat utöva icke minst via massmedia, som sedan mitten på 1960-talet till betydande delar varit redskap för vänsterradikalism och politisk korrekthet.

Jag ämnar här i all korthet presentera tre tongivande vänsterintellektuella av den gamla stammen, varav två alltjämt är i livet, och jämföra dessa med några ofta förekommande vänsterfigurer från vår egen förvirrade tidsålder. Detta för att illustrera hur vänsterns ledande förespråkare degenererat från att vara visserligen rätt motbjudande propagandister men ändå med en viss resning och intellektuell stringens, till att bli mytomaner, antisemiter och proislamister med svårartad mundiarré.

images0N1Z7HDF Göran Therborn blev professor vid Cambridge University 2006.

Låt mig börja med en av den så kallade nyvänsterns ledande ideologer, Göran Therborn, som föddes 1941 och som kom att göra en lysande akademisk karriär som ledde till doktorsgrad i i Lund 1974 och därefter en karriär som omfattat professurer i sociologi vid Göteborgs universitet, i statsvetenskap i nederländska Nijmegen samt 2006 i sociologi vid ärorika Cambridge University. Han pensionerades 2010 och är numera professor emeritus vid sistnämnda lärosäte. http://www.therborn.com/

Therborn lär vara en av samtidens mest citerade marxistiska sociologer och medverkade tidigt i den inflytelserika engelska tidskriften New Left Review som startade 1960. I en artikel i denna tidskrift (# 47 1968) analyserar Therborn sambandet mellan den revolutionära kampen i västvärlden och Vietnamkriget och skriver bland annat: ”Socialism here is no longer a dull, harsh austerity threatening the consumers of the West, but a heroic fight by exploited and starving people for a human existence, denied them by imperialism and its lackeys.”

Göran Therborn flyttade efter tiden i Cambridge tillbaka till Sverige och Ljungbyholm i födelsekommunen Kalmar. Han är far till poetissan och litteraturkritikern Anna Hallberg, född 1975.

En annan sociologiprofessor som syntes mycket i debatt och opinionsbildning på 1960- och 1970-talen var Joachim Israel (1920-2001), född i tyska Karlsruhe och ankommen till Sverige som judisk flykting från Hitlertyskland 1938. De första tio åren i Sverige var han verksam som lantarbetare. Israel var först sionist och socialdemokrat men radikaliserades och hade som ideologisk utgångspunkt Karl Marx nästan metafysiska alienationsteori. Han blev med tiden även en rabiat Israel-kritiker.

untitled Stridbar marxist och sociolog: Joachim Israel.

Joachim Israel, professor i sociologi i Lund 1971-87, var en färgstark personlighet och ett återkommande inslag i dåtida debattprogram i TV av typ ”Storforum”, där han gestikulerade och argumenterade med stark tysk brytning. Han avslutade sin installationsföreläsning vid Lunds universitet med orden ”All makt åt folket”. Han ansågs vara ”humanistisk marxist” och deltog, förutom i den politiska debatten, även i debatten kring människans sexliv som det tjattrades väldeliga om vid denna tid.

Till Joachim Israels syndaregister skall läggas att han var en av dem som tog initiativet till bildandet av Miljöpartiet (han var akademisk mentor till Per Gahrton). Joachim Israel var en hängiven anhängare av välfärdssamhället och svuren fiende till nyliberalismen.

Ett tredje exempel på en klassisk vänsterintellektuell är Jan Myrdal, född 1927, still going strong som altmeister inom den obotfärdiga massmordsvänstern som hyllade Stalins, Maos och Pol Pots förintelse av stora delar av de egna befolkningarna som nödvändig. Myrdal fick sitt genombrott med boken Rapport från en kinesisk by 1963, som rönte internationell uppmärksamhet och berömdes av flera kända Kina-habituéer. Ett par år senare putsade Myrdal på sin revolutionsimage genom att slåss med polisen vid Vietnam-demonstrationer i centrala Stockholm.

Jan Myrdal har skrivit en lång rad böcker och gjort omfattande resor i Tredje världen och länder såsom Afghanistan, Indien, Kambodja (Kampuchea), Kina och Mexiko, ofta tillsammans med tredje hustrun, fotografen Gun Kessle. Något av ett andra genombrott fick Myrdal 1982, då han gav ut boken Barndom som var en rasande uppgörelse – den första av tre delar – med de berömda föräldrarna Gunnar och Alva Myrdal.

2010-09-Jan-Myrdal Altmeister Jan Myrdal talar vid ett möte med Kommunistiska Partiet under senare år.

Myrdal är ännu vid 88 års ålder en vital deltagare i samhällsdebatten. Det honom närstående Jan Myrdalsällskapet delar varje år ut Leninpriset respektive Robespierrepriset till förtjänta personer. Initiativtagare till sällskapet och mecenat bakom prisen är hotelldirektören Lasse Diding i Varberg, som på sällskapets hemsida betecknar Leninpriset som ”en obehagligt kliande böld i röven på den borgerliga historieskrivningens potentater”. 2015 gick priset till trubaduren Mikael Wiehe. http://www.janmyrdalsallskapet.se/

Jan Myrdal är nu inne på sitt fjärde äktenskap. Han är far till professorerna Janken Myrdal (agrarhistoria), född 1949 och Eva Myrdal (arkeologi), född 1956.

Så vad kan vår egen tidsepok ställa upp med i jämförelse med dessa på många sätt motbjudande men otvivelaktigt skärpta och lärda personligheter? Inte särskilt mycket, om ni frågar mig.

Henrik_Arnstad_2013 Mytomanen, journalisten och rabiate vänstermegafonen Henrik Arnstad.

Vi kan lämpligen börja med den troligen mest uppmärksammade vänsterdebattören för tillfället, Henrik Arnstad, som är född 1967. Arnstad, som är son till journalisten Lennart Arnstad, har en journalistisk bakgrund på bland annat Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Sveriges Television. Efter att tidigare ha skrivit tre böcker publicerade han 2013 sitt magnum opus Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia.

Därefter har han blivit en alltför ofta sedd gäst i debattstudior och morgonsoffor, detta trots att han påkommits med flera lögner om sin bakgrund om sina akademiska och militära bakgrunder. I motsats till vad han tidigare sagt har Arnstad således varken någon akademisk examen eller officersgrad vid pansartrupperna.

Förutom mytomani har Arnstad utmärkt sig för att anklaga folk för att vara ”fascister” till höger och vänster. Ett särskilt gott öga har han till Sverigedemokraterna, som enligt honom är rasister, fascister och terrorister. I en debattartikel i tidskriften ETC med rubriken ”Så ska SD göra svenskarna till rasister” påstår Arnstad redan i början av ingressen: ”Sverigedemokraternas långsiktiga mål är att göra Sverige till en enpartistat”. Ridå, som man brukar säga. http://www.etc.se/inrikes/sa-ska-sd-gora-svenskarna-till-rasister

untitled

Till råga på eländet tycks Arnstad även vara rådgivare åt statsminister Stefan Löfven, som i riksdagsdebatter plagierat Arnstads lögnaktiga påståenden om SDs ideologiska hemvist. Arnstads argumentation har givit upphov till uttrycket ”gå full Arnstad” (go full Arnstad), syftande på särskilt halsbrytande påståenden. För mig och många andra är det en gåta hur någon kan ta Henrik Arnstad på fullt allvar.   

Anders Lindberg är ledarskribent på Aftonbladet efter att tidigare bland annat varit verksam vid Socialdemokraternas partistyrelse och politiskt sakkunnig på utrikesdepartementet (UD) åt utrikesminister Laila Freiwalds (S). Han har även ett förflutet som kommunalpolitiker i Haninge utanför Stockholm.

Lindberg har ett ovanligt välsmort munläder och tillhör liksom den fem år äldre Henrik Arnstad det vänstergarde som för jämnan sitter och häckar i olika TV-soffor och debattprogram och sprider sin löjeväckande villfarelse, och liksom Arnstad är han emotionellt fixerad vid Sverigedemokraterna. Det föranledde SDs dåvarande partisekreterare Björn Söder att på Facebook i september 2012 skriva följande: ”Anders Lindberg på Aftonbladet är nog Sveriges mest inkompetente och inskränkte journalist.”   

bielerlindberg2 Alltför vanlig syn i debattprogrammen: Anders Lindberg med akut mundiarré.

Detta skedde sedan Lindberg under rubriken ”Äckligt av Åkesson” den 4 september 2012 kastat sig över SD-ledaren Jimmie Åkesson, sedan denne haft fräckheten att besöka Forserum i Nässjö kommun där närvaron av somaliska invandrare skapat betydande problem. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15386823.ab

Anders Lindberg tillhör de obotligt politiskt korrekta journalister som i alternativa media brukar kritiseras för att ”gå en full Arnstad”. Lindberg är gift med EU-parlamentarikern Åsa Westlund.

Den av dagens vänstergestalter som antagligen kommer närmast 1960- och 1970-talens intellektuella vänsterelit är Mattias Gardell, född 1958, sedan 2006 innehavare av Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet. Föga oväntat belönades han 2009 med Jan Myrdalsällskapets stora pris, Leninpriset. Tidigare var han redaktör för Anarkistisk tidskrift. Bland Gardells syskon märks riksbögen och debattören Jonas Gardell. När Gardell tillträtt nämnda professur presenterades han i tidningen Forskning & Framsteg, där det bland annat framgår att han är asatroende, så här: http://fof.se/tidning/2007/2/mot-mattias-gardell-hedningen-som-forsvarar-politisk-islam

Johan Lundberg visar i sin bok Ljusets fiender (Timbro 2013) att Mattias Gardell är en av de ledande ideologerna när det gäller att rättfärdiga islamismens roll som revolutionär kraft i det västerländska samhället. Gardell menar att islam kan användas som redskap för att slå sönder den av honom avskydda västdemokratiska samhällsformen. Han avvisar därför de traditionella marxisternas fientliga inställning till all religion.

I Anarkistisk tidskrift skrev Gardell 1996 i en av Lundberg redovisad uppsats om den amerikanske muslimske ledaren Louis Farrakhan bland annat följande:

Att religionen /…/ kan formulera ett motstånd mot den härskande klassens krav på ideologisk hegemoni borde stå klart för dessa partiteoretiker om de beaktar det som förenar tibetanska buddhister, Mujahedins i Afghanistan /…/ Att slavättlingarnas motstånd i USA ges en religiös formulering är sålunda inte att förvåna. Nation of Islam utmanar hela det amerikanska samhället /…/ USA grundades och styrs av djävlar. De är det ondas representanter som skapar ett samhälle så fullständigt genomsyrat av ondska och förruttnelse att alla reformtankar blir orealistiska. Det som krävs är total revolution. Det existerande samhället måste demoleras, fullständigt förintas, in i minsta atom utplånas för att ett gott alternativ skall kunna etableras i dess ställe.

29850_jpg_560776bMattias Gardell, stolt mottagare av Leninpriset.

Samma hat går igen i Mattias Gardells hållning gentemot den judiska staten Israel. Han tillhör således inventarierna på propagandaflottiljen Ship to Gaza, som påstår sig vilja bryta Israels blockad mot Gaza och frakta förnödenheter till dess palestinaarabiska invånare. I verkligen är Ship to Gaza ett rent propagandaspektakel som även lockat vänsterrepresentanter tillika antisemiter såsom framlidne Henning Mankell, Dror Feiler, Henry Ascher och nuvarande bostadsministern Mehmet Kaplan (MP). Gardells mest beryktade bok är Islamofobi (2010), som hävdar att den så kallade islamofobin – i realiteten mestadels högst berättigad skepsis gentemot islam och islamism – är en hörnsten i den påstått framväxande europeiska fasciströrelsen.

Mattias Gardell har inte färre än nio barn och har varit gift med radikalfeministen Edda Manga.

Den här artikeln är ett försök till skiss över den svenska vänsterns utveckling från mitten av 1960-talet fram till i dag. Naturligtvis kunde jag ha tagit med betydligt fler mer eller mindre bemärkta personligheter i mitt persongalleri – exempelvis Peter Weiss, Göran Palm, Sara Lidman, Nordal Åkerman, Åsa Linderborg och icke minst Jan Guillou – men då hade artikeln blivit orimligt lång.

För att sammanfatta mina slutsatser: den svenska extremvänstern har utvecklats från att ha varit en till stora delar intellektuell rörelse av huvudsakligen ortodoxa marxister, där kritiken av den kapitalistiska ekonomin var en huvudfråga, till att bli en emotionellt betonad mångkulturalistisk kabbala där bland annat proislam, Israel-hat och antisemitism, extremt invandringsvurmande och rabiat SD-hat kreerar bärande roller. En företeelse som förenar den gamla och nya vänstern är slutligen USA-hatet.

Advertisements
Explore posts in the same categories: Inrikespolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “Den nygamla vänstern: från intellektuella marxister till mytomaner, antisemiter och proislamister”

  1. brnsten Says:

    Verkligen nyttig genomgång.

    Men ingenting om all propaganda och hjärntvätt kring feminism, och sexualupplysningsinstitut, med all deras propaganda?

    Var det inte främst vänstern som var pådrivande där?

    Men samtidigt verkar en feminism också ha varit mycket stark i USA, så det är svårt att veta om det extremistiska feminismpropagandan egentligen är kommunistisk, eller liberalistisk, i sin ursprungliga ideologiska framväxt…

    Lutar ändå mest åt den kommunistiska läran…

    Men, men, när man hör argument från feministiskt tankegods, där främst begreppet – frihet -, vill användas, ja, man kan bli fundersam…

    Så här t ex…

    ….
    Någon kan skriv, som förespråkar frihet, och s,j, genusfrihet:

    …”Vad som gör mig illamående är tendensen att vilja tvinga in andra i något man fått för sig är naturligt”…….

    Samt också:….”Att ge alla samma möjligheter att utvecklas är inte tvång, utan en frihet”…

    Och även: …”Att fålla in människor efter kön är att hindra utveckling”….
    …..

    Hur kan man argumentera mot sådant?

    Ett problem som sådana i sin fanatiska övertygelse inte verkar kunna se, är att många av dagens ungdomar, särskilt unga kvinnor, mår ganska dåligt…..

    Detta problem har en fanatisk feminism svårt att både kunna se, kunna begripa, kunna förstå sig på, och kunna göra korrekta bedömningar om orsakerna till.

    En fanatiskt övertygad inbillning om att det skulle finnas någon majoritet i en befolkning som skulle ha något behov av en s.k. frihet att välja sin natur, där barn och ungdomar, pojkar och flickor, kvinnor och män, menas behöva slippa från sin egen natur, för att istället då antas att s.k. fritt vilja välja sin natur fri från att behöva bli infållad i några naturliga roller, det är en absurd inbillning och en absurd fanatisk ism därför att detta är just inte någonting som några majoriteter alls efterfrågar, och särskilt inte några majoriteter av ungdomar.Tvärtom.

    Det finns undantag i alla befolkningar, men dessa i en förhållandevis mycket liten andel. Homofila människor är t ex oftast en mycket liten andel av de flesta populationer, liksom övriga bokstavskombinationer av olika s.k. naturer.

    Det som då ändå just överallt vill försöka pådyvlas majoriteter, i den s.k. modernitetens, toleransens, kärlekens och frihetens namn i feminismens och s.k. genusvetenskaplighetens namn, är en förblindad och fanatiskt präglad fantasi, som med ett sken av tolerans, frihet, modernitet och godhet inbakad, vill pådyvlas alla barn och ungdomar och alla vuxna, i det s.k. moderna, fria, upplysta och toleranta samhällets namn.

    Men all denna s.k. godhet, s.k. frihet, s.k. kärlek och s.k. tolerans är i själva verket mest just ett sken och en mask.
    Detta därför att framförs någon liten kritisk synpunkt mot all den propaganda som vill förmedlas överallt i samhället, och särskilt till barn, så faller genast masken och fram träder rasande kommentarer, hatiska, arga, intoleranta, smädande och hånfulla attityder. All s.k. upplyst tolerans och s.k. kärlek verkar då vara som fullkomligt bortblåst. De som offentligt framför kritiska synpunkter attackeras hejdlöst med stående epitet som ofta då innehåller begrepp som fobi, anti – ism någonting, kvinnohat, okunskap, fördomsfullhet, bakåtsträvande, blockering eller förespråkande av ofrihet och av intolerans osv., osv.

    Det är dock ett faktum att det endast är ett relativt fåtal människor i de flesta befolkningar som har sådana s.k. behov av någon sådan s.k. frihet att välja sin natur som då menas vara en motsatt natur än vad vederbörande är född till.

    Dessa relativa fåtal kan då leva sina liv som de själva önskar och vill eftersom just den intima delen av alla människors liv, alltså även heterosexuella människors liv, tillhör just en privat sfär som ingen har med att göra.
    Så länge som t.ex. homofila människor lever sina privata liv som de själva då beslutar om, liksom också heterosexuella människor värnar sin privata sfär, och inte kräver att andra människor, med hot, ska vara tvingade att acceptera och älska de homofilas val av livsstil genom att försöka med nedsättande epitet utpressa mot alla heteronormativa människor och deras liv. Att ifrågasätta den överväldigande homofila propagandan i det massmediala rummet är sunt med tanke på att majoriteter i de flesta populationer just inte är homofila människor.

    Att vilja försöka tvinga på stora majoriteter minoriteters s.k. behov av s.k. frihet, är bara dumt.

    Det vore fullkomligt onormalt att t ex drogade, kriminella, pedofila och även då homofila människor, såsom just minoritetsgrupper, propagerade för majoriteter vad som är det rätta, det riktiga, det goda och det sanna livet för alla, vilket är fullkomligt vansinne för de flesta befolkningars och samhällens ideal och begrepp om vad som är det goda, det rätta och det riktiga, för dem.

    Det är också en slags ofrihet som då vill prackas på en majoritet med alldeles vanliga preferenser, när det sker genom en massiv propagandaapparat som genomsyrar hela samhällets alla rum med s.k. sexualupplysning. Både då inom MSM, samt också på förskolor, skolor, universitet och alla andra allmänna rum.
    Alla medborgare alltså mer eller mindre tvingas till att i den s.k. godhetens, toleransens, och den s.k. valfrihetens namn, inte enbart acceptera och tolerera att det finns dessa relativt små grupperingar av avvikande naturer, utan alla måste också själva, om de vill anse sig för att vara s.k. toleranta, kärleksfulla, kunniga och s.k. moderna och s.k. upplysta människor, s.k. fria från s.k. fördomar och fria från s.k. hat, även de helst försöka anamma sådana livsstilar.

    Detta kan ses som försök att utpressa, förtycka och manipulera, samt hjärntvätta, en majoritet av s.k. vanliga ungdomar och s.k. vanliga medborgare.

    Det pågår en ständig propaganda som riktar sig till en majoritetsbefolkning, alltså till en stor majoritet av s.k. normala, som inte är intresserad av sådan s.k. frihet att välja sin natur.

    Propagandan förs genom t ex pridetåg och genom s.k. genderism redan i förskolor, och vidare upp genom grundskola och gymnasier. Där förs en propaganda om och kring feminism, transgenderism, homofili osv., tillsammans då med en utpräglad propaganda som är en antifamiljepropaganda.
    Propagandister, dvs., s.k. informatörer och utbildare, bl.a. då från Riksförbundet för Sexuell Upplysning, m.fl., fokuserar då på avvikande naturer i förhållande till en majoritet normalt fungerande i en befolning, och tål inte några kritiska synpunkter över det stora utrymme som just avvikelser ges i det allmänna rummet. Då faller masken och fram träder hat, vrede, ilska, intolerans och verbalt smädande attacker om fördomsfullhet och om okunskap et cetera.

    En majoritet av främst alldeles vanliga ungdomar, och även barn, riskerar genom all denna propaganda att göras förvirrade och osäkra, istället för att bli lyckliga, trygga och säkra i sina egna, alldeles naturliga naturer.

    De riskerar att tvingas känna sig onormala när de i själva verket är fullt normala människor, eftersom det s.k. normala då vill framhävas vara alla dessa olika bokstavskombinationer av s.k. valfrihet, vilket är en fullkomligt förvriden propaganda gentemot majoriteter av ungdomar som inte efterfrågar den.
    ……

    Majoriteter i de flesta populationer, kulturer och samhällen har normala viljor till självbevarande och till överlevnad. De vill beskydda, värna och försvara sina familjer intakta, med fader, moder och barn, som en naturlig bas för att kunna skapa trygga och välfungerande människor i välfungerande samhällen.

    I alla tider har de flesta kulturer och samhällen stiftat urkunder och regler om rätt och fel, gott och ont, bra och dåligt, sant och falskt, i relation till just överlevnadsviljor och självförsvar. Dessa har velat fungera som just goda och konstruktiva riktmärken och ideal, till förmån för både familjers och därmed också individers möjligheter till självbevarande, självförsvar och därmed till försvar för sin egen fortlevnad både som folk, kultur och samhälle.

    Regler, ideal och lagar har innehållit goda råd för de fundamentala naturliga viljorna hos hela samhällen, hela folkstammar och hela kulturer, till deras hjälp för att kunna förmå värna sin egen fortlevnad.

    Till exempel, menas det i GT att Guden säger och uppmanar till folket: Föröka eder!

    Dvs., Guden menas säga: Fortsätt att bygga familj, fortsätt att skaffa barn, fortsätt att värna era levnadsmöjligheter genom att föda så många barn ni kan, och hindra inte barnen att födas därför att på så sätt ökar ni era överlevnadschanser.

    Det heter också t ex: – Den som älskar sitt barn tillrättavisar det medan tid är.

    Allt annat är i en förlängning ett odlande, ett kultiverande, av viljor till självförintelse och till undergång, vilket inte alls kan ses som någonting naturligt, livsbejakande eller som ett beteende som stödjer något som helst självbevarande.

    De mycket höga aborttalen i dagens samhälle, talar sitt tydliga språk. Samt den mycket höga statistiken för våldtäkter som finns i t ex Sverige idag.

    Den s.k. moderniteten med sina s.k. moderna ismer förvillar idag många ungdomar.

    Den förleder många av dem och får dem att tappa både livsviljor, livsglädje, livsmening och livsfokus kring det som är det mest naturliga för alla folk, kulturer och samhällen, nämligen att vilja bilda harmoniska och lyckliga familjer med många barn.

    Den självdestruktivitet och den cynism, som föder en livsleda hos många, samt känslor av meningslöshet, förvirring och livsfientlighet i olika former och slag, som många unga människor av idag får brottas med i det s.k. upplysta och moderna samhället, och som verkar drabba många, inte minst unga kvinnor, det är mycket destruktiva och allvarliga saker som talar sitt tydliga språk alldeles för sig självt.

    De moderna idealen är ofta förvridna ideal, falska ideal, förledande ideal, förmedlade av förvirrade, kanske drogade, ofta fanatiker, som med sin ofta förvridna sexualsyn inte har vett och förstånd att visa respekt för barns eller ungdomars privata sfärs gränser, samt inte heller förmår visa respekt för unga människors behov av integritet.

    Istället försöker man påtvinga många alldeles vanliga barn och ungdomar någonting som de själva inte har några som helst efterfrågningar om och kring.

    All sådan s.k. frihet, och modernitetspropaganda, pådyvlas alltså hela samhällen, från småbarnens sagoböcker till tecknade tv-serier, genom s.k. sexualupplysning och s.k. upplysning om alla varianter av bokstavskombinationer, från förskolor och upp genom grundskola till gymnasium och till universitet.

    Det är en fanatisk feminism och en fanatisk sexualism, som med förvridna trosföreställning, förvridna och familjefientliga föreställningar, med barnfientliga och mansfientliga och familjefientliga ideal som många gånger trasar sönder familjesammanhållning i samhället, vilket i sin tur riskerar att kunna skapa både sorg och förvirring hos många människor, både barn, ungdomar och vuxna.

    Majoriteter av vanliga människor kan istället både behöva och hellre vilja ha en aktiv propaganda, och en aktiv kultur, som stödjer och uppmuntrar deras ansträngningar att kunna skapa harmoniska, trygga och tillitsfulla familjer.

    För alla dessa är den s.k. moderna propagandan, både om s.k. feminism och s.k. genusteorier av olika slag, en negativitet och en livsfientlighet som majoriteter av s.k. vanliga barn, ungdomar och övriga människor inte själva alls efterfrågar.

    Dessa teorier och ismer intresserar oftast endast ett förhållandevis litet fåtal människor i varje befolkning.

    Många barn och ungdomar har i dagens moderna samhälle svårt att kunna värja sig från en kompakt, enveten, påträngande, påtvingande och överallt närvarande propaganda om både en förvriden och fanatisk feminism och även då en propaganda om homofili och också om en s.k. genderism, vilket är förödande för majoriteter som inte har några intressen alls för sådan livsstil.

    Alltför många människor, och särskilt unga, mår tydligen inte alls bra av all denna förvridna propaganda, om man tittar på den oroande och negativa statistik vad gäller t ex skilsmässor, unga människor som skadar sig själva, våldtäkter, våldsbrott och också på antalet aborter som sker i samhället idag. Skrämmande siffror.

    Sorgligt nog.

  2. Tommy Hansson Says:

    Jag har inte haft som ambition att ge en heltäckande bild av vänsterns härjningar, bara att jämföra den gamla vänstern med den nya.

    • brnsten Says:

      Ja, mycket bra gjort.Och stort tack åter igen för det.

      Halkade in på feminism, m.m., för mycket och det blev en alldeles för lång kommentar….Dumt av mig…..

      Ber om ursäkt..

      • Tommy Hansson Says:

        Det är väl ingen fara.

        Det råder nog ingen tvekan om att man kan härleda feminismen till den kommunistiska rörelsen. Internationella kvinnodagen den 8 mars var exempelvis en idé som kläckts av tyska kommunisten Clara Zetkin och med Rosa Luxemburg i bakgrunden.

        Sedan har det under årens lopp uppkommit andra former av feminism, det lär ju även finnas något som kallas ”särartsfeminism” och som förespråkas t ex av SD:aren Paula Bieler.

        Här en äldre bloggtext av mig om Internationella kvinnodagens kommunistiska historia:
        https://tommyhansson.wordpress.com/2011/03/08/kvinnodagens-kommunistiska-historia/

    • JB Says:

      PS.

      Jag vet inte varför min signatur plötsligt fick bokstäverna Brnsten…

      Men det är JB, som är min riktiga signatur…

      Ds.

  3. benke Says:

    Utmärkt genomgång Tommy, tack för den! Som de flesta vet så är vänstern egoistisk betingad (mer från andra till mig), dels så har vänstern inte en uns av verklighetsförankring (vilket på ett utomordentligt sätt uppvisas av Gardell). Det som sägs i vänsterkretsar kan sägas i tryggheten av västvärldens värderingar (USA). Amerika har givit Gardell tryggheten att säga vad han säger.

    Det vänsterns hantlangare säger är ofta känslomässigt betingat och har intet med verkligheten att göra. Ett bra exempel på detta är följande citat från ditt inlägg, av Gardell: ”USA grundades och styrs av djävlar”. Även om man bortser från det känslomässiga i denna kommentar så visar det ändå på en historieförståelse som är häpnadsväckande låg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: