Nej, i dag känner jag mig inte jättestolt över att vara sverigedemokrat
Sveriges och NATOs flaggor vajar tillsammans.
Jag har varit medlem i SD i åtta år, och ibland bland känner jag mig särskilt stolt över att vara sverigedemokrat.
Som när Mattias Karlsson för inte så länge sedan i en riksdagsdebatt gav statsminister Stefan Löfven en välbehövlig lektion i demokrati. Karlsson pekade bland annat på Socialdemokraternas traditionella stöd för kommunist- och extremiströrelser i exempelvis Angola och Mellanöstern. https://tommyhansson.wordpress.com/2016/04/25/sd-karlsson-stallde-lofven-till-svars-for-terror-och-diktaturstod-lofven-pratade-jarnror/
Det tillhör förvisso undantagsfallen att jag inte instämmer i SDs officiella politik. Ett sådant undantag är NATO-frågan, vilket jag alltid varit öppen med. Jag menar, och det har jag gjort sedan jag blev politiskt aktiv för ganska precis 44 år sedan, att det är självklart att Sverige bör gå med i den västliga försvarsalliansen NATO. Detta är, som jag ser det, angelägnare än någonsin.https://tommyhansson.wordpress.com/2013/06/10/visst-bor-vi-ga-med-i-nato/
Ty är det inte uppenbart för alla, att vi inte klarar av att avvisa främmande intrång – och det behöver ju inte röra sig om en allomfattande invasion utan kan vara fråga om ett begränsat ingrepp av typ strategiskt betingad ockupation av Gotland – utan stöd utifrån?
I dag är det emellertid inte fråga om en ren och oförfalskad anslutning till NATO med åtföljande förpliktelser jag diskuterar, utan om ett godkännande av det så kallade värdlandsavtalet med samma NATO. Sverigedemokraterna i allmänhet och dess försvarspolitiske talesman i synnerhet har nu, tillsammans med Vänsterpartiet, tillkännagivit att man kommer att verka för att avtalets godkännande skjuts upp med ett år.
Det nya Kalla krigets upphovsman, tsar Putin, med några av sina militära höjdare.
V och SD har således deklarerat att partierna, vilka eljest inte har särdeles mycket gemensamt, kommer att begära en vilandeförklaring, ett minoritetsskydd reglerat i regeringsformen som går igenom om inte fem sjättedelar av riksdagens 349 ledamöter röstar emot det. Eftersom båda nämnda partier tillsammans får ihop 69 riksdagsmandat kommer avtalet alltså att skjutas upp med ett år om inget oförutsett inträffar fram till dess att avgörandet tas i riksdagen nu på onsdag den 25 maj. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22866636.ab
Som jag nämnde inledningsvis är SDs roll i det här föga uppbyggliga taskspeleriet ingenting mitt hjärta fröjdar sig åt. ”Värdlandsavtalet riskerar urholka omvärldens förtroende för vår alliansfrihet”, förklarar SDs ledande försvarspolitiker, den förre partiledaren Mikael Jansson, enligt en TT-text den sverigedemokratiska inställningen. Kvalificerat trams. Det rör sig här om maskningspolitik i en fråga som ändå kommer att förloras.
Vänsterpartiet å sin sin sida skyller på att en lagändring av det slag ett värdlandsavtal skulle innebära risk för inskränkning av grundlagsfästa fri- och rättigheter. Precis som om detta parti med rötter i kommunismen på riktigt skulle bry sig om dessa rättigheter, vilka var icke-existerande i det gamla Sovjetunionen och synnerligen hårt ansatta i dagens alltmer totalitära Ryssland.
Som för övrigt avlossade startskottet för det nya Kalla kriget i höjd med Putins tillträde som president år 2000. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/09/25/det-nya-kalla-kriget/
Personligen är jag betydligt mer bekymrad över att ett uppskjutet avtal riskerar urholka omvärldens inklusive Putins förtroende för den svenska viljan att försvara det egna landet. Och alliansfriheten – ja, det var länge sedan den förlorade sitt bäst före-datum (vi är redan med i exempelvis EU och FN). Den hör uppriktigt sagt hemma på sophögen.
En svensk NATO-anslutning stärker inte bara vårt eget försvar, den skulle också vara bra för våra baltiska och nordiska grannar av vilka förutom Sverige endast Finland ännu så länge står utanför försvarsalliansen.
Kommunistisk 1 maj-affisch med slagord som skulle ha kunnat vara SDs.
Det har på sociala media sagts och skrivits föga smickrande omdömen om Sverigedemokraterna i anledning av inställningen till värdlandsavtalet. Ett parti som nu alltså i en betydelsefull sakfråga – försvarsfrågan var den viktigaste anledningen till att jag gick med i SD 2008 – solidariserar sig med inte bara Vänsterpartiet utan också med de Nordkorea-älskande kommunisterna i Kommunistiska partiet (KP) och naturligtvis crackpot-typerna i Svenska motståndsrörelsen och därmed jämförbara extremnationalister. Att hävda att mitt kära parti hamnat i dåligt sällskap är en skrattretande underdrift.
Fullt lika långt som den rosenrasande Lars Wilderäng går i bloggen Cornucopia – där han kallar SD nationalsocialister, förrädare, rysslakejer etcetera – är jag förstås inte beredd att gå. Se själva vad Wilderäng i uppenbar affekt skriver här: http://cornucopia.cornubot.se/2016/05/de-nationella-socialisterna-och.html
Den förebådade vilandeförklaringen är dock i mina ögon tillräckligt illa för att jag skall uttala mitt nyanserade men likväl klara ogillande gentemot partilinjen här. Det skulle behövas en förutsättningslös debatt inom partiet om detta. Vilandeförklaringen (vilket ord!) är en åtgärd som gör att vi står där med blottad strupe i ytterligare ett år, vilket jag menar vara oförsvarligt av ett parti som säger sig värna om det egna folkets väl och ve.
Att vårt land är oerhört sårbart har slutligen framgått av en rad incidenter och ”olyckor” under de senaste veckorna – med hälsningar från tsar Putin? Läs mer därom på Hans C. Petterssons utmärkta blogg Jihad i Malmö. http://jihadimalmo.blogspot.se/2016/05/med-en-halsning-fran-kamrat-putin.html
Dixi et salvavi animam meam. (Jag har talat och därmed räddat min själ).
This entry was posted on 23 maj, 2016 at 10:25 and is filed under Försvaret, Utrikespolitik. You can subscribe via RSS 2.0 feed to this post's comments.
Etiketter: "landsförrädare", 1 maj, alliansfriheten, Angola, Cornucopia, EU, Finland, FN, Gotland, Hans C. Pettersson, Jihad i Malmö, Kommunistiska partiet, Lars Wilderäng, Mattias Karlsson, Mellanöstern, Mikael Jansson, nationalsocialister, NATO, Nordkorea, regeringsformen, riksdagen, Ryssland, Sovjetunionen, Stefan Löfven, Svenska motståndsrörelsen, Sverigedemokraterna, Tsar Putin, TT, Vänsterpartiet, värdlandsavtalet, vilandeförklaring
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
24 maj, 2016 den 4:52
Hur stärker vi försvaret med ett avtal med Nato om vi inte själva tillför resurser?
Ett avtal ger en tydligare avsikt och gör att vi slutar hymla om vart vi förväntar oss illvilliga företag ifrån, mem vad säger att hjälpen vi förväntar oss faktiskt skulle komma?
Steg ett, Nato eller inte, är att skicka försvaret på behandling för anorexin och därefter tillåta styrketillväxt.
Steg två, vore fint med system likt ss-300/400 och åter vara herrar över luftrummet.
24 maj, 2016 den 8:58
Självklart måste vi tillföra försvaret ytterligare resurser vare sig vi går med i NATO eller ej.
NATO-medlemskap garanterar enligt avtalet snabb hjälp om det värsta skulle inträffa. Har vi ”bara” nära samarbete men inte är medlemmar fullt ut ter det sig mer vanskligt.
24 maj, 2016 den 10:38
Just nu befinner sig de liberala ledarskribenterna i ett nära nog hysteriskt tillstånd, SD: ledningens enligt mitt synsätt välgrundade hållning till Nato-medlemskap stämplas som rent landsförräderi av Wolodarski, Per T Ohlsson m. flera. På ledarsidan i dagens Expressen ges utrymme för ren krigsretorik. Ursäkta Expressen, DN, SvD, SDS med flera, jag tycker inte det är en bra idé att tillsammans med rena skurkstater som Turkiet och Ukraina gå i krig mot Ryssland. Nej, vi som är tveksamma till att ingå i en sådan allians är varken landsförrädare eller putintroll. Vad är förresten ett putintroll? Finns de i verkligheten eller ingår begreppet bara i någon slags härskarteknik? Det krävs väl att varje läsare har ett kritiskt synsätt till vad som publiceras i pressen eller på nätet. Går man in på de s. k. alternativa sajterna rekommenderar jag samma kritiska läsning som om man går in på de stora dagstidningarnas nätsajter. Läs kritiskt, tro inte på allt. Retoriken, för att inte säga propagandan från Wolodarski m. fl. påminner mig om femtiotalets McCartyism. Vill avsluta med en historisk bakåtblick, efter alla militära konflikter med Ryssland har det gått åt skogen för Sverige, Karl den XII 1709, Hattarnas krig 1742, Gustaf III 1788 och Finska kriget 1809. Vi skall ha ett korrekt och vänskapligt, men inte okritiskt förhållande till den store grannen i öster och inte ansluta oss till allianser där vi riskerar att hamna i krig mot honom.
24 maj, 2016 den 10:50
Som jag ser det är NATO-medlemskap den främsta garanten för att undvika krig med Ryssland. Ryssarna ser att vi ser om och stärker vårt försvar, vilket minskar krigsrisken. Ett svagt och solitärt Sverige föraktas i Moskva och sänker därmed tröskeln för militära aktioner från Putins sida.
När det gäller den mer begränsade frågan om värdlandsavtal råder det inom SD delade meningar. Jimmie Åkesson lider till exempel inte av den beröringsskräck visavi NATO som försvarstalesmannen Mikael Jansson, som tycks ha gått för långt i den här frågan.
Se också detta som saxats ur dagens Expressen.http://www.expressen.se/nyheter/jimmie-akesson-i-internt-brak-om-nato/
24 maj, 2016 den 9:34
[…] Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor « Nej, i dag känner jag mig inte jättestolt över att vara sverigedemokrat […]