Kinberg Batra skådar ljuset – men Lööf hoppar i säng med Löfven
Moderatledaren Anna Kinberg Batra avvisar inte längre budgetstöd från Jimmie Åkessons SD.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra har skådat ljuset.
Hon vänder på en femöring och förklarar sig nu hastigt och lustigt beredd att fälla den rödgröna så kallade regeringen. Detta skall ske genom att alliansen lägger fram en gemensam budget som kan få stöd i riksdagen av Sverigedemokraterna (SD). Därmed ajöss med ministären Löfven. Batra skriver i en debattartikel i Aftonbladet så:
Denna svaga regering klarar inte av uppgiften utan bör bytas ut. Vårt land behöver en ny regering och det bästa för Sverige skulle vara en ny alliansregering. http://www.aftonbladet.se/debatt/a/anqa2/darfor-maste-vi-byta-ut-regeringen–snabbt
Kinberg Batra säger sig vara medveten om kritiken mot en samfälld alliansbudget: en sådan måste med nödvändighet bygga på stöd från SD. Efter att tidigare ha vägrat ta i SD med tång vidhåller hon nu: ”Men det är orimligt att fortsätta avstå från att lägga förslag, som skulle bygga Sverige starkare, av rädsla för hur något annat parti skulle kunna agera.”
Till detta är bara att säga ja och amen. Frågan är dock hur ärligt menat Kinberg Batras förslag är. Är det mest fråga om ett halt taktiserande för att få tillbaka sympatisörer som bytt till SD? Eller är det kanske rentav en invit till SD om närmare samarbete framöver? Det är givetvis svårt att veta. I nuläget tycker jag dock det är välgörande att moderatbossen tar bladet från munnen och säger vad många moderata gräsrötter faktiskt vill.
Svensk politiks nya kärlekspar: Stefan Löfven och Annie Lööf.
Även om Kinberg Batras utspel nu är ärligt menat så står det klart att hon inte hade förankrat det bland övriga allianspartier. Centerledaren Annie Lööf, som för något år sedan med en drastisk metafor förklarade sig villig att äta upp sin högra sko hellre än att bli ett ”stödhjul” åt Socialdemokraterna, har klargjort att hon inte är ett dyft intresserad av att lägga fram en samfälld borgerlig budget:
Centerpartiet står fast i det vi har tyckt en lång tid, att vi inte kommer att bilda någon regering med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. http://www.msn.com/sv-se/motor/genevamotorshow2016/annie-l%C3%83%C2%B6%C3%83%C2%B6fs-diss-%C3%A2%E2%82%AC%E2%80%9C-vill-inte-f%C3%83%C2%A4lla-regeringen-med-moderaterna/ar-AAm0Q2F
Samma inställning har Liberalerna: ”Vi tycker att det skulle innebära att Sverige kastas in i ett nyvalskaos”, menar således liberale gruppledaren i riksdagen, Christer Nylander. ”Det som behövs är en samlad alliansregering efter 2018.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6611626
Det är bara för Stefan Löfven att tacka och ta emot. Inte alla minoritetsregeringar i världen har förmånen att få ha en opposition som inte vågar opponera på allvar. En ”opposition” som med Expressen-krönikören K-G Bergströms ord jämväl framstår som mer splittrad än någonsin tillförne. http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/nu-ar-alliansen-mer-splittrad-an-nagonsin/
KDs Ebba Busch Thor, här i en T-tröja från israeliska armén, ser inga hinder för en gemensam alliansbudget stödd av SD.
Det enda alliansparti som köper Kinberg-Batras propå är diminutiva Kristdemokraterna via partiledaren Ebba Busch Thor: http://omni.se/ebba-busch-thor-positiv-till-m-s-utspel/a/Ermg3
Man kan undra över hur de borgerliga partiernas inställning till att fälla vår sorgliga regering så snart som möjligt kommer att påverka väljaropinionen framöver. Att Moderaterna inte kommer att skadas av sin offensiva, möjligen taktiserande, inställning tar jag för givet. Däremot torde Annie Lööf ha anledning ta sig en ordentlig funderare över sitt beslut att hoppa i säng med Löfven.
Centerpartiet är just nu mitt uppe i en framgångsperiod med siffror på 8-9 procent och till och med därutöver. Orsaken till detta förhållandevis formidabla väljarstöd är höljd i dunkel. Att nu Centern agerar hjälpgumma till sossarna kan sätta stopp för denna utveckling och få besvikna sympatisörer att gå över till M, SD och möjligen KD beroende på disposition.
I varje fall lär de inte söka sig till krisande L, som inte gjort många människor glada sedan namnbytet från Folkpartiet och nu balanserar på 4-procentsstrecket.
Tydliga vinnare i det uppkomna läget är Socialdemokraterna, som gnuggar händerna över den borgerliga splittringen, men också Sverigedemokraterna som nu fått gehör för sin vilja att fälla regeringen hos i alla fall det största och det minsta bland de så kallade oppositionspartierna i alliansen.
I samma veva som Anna Kinberg Batras utspel offentliggjordes publicerades två opinionsmätningar för januari 2017. I Metro/YouGov blir SD landets största parti med 24,7 procent. Tvåa och trea är S (21,5) och M (21,4). C får 8,9 och V 8,1 medan Liberalerna stannar på 4,5 procent. Miljöpartiet (3,9) och KD (2,8) hamnar båda under riksdagsspärren. Det bisarra Feministiskt initiativ (F!) parkerar på 2,6 procent. http://samtiden.nu/2017/01/yougov-sverigedemokraterna-ater-storsta-parti/
Alliansens splittring garanterar att ministären Löfven sitter kvar tills vidare.
I Aftonbladet/Inizios mätning är sossarna störst med 25,8 procent under det att det Sverige-vänliga alternativet kommer in som tvåa med 21,5 procent. Moderaterna trea på 21,3 procent, alltså nästan exakt samma som i Metro/YouGov. Centern antecknas för 9,2, Vänsterpartiet för 6,9, Liberalerna för 4,7 och Miljöpartiet för 4,3 procent. KD offside med 3,7 procent. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/lRr57/rekordsiffra-for-annie-loof
Läget mellan blocken måste betecknas som något oklart, då såväl alliansen som de rödgröna har partier som befinner sig under riksdagsspärren.
Om Moderaterna bara ville satsa litet skulle de kunna bilda ett nytt högerblock tillsammans med SD och KD, en lösning som har förutsättningar att gynna samtliga tre partier. Ja, bara konstellationen M+SD skulle kunna få ett väljarstöd på över 50 procent!
Explore posts in the same categories: InrikespolitikThis entry was posted on 19 januari, 2017 at 9:15 and is filed under Inrikespolitik. You can subscribe via RSS 2.0 feed to this post's comments.
Etiketter: Aftonbladet, Aftonbladet/Inizio, Alliansen, Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Centerpartiet, Christer Nylander, den rödgröna regeringen, Ebba Busch Thor, Expressen, Feministiskt initiativ, Folkpartiet, israeliska armén, K-G Bergström, Kristdemokraterna, Liberalerna, Metro/YouGov, Miljöpartiet, ministären Löfven, Moderaterna, riksdagen, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Sverige, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
13 januari, 2019 den 1:49
[…] Slutligen kan jag inte låta bli att undra hur det hade sett ut om inte Anna Kinberg Batra hade blivit bortmanövrerad från positionen som moderatledare. Hon öppnade vid ett tillfälle för att lägga fram en gemensam borgerlig budget som kunde få stöd av SD i riksdagen och därmed fälla den rödgröna regeringen. Kinberg Batra skulle sannolikt allmänt sett också ha kunnat erbjuda såväl sitt eget parti som borgerligheten ett kraftfullare ledarskap än den svage Kristersson. https://tommyhansson.wordpress.com/2017/01/19/kinberg-batra-skadar-ljuset-men-loof-hoppar-i-sang-med… […]