68-kyrkan: Jesus som revolutionär och korset som belastning


Johan Sundeen har skrivit ett magistralt verk om 68-rörelsens härjningar inom Svenska kyrkan. Foto: Tommy Hansson

”Jesus är i stort sett borta. Kyrkan vill tala om allt möjligt annat, men inte om honom längre.”

Så uttryckte sig professor emeritus Eva Hamberg, präst och ledamot i kyrkans läronämnd, när hon för något år sedan motiverade sitt utträde ur Svenska kyrkan som hon menade var svårt anfrätt av ”inre sekularisering”. https://tommyhansson.wordpress.com/2014/01/08/prast-lamnar-svenska-kyrkan-pa-grund-av-inre-sekularisering/

Eva Hamberg är mycket långt ifrån ensam om att ha lämnat Svenska kyrkan med anor från reformationen på 1500-talet. Enligt statistik som offentliggjordes i våras gick under 2016 omkring 90 000 personer ur kyrkan, vilket var det största antalet någonsin som lämnat Svenska kyrkan under ett och samma år. http://www.dn.se/nyheter/sverige/rekordmanga-lamnar-svenska-kyrkan/

40 procent av de utträdande personerna motiverade sitt steg med att de inte trodde på Gud. I fallet Eva Hamberg var förhållandet snarast det motsatta: hon tror på Gud och Jesus och valde därför att utträda.

Hopplös sekularisering och politisering. Eva Hamberg, som under en lång följd av år innehaft en rad högre tjänster och befattningar inom Svenska kyrkan, anser att den forna statskyrkan i dag är hopplöst sekulariserad och politiserad.

Ärkebiskop K.G. Hammar släppte in den skabrösa fotoutställningen Ecce Homo i Uppsala domkyrka.

Droppen som kom bägaren att rinna över för Hambergs del var en utfrågning inför valet av ärkebiskop 2013, då ärkebiskopskandidaterna fick frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än islams profet Muhammed. Endast Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, svarade klart ja på den frågan – alla övriga, inklusive den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén, svävade på målet. http://blogg.tidskriftenevangelium.se/vem-sager-arkebiskopskandidaterna-att-jag-ar/

Kritiker av Svenska kyrkan brukar ibland uppmanas att inte gå ur kyrkan utan hellre stanna och påverka den inifrån. Professor Eva Hamberg, som även är filosofie doktor i ekonomisk historia, ansåg dock inte att detta var ett möjligt alternativ utan hänvisade till att hon under 25 års aktiva försök inte lyckats påverka kyrkan i någon som helst riktning.

Om ursprunget till sekulariseringen och politiseringen av Svenska kyrkan har idé- och lärdomshistorikern Johan Sundeen skrivit den omfångsrika boken 68-kyrkan. Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989 (Bladh by Bladh förlag 2017, 492 sidor), som visar hur en krets vänsterteologer under det så kallade röda decenniet lyfte in marxismen i kyrkorummet.

Från predikstolar och pulpeter samt i lärosalar, debattartiklar och böcker påstods att Jesus Kristus varit en socialistisk revolutionär. Kristendomen framställdes som en inomvärldslig rättfärdighetslära och en förelöpare till kommunismen.


Kristendom och kommunism flätades samman i den kristna vänsterns idévärld.

Låg andlig nivå. En av förgrundsgestalterna inom den så kallade kristna vänstern var enligt Sundeen Per Frostin (1943-92), som blev professor i systematisk teologi vid Lunds universitet och var ledande inom såväl den Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS) som socialdemokratiska Broderskapsrörelsen.

Frostin skriver följande i sin pamflett Kampen för rättfärdighet (1975):

När man tänker på Guds handlande har man en tendens att begränsa sig till det kristna. Att Dag Hammarskjöld eller Julius Nyerere är Guds redskap kan man kanske förstå. Men Mao Tse-tung, Ho Chi Minh eller Fidel Castro? Att Gud kan handla genom människor som ej hör till Guds folk är lika anstötligt idag som för 2000 år sedan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Frostin

De tankar Frostin och hans meningsfränder inom den kristna vänstern torgförde har åldrats helt utan behag. Man kan tycka att det, åtminstone utanför den hårda vänstern med dess talrika kommunistiska bokstavssekter, borde ha framstått som groteskt att hylla kommunistiska folkförstörare och krigshetsare som något slags Guds medarbetare.

Att så uppenbarligen inte var fallet inom kristen vänster i och utanför Sverige vittnar om en uppseendeväckande låg andlig nivå. Detta avspeglar sig även i Svenska kyrkans val av ärkebiskopar. Den senaste (siste?) ärkebiskopen med en huvudsakligen konservativ teologisk/moralisk syn var Yngve Brilioth, som beklädde kyrkans högsta ämbete under perioden 1950-58. Brilioth var bland annat motståndare till kvinnliga präster.

Wejryd besökte Hamas. Efter Yngve Brilioths tid som ärkebiskop har vänster- och liberalteologerna i en aldrig sinande ström avlöst varandra i ärkestiftet: Gunnar Hultgren (1958-67), Ruben Josefson (1967-72), Olof Sundby (1972-83), Bertil Werkström (1983-93), Gunnar Weman (1993-97), Karl-Gustav Hammar (1997-2006), Anders Wejryd (2006-14) och Antje Jackelén (från och med 2014). Förutom att inneha en både teologisk och politisk vänstersyn har Svenska kyrkan även gått i spetsen för ett alltmer antiisraeliskt och islamvänligt synsätt.

Det kyrkliga motståndet mot den judiska staten Israel, som bekant Mellanösterns enda demokrati, har icke minst tagit sig uttryck i en rad bojkottaktioner riktade mot israeliska varor som producerats på den så kallade Västbanken, det vill säga de traditionella judiska områdena Judéen och Samarien med anor från biblisk tid. Tankarna går osökt till de tyska nationalsocialisternas uppmaning ”Kauft nicht bei Juden” (Köp inte av judar) från 1930-talet. https://tommyhansson.wordpress.com/2013/12/29/svenska-kyrkan-kauft-nicht-bei-juden/

Det kan nämnas att Anders Wejryd efter sin tid som ärkebiskop i slutet av oktober 2014 avlade en good-will-visit i Gaza, där han sammanträffade med höga representanter för den islamistiska terrorrörelsen Hamas, som styr Gaza-remsan med järnhand sedan sin valseger 2005. För att inte förarga sina muslimska värdar hade Wejryd stoppat ned det kors han bar i en kedja runt halsen i bröstfickan!


Förre ärkebiskopen på plats hos Hamas i Gaza – med korset i bröstfickan.

Att Wejryds besök var väl koordinerat med Sveriges officiella Mellanöstern-politik framgår av att den svenska delegationen, där även Jakob von Uexkull, ordförande i organisationen Right Livelihood Award, ingick, samma dag som regeringen Löfven officiellt erkände det så kallade Palestina diplomatiskt (den 30 oktober 2014) utfärdade ett pressmedelande där en palestinaarabisk ”humanitär” organisation prisades.

K.G. Hammar fostrades i 68-rörelsen. Svenska kyrkans Israel-kritiska och propalestinska hållning bör ses som ett logiskt utflöde av den utveckling som så vältaligt beskrivs i Johan Sundeens magistrala uppgörelse med den kyrkliga 68-vänstern.

”Inom Svenska kyrkans episkopat har 68-engagemanget sträckt sig in i vår egen tid”, framhåller Sundeen (sidan 15). ”Den som på 2000-talet mer än andra har gett ansikte åt en opinionsbildning och kristendomstolkning med rötter i det röda decenniet (1965-1975) är K.G. Hammar.”  https://sv.wikipedia.org/wiki/K.G._Hammar

Sundeen hänvisar i sin bok (sidorna 15-16) till en intervju med Hammar som gjordes av Viggo Cavling i Dagens Nyheter den 16 februari 2003, där Cavling menar: ”Om K.G. Hammar sägs vara tvivlets mästare när det gäller teologiska frågor så är han det inte när det gäller politik.” Cavling framhåller att Hammar, liksom många av sina biskopskolleger, fått sin politiska fostran i 68-rörelsen radikalism med dess beundran för exempelvis Maos Kina, Ho Chi Minhs Nordvietnam, Fidél Castros Kuba, Kim Il-sungs Nordkorea och Enwer Hoxhas Albanien. Där fanns inte utrymme för några tvivel.


Idol för 68-kyrkan: diktatorn och massmördaren Mao Tse-tung.

Föga märkligt då att Hammar efter sin tid som ärkebiskop i tidningen Proletären, organ för Kommunistiska partiet (KP), vid jultid 2008 framställs som ”prästen med hjärtat till vänster” och en svensk motsvarighet till de marxistiska så kallade befrielseteologerna i Latinamerika. Hammar hänvisar i Proletären-intervjun till Paulus ord i 1 Timotehosbrevet 6:10 om att penningbegäret är roten till allt ont och för fram en antikapitalistisk uppfattning om samhället.

Karl-Gustav Hammars ställningstaganden genom åren är en veritabel provkarta på vänsterpolitiska och politiskt korrekta åsikter och synsätt: stöd för amnesti för asylsökande, avskrivning av de fattigaste ländernas skulder, en så kallad human kriminalvård, tolerans gentemot representanter för andra religioner samt stöd för homosexlobbyn.

När det gäller det sistnämnda tog Hammar entydigt ställning för Elisabeth Olssons omdiskuterade fotoutställning Ecce Homo, som med den dåvarande ärkebiskopens välsignelse visades i Uppsala domkyrka den 19 september 1998. Utställningens fotografier framställer Jesus och lärjungarna som bögar och transvestiter.


K.G. Hammar tvivlar om tron men inte om politiken.

Jesus blev en politisk revolutionär. Även om Johan Sundeen har alldeles rätt i att 68-vänstern är central för kyrkans vänsterpolitisering går denna faktiskt något längre tillbaka än till ”det röda decenniet” 1965-75 och dess omvälvande tidsepok.

Till och med tiden för Andra världskriget (1939-45) bestod den dåvarande statskyrkans prästerskap till helt övervägande del av konservativa män, vilka var präglade av lutheranismens syn på människan och tillvaron bland annat innebärande att överheten skulle respekteras och att grundläggande kristna normer skulle inskärpas i menigheten genom obligatorisk närvaro vid gudstjänsterna, katekes- och psalmpluggande och husförhör.

Under efterkrigstiden började emellertid mer radikala stämningar göra sig gällande inom kyrkor och samfund, icke minst mot bakgrund av att det kommunistiska Sovjetunionen under Stalin verksamt bidragit till Nazitysklands besegrande och av många naiva människor därför sågs som en god kraft i världen.

För Svenska kyrkans vidkommande innebar det en gradvis utveckling från att utgöra ett andligt samfund i riktning mot att bli ett slags inomvärldsligt rättfärdighetsinstitut: frälsningen skulle nu komma mer genom politisk handling än via en andlig process med den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus i centrum. Jesus förvandlades i stället till en politisk revolutionär, en bild som saknar grund i Nya testamentets evangelier vilket vem som helst som är läskunnig kan förvissa sig om. http://stefanolsson.nu/2013/09/19/den-politiske-jesus/

Rhodesiamatch och världskyrkomöte. När Gunnar Hultgren blev ärkebiskop 1958 började ett socialetiskt perspektiv breda ut sig också i ledande kyrkliga kretsar, där Hultgrens synsätt kraftigt backades upp av den blivande Stockholms-biskopen Ingmar Ström. Försök gjordes att till kyrkan knyta industriarbetarna, ett projekt vilket dock rann ut i sanden.

Den politiska medvetenheten utnyttjades dock av 68-folket. En ny generation präster, ofta med skägg och med en intellektuell jargong, började orera om en ny världsordning och om det önskvärda i en väpnad befrielsekamp i Tredje världen.

Pöbelfasoner vid tennismatchen Sverige-Rhodesia i Båstad. Kyrkoherde Ingemar Simonsson gick i bräschen för protesterna.

1968 gick kyrkoherde Ingemar Simonsson i bräschen för militanta protester mot en Davis Cup-match i Båstad mellan Sverige och Rhodesia. Vänsterpöbeln lyckades stoppa matchen som emellertid senare spelades inför tomma läktare på annan plats. 1968 var också året då den protestantiska och starkt vänstervridna organisationen Kyrkornas världsråd (KVR) arrangerade det så kallade Världskyrkomötet i Uppsala. Det skedde den 4 juli med ”Guds kärlek till de fattiga” som övergripande ekumeniskt motiv.

Mötet fick starka vänsterpolitiska förtecken, och i domkyrkan höll den kommunistiske trubaduren Pete Seeger från USA konsert. Ärkebiskop Olof Sundby var för övrigt president i det starkt vänsterinriktade och prosovjetiska KVR 1975-83. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkornas_v%C3%A4rldsr%C3%A5d

Jesus som FNL-demonstrant. 1969 publicerades så den bisarra men inflytelserika antologin Kristen vänster på Gidlunds förlag med texter av Per Frostin, Carl-Henric Grenholm, Martin Lind och Ingemar Näslund. Redaktör för denna skrift var Magnus Brohult, vilken i likhet med många andra röda tyckare omsider hamnade som journalist på Svenska Dagbladet.

I bokens förord tas upp behovet av ett starkare kristet engagemang i samhällsfrågor. Självfallet skulle detta engagemang komma från vänster och det talas i propagandistiska ordalag om nykolonialism, rasistiskt förtryck i Afrika, FNL-rörelsen samt behovet av dialog mellan kristendom och marxism.

”’Kristen vänster’ är ett mångtydigt begrepp”, heter det i Kristen vänster. ”Det är angeläget att betona att den socialism vi eftersträvar inte är mer ’kristen’ än övrig socialism…Vi tror helt enkelt att kristna, existentialister, humanister, buddhister och folk av annan livsåskådning kan ha vissa värderingar gemensamma som gör det möjligt att tillsammans, oberoende av att man har skilda livsåskådningar, eftersträva ett visst samhälle, som skulle kunna karaktäriseras som baserat på en internationell socialism.”


Jesus framställs som FNL-sympatisör i boken Kristen vänster (1969). Foto: Tommy Hansson

Ingemar Näslund för i antologin fram tanken att Jesus, om han kom till jorden och Sverige vid den tid boken skrevs, sannolikt inte skulle liera sig med företrädarna för traditionell kristenhet utan snarare med dem ”som bär runda märken på sin kappa”. Märken på vilka det står ”med FNL för Vietnams folk”.

Alltså Jesus som FNL-demonstrant. Mer utflipprad än så kan väl bilden av frälsaren från Nasaret näppeligen bli.

Valet av Jackelén. Johan Sundeen tar i sin bok 68-kyrkan metodiskt upp vänsterideologiska strömningar som gjort Svenska kyrkan till vad den är i dag. Det är en ganska skakande men framförallt mycket nyttig läsning om sekularisering, politisering och diktaturvurmande som fann vägen in i en kyrka som stelnat i föga fruktbar formalism och rigid konservatism.

Vänsterinfluenserna var inte den enda form av influenser som drabbade kyrkan – det förekom så även högkyrkliga försök till påverkan – men det var dessa som rönte det största inflytandet. Detta möjliggjorde i tidernas fullbordan valet av Antje Jackelén ärkebiskop, vilket naturligtvis är illa nog, även om hon ännu inte kan mäta sig med K.G. Hammar när det gäller destruktivt vänsterinflytande över Svenska kyrkan.

Jackelén, född Zöllner i dåvarande Västtyskland 1955, förmådde som nämnts här ovan vid utfrågningen inför ärkebiskopsvalet 2013 inte ange som sin åsikt att Jesus gav en sannare bild av Gud än Muhammed. Hon antog yttermera som ärkebiskopligt valspråk ”Gud är större”, vilket är en direktöversättning av islams arabiska slagord  Allahu akbar. Det kan för övrigt nämnas att Jackelén prästvigdes 1980 av den mycket vänsterinriktade Stockholms-biskopen Lars Carlzon, som var Förbundet Sverige-DDRs siste ordförande. https://sv.wikipedia.org/wiki/Antje_Jackel%C3%A9n

Muslimska krafter. I ett vidare perspektiv har den socialistiska ideologi som de facto präglar Svenska kyrkan i dag inom den kyrkliga sfären blivit en motsvarighet till det socialdemokratiska och kommunistiska inflytandet i det sekulära samhället inklusive fackföreningsrörelsen. Partipolitiken, kyrkan och facket – det är en formidabel maktkonstellation som icke-socialistiska partier och krafter har emot sig.


Korset – en belastning enligt vissa kristna.

Om den nuvarande utvecklingen, där ledande kristna företrädare ogärna talar om Gud och Kristus och tenderar att se det kristna korset som en belastning eftersom det kan förarga muslimer, fortsätter är det som jag ser det fullt möjligt att Svenska kyrkan en dag helt upphör att kalla sig kristen. Om ledande kyrkliga företrädares problem med korset har jag skrivit följande på min blogg: https://tommyhansson.wordpress.com/2016/08/04/hog-chef-inom-svenska-kyrkan-bara-kors-uppviglande-och-okristligt/

En sådan utveckling är redan genomförd i Socialdemokraternas förutvarande kristna organisation Broderskapsrörelsen, numera benämnd Socialdemokrater för tro och solidaritet där muslimska krafter har en mycket stark ställning. https://www.svd.se/broderskap-inte-langre-kristna

 

Annonser
Explore posts in the same categories: Inrikespolitik, Religion/ideologi

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “68-kyrkan: Jesus som revolutionär och korset som belastning”

  1. Leif Bergdahl Says:

    Mycket välskrivet.Borde publiceras i någon av våra dagstidningar-Går det inte att länka detta fina inlägg till Avpixlat!!!Har själv försök med flera ändringar av vad som står i Wikipedia om Antje Jackelen. Bl a att hon prästvigdes 1980 av Vänskapsförbundet Sverige DDR:s ordförande stockholmsbiskopen-kommunisten Lars Carlzon med blir raderad inom några minuter. Jag har svarat med att ändra min signatur till fula finska namn varpå jag nu är avstängd på obestämd tid!!! Dvs vill man framföra sanningen om svenska kyrkans företrädare så blir man avstängd!

  2. educaremm Says:

    Gediget arbete. Gedigen genomgång. Tack.

    • Tommy Hansson Says:

      Tack – de orden värmer!


      • Skulle inte Du som är så skicklig skribent via SCB få ut data om Befolkningsutvecklingen i Sverige.Man får inte sedan Olof Palmes tid ut vilken religion och etnicitet invandraren har men ursprungsland registreras. Då kan man få fram en ungefärlig uppfattning om hur många barn som föds av utländska föräldrar.Det finns en hel del material hos SCB som man kan komma år gratis på egen hand.En artikel om Sveriges framtida befolkningsutvecklong vore ytterst intressant.Jag tror att kaoset på våra BB avdelningar beror på det stora antalet muslimska mödrar varav många är omskurna vilket leder till komplikationer(kejsarsnitt,bristningar). Migrationsverket rapporterade nyligen att mödrar med PUT (dvs nästan uteslutande muslimer) fött 11000 barn under åren 2015+2016.

  3. educaremm Says:

    Märkligt hur det kristna tänkandet kan stråla samman med en socialism, och med ett materialistiskt tänkande…

    Dock ska man nog inte missta sig på att det verkligen och faktiskt finns kanske en hel del människor som de facto verkligen både föredrar, tror på, samt verkligen önskar sig och menar att det behövs både diktatur, och diktatoriska diktatorer, för att kunna åstadkomma s.k. ordning och reda, lydnad och följsamhet, i ett samhälle.

    Alltså att det finns verkligen människor som tror på t ex ett proletariatets diktatur, eller på någon annan form av diktatur, kanske av mer eller mindre despotiskt slag.
    De önskar sig verkligen tydligt ledarskap, en diktatorisk diktator, en kung, en kejsare, en despot, en ledare, som kan peka med hela handen och som kan bestraffa och respektive belöna, olydiga och lydiga, till dennes diktatur. De tror inte på någon egentlig demokrati alltså.

    För att kunna åstadkomma en sådan diktatur anser de ofta att det behöver skapas tillräcklig oordning, tillräcklig kaos och tillräckligt mycket skarpa, tydliga och utpekbara fiendegrupperingar, som då kan ställas mot varandra i hatiska formuleringar, t ex då arbetare mot borgare, fattiga mot rika, kvinnor mot män, barn mot vuxna, kristna mot kommunister, kommunister mot kristendom, judendom mot kristendom, kristendom mot judendom, islam mot en västvärld och en västvärld mot en islam, osv., et cetera…

    Ur ett eventuellt socialt kaos, och ur eventuellt ökande motsättningar mellan olika grupperingar i ett samhälle, växer då kanske ett behov av just diktatur, eller rent av despoti, vilket då verkligen blir någonting efterfrågat, som botemedel mot kaos vilket de flesta medborgare, som sagt, då inte önskar sig, och då kan, på så vis, de som verkligen önskar sig diktatur, få sina viljor fram….

    Men, det måste då föregås av en kontinuerlig, och kanske ibland s.k. lågintensiv, uppbyggnad i hatpropaganda, genom utstuderad föraktfullhet, utstuderad hånfullhet, respektlöshet, kränkningar, fördömanden, oartighet och allmän råhet, vulgaritet och primitivitet som då vill utpeka endast – en – ensamt stådende och skyldig faktor, ism, eller religion, som då vill anklagas och skuldbeläggas, och som därmed blir just attackerbar i en eventuell konfliktsituation….En konfliktsituation som då är önskad…

    De som inte vill ha någon kaosutveckling i samhället, behöver då försöka motarbeta vulgärutvecklingar av olika slag, samt olika former av enkelspårighet, som innehåller uppviglingar till hat, förakt, insiktslöshet och okunnighet…

    Historien själv, borde då vara boken för alla att läsa…

    T ex boken om en vetenskapsdyrkande kommunism, tillsammans med ett maskintekniskt uppsving som kanske tog sin början från omkring 1600-1700-talet, och även då med en Gutenberg och en s.k. Upplysning, är nog till sin natur inriktad på att försöka omintetgöra alla former av religion, (och därmed kanske också att försöka minska en befolkningsökning, vem vet…)….

    En kristendom kanske kan sägas vara en slags feminin religion och därmed ha vissa brister i sina ideala ideal vad gäller självförsvarsviljor och självförsvarsförmågor…
    I det kristna idealet om att inte söka världslig makt och vinnig, och heller inte göra uppror mot alla former av världsliga makter, utan istället underordna sig, finns en femineringstendens…. En kristen klostertradition finns inte varken inom en judendom eller inom en islam..
    Både en islam och en judendo kan därför ses som varande mer jordiskt, eller världsligt, inriktade… Dock på olika sätt då en judendom i sitt ideal inte skall beblanda sig med världen…

    Men till skillnad då från en islam, eller även en judendom, är kristendom betydligt mer feminin i sin framtoning…
    Inom en judendom och en islam finns utpräglade brödraskaps-gemenskaper, som också gärna klär sig lika… I alla fall bland en ortodox judendoms rabbiner, i sina långa svarta kappor och svarta hattar, eller respektive bland imamers och muslimers fotsida kläder…

    Genom att kultivera detta brödraskaps inbördes sammanhållning, så gör det dem starkare på ett socialt plan…Detta fenomen kan alltså ses som ett mer maskulint dominerade system, än vad då en kristen traditon vanligtvis uttrycker…

    Det katolska prästerskapet är i och för sig en mansdominant brödraförening, men den är ålagd celibat…

    Att avstå från äktenskap och familjebildning, bland katolska präster, är ett fenomen vilket man skulle kunna se som en stor förlust för den katolska kristenheten…
    Detta då många katolska präster ofta är mycket intelligenta människor…

    Det finns också andra märkligheter med en kristendom, som man ibland kan undra över…

    Exempelvis ritualen att äta kött, och dricka vin, av vad som då vill anses och menas verkligen vara – Kristi Blod och Kristi Kropp- …
    Den ritualen går att förstå rent principiellt, att det menas ske ett slags förbrödrande, eller församlingssammanförande, genom den, där riten då vill mena att alla kristna genom den blir just – En enad kropp – och – Ett enat Blod – …
    Men, men, inte desto mindre skulle man faktiskt kunna se riten som en slags – kannibalism – ….

    Så den ritualen är egentligen ganska så märklig….

    En kristendom borde kunna hävda att bröd och vin kan delas, såsom till just ett minne av Jesus, men som ändå faktiskt inte ätes eller drickes såsom varande just själva – Blodet och Köttet – av en Kristus…

    Dessutom är det ju det här med avbildningar av något gudomligt, som enligt GT ju inte fick förekomma…

    Så, det kan nog i och för sig finnas en hel del märkligheter med en kristendom…

    Men, men….

    Vad så gäller en kommunism, en socialism, och även en nazism, samt också en s.k. nyliberalism, och även då också, konstigt nog, en feminism, så har dessa ismer alla i sig faktiskt utvecklat olika typer och sorter av ett utpräglat manlighetsdyrkande, eller maskulinitetsdyrkande…

    Detta är märkligt…

    Man kan undra över om det maskulina dyrkandet i dem alla, i själva verket är en slags uttalad kontrast till, eller motståndskamp mot, främst just en feminin kristendom, och formulerad som en kontrast till vad som sågs som en kraftlös eller en maktlös, eller just en feminin och feminiserande, kristendom…

    Vem vet….

    De är alla ändå ismer som i sig innehar en slags allmän dyrkan av friskhet, styrka, starkhet, duglighet, effektivitet, sundhet, makt, arbetsamhet och produktionförmågor, vilka alla är värden som är just maskulint apostroferade…

    Inom en allmänn kommunistisk vetenskapsdyrkan, så finns också en samhällsdyrkan att eftersträva just effektiviseringar och rationaliseringar, i ett samhälleligt och kollektivt vinstmaximeringssyfte…

    Alltsammans skulle i det kommunistiska samhället samverka till största möjliga samhällsvinst, skisserad efter s.k. vetenskapliga ekonomiska femårsplaner….

    Dessa vetenskapsdyrkande, och maskulinitetdyrkande ismer, ville försöka bekämpa en kristendom—

    Innan dessa upplysningsideal kom, eller innan de paroller formulerades som bar fram till blodiga revolter coh revolutioner, var kristendom ett dominerande kulturellt samhällsideal…

    När – Frihet, Jämlikhet och Broderskap – ville hyllas, och när – Religion är opium för folken – , formulerades, så var det främst en feminin, och en feminiserande, kristendom både i Europa och i Ryssland, som ville attackeras …

    Och alltsedan dess, (men även innan, med tanke på alla krig mellan olika falanger av kristendom under 15- och 1600-talen), och också genom 1800-talet, samt i stort sett hela 1900-talet, så har just manlighetsdyrkande och maskulina krig, velat genomdrivas skoningslöst…

    Med en dyrkan av en maskulin handlingskraft, maskulin styrka, maskulin uppfinningsrikedom, maskulin råhet, maskulin mordförmåga, maskulin dödarförmåga, en maskulin förstöresleförmåga, och samtidigt också med en brödraskapsförmåga tillika med en dyrkan av en maskulin, kraftfull, mäktig, ja, despotisk ledare, i just strider, kamp och krigande, så har förmodligen krig och krigande alltid och i alla tider, haft en stor dragningskraft på det manliga psyket….

    En dyrkan av det maskulinas enorma skaparförmåga, enorma uppfinningsförmåga, enorma byggnadsförmåga, enorma kreationsförmåga, och alltsammans parallellt med just det maskulinas enorma massförstörelseförmåga….

    En katolsk kristendom hade dominerat ett samhälleligt tänkande och ideal i både Europa och Ryssland…

    Detta ideal handlade bl.a. om att som kristna eftersträva att undvika de s.k. – Sju Fallgroparna – i människans natur, (De Sju s.k. Dödssynderna)…

    De Sju Fallgroparna i den mänskliga naturen som i det kristna perpektivet ville anses vara:
    – Högmod, Avund, Vrede, Girighet, Kättja, Lättja och Frosseri,
    skulle kristna alltså akta sig för och kultivera motstånd mot…

    Dessa sidor och dessa svagheter i människonaturen, ansågs vara, just för de kristna, särskilt skadliga sidor, eller ansågs vara såsom just – Fallgropar- eller som farliga hot, för just de kristnas möjligheter att kunna, just genom att vandra på en smal väg, nå fram till det Himmelska Riket, efter döden….

    Att inte vara uppmärksam på Fallgroparnas bedrägliga bedräglighet, vilka menades kunna locka, pocka, förblinda, förföra och förleda de kristna bort från den s.k. Smala Vägen, det ansågs att vara oaktsam och ouppmärksam…

    De kristna ansågs kunna riskera att Falla på Avvägar från just Den Smala Vägen, med mycket olyckliga konsekvenser både för dem själva, deras familjer, deras släkter, deras klaner, deras ätter och hela deras nationer…

    De kristnas Smala Väg menades alltså vara den Väg som skulle leda dem fram till det Lyckliga Himmelska Riket där Kristus menades vara Konung, vilket medförda att det inom en kristenhet eftersträvades att kultivera en motsats till just de Sju Fallgroparna, som just sociala ideal…

    Dvs., att i den kristna kulturen strävades det efter att odla sociala värden som:

    – Ödmjukhet, Tacksamhet, Tålamod, Måttfullhet, Trohet, Idoghet och Måttlighet…

    Ett Evig Himmelskt Rike menades vara fritt från alla sjukdomar, fullt av frid, frihet och glädje, fullt av friskhet och salighet osv., som då skulle tillkomma de trogna kristna efter döden osv., et cetera. ….

    Men det som en vetenskapstroende kommunism propagerade för, kunde innehålla försök att omintetgöra all tro på, eller alla drömmar och ideal om, något kristet kommande Himmelskt Rike, efter döden…

    Istället skulle de vetenskapstroende kommunisterna ersätta det med vad som då menades, och troddes vara, ett jordiskt kommunistiskt Lyckorike…

    Den lära som framfördes av en vetenskapstroende kommunism, handlade om att kommunister kollektivt och aktivt skulle ägna sig åt de Sju Fallgroparna…

    Alltså aktivt uppmuntra och aktivt kultivera just:

    – Avund, Högmod, Vrede, Girighet, Kättja, Lättja och Frosseri, på just ett kollektivt sätt..

    Detta menades kunna vara en effektiv metod genom vilket en kristendom och genom vilken kristna ideal skulle kunna tillintetgöras, bekämpas och utrotas, till förmån då för – Den Kommunistiska och socilistiska – Nya Människan – ….

    Dvs., till förmån för den Gode Kommunistiske Kamraten och friske, starke och duktige arbetaren, som då kamratligt och solidariskt, samt kollektivt, skulle skapa fram det jordiska – Lycksaliga Kommunistiska Paradiset – …

    De sidor och de aspekter av människan som tidigare det kristna perspektivet hade varnat för som faror, när det gällde att kunna nå Det Himmelska Riket, kunde inom en materialistisk och Gudsförnekande kommunism då anses vara någonting enbart av godo, och enbart goda och bra ideal istället…

    Dessa Sju Fallgroparna, skulle då ses som någonting gott när just hela kollektivet, hela det kommunistiska samhällskollektivet som helhet, tillsammans kultiverade dem..

    Dvs., kultiverade aktivt Avund, Högmod, Girighet, Vrede, Kättja, Lättja och Frosserie, såsom ett s.k. befriande samhällsideal….

    Idag kan mänskligheten se de vansinnigheter, de konsekvenser och de avigsidor som förekom med det kommunistiska och de socialistiska samhällsidealet, med facit i hand….

    En idag ganska söndrad, en ganska nedbruten och en ganska så dekadent västvärld, som i årtionden har genomsyrats av förvridna kommunistiska vetenskapsdyrkande sociala och psykologiska teorier och ideal, kring familj, kring en kvinnoförnekande feminism, samt kring just ett aktivt kultiverande av högmod, vrede, avund, girighet, kättja, lättja och frosseri….

    Idag kan de alla ses ha varit felbedömningar om och kring hur familjer, relationer mellan mödrar och fäder, mellan män och kvinnor, mellan vuxna och barn, i samhällen, mer eller mindre har bruti ned deras livskraft och deras överlevnadsförmågor, på enbart några få generationer, och kan tjäna som avskräckande exempel på hur man inte kan och bör bygga upp samhällen…

    Vill man inte ha överlevnadskraftiga samhällen, mer än ett par generationer, ja, då är nog kommunism och socialism kanske både effektiva och fungerande metoder för en sådan vision, eller för en sådan eventuell önskan…

    Människan är inte – ett ting – utan människan är, som varelse, – person – …

    En vetenskapsdyrkande materialistisk kommunism, ser inte på människan som människa, som person…
    Den ser istället på människan som ett – verktyg – i sina rationalistiska, effektivitetsdyrkande, vetenskapsdyrkande och max- vinstfixerade kommunistiska samhällsprojekt, där samtidigt alla skall förklaras vara kamrater och ingå i statens samhällkollektiv… Dock inte som individer och personer, utan mer som identietslösa, historielösa, kulturlösa, personlösa, och alltmer primitivistiska, självkontroll-lösa flockdjur….

    En materialistisk kommunistisk, neoliberal och socialistisk, samt vetenskapsdyrkande och s.k. modern socialistisk ideologi, förnekar människans identitetskonstitution, såsom varande som just person, vilket alltså är det religiösa synsättet på människan….

    Människan, såsom just människa är verkligen – Person – . (Och just inte något – Ting – , inte något – Verktyg – … ), samt att människan såsom just – Person – också då menas vara skapad i – Guds Avbild – . ..

    Ett materialistiskt synsätt på människan, en vetenskapsdyrkande kommunism, medför i sin förlängning eller i sin konsekvens, att inom endast några få generationer så degenereras de kulturer och de samhällen som kultiverar en sådan vetenskapstroende och materialistisk människosyn…

    Den har då inom sig en mot kristendom, eller mot all religion, kontrasterande sociala ideal, vilka i en praktik blir antisociala och nedbrytande sociala ideal… Eller blir även människofientliga och människoförnekande ideal, vilka därför i en förlängning blir dödande sociala ideal….

    Så vill man i en förlängning utplåna individer, familjer och samhällen, och önskar man sig eventuellt att en befolkningsökning verkligen ska avta och minska på endast några få generationer, så är då kanske en vetenskapsdyrkande kommunism en ganska så säker väg att gå …

    Men, men, det heter också ändå:
    – Människan lever inte av bröd allena utan av varje Ord som utgår från Guds mun….

    • educaremm Says:

      Ps.

      Shang Yang (kinesiska: 商鞅?, pinyin: Shāng Yāng), född 390 f.kr., död 338 f.kr., var en kinesisk filosof och statsman, aktiv under Qindynastin,

      This section in Shang´s book from which this quotation is taken is in fact entitled: ”How to Weaken the People.”

      Citat:

      ”Only he who has conquered his own people first can conquer a strong enemy.” (84: p. 210)
      ”When the people are weak the state is strong; when the state is weak the people are strong. Hence the state that follows a true course strives to weaken the people.” (84: p. 219)

      • educaremm Says:

        Pps.

        Kanske skulle det stå, istället:

        . Människo-själen, lever inte av bröd allena, utan av varje Ord som utgår från Guds mun…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: