Djurprat

Foto av älgko taget genom mitt köksfönster. Foto: Tommy Hansson

Dagens behållning för min del har varit en påhälsning här utanför vårt hus av en stor älgko.

Kreaturet spankulerade omkring både länge och väl i det kuperade grönområdet mellan HSB-husen och mumsade i godan ro i sig av lövverken i ungträden, verkade klart hungrig. Det lät sig inte ens distraheras nämnvärt av en man som rastade sin ivrigt skällande hund bara några meter därifrån.

Det enda var att kon tog några behärskat majestätiska (eller kanske drottninglika) kliv i riktning mot det snabbt ivägilande paret, liksom för att markera att den var på alerten.

Unglöven verkade goda… Foto: Tommy Hansson

Mina bilder är tagna genom köksfönstret med maxat objektiv på min enkla Canon Ixus-kamera. Litet suddigt i konturerna (det var inte i går jag putsade fönstren), men jag tror man ser vad det är om man anstränger sig litet.

Även i går blev det tillfälle till litet djurskådning. En liten ullig vildkaninunge for omkring som ett skållat troll på bergknallarna i samma område där älgen höll till, otroligt gulligt. Senare under gårdagen skred ett par graciösa rådjur, sannolikt mor och kid, över vägen upp mot mitt bostadsområde.

Litet längre upp i backen, till vänster om trottoaren, finns sedan många år en myrstack som blivit rätt illa tilltygad. De tappra individer som finns kvar av den strävsamma myrbefolkningen kämpar på med sina arbetsuppgifter.

Kaja – intelligens eller instinkt?

I övrigt börjar områdets fåglar sina kvitterkonserter vid två-tre-tiden varje morgon. Kvitter och kvitter – en del låter ärligt talat mer som gnissel. Även hackspettars mekaniska hackande på varierande underlag gör sig stundom påmint. Här finns även ekorrar, harar samt en och annan igelkott. Också rävar har skådats utanför balkongfönstret.

Nere på stan blev jag, medan jag njöt några bloss på en bänk på Gågatan medan det ännu är tillåtet, åsyna vittne till hur en del fåglar är smartare än andra. En äldre dam matade fåglarna med brödsmulor. Duvor och gråsparvar tog för sig med god aptit men tappade ibland maten ur näbben och då var givetvis andra framme och tog för sig. Kajorna visste bättre råd: de säkrade brödbitarna under klorna samtidigt som de åt.

Korpar…litet skrämmande, litet olycksbådande. Foto: Erik Koffmar

Så påståendet om att kråkfåglar är smarta tycks stämma, även om det antagligen rör sig om instinkt mer än tankearbete. Min favorit är korpen, men den har jag inte sett sedan jag vistades vid mitt föräldrahem en bit ut på landet.

Det är en varelse med säregen och litet skrämmande karisma och läte. Inte långt från föräldrahemmet låg berget Korpberget.

 

 

 

Explore posts in the same categories: Djur & natur

Etiketter: älgko, Canon Ixus, duvor, Gågatan, gråsparvar, harar, HSB, igelkottar, kajor, korpar, myror, rävar, rådjur, vildkaninunge

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.