Klimatdiktaturen i sin prydno

Allt eftersom det stora klimatmötet i Köpenhamn i december närmar sig, blir det alltmer klart att anhängarna av den politiskt korrekta linje som hävdar att den marginella uppvärmning av världens klimat vi sett sedan början på seklet är ett resultat av mänskliga aktiviteter knappast drar sig för någonting när det gäller att utestänga och/eller misstänkliggöra sina meningsmotståndare.

 Dr. Mitchell Taylor, persona non grata bland politiskt korrekta isbjörnsforskare.

Ett nyligen inträffat exempel avseende detta är behandlingen av dr. Mitchell Taylor, en av världens mest aktade isbjörnsforskare. Nyligen hölls i Köpenhamn ett möte arrangerat av the Polar Bear Specialist Group (PBSG), en grupp som sorterar under the International Union for the Conservation of Nature och Species Survival Commission. Det är inte svårt att se varför detta möte hålls just nu och just i Köpenhamn. Dels är det nu, under sommaren, som mest is smälter i Arktis-området, dels finns det uppenbarligen ett behov av att just här lägga fram en tillräckligt skrämmande rapport om hur den påstått människogenererade uppvärmningen äventyrar isbjörnarnas framtid.

Enligt Christopher Booker i den ansedda brittiska tidningen The Daily Telegraphs nätupplaga är isbjörnsmötet i Köpenhamn en av ”a steady drizzle of events planned to stoke up alarm in the run-up to the UN´s major conference on climate change in Copenhagen in December.”

Booker är en av många skribenter som starkt ifrågasätter ”varmisternas” domedagsbudskap om världens obevekliga klimathöjning – han menar att det rentav kan förhålla sig så att klimatet nu är på väg att bli generellt kallare. Sedan 2007, påpekar han, har skördarna på många håll i världen försämrats just på grund av kallare temperaturer och att detta är ett stort problem när det gäller födotillgången i världen (en länk till en artikel av Booker på detta tema finns här nedan).

http://www.telegraph.co.uk/comment/columnists/christopherbooker/5525933/Crops-under-stress-as-temperatures-fall.html

Som exempel på hur klimatalarmisterna regelmässigt marginaliserar oliktänkande påpekar Christopher Booker, att en av världens ledande isbjörnsforskare utestängts från ovan nämnda möte i Köpenhamn i slutet av juni. Dr. Mitchell Taylor har studerat isbjörnar i Kanada och runt Nordpolen i 30 år och då både i egenskap av akademiker och som anställd av den kanadensiska regeringen.

”More than once since 2006”, framhåller Booker, ”he has made headlines by insisting that polar bear numbers, far from decreasing, are much higher than they were 30 years ago.” Sålunda förhåller det sig enligt Booker så, att av de 19 kända isbjörnspopulationerna så befinner sig praktiskt taget alla under tillväxt eller på optimal nivå. Endast två populationer minskar något, detta till följd av lokala orsaker.

Dr. Taylor håller med om att Arktis har värmts upp sedan omkring 30 år. Han har dock kommit till slutsatsen att detta icke beror på ökade halter av koldioxid (CO2), vilket FNs klimatpanel (IPCC) och dess eftersägare med närmast hegemonistiska anspråk hävdar. I stället för att stirra oss blinda på IPCCs datormodeller, anser Mitchell Taylor, bör vi lägga märke till de havsströmmar som från Stilla havet för varmt vatten till Arktis-området samt vindar som blåser in från Berings hav.

Och det är denna avvikande syn på den förekommande uppvärmningen av Arktis som gör dr. Mitchell Taylor persona non grata inom isbjörnsforskarnas skara. Taylor hade beviljats anslag för att deltaga i Köpenhamns-mötet, men hans deltagande röstades ner av PBSG-medlemmarna just på grund av hans kätterska åsikter i klimatfrågan. Detta klargjordes av PBSGs ordförande, dr. Andy Derocher (för övrigt en tidigare universitetselev till Taylor), som skrev att Mitchells synsätt såsom ”counter to human-induced climate change” var ”extremely unhelpful.”

En försvårande omständighet för Mitchell i sammanhanget var vidare att han skrivit under den så kallade Manhattandeklarationen, ett uttalande från 500 forskare och vetenskapsmän i vilket det hävdas att klimatförändringen inte är orsakad av ökade CO2-halter utan är en följd av naturliga orsaker såsom solens strålning och förändrade havsströmmar. Denna Mitchells position var, enligt Derocher, ”inconsistent with the position taken by the PBSG.”

Klarare än så kan det knappast sägas. För ledaren av en internationell forskargrupp såsom PBSG är dogmen om klimatförändring genom människoaktiviteter viktigare än sanningen. Eljest borde ju en sammanslutning av detta slag välkomna en fri och öppen debatt som kan bidra till att kasta välbehövligt ljus över en viktig fråga!

Klimatdiktaturen i sin prydno.

Förhållandet är naturligtvis det, att dogmen om den människoframkallade klimatförändringen vid det här laget är så pass etablerad inom såväl forskarvärld som politik att bara de allra modigaste och med civilkurage mest begåvade individerna och grupperna vågar sig på att ifrågasätta den. Man vill helt enkelt inte riskera att bli av med forskaranslag eller stämplad som ”kuf”.

Amanda Byrds berömda foto visar inte alls hotade isbjörnar – utan troligen glada och nöjda isbjörnar som har kul på ett stycke is utanför Alaskas kust.

Ett potent vapen i klimatalarmismens tjänst är som bekant det kända fotot avbildande isbjörnar på ett smältande isblock. Eller snarare var. Det har nämligen visat sig att fotot, som använts flitigt i propagandans tjänst av Al Gore, World Wild-life Fund (WWF) med flera, inte alls visar isbjörnar som desperat kämpar för sin överlevnad i en hotad miljö. 2007 avslöjade australisk TV att det hela var en bluff – fotot visar i stället isbjörnar som lekfullt tumlar om på en egendomligt formad ”isskulptur” alldeles utanför Alaskas kust. Fotot togs för övrigt i augusti månad, då issmältningen i Arktis-området är som mest intensiv.

Detta bekräftas också av fotografen, den australiska marinbiologistudenten Amanda Byrd, som förra året gjorde följande uttalande (citerat ur Bookers artikel på Anthony Watts klimatblogg ”Watts Up With That?”):

”(You) have to keep in mind that the bears aren´t in danger at all. It was, if you will, their playground for 15 minutes (…) This is a perfect picture for climate change, in a way, because you have the impression they are in the middle of an ocean and they are going to die with a coke in their hand. But they were not far from the coast, and it was possible for them to swim.”

Detta skrivs någon vecka efter midsommar, då temperaturen i Arktis ännu låg under 0-strecket på celsiusskalan, den senaste tidpunkt detta har hänt uner de 50 år man fört noggrann statistik över temperaturutvecklingen i denna ogästvänliga men vackra del av världen. Detta medför att issmältningen i år väntas bli klart mindre än på åtskilliga år, något som kan tyda på att Christopher Bookers tes om att klimatet är på väg att svalna är korrekt.

Och, som sagt, isbjörnarna tycks må finemang. I norra Kanada har de exempelvis blivit allt vanligare. Det är inte lätt att räkna isbjörnsbeståndet, eftersom dessa varelser är vita, rör sig i is och snö och dessutom förflyttar sig över enorma vidder, men det förefaller klart att antalet isbjörnar har ökat väsentligt sedan 1970-talet då det ansågs ligga på mellan 5000 och 10 000.

I dag pendlar uppskattningarna mellan 20 000 och 25 000 – enligt WWF skall antalet isbjörnar i världen i dag uppgå till cirka 22 000.

Vysotskij och Putins ryska maffiastat

Under den sovjetiska Brezjnev-eran framträdde en främmande fågel på den ryska underhållningsscenen, nämligen den egenartade trubaduren och skådespelaren Vladimir Vysotskij. Denne spelade bland annat KGB-hjälte i ”patriotiska” spionthrillers och blev oerhört populär i folkdjupen. Samtidigt var han en boren rebell som gisslade kommunistregimen med sina oppositionella sånger till gitarr.

Hans popularitet gjorde att regimen inte vågade sig på honom. Vysotskij levde ett självförbrännande liv i ett ständigt alkohol- och narkotikarus och dog vid 42 års ålder 1980. Vi kan i dag avnjuta hans karaktäristiska sånger till dynamiskt gitarrackompanjemang på YouTube, varav nedan återges en sång som på ytan handlar om att skjuta vargar men som, såvitt jag förstår, är ett angrepp på den omänskliga kommunistregimen (om det finns några ryskkunniga personer bland mina läsare välkomnar jag kommentarer!):

Vysotskij dog för 29 år sedan och sörjs fortfarande av miljoner ryssar. Det är inte utan att hans omisskännliga röst och dynamiska gitarrspel skulle behövas i dag, då Ryssland under Putin och Medvedev befinner sig på en väg som kanske inte leder fram till en ny kommunistdiktatur, men som likväl riskerar att göra världen till en betydligt mindre säker plats att leva på och inte minst kastar en mörk skugga över det ryska närområdet inklusive Sverige.

 Garri Kasparov, Rysslands troligen mest framstående dissident.

Den kanske viktigaste av dagens oppositionella röster i Ryssland tillhör den förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov. Han gav nyligen en intervju för det konservativt betonade amerikanska nyhetsmagasinet NewsMax (april 2009) och dess reporter Kenneth R. Timmerman, varur jag här presenterar några av mig från engelska översatta utdrag med kommentarer.

Kasparov skräder inte orden när det gäller Putin, en före detta KGB-officer som enligt Kasparov blivit Rysslands ”nye tsar.” Den förre mästerschackspelaren förklarar i intervjun att USA måste ”behandla denna regim på det sätt den förtjänar att bli behandlad. De är brottslingar, och vi förväntar oss att ni står upp mot dem som Ronald Reagan gjorde”. När han diskuterar Putin, invasionen av Georgien och vad han kallar den ryska ”maffiastaten”, uttrycker Kasparov också kritik mot USAs förre president George W. Bush och dennes tro att Putin var en demokratisk ledare och att Förenta staterna kunde stimulera hans bättre jag.

Bush och många västliga ledare, hävdar Kasparov, gjorde sig skyldiga till det fundamentala misstaget att tro att Putin endast var ”en av dem”. Kasparov drar slutsatsen att Putin och den klick av forna KGB-män han omger sig med ”inte tror på västliga värden, och detta är mycket viktigt.” ”Ni får inte missledas av de dyrbara kostymer de bär, den egendom de köper, lyxjetplanen och yachterna”, citeras Kasparov i intervjun. ”Det är bara en förklädnad. De förnekar helt enkelt vår civilisations kärnvärden, demokratins kärnvärden.”

Därför uppmanar Garri Kasparov president Obama och utrikesminister Clinton att inte upprepa det misstag Bush gjorde när han trodde att han kunde vinna Putins och dennes underhuggares tillgivenhet. Kasparov citeras: ”Valet är inte huruvida de tycker om er eller inte. Det är inte huruvida ni kan vinna deras kärlek. De kommer alltid att hata er. Ert val är huruvida detta hat är blandat med fruktan eller förakt. Så här långt är det det senare, och det är dags för er att ändra på detta.” Enligt Kasparov är Ryssland inte en demokrati utan en ”maffiastat”:

”Det är maffialojalitet som håller dem samman och det är en mycket stark anknytning. Detta är första gången som en maffiastruktur har ansvar för en kärnvapenstat.”

 Vladimir Putin i KGB-uniform.

Enligt Kasparov i intervjun med NewsMax är föreställningen om Putin som nationalist felaktig. Sanningen är att genuina ryska nationalister har kritiserat Putin för att denne skänkt omdiskuterade öar i Stilla havet till Japan och Kina. Han påpekar att ”Putin är den förste ryske ledare i sentida historia som givit bort ryskt territorium.” Inte sedan försäljningen av Alaska till USA har Ryssland godvilligt lämnat bort territorium, ”och när det gäller Alaska fick man åtminstone pengar”. Putin gav bort öarna som en ”gest av good-will” i syfte att vinna diplomatiskt stöd från Japan och blidka Kina, ett land som är Rysslands största kund när det gäller krigsutrustning.

Enligt Kasparov har Putin och hans mannar en hel massa pengar att spendera, och de använder dem för att främja sin egen makt. Kasparov: ”De eliminerar sina motståndare. De köper politiker. De köper tjänster. De köper förbindelser. Det är samma taktik som användes av sicilianske maffiabossen Lucky Luciano.” Putins användning av statens resurser, menar Kasparov, är mer förfinad än den som användes av kommunisterna: ”Det handlar inte om skatter och gevärskulor. Det handlar om olja och gas och kontanter.”

Putins skamlöshet, anser Garri Kasparov, har också kommit till uttryck när det gäller gangstermordet på den ryska författarinnan och regimkritikern Anna Politkovskaya samt giftmordet på den före detta KGB-spionen och sedermera dissidenten Alexander Litvinenko; den senare förgiftades i London med polonium 210, ett atomämne som kunnat spåras tillbaka till ett ryskt regeringslaboratorium.

 Mördade dissidenten Anna Politkovskaya.

Garri Kasparov är vidare mycket kritisk till amerikanernas och européernas användning av demokrati som en spelbricka i förhandlingarna med Ryssland. Sanningen är att Putin, med sin KGB-bakgrund, inte riktigt vet vad demokrati är: ”Om han hör något om demokrati och mänskliga rättigheter tror han att det är ett knep och att han är på väg att bli lurad. Han tror att du bryter mot spelreglerna.” Kasparov menar att ett exempel på detta var Förenta staternas  och Europas hot om att dra sig tillbaka från de vinterolympiska spelen i Sotji 2012 som en protest mot Rysslands invasion av Georgien, vilken enligt Kasparov hade planerats flera månader i förväg:

”Putin behöver Abchasien och Sydossetien därför att de skyddar Sotji. Sotji är ett megaprojekt. För Putin är det samma sak som när Peter den store byggde Sankt Petersburg. Han bygger sitt arv i södra Ryssland.” Putin sägs ibland vara en varmt troende kristen, men faktum är att den olympiska byn i Sotji byggs med en ortodoxt kristen kyrkogård som fundament. Lokala boende har vräkts från sina hem utan kompensation, och Kasparov menar att västvärlden medvetet valt att bortse från detta för att inte stöta sig med Putin-regimen.

Kasparov tror sig vidare veta att Putin, under hemliga möten i Guatemala, betalade ut frikostiga mutor till medlemmarna av den Internationella olympiska kommittén (IOC) för att säkra de vinterolympiska spelen 2012 till Sotji.  Ryssarna hade, i avsaknad av en rysk ambassad,  köpt ett hus enkom för detta ändamål: ”De stängde av området så att Putin kunde träffa 50 IOC-medlemmar, en i taget.” Kort tid efter mötet avvisade IOC ett med Ryssland konkurrerande anbud från Sydkorea om att arrangera vinter-OS 2012.

Självklart blev Putin ursinnig när IOC efter Georgien-invasionen antydde att man eventuellt skulle ompröva beslutet att tilldela Ryssland vinter-OS 2012. Här hade han egenhändigt köpt sig ett internationellt storevenemang, skulle nu IOC sätta käppar i hjulet på grund av invasionen i skitlandet Georgien? Följaktligen, menar Kasparov, trodde Putin säkert att kritikernas enda skäl till att protestera mot Georgien-invasionen var att få bättre betalt. Så fungerar hjärnan på en rysk maffialedare som också råkar vara regeringschef…

Kasparov påpekar vidare att oliktänkande i Ryssland tvingas leva under konstant hårt tryck och dödshot. Yttrandefriheten krymper hela tiden. Kasparov beklagar radiostationen Voice of Americas beslut att avsluta sina sändningar till Ryssland i augusti 2008, endast några dagar innan ryska trupper gick in i Georgien. Detta trots att sändningarna var ”gammalmodiga” och huvudsakligen nådde nationalistiska och kommunistiska åhörarskaror på landsbygden. ”Det ögonblick den ryska invasionen av Georgien inleddes”, citeras Kasparov i NewsMax, ”ökade Internet-trafiken bland de oppositionella fyrfaldigt.”

Garri Kasparov förutspår betydande problem för ett Ryssland som drabbats hårt av den internationella finanskollapsen. Redan före kollapsen tog ryska kreditkortsföretag ut 25 procents ränta av sina kunder. Sedan dess har jobben minskat i rask takt, bensinpriserna skjutit i höjden och inflationen accelererat. ”Putin sitter på en vulkan”, menar Kasparov. ”Revolutioner inträffar inte i de fattigaste länderna, utan i länder som har de största sociala olikheterna. Putins ekonomiska politik har skapat oerhörd olikhet”, och detta också när ekonomin gick som bäst 2006-2007.

Ett exempel: Moskva är en av världens dyraste städer; ändå tjänar den genomsnittlige arbetaren inte mer än omkring 9000 kronor i månaden. Många människor lever på yttersta marginalen.

Garri Kasparov uppmanar i intervjun USAs nya administration att stå fast gentemot Putin i sina krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Ryssland får inte ignoreras, men demokratiska reformer måste genomföras. Kasparov: ”Det vi inte vill se igen är att demokrati byggs i Irak eller någon annanstans på bekostnad av Ryssland.”

 Vladimir Vysotskij – nu mer än någonsin?

Jag tror dessa uttalanden av Rysslands mest berömde dissident fuller väl bekräftar, att Ryssland är i stort behov av en ny Vysotskij. Eller kanske originalet fortfarande duger? Hans sånger finns tillgängliga på You Tube, på CD-skivor och på gamla vinylplattor.

Tänk bara Putin-diktatur i stället för Brezjnev-kommunism när ni lyssnar till dessa odödliga toner!

http://www.youtube.com/watch?v=ATuzUY2YlbA&feature=related