Rjukan och Ljungaverk: här tillverkades tungt vatten till Nazityskland

Tungvattenanläggningen i Vermork i Rjukan är ett av UNESCOs världsarv.

Den 28 februari 1943 saboterades Norsk Hydros elektrolysanläggning för framställning av tungvatten i Vemork i Rjukan, Telemark fylke i Norge. Sabotörerna utgjordes av Kompani Linge, en nio man stark norsk kommandotrupp vilken lyckades genomföra aktionen utan att ett enda skott blev avlossat. Omkring 500 kilogram tungvatten rann ut i avloppet vilket var ett svårt avbräck för de tyska beställarna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tungvattenaktionen

Så kallat tungt vatten, D2O (deuteriumoxid), innehåller komponenten deuterium och utvinns ur vanligt vatten (H2O). Nazityskland var beroende av tungt vatten som moderator i kärnklyvningsprocessen syftande till att tillverka atomvapen; tyskarna antog – felaktigt – att grafit inte kunde användas som moderator. Rjukan-fabriken i det ockuperade Norge var den viktigaste anläggningen för produktion av tungt vatten. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tungt_vatten

Den norska operationen i Telemark var de allierades andra försök att neutralisera den tyska tungvattenframställningen. Den 18 oktober 1942 hade brittiskt flyg försökt luftlandsätta brittiska soldater, som skulle tas emot av en norsk förtrupp i Telemarksfjällen, medelst glidplan. Allt gick dock på tok med påföljd att samtliga brittiska soldater togs till fånga av det fruktade Gestapo och avrättades efter svår misshandel och tortyr. 41 man miste livet på detta sätt.

Den 16 november 1943 genomförde amerikanskt bombflyg en attack mot anläggningen i Rjukan, där driften hade återupptagits endast tre månader efter den lyckade norska sabotageaktionen. Av sammanlagt 161 bomber träffade dock endast 18 sina mål och 20 norska civila miste livet. Bara 60 kilogram tungt vatten förstördes och driften kunde återupptas efter kort tid.

Det sista allierade sabotaget mot det för Tyskland öronmärkta tungvattnet skedde den 20 februari 1944. Norska motståndsmän hade kvällen innan apterat tidsinställda sprängladdningar på färjan D/S Hydro med slutdestination Travemünde, vilken ombord hade sammanlagt elva järnvägsvagnar av vilka några innehöll komponenter för tungvattenframställning.

Vy över Ljungaverk. Här tillverkades det svenska tungvattnet som exporterades till Nazityskland under Andra världskriget.

Halvvägs ut på sjön Tinnsjö i Notoddens kommun, Norges tredje djupaste sjö, detonerade laddningarna och färjan sjönk på fem minuter. 18 personer, varav tolv norska civila, två besättningsmän och fyra tyska soldater, miste livet. Härefter nedprioriterades det tyska kärnvapenprogrammet. Så inte det amerikanska. Den första provsprängningen ägde rum i Alamogordo i New Mexico i juli 1945, och den 6 respektive 9 augusti släpptes atombomberna över Hiroshima och Nagasaki vilka slutgiltigt fick slut på kriget. http://laromkarnvapen.se/var-finns-karnvapen/usa/

Vad som fram till 2015 var så gott som okänt var, att Sverige efter det norska debaclet hamnade i fokus för Tysklands ansträngningar att framställa tungt vatten. Den som efter åratal av gedigna studier kartlagt  den svenska tungvattenframställningen är Ulf Sundholm, som skrivit tre böcker i ämnet. Det tunga vattnet exporterades med den av Socialdemokraterna ledda samlingsregeringens goda minne till Tyskland men också till USA mitt under brinnande krig. https://www.s-sanningen.com/tungvattnet

Produktionen ägde rum i en 1912 grundad fabriksanläggning i Ljungaverk i Torps socken, Ånge kommun i Medelpad. Här tillverkades karbid, kalkkväve, salpetersyra, sprängmedel till ammunition och ammoniumnitrat. Under Andra världskriget började man även producera syntetiskt gummi samt, som nämnts, så kallat tungt vatten. Att Sverige stod till tjänst med för de tyska krigsansträngningarna nödvändigt materiel var ingen nyhet – Tredje riket var beroende av svenska produkter som kullager, järnmalm och stridsplan. Att lägga tungt vatten till de övriga exportprodukterna erbjöd inga problem för den S-ledda regeringen.

Från och med hösten 1944 och några månader framåt övervakades tungvattenframställningen vid Ljungaverk av en tysk Gestapo-man kallad Fritz, som inlogerades i en gästbostad på fabriksområdet. Drygt 30 ampuller innehållande vardera 25 gram tungt vatten hade placerats i lådor för vidare transport till Travemünde i Tyskland.  Transporten skedde via ammunitionsfabriken inrymd i Björkberget i Gällö cirka sju mil nordväst om Ljungaverk.

Författaren Ulf Sundholm framhöll 2015 för Sveriges radio: ”Hylsorna med tungt vatten gick från Ljungaverk med tåg. Man lastade om uppe i Gällö till tyska transittåg. Det fanns ett dubbelspår där.” https://sverigesradio.se/artikel/6209697

1950 monterades fabriksanläggningen i Ljungaverk ner och framställningen av tungvatten upphörde. Ett svenskt program för framställandet av kärnvapen hade emellertid inletts redan 1945 och ägde under stor sekretess bestånd ända fram till 1972, även om programmet under sin senare fas mest var inriktat på kärnvapenskydd. https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_k%C3%A4rnvapenprogrammet

Explore posts in the same categories: Utrikespolitik

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: