Rasister det är vi allihopa – eller?
Dan Korn skriver i sin bok Rasister det är vi allihopa om såväl äkta som påhittad rasism. Foto: Tommy Hansson
Uttrycket ”rasism” används frekvent som tillhygge mot personer som vågar gå utanför den snäva så kallade åsiktskorridoren. Ofta betyder det egentligen bara ”du är dum” och brukar säga mer om brist på argument hos den som utslungar tillmälet i fråga än om den som anklagas på detta sätt.
Författaren, etnologen, journalisten, rabbinen och debattören Dan Korn, bosatt i Manchester i England, har skrivit en tankeväckande bok om fenomenet rasism och dess användande: Rasister det är vi allihopa (Carlssons bokförlag 2016, 183 sidor). Korn har valt att ta upp ett ganska knepigt ämne i ett förord och 14 efterföljande kapitel som belyser olika aspekter av rasismen respektive ”rasismen”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dan_Korn
Om kampen mot rasismen skriver Dan Korn på följande sätt på sidan 9 i förordet:
Den har ett gott syfte och har en storartad historia. Rasismen har förtryckt och mördat. Vem vill inte vara motståndare till det? Men i den stora antirasistiska fanan har fula löss hamnat, som i antirasismens namn gör det bästa för att bevara rasismen. Den gamla rasismen lever än, men den har tappat mark från att ha varit en ideologi som försvarades av regeringar och hyllades i universitetens lärostolar till att bli en suspekt och avskydd ideologi. Den nya rasismen som uppträder i antirasismens klädsamma dräkt är svårare att upptäcka, men den utgör enligt min uppfattning ett betydligt större hot än den gamla rasismen, som blivit tandlös och åderförkalkad.
Dan Korn demaskerar rasifieringsvänstern.
Den kanske största förtjänsten med Korns bok är just att den på ett övertygande och vältaligt sätt demaskerar vår tids så kallade antirasism och framställer den som precis vad den är: ett nytt slags rasism vars oförsonliga intolerans och hätskhet är ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Ty det behövs inte särskilt mycket för att du skall bli kallas ”rasist”, ”nazist” eller ”fascist” av hysteriska vänsterstollar som Stefan Löfvens rådgivare Henrik Arnstad eller Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg.
Det kan räcka med att du kritiserar den mångkulturalistiska ideologin eller den förda invandringspolitiken, alternativt påtalar muslimska invandrares överrepresentation när det gäller grov brottslighet. Är du dessutom en vit, medelålders man med svensk bakgrund är du definitivt körd ur ett ängsligt PK-perspektiv.
Ett verksamt instrument i den nya vänsterrasismens verktygslåda är begreppet ”rasifiering”, en svensk översättning av den brittiske sociologen Robert Miles term ”racialisation” vilket förekom i Miles bok Racism 1989. Ordet dök upp på svensk mark 1997 men började användas allmänt först på senvintern 2014. Rasifiering är raka motsatsen till den ”färgblindhet” som var ett honnörsord bland antirasister – verkliga sådana – på 1960-talet.
Att vara rasifierad, det vill säga ha en annan hudfärg än vit, innebär enligt vänstern att besitta en särskild insikt i rasdiskrimineringens mekanismer. Vita skall i detta perspektiv inte inbilla sig att de vet något alls om rasism, tvärtom skall de enligt rasifieringsförespråkarna helst hålla käften och acceptera att de tillhör en underlägsen ras.
Så kan det gå när förment antirasism förbyts i den mest utpräglade rasism där hudfärgen placeras i högsätet. Dan Korn skall ha all heder av att ha avslöjat detta, även om jag upplever hans kapitel om rasifieringen (sidorna 141-159) som kanske onödigt snårigt. Jag hoppar här medvetet över referenserna till alla de franska tänkare – Derrida, Foucault, Bourdieu och allt vad de hette – som Korn anför.
Hanif Bali (M) – ”husblatte” enlig rasifieringsivrarna.
Intressant är att ta del av några av Dan Korns udda iakttagelser i ämnet rasism. Inledningsvis ägnar han exempelvis ett kapitel åt ”Negern i Mölnlycke”, en Leonard Ljungdahl (1887-1932), en svart man som var son till en kvinna i Mölnlycke som varit gift med en negerbetjänt på ett säteri trakten. Denne hade efter en tid försvunnit spårlöst.
Korns efterforskningar visar att Leonard Ljungdahl inte av ortsbefolkningen dömdes på grund av sin avvikande hudfärg utan i det stora hela sågs som vilken svensk som helst, detta trots att den äkta rasismen vid denna tid var allmänt accepterad. Icke minst då av det parti (S) som i dag talar ivrigast om Sverigedemokraternas påstådda ”nazistiska rötter”.
”Postmodernismen” har, enligt Dan Korn, bland annat fört med sig en klappjakt på allt och alla som med litet fantasi kan skällas för att vara anfrätta av rasismen. ”Rasister det är vi allihopa”, skriver Korn ironiskt (sidan 121). ”Hela Europa är ett enda stort träsk av rasism, kolonialism och imperialism. Och vi är alla medskyldiga. För att komma undan rasismen, som utmålas som överallt förekommande, måste man ställa sig upp och deklarera sig vara antirasist.”
I detta politiskt superkorrekta perspektiv blir antirasisten vår tids hjälte, det goda föredömet i samhället. Kruxet är dock att även de människor som verkligen är rasister hänger på och förklarar sig vara goda antirasister. ”Att kalla sig antirasist och verkligen vara mot rasism är två olika ting”, konstaterar Korn.
De mest militanta förespråkarna för en alldeles genuin form av rasism i dag är troligen de som vänder sin rasism mot den vita folkgruppen. De som kallar personer med invandrarbakgrund vilka inte passar in i det politiskt korrekta mönstret, såsom exempelvis den frispråkige moderate riksdagsmannen Hanif Bali, för ”husblattar”. De som menar att den vita ”rasen” helst borde utplånas från jordens yta.
Tobias Hübinette skräder inte orden utan vill se ”den vita rasens västerland” gå under i ”blod och lidande”.
Till den senare kategorin hör ”vithetsforskaren” Tobias Hübinette, en av initiativtagarna till Expo, som en gång i tidskriften Creol önskade att ”den vita rasens västerland” måtte ”gå under i blod och lidande” och för något år sedan i sin numera akademiska skepnad krävde att invånarna i Sverige skulle registreras beroende på rasmässig tillhörighet. https://sv.wikiquote.org/wiki/Tobias_H%C3%BCbinette
Dan Korn har skrivit en viktig och samtidigt underhållande bok där han blandar personliga upplevelser och reflektioner med allvar och vetenskapliga belägg. Det blir till en rätt oemotståndlig mix som varmt kan rekommenderas!
Explore posts in the same categories: Rasifiering, RasismEtiketter: "Racism", "Rasister det är vi allihopa", Aftonbladet, Anders Lindberg, antirasister, åsiktskorridoren, Bourdieu, brottsstatistiken, Carlssons bokförlag, Creol, Dan Korn, Derrida, England, Europa, Expo, färgblindhet, Foucault, Hanif Bali, Henrik Arnstad, husblattar, imperialism, invandringspolitiken, kolonialism, Leonard Ljungdahl, M., Manchester, Mölnlycke, muslimska invandrare, postmodernism, Robert Miles, S, Stefan Löfven, Sverigedemokraterna, Tobias Hübinette
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tommy Hanssons Blogg 
2 april, 2017 den 6:55
Rasism finns egentligen inte, och finns rasism, så är verkligen alla människor egentligen s.k. rasister, och detta vare sig man önskar sig detta eller inte….
Egentligen handlar nog begreppet rasism ofta mer om en maktkamp mellan herre kontra slav, mellan att leda kontra att följa, mellan makt kontra maktlöshet, mellan vinnare kontra förlorare, mellan segrar kontra förluster, mellan liv kontra död….
Rasism finns inte någonstans, och finns den någonstans över huvud taget, så omfattas den överallt och av alla människor. De flesta omfattas av ohjälpliga tendenser till att vilja identifiera sig med dem som liknar dem själva på en mängd olika områden, och de flesta kan oftast inte själva rå för att de fungerar på sådant vis, det är helt enkelt mänskliga svagheter som är inbyggt i det mänskliga sättet att fungera, samt mänskliga behov av hemmakänslor, tillhörighetskänslor, samhörighetskänsor…
Alla människor delar liknande behov av att kunna tala samma språk som, dela samma kultur med, dela samma religion med, dela samma politiska övertygelse med, dela likheter i livsstilar, klädstilar och överiga utseenden, med dem som liknar dem själva, helt enkelt….
Detta som gör att kommunikation tilltros om att kunna lättare föras och genomföras, samt att relationer därmed då också lättare tilltros till att kunna upprätthållas när det är lättare att kunna förstå, samt också lättare att kunna göra sig förstådd…..
Olikheter tilltros inte i lika hög utsträckning sådana möjligheter att kunna göra sig förstådd, samt att själv kunna förstå, eller sympatisera med…..
Därför finns väl denna nymoderna kategorisering av s.k. rasifierade, som vill samla sig tillsammans med varandra, för att därmed kunna identifiera sig själva just genom att identifiera vad de själva inte är….
Det är ungerfär samma princip som handlar om ett samhälle som vill peka ut vilka, vem eller vad som är onda eller ont, för samhället ifråga, (de, och det, – andra – )..Med ett sådant förfarande definieras och identifieras vilka, vem eller vad som är det goda, och det som är gott, för samhället ifråga, (jag, vi, de våra och vår ideologi, vår tro, våra övertygelser och vår förståelse osv., et cetera, är just för oss, det som är det goda, det sanna, det rätta osv.)….
Detta behov, eller detta förfarande, har nog funnits i alla tider och i de flesta olika typer av samhällen. Det har också funnits genom hela historien där olika kulturella seder, kulter och traditioner har velat försöka att definiera vad som är av godo, och vad som är av ondo.
Detta för att kunna förfara med ett renande i samhället, från det onda eller de onda, vare sig det varit ideologier, trosläror som stämplats som kätterska eller människor som identifierats som onda, för att på så sätt kunna sin livskraft, motstå sjukdomar och därmed öka sina överlevnadschanser ….
Man behöver dock kanske bestämma sig för om man verkligen vill ha ett variationsrikt människosläkte, alltså ett MÅNGFALDIGT människosläkte, och en MÅNGKULTURELL mänsklighet, eller om man vill försöka att utplåna de olikheter och den variationsrikedom som faktiskt finns….
Vill man verkligen ha ett mångkulturellt människosläkte, och en variationsrik mänsklighet, så behöver man kanske tillåta, och erkänna, den s.k. rasism, som då på mer eller mindre naturliga vis vill förekomma och florera, överallt, i det varationsrika människosläktet som verkligen finns, både språkligt, etniskt, musikaliskt och på alla möjliga vis, som i sin tur lägger grunder för möjligheter till just den mångfald som mänskligheten har förmågor att uppvisa…
Till glädje för just hela människosläktet….
Men, men….
Religioner, flera olika religioner, innehåller ofta lagar för samhällets bevarande, för människors, och särskilt kanske för relgionens anhängares beskydd, och innehåller då även krigsstrategier, eller krigsmanualer, samt uppmaningar till anhängarna hur de skall förhålla sig i krigssituationer, mot andra religioner och andra folkstammar, som de eventuellt råkar i krig mot….
T ex hinduism är en gammal religion som har bevarat sin kultur. Där ingår både samhällslagar, samt även just uppmaningar vad gäller krigsmetodik.
Ett fundamentalt råd, eller uppmaning, krav, som vill ges, av Guden eller av gudarna, handlar om att visa en absolut tillit till, lydnad inför, samt en fullkomlig trohet, till Gudens krav och uppmaningar om och kring hur de stridande skall gå tillväga, om de vill kunna räkna med Gudens beskydd att vilja låta dem vinna framgångar och kunna göra erövringar, plundringar och kunna skaffa sig makt över en fiendestams tillgångar.
Om de inte visar upp denna kompletta, helhjärtade och fullkomliga tillit, förtröstan och förtroende, enligt texterna, så kommer Gud, eller gudarna, att absolut överge dem, ja, spotta ut dem ur sin mun, för uppvisande av mjäkighet, velighet, misstro och halvhjärtad tillit till Guden. Endast det helhjärtade och det fullkomligt hängivna och fullkomligt tillitsfulla, samt segervissa, är vad som över huvud taget kan leda fram till en seger, mot eventuella fiender.
Många religioner har likheter i att de är krigsmanualer för segrar, samt lagböcker kring det samhälleligas överlevnad, men kräver en obändig hängivenhet, för att Guden skall vilja bistå med seger till de kämpande i eventuella krig mot fiender.
Kamp om världsherravälde och makt där en total och fullkomlig seger, med ödmjukade, besegrade och erövrade motståndare är målet.
Det är en grundprincip i många religioner, inklusive naturreligioner som hos t ex olika indianstammar, samt hos olika afrikanska stammar, där krigande mot andra, fientliga stammar, ansågs vara det mest vanligt förekommande och därför det mest naturliga att förbereda sig för, redan från barndomen.
Förberedelser handlade om att kunna lära sig att skjuta med pilbåge, samt kunna rida väl, att kunna tillverka stridsyxor och fjäderskrudar, samt också att träna sig i att dansa krigsdanser osv.
Kristendom har i en praktik blivit erövrande som religion fastän den i sin lära avkräver motsatsen till världslig erövring av sina lärjungar, vilka istället anses ska lära sig att hoppas på ett himmelskt liv, efter döden, och också som ideal leva i fattigdom, kyskhet och lydnad och absolut inte sträva efter någon världslig makt, några världsliga vinningar, något världsligt inflytande eller någon världslig ställning.
Att försöka förstå andra religioner och deras läror utifrån en kristen lära, riskerar att inte kunna låta sig göras, eller i alla fall riskerar att kunna leda till idel missförstånd, felbedömningar och oförstående kristna, inför vad som egentligen är meningen, innehållet, kravet, målet och aspirationen hos många andra religioner.
Det som kristna då vill anse vara gott, eller vara godhet, ses då kanske inte som godhet hos andra religioner.
Då kan kristna i sin tur tolka det som ondska hos andra religioner, eller som fiendeskap, utan att vilja förstå, eller vilja sätta sig in i att olika religioners Gud, och olika lärors gudar, helt enkelt ställer andra krav på sina egna för att anses vilja ge dem framgångar, både i fred och också då vid eventuella krigssituationer mot fiender.
Att det där, i andra religioner, ofta handlar om ett ständigt och överallt närvarande krigande, som förväntas ge seger, i betydelsen alltså världslig seger och världslig makt till varje pris.
Detta tänker oftast inte kristet präglade människor på.
Kanske eftersom även stora delar av kristendom blivit använd i krigserövrande syften av krigare och erövrare som ville erövra världslig makt och segrar, tvärt emot den kristna religionens egen lära.
Världslig seger över fiender, finns däremot som uppsatta mål av Guden, eller gudarna, inom flera andra religioner, ismer och läror.
Seger, med vilka medel som helst, ofta med stående krav på total avsaknad av vekhet, velighet, svaghet, nåd eller barmhärtighet mot fiender, samt krav på förmågor att kunna uppvisa kyla, brutalitet, hänsynslöshet, hårdhet och även lögn, bedrägeri, mord och alla möjliga andra tillåtna sätt för att få de fiender som vill bekämpas att komma på fall, söndras, upplösas, utplånas, utrotas, är att betraktas nästan som en plikt mot Guden, eller gudarna.
Detta är alltså ofta de villkor, och de grundläggande stridsstrategier, som Guden, eller gudarna, inom många andra läror, menas uppställa som krav för att vilja, och då kunna, ge sitt stöd till de egna anhängarnas segermöjlighet, samt för att vilja stå bakom och anses kunna bidra till vad som då vill betraktas vara, ur det egna perspektivet, en framgångsrik seger.
Det blir då en seger som ses som någonting gott, ur det egna perspektivet, men som samtidigt då oftast ses och uppfattas vara någonting ont, ur de besegrades perspektiv. Alltså för dem som eventuellt då blev besegrade med sådana krigsmetoder.
Men, men, naturen är egentligen varken god eller ond, dess villkor är helt enkelt bara seger eller förlust, liv eller död …
Naturen är ofta grym, skoningslös, brutal och i avsaknad av barmhärtighet, eller nåd vid olika konfrontationer på liv och död.
Naturen vill inte visa vekhet, när det kommer till strider mellan t ex lejon, eller gnu-hannar, hjorthannar, björnhannar, eller mellan andra djurhannar bland flocklevande djur som strider på liv och död vid parningskonkurrens, om just en seger och en förstaplacering gentemot sina konkurrenter.
En seger är absolut nödvändig, för den medför oftast livsmöjlighet vad gäller fortplantning, vilket är vad naturen ser som en ultimat seger.
Förluster vid sådana förstaplaceringskamper mellan hannar ur samma flock, i djurriket, innebär inte att förlorare kan tas till fånga som slavar eller tjänare till vinnare, utan i naturen innebär det oftast direkt död för de besegrade. Om inte direkt död så oftast ändå förlorade chanser till fortplantning, vilket kan sägas vara ungefär detsamma som död.
3 april, 2017 den 11:12
Ps.
En framtidsfantasi…..
Om man tänker sig ca 20, 40 eller 60 år framåt i tiden, och att då både Sverige, liksom hela Skandinavien, samt också hela EU, faktiskt vid den tiden har övergått till islam till största delen, och då blivit länder som har infört sharialagar, så kan man fantisera, mot bakgrund av tidigare händelser i både forna Jugoslavien samt Amerikas korståg mot the axels of evil, dvs., muslimska länder i MÖ, hur det skulle kunna bli, och hur det skulle kunna se ut och vara då, i både Skandinavien och Europa….
I ett framtida scenario, där då islam och sharialagar är införda, som då inspirerar och styr allas riktlinjer för det sociala livet i nationerna, då en hel del ideal i det moderna misslyckade samhället, har övergivits, och nya lagar införts, som förmana, och mana, tidigare skandinaver och europeér, att förhålla sig mer respektfullt, samlat, disciplinerat och uppmärksamt vad gäller relationer mellan män och kvinnor, samt vad gäller försvar för familjerelationer och i en förlängning försvar för främst barnen….
Då har de flesta av dessa forna skandinaver och européer kanske ca fyra fruar var, där var och en av fruarna föder ca 5, 6, 7, 8, eller flera, barn….
Då har största delen av all alkoholkonsumtion mer eller mindre försvunnit och en renlevnadskultur infunnit sig på alkoholfronten, där framför allt kanske cocacola då vill konsumeras istället….
Där går då inte heller längre några lättklädda och halvnakna kvinnor, flickor eller tanter, omkring, spatserandes runt i butiker, gator, torg, skolor, bussar och bibliotek, utan att det allra minsta vilja skyla sig själva.—
Tvärtom, så sparar de då sina behag och sin attraktion, enligt sharia-förmaningar, till förmån endast för deras äkta makar och endast inom hemmets väggar där det då endast är den äkta maken som tar del av dem….
Om flickorna och kvinnorna klär på sig rejält, när de är utomhus, så slipper då maken riskera att bli svartsjuk om någon annan man, i det allmänna rummet, skulle råka kasta lystna blickar på deras fruar…
Fruarna i sin tur slipper eventuellt att okända män, i obevakade ögonblick, skulle kasta lystna blickar på dem, som skulle kunna riskera att just i obevakade ögonblick övergå i ett antastande, eller i en våldtagande handling….
Männens fruar som då först och främst, och före allting är deras barns mödrar, behöver till varje pris beskyddas mot eventuella kränkningar, förnedrande, respektlösa bemötanden, förolämpande eller fräcka attityder, från okända män….
Män som plötsligt kan riskera att få för sig att de vill ta del av vad de ser framför sina ögon av kvinnlig fägring, om flickorna och kvinnorna inte har skylande och skyddande kläder….
De som då är alltför lätt klädda verkar då till synes inbjuda till att fritt ta för sig av dem, för envar man som vill och kan utföra sådana handlingar, och som kan visa sig tillräckligt förmögen, samt ha kraft, initiativ och uppfinningsrikedom nog, både med blickar och händer….
Männen anses alltså ha naturliga viljor att kunna betvinga, erövra, underkuva och förtrycka obevakade, icke respektfullt klädda, s.k. fria och s.k. oberoende flickor och kvinnor, vilket också enligt relgionen kan tolkas som en rättighet, om inte kvinnorna klär på sig ordentligt, i betydelsen anständigt, när de vistas utomhus….
Män anses mena sig själva, enligt en slags naturlag, som då också blir sanktionerad av sharialag, kunna fritt göra anspråk på, samt ge sig själva tillstånd till, att demonstrera makt genom en uppvisad erövringsförmåga gentemot sådana då eventuellt till synes fria, men samtidigt försvarslösa, unga flickor och kvinnor, som befinner sig oskyddade i ett allmänt och offentligt rum, om de alltså just inte är skyddade med korrekt klädsel….
Sharialag anses då vara en insiktsfull förståelse av en sådan basal verklighet om sexuella drivkrafter hos en manlig befolkning, och vill därför mana flickor och kvinnor till en lika naturlig försiktighetsåtgärd, genom att förespråka en heltäckande klädsel för dem, när de befinner sig utomhus….
Därmed antas det att de då kan undvika och minimera risker för katastrofer av större eller mindre dignitet, där verbal respektlöshet, förolämpningar, kränkningar eller antastande män, då lättare menas kunna undvikas för allas väl och ve…
Inte minst då ett väl och ve för hela familjer, samt därmed i en förlängning ett väl och ve även för barnen, som förhoppningsvis slipper uppleva att deras föräldrar skiljer sig….
Sedan, inom en inte alltför lång tidsperiod, kanske inom 60-80 år, så kommer kanske då USA, såsom en försvarare av en s.k. fri värld, vilja komma att bomba ett islamiserat Skandinavien, inklusive då eventuellt ett lika islamiserat Europa, i ett förutseende självförsvar….
Kanske kommer då ett USA som en eventuell säkerhetsåtgärd och som ett självförsvar mot risker för att en islamisering även av USA´s befolkning också skulle kunna komma att ske, där en vilja att låta sig omfattas av en muslimsk tro, kultur och lära annars skulle växa sig starkare, att då komma att vilja bekämpa den islam som då vuxit sig stark inom både EU och inom Skandinavien ….
De försvarslösa skandinaviska och europeiska befolkningarna, blev just försvarslöst överväldigade av islam, helt i enlighet med och i överensstämmelse med deras regeringars och deras etablissemangs uppenbara önskemål, önskningar och krav, och vilken de då inte kunde stå emot….
När islam växte sig allt starkare och mer inflytelserik ju större andel av befolkningarna som var muslimer, samt ju större andel av befolkningarna som beslutade sig för att hastigt och lustigt faktiskt konvertera till islam för att därmed undvika att riskera ytterligare ett inbördeskrig på Europeisk mark, samt att slippa betala skatt till muslimer, och när befolkningarna i både Europa och Skandinavien ökade drastiskt i antal med allt större antal barnaskaror, så föranledde det ett s.k. fritt USA, med en enorm statsskuld liksom också både de europeiska och skandinaviska nationerna tidigare varit i besittning av, att vilja försöka vidta åtgärder mot det allt större antalet islamiserade européerna och skandinaverna…
I självförsvar…