Stereotypa nidbilder av militärer och kyrkor

Lee Ingleby som John Bacchus och Martin Shaw som George Gently.

I går (den 14 maj 2017) såg jag ännu ett avsnitt av den utmärkta brittiska kriminalserien ”Inspector George Gently” (Kommissarie Gently) i TV7 med de förnämliga aktörerna Martin Shaw och Lee Ingleby i rollerna som ledande polismän vid en polisstation i nordöstra England. https://en.wikipedia.org/wiki/Inspector_George_Gently

Jag gillar alltså serien om den gammeldags och rättrådige polischefen George Gently, liksom en rad andra ytterst välgjorda brittiska deckare. Favoriten just nu är ”Line of Duty”, som skildrar internutredningsenheten AC-12s arbete med att demaskera och lagföra korrupta poliser. https://en.wikipedia.org/wiki/Line_of_Duty

John Wayne som överste Mike Kirby i ”The Green Berets” i regi av Wayne och Ray Kellogg (1968). Skurk enligt Vietnam-aktivister till vänster, hjälte enligt oss andra. https://en.wikipedia.org/wiki/The_Green_Berets_(film)

Jag kunde dock inte undgå att notera att det i svensk televisions senaste avsnitt om den något buttre och samtidigt konservative och kompetente Gently serverades den vanliga stereotypa nidbilden av militären som en hoper galningar som alltid är i färd med att dölja skumraskerier och oegentligheter som exempelvis pennalism, mord, tortyr och massakrer.

I det aktuella avsnittet utreder Shaws och Inglebys rollgestalter George Gently respektive John Bacchus ett dråp begånget av en avpolletterad soldat med psykiska problem. Det visar sig att den unge exsoldaten, som även råkar vara homosexuell, har blivit som han är genom mystiska drogexperiment företagna av militären samt genomgången tortyr i samband därmed. Sådana experiment, då bland andra droger LSD användes, förekom verkligen inom den brittiska militären 1964.

Huvudskurken är, föga oväntat, en överstelöjtnant Darwin (felaktigt titulerad ”löjtnant” i de svenska undertexterna) vilken inte bara mörkat det brottsliga händelseförloppet utan också överbevisas vara en mördare.

Den sadistiske sergeanten är en slitstark cineastisk kliché. Här hämtad ur filmen ”Full Metal Jacket” i regi av den brittiske regissören Stanley Kubrick (1987). https://sv.wikipedia.org/wiki/Full_Metal_Jacket

Ja, gott folk, på liknande sätt brukar handlingen te sig i så gott som alla anglosaxiska TV-produktioner och filmer som handlar om den militära professionen. Nog för att det säkerligen förekommer såväl brottslighet som skilda sorters oegentligheter inom militären men även positiva saker som sansad pliktkänsla, sund fosterlandskärlek och gott kamratskap, något som praktiskt taget aldrig kommer fram i nämnda skildringar.

Ett specialfall är filmen ”The Green Berets” (Gröna baskrarna) med Vietnam-motiv, där huvudpersonen Mike Kirby av Vietnam-vänstern anses vara en folkmördande skurk men en patriotisk hjälte av oss andra.

Samma typ av ensidig negativism drabbar kyrkor, enkannerligen den katolska varianten, och andra former av religiositet. Bilden av kristen tro som ett andligt och praktiskt stöd för människor och som en allmänt sett god kraft i samhället med bland annat sjukvård, kultur och välgörenhet på agendan lyser däremot nästan helt med sin frånvaro.

Aktivt troende och positivt nitälskande präster, nunnor, munkar och andra religiösa människor är det desto mer sparsamt med. Desto fler ondskefulla mobbare, galna och tungomålstalande exorcister, svavelosande helvetespredikanter, fåfänga prästprimadonnor och fanatiska våldsmissionärer.

Ett exempel, också det hämtat från gårdagen, härvidlag var den (som vanligt mycket välgjorda) brittiska cold case-serien ”Mördare okänd” med Trevor Eve i huvudrollen som den dynamiske enhetschefen Peter Boyd. Avsnittet handlar om ett föräldralöst, kvinnligt tvillingpar som omhändertagits av ett katolskt barnhem.

Max von Sydow som demonutdrivande präst i ”Exorcisten” (1973) med William Friedkin som regissör. https://sv.wikipedia.org/wiki/Exorcisten

Den ena systern blir bortadopterad, men den andra tvingas framleva sin existens på det omänskligt hårda barnhemmet ända in i tonåren. De avporträtterade nunnorna framställs givetvis som sadistiska, straffande översittare som för alltid präglat sina offer.

Där har ni de vanliga bilderna av militära och kyrkliga organisationer sådana dessa framställs i ett otal filmer och TV-serier sedan många, många år tillbaka. Vad det beror på? Ofta är det nog bara en beprövad modell som traderas vidare i syfte att åstadkomma en spännande handling: den ondskefulle, mörkande militären eller den bestraffningsglada, sadistiska nunnan plockas då fram som pålitliga schabloner.

Emellertid ligger i det aktuella sceneriet tvivelsutan en politisk agenda på lur. Hollywood och den brittiska TV-industrin är överbefolkade av vänsteraktivister – den amerikanske regissören Oliver Stone är ett tydligt exempel härpå – vilka av ideologiska skäl njuter av att djävulsmåla samhällsbärande institutioner som det militära och det kyrkliga livet.

Mark Williams som Father Brown. Något så ovanligt som ett välvilligt prästporträtt i TV.

Ett välgörande undantag från den negativa bilden av kyrkans män är slutligen TV8-serien om den på den engelska landsbygden mordlösande katolske prästen ”Father Brown”, spelad av Mark Williams. Serien bygger på den kristne författaren G. K. Chestertons (1874-1936) romaner. Father Brown är en helt igenom sympatisk och godmodig, låt vara excentrisk, prästman vilket är ingenting annat än en raritet i anglosaxisk TV- och filmproduktion. https://en.wikipedia.org/wiki/Father_Brown_(2013_TV_series)

Explore posts in the same categories: Filmer och TV-serier

Etiketter: AC-12, överstelöjtnant Darwin, brittiska TV-serier, England, Exorcisten, Father Brown, Full Metal Jacket, G K Chesterton, George Gently, Hollywood, Inspector George Gently, John Bacchus, John Wayne, Lee Ingleby, Line of Duty, LSD, Mark Williams, Martin Shaw, Max von Sydow, Mördare okänd, Mike Kirby, Oliver Stone, Peter Boyd, Ray Kellogg, Stanley Kubrick, The Green Berets, Trevor Eve, Vietnam, William Friedkin

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.